The LEGO® Batman Movie

Bilder copyright (c) Warner Brothers

Jag såg LEGO® FILMEN två gånger på bio när den kom 2014. Först den svenskdubbade versionen på pressvisningen, och därefter med engelskt originaltal. Den engelskspråkiga versionen var betydligt bättre och betydligt roligare - även om jag väl inte tyckte att filmen var lika hejdlöst kul som många andra kritiker, främst amerikanska sådana.

Den här gången har filmen inte fått någon svensk titel. Bolaget satt kanske och undrade hur de skulle stava en svensk titel - LEGO®-BATMAN-FILMEN, eller särskrivet som LEGO® BATMAN FILMEN? Äh, kör på engelska - så länge registrerat varumärke-symbolen är med i loggan är det bra! Om jag fått bestämma hade filmen hetat LEGOLAPPEN.

I förra filmen var nog Läderlappen den roligaste figuren. En egocentrisk typ som älskar mörker. Nu har han alltså förärats en egen film.

Regissör den här gången är det Chris McKay som regisserat, och han har fått ur sig en film med många jätteroliga inslag - men själva handlingen är irriterande sliskig, och extremt amerikansk. 

Jokern har samlat ihop alla skurkar i Gotham City; Kattkvinnan, Gåtan, Pingvinen, Dubbelansiktet, Leransiktet med flera, samt några nya Jokern "hittat på" - en av dem är Såskungen, som sprutar senap och ketchup. De här typerna tänker detonera en bomb och störta staden i underjorden. 

Läderlappen knycker Stålmannens kristaller som skickar bovar till Fantomzonen, och han lyckas skicka Jokern upp dit, medan resten av skurkgänget spärras in på Arkhams mentalsjukhus. Där hamnar även Läderlappen, eftersom nya polischefen Barbara Gordon anser att Läderlappen utgör ett hot. 

I Fantomzonen träffar Jokern skurkar från en lång rad filmer - Gremlins, Voldemort, King Kong, häxan från Oz och Sauron är några av dem; de rymmer från Fantomzonen och attackerar Gotham City.

Så långt allt väl. Detta är jättekul. Men - filmen handlar egentligen om att Läderlappen alias Bruce Wayne är ensam och behöver en familj, för en familj, förstår ni, är det som är viktigast i hela världen. Det gamla vanliga, kladdiga budskapet amerikanska barn- och familjefilmer alltid drar till med. Kul för de i publiken som saknar familj, eller har trasiga hemförhållanden.  

Bruce Wayne råkar av misstag adoptera den föräldralöse pojken Dick Grayson, som helst av allt vill tillhöra en familj. Innerst inne vill den bittre, föräldralöse Bruce Wayne också ha en familj att komma hem till. Men tänk, de är ju en familj! De har ju också butlern Alfred, och snart även Barbara Gordon (som förstås blir Läderlappsflickan). Åh, så bra.

Det är synd att denna kleggigt sentimentala story; alla pekpinnar, lägger sordin på munterheten - för här finns många detaljer som fick mig att skratta högt. Som förtexterna och alla nörddetaljer, samt det faktum att när Dick Grayson blir superhjälten Robin, döper han sig efter den svenska popsångerskan Robyn. Allra roligast är sekundsnabba tillbakablickar på de tidigare Läderlappsfilmerna; Snyders, Dolans, Burtons och så vidare - återgivna i Lego. Vi får även se gamla serietidningsomslag i Legoversion - men den enligt Alfred "förvirrade fasen 1966" illustreras med ett autentiskt klipp med Adam West. Barn kommer inte att begripa det här, det är mycket i filmen barn inte kommer att begripa. Referenserna till serietidningar och popkultur är många. Charmen med den första filmen, var att historien kändes som något en liten unge hittat på; det bara östes på med en massa olika figurer som inte hade mycket med varandra att göra - som när ett barn leker med Lego. Den här gången är mixen av figurer för genomtänkt och riktad till vuxna nördar.

Ibland blir det lite för mycket; det är aningen jobbigt att titta på horder av Legogubbar som far omkring i 3D. Barbara Gordon ser ut som Kakan Hermansson. Filmen är 104 minuter och åt helsike för lång.

THE LEGO® BATMAN MOVIE är lite svår att betygsätta. Som sagt: slisket drar ner helhetsintrycket ganska rejält. Dessutom såg jag filmen dubbad till svenska - och det funkar inte riktigt. I originalversionen görs rösterna av diverse filmstjärnor och kändisar. Betyget nedan gäller således den svenska versionen - det är möjligt att engelska versionen skulle få ett snäpp högre betyg.

 

 

(Biopremiär 10/2)

Bio: LEGO® filmen

Foton copyright (c) Warner Brothers/Twentieth Century Fox Sverige
Jag måste inleda med att säga att jag troligen kommer att revidera mitt omdöme om den här filmen inom de närmaste dagarna. Den version som pressvisades var den svenskdubbade - och de svenska rösterna är minst sagt slätstrukna. I originalversionen görs rösterna av en hel packe kändisar, vilket säkert tillför väldigt mycket. I den svenska versionen låter många repliker som ska vara roliga eller coola mest ... lama. Väldigt många scener faller på detta. Således måste jag se om filmen på engelska.
Vidare är detta en film som inte riktigt vet vad den heter i Sverige. Originaltiteln är THE LEGO MOVIE. På textremsan i själva filmen står det "LEGO FILMEN" - särskrivet. På IMDb-sidan står det att filmen heter "LEGO-FILMEN". På Fox' pressida kallas filmen "LEGO® FILMEN". Jag väljer det sistnämnda - trots särskrivning och registrerat varumärke-symbolen.
Nå. LEGO® FILMEN fick lite oväntat bra kritik i USA. Ja, väldigt bra kritik, faktisk. Och den går riktigt, riktigt bra på biograferna där. För regin står Phil Lord och Christopher Miller, som gjorde DET REGNAR KÖTTBULLAR, och storyn är ett enda stort ... Legokaos.
Visst byggde jag med Lego när jag var barn. Jag hade en sådan där rödrutig, officiell Legoväska ("Legolådan" kallade jag den) som jag tyckte var skitstor. Den finns kvar än idag - och den är rätt liten. Jag minns inte riktigt hur ofta jag lekte med mitt Lego, jag tyckte att det var coolare med Big Jim- och Läderlappen-dockorna jag hade. Och kapten Träben. 1976 och 1978 besökte jag med min familj Legoland, vilket var imponerande - men därifrån minns jag främst westernstaden Legoredo. I synnerhet en tjock indianhövding som pratade danska. Man kunde grilla pinnbröd och några stockholmare frågade "Har ni korv?" och hövdingen förstod inte vad de sa och svarade något på obegriplig danska. Indiandanska.

Emmet är en vanlig Legofigur. En byggjobbare i denna gigantiska Legovärld. Men universum hotas av den onde Lord Business - och Emmet misstas för att vara den utvalde som ska rädda världen. Han får hjälp av Batman, Wonder Woman, Gröna lyktan och flera andra. Ja, en massa kända figurer passerar revy, bland andra Gandalf, Abraham Lincoln, Han Solo och  C-3PO (i originalet gör Anthony Daniels rösten).
Det hela leder till totalt kaos och allt kan hända. Detta beror på att handlingen är en liten pojkes lek med farsans enorma Legosamling. I originalet gör Will Ferrell Lord Business röst - och det är även Ferrell som spelar farsan. När denne farsa plötsligt kommer in i Legorummet och det för en liten stund blir live action, är förstås filmen fortfarande dubbad till svenska. Det ser helt befängt ut när Will Ferrell pratar osynkad svenska.
LEGO® FILMEN håller på alldeles för länge. Som allt annat idag. Den kunde gott ha kortats med tjugo minuter. Filmen är bitvis fullkomligt sjövild, massor med grejor händer på en och samma gång, och det är plottrigt med alla figurer och prylar i bild samtidigt. Därför blir det lite tröttande att titta på i längden. I 3D är det också. Dock är det väldigt fantasifullt och ofta rätt skojigt - det känns verkligen som om det är en liten unge som sitter och hittar på den flängda handlingen efter hand och liksom bara kastar in Legoklotsar.
Och som sagt: det här förlorar mycket på den svenska dubbningen. I synnerhet de kvinnliga rösterna är trista. Så jag tänker göra ett försök att se om filmen på engelska, förhoppningsvis redan under helgen.

(Biopremiär 14/2)

UPPDATERING 17/2: Nu har jag sett om filmen med originalrösterna. Förvisso tycker jag att det är dumt att ändra mitt betyg, jag har ju trots allt satt den där trean, men - den amerikanska versionen är mycket, mycket roligare! Den här gången skrattade jag högt på ett par ställen. Publiken var fåtalig på visningen, bara ett tiotal, och alla var 25 eller äldre - och de skrattade högt och glatt.

-->