Visar inlägg med etikett Leïla Bekhti. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Leïla Bekhti. Visa alla inlägg

lördag 10 juli 2021

Netflix: Hur jag blev en superhjälte

Foton copyright (c) Netflix

Nu blir det franskt här på TOPPRAFFEL! Fransk-belgiskt, till och med.

Direkt efter att jag sett MAJOR GROM: PLAGUE DOCTOR, såg jag HUR JAG BLEV EN SUPERHJÄLTE, som var gårdagens premiär på en Netflixproduktion. En fransk-belgisk film i regi av Douglas Attal.

Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig av den här filmen. Titeln fick mig att gissa på en superhjältekomedi. Det visade sig att så inte var fallet - inte riktigt.

På IMDb har någon skrivit att filmen verkar bygga på serietidningen Powers av Brian Michael Bendis. Så är dock inte fallet. Attals film bygger på en roman från 2007, "Comment je suis devenu super héros", av Gérald Bronner, som är författare och professor i sociologi. Visst är det möjligt att Bronner läst Bendis, men det är knappast troligt.

Jag:et i filmens titel, är polisen Gary Moreau (Pio Marmaï), som ofta sitter i sin Parislägenhet och är deppig. Han lever i en värld där superkrafter existerar - det finns superhjältar i hans Paris, men många använder sin krafter sina krafter till annat än att bekämpa brott, exempelvis är en kille TV-kock och kokar upp vatten med händerna.

Nya droger florerar på stan. Rör med olikfärgade substanser; man knäcker röret, och drar in substansen i näsan. Den ena sorten gör att man kan skjuta eldflammor från händerna, medan en annan ser till att man kan skjuta strålar från ögonen - om man inte dör knall och fall.

Moreau får en ny partner, Cécile Schaltzmann (Vimala Pons), som konstant röker och dricker rödvin ur saftglas. Cécile förvandlas nästan till den här filmens huvudperson; Moreau är lite blek och tråkig, Cécile är desto tuffare. Men det är Moreau som är den som blir superhjälte. Han har haft superkrafter hela tiden, får vi veta en bra bit in, men han vill inte använda dem; han vill inte vara superhjälte. Verkar det som. Men han har ingenting emot godis.

Moreau och Cécile sätts på att sätta dit de som säljer drogen. Till sin hjälp har de Callista (Leïla Bekhti) och Monte Carlo (Benoît Poelvoorde), som tidigare ingått i ett populärt superhjälteteam. Monte Carlo har en härligt illasittande dräkt, och han är rätt lustig - det är han ju ofta, Poelvoorde.

Det här är väl inte riktigt en komedi. Samtidigt är det heller ingen rak superhjältefilm. HUR JAG BLEV EN SUPERHJÄLTE är en ganska trivsam film, för att vara en film om superkrafter är den förhållandevis lågmäld. Den är inte bombastisk.

Den här filmen gör inget större avtryck i filmhistorien, men den är helt okej, och jag tyckte att den var bättre och mindre tråkig än de senaste årens Marvelfilmer.

Jag har ingen som helst aning om hur pass nära romanen den här filmatiseringen ligger.



 

 

 

(Netflixpremiär 9/7)