Visar inlägg med etikett Kevin Smith. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Kevin Smith. Visa alla inlägg

måndag 14 november 2016

DVD/Blu-ray/VOD: Holidays

HOLIDAYS (Njutafilms)
Skräck är en utmärkt genre för noveller och kortfilm. Dock kan det vara svårt att skriva korta skräckhistorier med ordentlig story och framför allt ordentlig slutpoäng. Det märktes till exempel när Stephen King skrev manus till CREEPSHOW; en hyllning till 1950-talets skräckserier från EC Comics. EC:s serier var förvisso ibland lite ojämna, men Kings försök i genren tycker jag är svagt. Ett faktum som inte hindrar överraskande många från att älska CREEPSHOW.
Ännu svårare blir det förstås när utrymmet man har till förfogande är minimalt. I antologifilmen HOLIDAYS samsas tio (10) regissörer med varsin film. HOLIDAYS varar ungefär 100 minuter, så historierna är extremt korta. I TV-serier som ALFRED HITCHCOCK PRESENTERAR, TALES FROM THE CRYPT och liknande hade de åtminstone 25-30 minuter på sig.
Några av de medverkande regissörerna är rätt namnkunniga; Nicholas McCarthy gjorde THE PACT, Gary Shore regisserade DRACULA UNTOLD, medan Scott Stewart har gjort bland annat PRIEST. Mest känd är Kevin Smith. Några av regissörerna är debutanter. Bland skådespelarna figurerar ett par kända ansikten, till exempel Seth Green.
Tekniskt sett överraskar Holidays, de flesta av filmerna ser riktigt bra ut; det här är inte ännu en sådan där skräpig skräckfilm gjord med en billig HD-kamera av ett gäng glada amatörer.
... Men manusmässigt är det inget vidare. Eftersom speltiden är så kort, hinner inga av berättelserna utvecklas, och poängerna är alldeles för svaga för att de ska ge någon effekt.
Tio stycken högtider betas av. Den inledande om alla hjärtans dag är hyfsad. Den därpå följande om St Patricks Day inleds bra, men sedan blir det ingenting av den. Detta gäller de flesta  av filmerna. Jag får intrycket att alla förslag på historier har godkänts; ingen verkar ha ansträngt sig speciellt mycket när de hittade på de här, eller så har de inte lyckats förmedla det de ville berätta på de få minuter de haft till förfogande.
Kevin Smiths bidrag är nog sämst. Nästan hela filmen utspelar sig i ett och samma rum, det är rudimentärt filmat, och lite för dumt och ologiskt. Storyn känns som något Smith och hans polare skojat om på fyllan - och sedan har Smith gått hem och gjort en film på det.
Engelska bolaget Amicus, verksamt främst på 1970-talet, var mycket bättre på antologifilmer.











-->

söndag 17 oktober 2010

DVD: Cop Out

COP OUT (Warner Home Entertainment)
Enligt IMDb är detta Kevin Smiths mest framgångsrika film. Om det verkligen är så låter jag vara osagt, men vad jag vet blev COP OUT en besvikelse för Warners i USA, och här i Sverige släpps filmen direkt på DVD, trots att det är en hyfsat påkostad actionkomedi med Bruce Willis. Men på sätt och vis kan jag förstå att man inte satte upp filmen på bio i Sverige.
Kevin Smiths storhet har jag aldrig förstått. Jag upplever de flesta av hans filmer som väldigt irriterande och lite märkligt infantila - komiken består av att en massa slackers är fula i mun och vulgära. Dock får jag erkänna att jag tyckte att CLERKS II väldigt oväntat var jävligt rolig. Den såg jag dessutom under lite märkliga omständigheter - direkt bakom mig i salongen satt nämligen Kevin Smith och Rosario Dawson. Vad skulle hända om jag somnade under filmen och Smith såg det? Men nu gjorde jag inte det - det hade för övrigt varit omöjligt att somna, eftersom Dawson skrek av skratt filmen igenom.
Manuset till COP OUT har Smith inte skrivit själv - det är visst första gången han tar sig an någon annans manus. Bruce Willis och Tracy Morgan är snutarna Jimmy Monroe och Paul Hodges, som efter att ha klantat sig vid ett tillslag blir avstängda utan lön en månad.
Jimmys dotter (Michelle Trachtenberg från EUROTRIP) ska gifta sig och vill ha ett drömbröllop - som kostar $48 000. Självklart kan inte Jimmy betala för ett sådant, men hans ex-hustrus överlägsne slempropp till man, spelad av Jason Lee, erbjuder sig att punga ut med summan - det är småpengar för honom. Jimmy hatar killen.
Dock är Jimmy för stolt för att låta exets nye snubbe pröjsa, Jimmy är ju trots allt brudens far, så han får en idé. Han har ett baseballkort från 1952 som lär vara värt $83 000, eller vad det var, och beger sig till en butik som handlar med sådant. Men just som han kommer in i butiken, störtar det in två rånare - en av dem spelad av Seann William Scott. De stjäler bland annat Jimmys kort.
Jimmy och Paul sätter av för att få tag på rånarna och det stulna kortet, och i jakten kommer de en brutal mexikansk liga på spåren; samma mexikaner som såg till att Jimmy och Paul blev avstängda.
COP OUT är väldigt uppenbart en hyllning till 1980-talets buddyfilmer och actionkomedier - Smith har till och med gått så långt att han anlitat den pensionerade Harold Faltermeyer för att skriva den syntbaserade filmmusiken.
Problemet är bara att det inte är tillräckligt mycket action - och spektakulär action - för att filmen ska funka som actionfilm, och som komedi är det här inte särdeles roligt. COP OUT är lite för självmedveten och alla referenser till andra actionfilmer, bl a annat DIE HARD (som Jimmy hävdar att han inte känner till), känns övertydliga på samma sätt som de i Tarantinos DEATH PROOF. Bruce Willis går på autopilot. Hans Jimmy Monroe är mest en lightversion av John McClane.
Tracy Morgan är inte rolig alls. Han är snarare direkt påfrestande. Han är ännu en av de där svarta komikerna som tror att komedi är detsamma som att grimasera överdrivet och skrika. Alldeles för många actionkomedier har besudlats av sådana här komiker - typexempel är RUSH HOUR-filmerna, vilka dock är bättre än COP OUT.
Då är Seann William Scott roligare. När jag tänker efter hade det varit mycket roligare att se en buddyfilm i vilken Willis och Scott spelar partners.
COP OUT ser nästan ut som en typisk, påkostad actionfilm - men bara nästan. Hela tiden blir man påmind om att det är Kevin Smith som ligger bakom. I synnerhet när folk börjar prata hysteriskt och spotta ur sig grova svordomar, och jag konstaterar att det tydligen är detta som ska vara det roliga. En högljudd hemmafru som drar fram en revolver och skriker "motherfucker" är inget som får mig att slå mig på knäna av skratt.
När jag började skriva den här recensionen tänkte jag sätta en trea i betyg. När jag nu nästan skrivit klart min text, har jag hunnit sänka betyget ett snäpp.
Vill du förresten se en bra actionkomedi i vilken Bruce Willis samarbetar med en svart komiker, se om DEN SISTE SCOUTEN. Det är en riktig actionfilm.

måndag 15 februari 2010

Kevin Knuda flyger i luften

För några veckor sedan skrevs det en hel del om Air Frances och KLM:s nya policy att låta överviktiga passagerare betala för två säten när de ska ut och flyga. Det ansågs förstås vara diskriminering. Men jag har faktiskt förståelse för flygbolagen, deras resonemang om att flodhästar utgör en säkerhetsrisk är inte gripet ur luften. Det blir ju som att sätta en tjockis i en eka.
En som inte flög med Air France, men ändå klassades som skitfet säkerhetsrisk, är regissören Kevin Smith. HÄR kan ni läsa om händelsen.