Visar inlägg med etikett Kevin Kline. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Kevin Kline. Visa alla inlägg

tisdag 8 september 2015

Bio: Ricki and the Flash

Foton copyright (c) UIP Sweden

Under Malmö Filmdagar i slutet av augusti hamnade jag på en minst sagt besynnerlig double feature. Först såg jag STRAIGHT OUTTA COMPTON, om NWA och den amerikanska rapscenen på 1980-talet. Direkt därpå såg jag RICKI AND THE FLASH, i vilken Meryl Streep framför gubb- och FM-rock. Det kändes väldigt konstigt. Det var väldigt konstigt. Och resultatet föll inte ut till Meryl Streeps fördel.

En gång i tiden gjorde Jonathan Demme bra filmer, som CAGED HEAT, CRAZY MAMA och NÄR LAMMEN TYSTNAR. De senaste åren har han främst gjort dokumentärer, jobbat för TV, och den senaste långfilmen jag såg, var den usla RACHEL GETTING MARRIED från 2008. Manusförfattaren Diablo Cody gjorde sig ett namn med filmer som JUNO, JENNIFER'S BODY och YOUNG ADULT, men det coolaste med henne är nog hennes namn. Om jag inte visste bättre, skulle jag - efter att ha sett RICKI AND THE FLASH - ha trott att Cody är i 60-årsåldern. Hon är 37.
Meryl Streep må vara en begåvad skådespelerska - men hon kan inte spela allting. I RICKI AND THE FLASH gestaltar hon Linda, som kallar sig Ricki. Hon jobbar som snabbköpskassörska, men lever för rockstjärnedrömmen. Ricki och hennes band The Flash är husband på en lokal pub, de spelar ofta för en liten, men återkommande och uppskattande publik.
Ricki har gett upp allt för musikerkarriären - främst av allt sin familj. Hennes stenrike exmake Pete (Kevin Kline) hör av sig, eftersom han har problem med deras dotter Julie (Meryl Streeps riktiga dotter Mamie Gummer). Julie är nyskild, mår skit, och vägrar kliva ur sängen hemma hos Pete. Pete vill att Ricki reser dit för att träffa Julie. Det är bara det att Ricki knappt träffat Julie alls under uppväxten. Till detta kommer att Rickis ena son ska gifta sig. Den andra sonen är homosexuell, vilket Ricki har svårt för - hon är konservativ och röstade på Bush.

RICKI AND THE FLASH innehåller några roliga scener. Kevin Kline är förstås bra. Men herregud - Meryl Streep som något slags rockrebell ... Hon är 66*. Hon spelar gubbrock. Jag vet inte om det är meningen att det ska vara så patetiskt som det framstår som. Det hade varit en sak om Ricki faktiskt var gammal rockstjärna - eller om filmen var en crazykomedi om en äldre tant som tror att hon är rockstjärna. Men nu är det en dramakomedi - och Meryl Streep ser bara ut som en utklädd tant; som om hon ska på maskerad.
Rick Springfield, med mycket kajal på ögonen, spelar Greg; gitarrist i The Flash och Rickis pojkvän. På en fest överraskar The Flash och spelar en Bruce Springsteen-låt. Detta gör en del medelålders par bland gästerna så upprörda att de överväger att gå. Det här är människor som är betydligt yngre än både Streep och Springsteen. Ricki ska framstå som upprorisk eftersom hon spelar Bruce Springsteen! Som vore det här en 50-talsfilm, i vilken föräldrar upprörs när tonåringarna diggar Bill Haley. Hur tänkte Demme och Diablo där? Jag kan förstå att gästerna blivit upprörda om Ricki fläskat på med dödsmetall eller tolvtonsmusik, men snäll, melodisk mainstreamrock?

RICKI AND THE FLASH ställer två frågor: kommer Ricki att försonas med sin dotter? Kommer filmen att sluta med att alla är glada och dansar till The Flash?

Biobesökare i Meryl Streeps ålder lär uppskatta det här. Vi andra väljer lämpligen något annat.

* Gene Simmons fyllde nyligen 66 - men han har varit rockstjärna i över 40 år.








(Biopremiär 11/9)

onsdag 8 oktober 2014

Bio: My Old Lady

Foton copyright © 2014 Deux Chevaux Inc. and British Broadcasting Corporation. All Rights Reserved.
MY OLD LADY är en amerikansk pjäs av Israel Horovitz och som hade premiär just i USA. Nu har pjäsen blivit film. Israel Horovitz har skrivit filmmanuset, och för regin står Israel Horovitz. Filmen utspelar sig i Paris, där den också är inspelad, och produktionsbolag är brittiska BBC - i samarbete med ett franskt bolag.
Kevin Kline är ju en gammal favoritskådis och jag inbillade mig att det var längesedan jag såg honom på bio - men det stämmer inte. Karln var med i LAST VEGAS som kom förra året - en film jag helt förträngt. Inte så konstigt, den var inget vidare. I MY OLD LADY spelar han den utfattige amerikanen Mathias, som fått ärva en lägenhet i Paris av sin far. Mathias anländer till lägenheten, som visar sig vara minst sagt magnifik - jösses, en sådan vill man verkligen bo i.
Dock uppstår det ögonblickligen ett stort problem. Det visar sig att lägenheten inte står tom. I ett av rummen sitter nämligen Mathilde Girard (Maggie Smith), en dam på över 90 år. Hon bor där tillsammans med sin tjusiga dotter Chloé (Kristin Scott Thomas, som gjort sig en jättekarriär i Frankrike). Enligt en obskyr gammal fransk lag kan Mathias inte flytta in i- eller sälja lägenheten förrän Mathilde dött. Väldigt irriterande - han behöver ju stålarna!
Vad som sedan följer är ett intimt drama där det visar sig att Mathilde och Mathias' farsa burit på en hemlighet tillsammans. Och minsann om Mathias inte börjar att fatta tycke för Chloé. Synd bara att det föreligger risk att hon är hans syster.
MY OLD LADY börjar som en ganska lättsam komedi; Kevin Kline är kul på sitt typiska sätt, medan Maggie Smith fäller en del bra repliker. Men ju längre filmen pågår, desto allvarligare blir den. Det komiska anslaget försvinner nästan helt. Dessutom är det alltför uppenbart att det här bygger på en pjäs. Större delen av filmen består av långa dialogscener i olika rum i lägenheten.
Den franske skådisen Dominique Pinon, ni vet han med det tillskrynklade, lustiga utseendet, dyker upp i en skojig liten biroll. På en pir står en kvinna och framför en operaaria. Efter eftertexterna kommer ett oväntat påskägg i form av en kul liten bonusscen. Egentligen helt meningslös, men kul.
Det här är förstås en ytterst välspelad film, men jag kan knappast påstå att det är helgjutet. Det är lite tungfotat och skulle jag hävda att jag blev engagerad, skulle jag ljuga. Men om jag får tillstånd att uttrycka mig lite slarvigt och oinspirerat: det här är helt okej.







(Biopremiär 10/10)

-->



onsdag 27 november 2013

Bio: Last Vegas

Foton copyright (c) UIP Sweden
Ofta ljuger trailern - som bekant. Men ibland stämmer den väldigt väl överens med filmen den gör reklam för. Jon Turteltaubs (3 NINJAS, TROLLKARLENS LÄRLING) LAST VEGAS bekräftade alla farhågor jag fick av trailern. Filmen är precis som trailern - fast en timme och 43 minuter längre.
På 1950-talet var New York-grabbarna Billy, Paddy, Archie och Sam bästa vänner - de gick under namnet The Flatbush Four och filmen öppnar med en kort scen som visar vilken sammanhållning de hade. 58 år senare ska Billy, som nu spelas av Michael Douglas (69) gifta sig - med en 32-årig snäcka. Billy bor nu i Kalifornien, där han är framgångsrik och tjänar bra med stålar. Han vill ha en rejäl svensexa, så han ringer upp Sam (Kevin Kline, 66) och Archie (Morgan Freeman, 76). Sam bor med en massa pensionärer i Florida medan Archie måste hålla sig hemma efter en stroke. De här två vill dock gärna partaja med Billy; Sams fru ger till och med maken en kondom och en Viagratablett och kräver att han ska släppa loss - "What happens in Vegas stays in Vegas". Det faller på Sams och Archies lott att övertala den surmulne Paddy (Robert De Niro, 70) att hänga på. Paddy är änkling sedan ett år och sitter och trycker i sin lägenhet - men det går vägen och den vresige Paddy följer med.
De anländer till Las Vegas och det dröjer inte länge innan de träffar på en charmig barsångerska; Diana, spelad av Mary Steenburgen, 60. Och vad tror ni händer - kan det tänkas att några av pågarna, till exempel Billy och Paddy blir förtjusta i Diana? För det måste väl ändå vara ett misstag att Billy ska gifta sig med ett barn, som de andra kallar fästmön.
Archie satsar hela sin pension på roulette och lyckas vinna en jäkla massa pengar, vilket innebär att de förflyttas till hotellets lyxiga penthouse. Där ska det arrangeras en fest. På vägen dit hålls det en massa sentimentala tal. Det handlar om vänskap, om att hålla ihop, livslång, äkta kärlek till en kvinna, svek - och stråkarna och oboerna brer på med så mycket smör att risken att bli åderförkalkad är överhängande. Om inget annat blir man lätt illamående, så det kan vara bra att ha en hink till hands.
Vi får även veta att 25-åriga brudar alltid faller som furor för charmiga pensionärer. Främst bikinibrudar. LAST VEGAS kommer säkert att anklagas för att var årets mest gubbsjuka film, vilket den nog även är - fast jag skulle förstås ljuga om jag påstod att jag inte vill partaja med drivor av snuttgurkor i bikini.
Vad värre är, är att filmen inte är rolig. Okej, Kevin Kline är väl lite lustig emellanåt, men det här är inte kul. Det är alldeles för smörigt och för segt. Att det dessutom är sanslöst förutsägbart behöver jag väl knappast påpeka. Michel Douglas ser väldigt märklig ut i filmen - som om han fortfarande spelar Liberace. Han har blivit märkbart gammal och rynkig, men ser samtidigt konstgjord ut; hans tänder är perfekta och bländande vita. De övriga tre ser ut som de gjort de senaste tjugo åren. Mary Steenburgen ser ut som Ricardo Montalban. Märkligt.
Betygsettan ligger när, men jag sätter en tvåa. Enbart på grund av huvudrollsinnehavarna.
Och allvarligt talat: är det inte dags för Robert De Niro att göra en bra film nu?







(Biopremiär 29/11)





torsdag 31 mars 2011

Bio: No Strings Attached

Foton copyright (c) Paramount Pictures Sweden
Bara några veckor efter den svenska premiären på BLACK SWAN, är Natalie Portman tillbaka på biodukarna - den här gången i en romantisk komedi, eller snarare sexkomedi, av gamle, fine Ivan Reitman. Jag kan förvisso inte påminna mig om Reitman gjort något minnesvärt de senaste decennierna, men det spelar väl ingen roll.
I NO STRINGS ATT-
ACHED spelar Portman och Ashton Kutcher Emma och Adam, som träffas första gången som unga tonåringar, och redan då gör Emma klart att hon inte är intresserad av något seriöst förhållande, hon är inte den typen.
Emma och Adam springer på varandra ytterligare ett par gånger de kommande femton åren, och när Adam en dag gjort slut med sin puckade flickvän, råkar han träffa Emma och de har sex. Emma är dock fortfarande av samma inställning; hon vill inte binda sig, hon vill inte bli kär, hon vill inte bli emotionellt involverad i något. Adam protesterar inte, så de två fortsätter att träffas endast för att ha, öh, herdestunder - samtidigt som de försöker hitta en "riktig" pojk/flickvän.
Självklart går det inte så bra att hitta någon annan. För självklart har inser Adam att han varit förälskad i Emma hela tiden. Och den som gissar att Emma nog också är kär i Adam vinner inga priser.
NO STRINGS ATTACHED vill väldigt gärna vara "vågad" och "fräck", men eftersom det i slutändan är en amerikansk komedi med stora stjärnor, blir det ändå en ganska pryd tillställning. "People have sex with their underwear on", som det brukade stå i gamla Psychotronic Video. I USA blev filmen förstås försedd med åldersgränsen R, från 17 år, men här i Sverige är den nog barntillåten, skulle jag tro.
Reitmans film är alldeles för lång och lite tjatig, men den är hyfsat under-
hållande. Vad som är lite lustigt är att jag tycker att Natalie Portman, som även producerat, är mycket bättre här, än i BLACK SWAN, som hon ju Oscarbelönades för trots sin ganska enkelspåriga rolltolkning. Ashton Kutcher har jag dock svårare för. Jag har alltid svårt för honom. Jag vet inte vad det är, men jag blir alltid irriterad när han dyker upp på film och TV. Han har liksom något självgott över sig. Och han spelar alla roller likadant.
Kevin Kline spelar Adams farsa, och han är skitrolig som knarkande, utflippad, brudjagande hollywoodstjärna. Roligast av alla är dock en tjej som jobbar tillsammans med Adam. Tyvärr uppfattade jag inte namnet på henners rollfigur och vet inte vad skådisen heter, men det är hon på bilden här intill någonstans; hon med glasögon. Hon är verkligen skitrolig och samtidigt lite småsexig på ett fulsnyggt sätt, när jag tänker efter är jag nog mer attraherad av henne än av Natalie Portman, som mest är söt och gullig.
Ivan Reitman själv dyker upp under två sekunder som regissör.
Jag kommer att ha glömt bort NO STRINGS ATTACHED om några veckor, men som det brukar heta: filmen är helt okej underhållning för stunden.





(Biopremiär 1/4)