Visar inlägg med etikett Kerri Russell. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Kerri Russell. Visa alla inlägg

onsdag 18 december 2019

Bio: Star Wars: The Rise of Skywalker

Foton copyright (c) Walt Disney Studios Motion Pictures Sweden

Carrie Fisher är minsann driftig för att ha varit död i snart tre år. Inte nog med att hennes rollfigur general Leia medverkar överraskande mycket i den nya STJÄRNORNAS KRIG-filmen; STAR WARS: THE RISE OF SKYWALKER - hon har även lyckats få top billing. Hon står först i rollistan. Mark Hamill,som bara medverkar ett par minuter som Luke Skywalker, har fått second billing.

Att Carrie Fisher lyckas medverka från andra sidan graven beror på att regissören JJ Abrams gjort en Ed Wood. Han har tagit bortklippta scener med Leia från de två senaste filmerna i serien; THE FORCE AWAKENS och THE LAST JEDI, och anpassat manuset så att Fishers repliker passar in. Ja, och så har man trixat lite digitalt också, förstås. I en kort scen skymtar en ung prinsessan Leia, då är hon datoranimerad och ser ut att vara hämtad ur ett TV-spel.

I min recension av STAR WARS: THE FORCE AWAKENS skrev jag om mitt förhållande till STJÄRNORNAS KRIG, så det hoppar jag över nu, men - igår satte jag mig ner och tittade på HJÄLTARNAS KARAVAN: EWOKERNAS ÅTERKOMST från 1984 och EWOKS - FLYKTEN FRÅN ENDOR från 1985, två barnfilmer gjorda för TV. I Sverige fick de biopremiär och släpptes senare på video, men jag hade aldrig sett dem tidigare. Det mest anmärkningsvärda med dessa filmer är att Statens Biografbyrå gjorde nio (9) grova klipp i HJÄLTARNAS KARAVAN för att den skulle kunna bli tillåten från sju år i Sverige! FLYKTEN FRÅN ENDOR klipptes det inte i - och den blev barnförbjuden på bio! Vi pratar alltså barnfilmer här.

HJÄLTARNAS KARAVAN är mer eller mindre osebar, det händer ingenting, det är bara snällt och trist. Men i FLYKTEN FRÅN ENDOR har man nästan fått till det riktigt bra. Filmen gjordes av killarna som senare skrev manus till PITCH BLACK med Vin Diesel, och det är ett äventyr med både slemma skurkar och strålpistoler. Faktum är att även om helhetsintrycket dras ner av ungjäveln i huvudrollen och för många ewoker, så känns FLYKTEN FRÅN ENDOR nästan mer som en "riktig" STJÄRNORNAS KRIG-film än de som gjorts efter JEDINS ÅTERKOMST. Det är synd att John Williams' ledmotiv inte användes.

Jag gillade den monstruöse kung Terak och hans rövargäng, som kallades marauders. Jag skulle gärna se mer om dem - att Terak dog på slutet i FLYKTEN FRÅN ENDOR är väl inget hinder. Terak och hans marauders är betydligt bättre och roligare än traderöven Kylo Ren (Adam Driver) i de tre senaste filmerna. Kylo Ren framstår mest som en brådmogen, bortskämd, irriterande snorunge - han är inte mycket till superskurk.
Efter att ha sett STAR WARS: THE RISE OF SKYWALKER känner jag att ... jag inte riktigt vet vad jag ska skriva. Jag tycker ingenting om den här filmn, vilken påstås avsluta Skywalker-sviten (Äh, det kommer säkert fler!), och jag tyckte mest att den var tråkig.

En orsak är att handlingen bara är en tjatig omtuggning av tidigare filmer, det är bara fullkomligt ointressant och likgiltigt, och det är lite för stökigt och rörigt, med nya rollfigurer och världar som aldrig riktigt presenteras.

En annan orsak till att jag tycker att det här är tråkigt, är att rollfigurerna är rätt trista och ointressanta. Jag kom inte ens ihåg vad de nya hjältarna heter! George Lucas skrev om de ursprungliga gestalterna från den första filmen för att han ville skriva om den, och de bygger på en klassisk uppsättning hjältar: bondpojken som blir hjälte, prinsessan i nöd, cowboyen som hjälper till, och en nattsvart skurk. Rollfigurerna i den senaste trilogen har skapats på kommando enligt mallar, det är den typ av gestalter som brukar användas i blockbusters tänkta att dra en stor, bred och blandad publik världen över.

Vad handlar THE RISE OF SKYWALKER om? Tja ... Den onde Kylo Ren vill bli ännu mäktigre. Den gamle kejsaren häckar i en grotta och vill se Rey (Daisy Ridley) död, eftersom hon är den mäktigaste jedin (hon är så mäktig att hon kan hejda flygande rymdskepp genom att vifta med handen). Poe (Oscar Isaac) och Finn (John Boyega) flyger omkring tillsammans med C-3PO (Anthony Daniels) och Chewbacca (Joonas Soutamo), och pangar stormtroopers. Leia smider planer, den illasinnade general Pryde (Richard E Grant) är vred, men han är filmens största behållning, eftersom han ju trots allt är Richard E Grant. Freddie Prinze Jr är visst med någonstans, men honom såg jag inte.

En ny figur är Zorii Bliss, som spelas av Kerri Russell. Hon verkar vara något slags småskurk och gammal kompis till Poe. Av någon anledning bär hon mask och vi får bara se hennes ögon under ett par sekunder. Zorii är rätt cool, så det är synd att hon knappt medverkar alls och inte presenteras ordentligt. På en planet träffar de vad jag först trodde var Scary Spice. Roligast av de nya figurerna är en spexig liten varelse som rensar C-3PO:s minne. Jag har glömt vad han hette, men han borde få en egen film tillsammans med Zorii Bliss.  
En del av stjärnorna från de tidigare filmerna dyker upp i små korta inhopp. Lando Calrissian (Billy Dee Williams) är nu härligt tjock, Han Solo (Harrison Ford) har fått gubbnäsa, och Luke Skywalker ser ut att spela hammondorgel i ett progressivt rockband från 1972.

Efter en massa strider i rymden och på olika planeter leder det hela fram till ett slut vi kunde gissa utan större problem. Inga överraskningar här, inte. Allting är förutsägbart. Inget ont ont förutsägbara filmer, det finns gott om filmer som är jättebra trots att de är rätt förutsägbara, men THE RISE OF SKYWALKER är nog den tråkigaste filmen i STJÄRNORNAS KRIG-serien. Hittills. Nästa del kommer väl om två veckor. Det kommer ju nya hela tiden, känns det som, plus spin-offs som ROGUE ONE och SOLO.

Jag gillar att en av X-Wing-piloterna traditionsenligt är skittjock. John Williams pampiga musik brölar på som vanligt, men magin i filmerna är som bortblåst. Det var denna magi som gjorde STJÄRNORNAS KRIG och RYMDIMPERIET SLÅR TILLBAKA så bra. De nya filmerna känns mest som Marvels superhjältefilmer.

Den nya TV-serien THE MANDALORIAN har jag inte sett. När jag såg titeln trodde jag först att det var en serie som handlade om fruktodlare.










(Biopremiär 18/12)  

fredag 14 februari 2014

Bio: Austenland

Foton copyright (c) UIP Sweden

År 2005 skulle jag och några vänner se STOLTHET OCH FÖRDOM (eller "Stolthet och förhud", som vi kallade den) men Keira Knightley på Malmö Filmdagar. Innan filmen började klappade vi händer och skanderade "Keira Knightley! Keira Knightley!". Tjugo minuter in i filmen snarkade vi i kapp.

... Och det är väl min relation till Jane Austen (och mr Darcy) i ett nötskal. Det skulle förstås aldrig falla mig in att faktiskt läsa någon av Austens böcker. Fast en som läser böckerna är amerikanskan Jane Hayes (Kerri Russell). Hon är helt insnöad på Jane Austen, det hela har gått till överdrift, hon har till och med inrett ett rum enbart med Jane Austenprylar. Hennes frömkille är mr Darcy och trots att hennes klokare kompis försöker hindra henne, lägger Jane sina sista dyrt förvärvade slantar på en svindyr resa till något som heter Austenland i England.
Austenland är ett gods som drivs av den strikta mrs Wattlesbrook (Jane Seymour), och där kan man leva precis som under Austens tid och som i hennes romaner. Stället befolkas av skådespelare och det hela är närmast att liknas vid ett rollspel. Dit kommer kvinnor och blir alldeles betagna - och de får uppleva romanser med brittiska adelsmän och grejor. Om de nu accepterar att det hela är ett skådespel.

Jane blir genast kompis med en glad och vulgär amerikanska som kallar sig miss Charming (Jennifer Coolidge). Hon är inte alls inne på Jane Austen, hon vill bara ha kul och prata med sin påhittade brittiska accent. Snart visar det sig att en kille som är inhyrd för att sköta stallet blir förtjust i Jane och de två träffas i smyg. Problematiskt, eftersom det nog ärv meningen att Jane ska tussas ihop med en av "adelsmännen" inne på herrgården.
AUSTENLAND är regisserad av Jerusha Hess, som tidigare bland annat skrivit manus till den hemska NAPOLEON DYNAMITE. Filmen bygger på en roman och har finns en kul grundidé. Dock är utförandet inte det bästa. Kerri Russell är söt och sympatisk, men det finns ingen vidare kemi mellan henne och killarna i dramat. Stora delar av det här är trevligt knäppt, men när det går från att vara bisarr komedi till romantik funkar det inte alls. Satiren försvinner och det förvandlas till en Harlequinroman. Men så är filmen också producerad av Twilightbruttan Stephenie Meyer och hon har ju aldrig varit humorns högborg.

Vissa av rollfigurerna är roliga; en ständigt rapande och pruttande gubbe, en överklassfjollig överste - och Jennifer Coolidge (Stifler's mom!) fullkomligt äger sina scener. Hon är skitkul! Roligast är nog när hon försöker brodera och lyckas sy fast sig själv.

Men det är inte utan att jag undrar varför detta går upp på bio. I Malmö visas filmen dessutom på Spegeln; främst hemvist för lite mer arty prylar. AUSTENLAND är en typisk direkt-på-DVD-film.








(Biopremiär 14/2)