Bio: Cocaine Bear

Foton copyright (c) UIP Sweden

Dunderhonung är väl en sak, men en björn som tar kokain - det är grejor det!

... Eller, det borde vara grejor. 

Skräckfilmer om björnar finns det inte alltför många. Först och främst tänker jag förstås på GRIZZLY från 1976, ett försök att göra HAJEN, fast med en björn. En rätt kul film. Det gjordes en uppföljare 1983, som då aldrig färdigställdes och som ansågs vara för dålig för att visas. År 2020 såg någon till att färdigställa den, och den släpptes 2021. Ingen jublade åt resultatet.

Det slog mig nu att jag ju har INTO THE GRIZZLY MAZE från 2015 i hyllan bredvid mig. Av någon anledning recenserade jag den aldrig. Det finns ytterligare ett par renodlade skräckfilmer om björnar, men de har jag inte sett. Äventyrsfilmer med björnscener bortser jag från, liksom muterade, björnliknande monster, som varelsen i PROPHECY (1979).

COCAINE BEAR är inspirerad av en verklig händelse. 1985 kastade en knarksmugglare ut ett flertal väskor med kokain från ett flygplan, sedan hoppade han själv ut från planet - men hans fallskärm fungerade inte, så han slog ner på en garageuppfart och dog på fläcken. En björn hittade kokainet i skogen, åt upp en massa, överdoserade och dog. De enda två som dog var smugglaren och björn.

I Elizabeth Banks' nya skräckkomedi COCAINE BEAR är det betydligt fler som dör. Filmen inleds med att smugglaren klantar sig när han dumpar kokainväskor från ett plan. I en skog får ett turistande friluftspar spelat av norrmannen Kristofer Hivju och holländskan Hannah Hoekstra syn på en björn som beter sig märkligt - som om den är bakom flötet. Björnen sätter efter paret, och tjejen äts upp.

Två barn bestämmer sig för att skolka och beger sig in i skogen. Där hittar de paket med kokain i buskarna. En öm moder, Sari (Keri Russell), cyklar iväg för att leta upp ungarna.

Ray Liotta spelar en slem droghandlare. Han skickar iväg sin son och dennes bäste vän för att leta upp kokainet, om det inte återfinns kommer onda colombianer att mörda dem och deras familjer. En polis får veta att dessa skurkar begett sig till skogen, så han åker också dit.

I handlingen förekommer även en sådan där skogvaktare, forest ranger, med uniform och revolver, hennes fånige kollega, och ett gäng slynglar som rånar folk i skogen. Det dyker även upp ambulanspersonal.

Alla dessa rollfigurer rör sig alltså i skogen. Och då kommer kokainbjörnen farande. Knarknallen. De flesta av rollfigurerna stryker med, eller lemlästas en aning.

Det här är en film jag borde gilla, tycker jag - men Elizabeth Banks' film lämnade mig ganska likgiltig. COCAINE BEAR är en film med problem. Det största problemet är att den inte riktigt vet om den vill vara en renodlad komedi eller ej. Det här hade funkat bättre om det bara var en ren splatterfilm - eller en ren komedi. Som det är nu får vi en del slapstick, varvat med blod och inälvor, och det är inte helt lyckat. Det blir aldrig spännande och otäckt, och det blir heller aldrig speciellt kul. Dessutom är antalet rollfigurer för stort, handlingen fokuserar inte på någon av dem, utan på allihop, vilket gör det spretigt.

Den datoranimerade björnen är hyfsat övertygande, filmmusiken låter ibland som klassisk monsterfilmsmusik, och det är ju bra, filmen har traditionella förtexter, vilket också är bra, och här finns en och annan bra scen. Men det räcker inte. Filmen varar bara 95 minuter, så den hinner aldrig bli tråkig. 

Ray Liotta dog en vecka efter att han loopat några av sina repliker i filmen. Han kommer att dyka upp i ytterligare tre filmer som fortfarande inte är färdigställda.

 

 

 

 

 

(Biopremiär 22/2)

Bio: Apornas Planet: Uppgörelsen

Foton copyright (c) Twentieth Century Fox

Rupert Wyatts APORNAS PLANET: (R)EVOLUTION från 2011 visade sig vara en riktigt bra film, över förväntan bra. APORNAS PLANET ger man sig ju inte på hur som helst. Jag har ett väldigt starkt nostalgiskt förhållande till originalserien (1968-1973), som barn hade jag förvisso bara sett slutet på BORTOM APORNAS PLANET, men aporna och deras värld var något av det coolaste som fanns på 1970-talet, de figurerade i serietidningar och annat fränt jag kom över. Tim Burton gjorde ju en halvtaskig nyinspelning 2001 (som väl dock inte är så kass som alla hävdar) - men Wyatt fick allt till det, han!

APORNAS PLANET: (R)EVOLUTION var något slags kombination av FLYKTEN FRÅN APORNAS PLANET och ERÖVRINGEN AV APORNAS PLANET; forskare hade tagit fram en medicin moa Alzheimer, trodde det, men preparatet visade sig göra apor superintelligenta. Aporna revolterade, ett apvirus började spridas, och världen höll på att gå under.

Den här gången står Matt Reeves (CLOVERFIELD, LET ME IN) för regin, och när APORNAS PLANET: UPPGÖRELSEN börjar, är USA och San Francisco ett postapokalyptiskt landskap tio år efter händelserna i förra filmen. Aporna har flytt in i en skog där de lever i frid och fröjd under den schyssta apan Caesars (Andy Serkis) ledning. Här har de byggt en liten apstad och de har en apskola i vilken småaporna får lära sig att läsa och skriva. Men säg den fred som varar för evigt. Gary Oldman spelar en bitter herre vars familj dödats under aprevolutionen och han hatar apor över allt annat. Han och hans sammanbitna mannar vill slakta de håriga djuren. Samtidigt vill den synnerligen onda apan Koba (som är så ond att han har ett ärr över ena ögat) störta den omtyckte Caesar, ta över makten och utplåna den lilla mänsklighet som finns kvar. In i handlingen trillar de snälla människorna Malcolm (Jason Clarke) och Ellie (Keri Russell), som blir Caesars vänner - och som hamnar i livsfara på grund av den rådande situationen.

APORNAS PLANET: UPPGÖRELSEN har inte bara gått otroligt bra på bio i USA - den har även fått strålande kritik, många har tyckt att den är bättre än den förra filmen. Är det det?

Nja, det vet jag inte - om den är bättre, alltså. Men visst är det här en bra film! Filmen känns som en bearbetning av SLAGET OM APORNAS PLANET och det är mer ett mörkt actionraffel den här gången. Det känns som om större delen av filmen utspelar sig nattetid och actionscenerna är många och långa - och imponerande. Det är fullt krig mellan beväpnade apor till häst och människorna som barrikaderat sig i staden. Jag har alltid gillat actionscener som utspelar sig mot en fond av eld - som när Van Damme reser sig upp på slutet i UNIVERSAL SOLDIER. Och här får vi många sådana scener; bland annat en där Koba rider rakt mot oss samtidigt som han skjuter med två automatgevär - och hela bakgrunden står i ljusan låga.

Effekterna och scenerierna är extremt imponerande i den här filmen. Sällan har väl en postapokalyptisk stad skildrats mer ödesmättat. Aporna är förstås datoranimerade, fast skådespelare har stått modell för att rörelser och ansiktsuttryck ska funka. Det blir väldigt övertygande. Överlag är skådespelarinsatserna bättre än de brukar vara i den här typen av film - bombastisk popcornfilm för sommarlovet.

Ska jag anmärka på något är det väl att handlingen var lite intressantare förra gången, det blir lite för mycket prat om att "vi är en familj", och ofta är det svårt att se skillnad på aporna - vem dödar vem? Och som fan av de gamla, "riktiga" filmerna är det inte utan att jag saknar kläderna aporna bar i de filmerna ...

Men i övrigt imponerar filmen. Det är riktigt fet action, det är engagerande, och det är rätt coolt att det är aporna som är huvudpersonerna och hjältarna här. Det som börjar som en allegori blir intressant när det visar sig att aporna inte är bättre än människorna. Oldman fäller filmens enda "fuck".

Dessutom är 3D:n helt okej.

(Biopremiär 18/7)