Visar inlägg med etikett Kellan Lutz. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Kellan Lutz. Visa alla inlägg

lördag 14 maj 2016

DVD/Blu-ray/VOD: Extraction

EXTRACTION (Scanbox)

Håller Bruce Willis på att förvandlas till en ny Steven Seagal? EXTRACTION är ännu en av de där små märkliga filmerna Willis har en tendens att allt oftare dyka upp i. Filmer som säkert biovisas någonstans, men som skriker "Direkt på DVD".

Här spelar Willis CIA-agenten Leonard Turner, vars fru för tio år sedan mördades inför sonen Harrys ögon. Harry (Kellan Lutz) går i sin fars fotspår och blir analytiker på CIA, som dock inte vill skicka ut honom på fältet. Men så går Leonard och blir kidnappad av terrorister. Av någon anledning tänker CIA inte frita Leonard, så då tar Harry saken i egna händer, och tillsammans med sin före detta flickvän; agenten Victoria (Gina Carano), letar han upp bovarna.

Bruce Willis medverkar ungefär tio minuter sammanlagt - och han ser påtagligt ointresserad och trött ut. Det är Kellan Lutz  som har den egentliga huvudrollen - och han är ju inte kul. Honom har vi bland annat sett i THE EXPENDABLES 3 och den usla THE LEGEND OF HERCULES. Det vore trevligare om Gina Carano fått huvudrollen. När ska vi förresten få se henne i någon vettig film? Hon är ingen vidare skådis, men en jävel på att fajtas.

EXTRACTION är regisserad av Steven C Miller, en rätt ung kille, som tidigare mest gjort små skräckfilmer som SCREAM OF THE BANSHEE. Som actionregissör med större budget får han inte till det. Det här är en väldigt, väldigt tråkig film - trots att Simon Rhee koreograferat slagsmålen. Handlingen är tillkrånglad helt i onödan - folk babblar alldeles för mycket i vad som verkar vara försök att få det hela att verka mer intelligent och avancerat än det är. Filmfotot är rätt fult, med ibland överstyrda färger, ibland lite utfrätta bilder, och ofta är det alldeles för mörkt - bland annat under vissa actionscener. Som helhet känns det besynnerligt småtaffligt, och det är så oengagerande och tradigt det kan bli. Jag hade svårt att behålla koncentrationen.

Och om Bruce Willis fortsätter så här, lär det inte dröja länge tills vi får se honom i renodlade B-filmer inspelade i Bulgarien.

På skivan ligger en Making of-film. Willis medverkar inte i denna. Fast han var väl bara ett par dagar på inspelningen, skulle jag tro.

tisdag 12 augusti 2014

Bio: The Expendables 3

Foton copyright (c) Noble Entertainment

Det har ju varit en hel del skriverier om THE EXPENDABLES 3 i pressen de senaste veckorna. Inte så mycket om själva filmen, utan om det faktum att en komplett version läckt ut på Internet flera veckor innan premiären. Nu har jag inte kollat på ett tag, men filmen laddades ner två miljoner gånger på bara några dagar - och siffran ökar varje dag. Ett faktum som förstås skadar filmbolaget. Jag får nästan intrycket av att de enda som inte redan sett filmen är vi filmkritiker.

För några dagar sedan dök de första recensionerna upp i de amerikanska branschtidningarna, som Variety och The Hollywood Reporter. Jag kunde inte låta bli att läsa dem - och de bekräftade det jag fruktade. De klagade på att det är en blodfattig film - bokstavligt talat blodfattig.

"Never send a boy to do a man's job" står det på filmaffischen. En tuff slogan - men den ljuger. För i den här tredje filmen i serien skickar man faktiskt ut inte bara en pojke, utan flera stycken - samt en flicka - för att göra karljobb. Jag gillade de två första filmerna - inte bara på grund av att de samlade de gamla hjältarna från 1980-talet i en och samma film, utan även för att de verkligen var hårda, blodsöliga och barnförbjudna. I synnerhet den första, som kom 2010. Actionfilmer idag är ju oftast väldigt slätstrukna och polerade; det görs inga riktigt hårda grabbfilmer längre. När THE EXPENDABLES 2 kom 2012 ryktades det att den skulle få åldersgränsen PG-13 i USA, vilket fick fansen att sparka bakut. När den väl hade premiär släpptes den, precis som föregångaren, med åldersgränsen R; från 17 år. Dock hade Chuck Norris, som medverkade i en liten roll, krävt att grovt språk inte får användas i filmen - han är ju numera djupt kristen. Blod och slakt är okej - så länge det inte svärs.
Den nya filmen har försetts med en PG-13-gräns. Allt för att locka så stor - och ung - publik som möjligt. Sylvester Stallone har sagt att det är för att de inte vill att fansen ska tvingas smyga in på biograferna. Men där har han fel. De som gillar sådana här filmer är 45+ - det handlar om oss som växte upp på 80-talet med de här skådisarna och med tuffa, reaktionära actionfilmer. Vi vill inte ha nertonad mesaction.

THE EXPENDABLES 3 är en märkligt slarvig, hafsig film. Förvisso är det ju inte meningen att de här filmerna ska vara några intellektuella milstolpar, men i det här fallet känns det lite för mycket som en direkt-på-DVD-film med alldeles för hög budget och kända namn. För regin står Patrick Hughes, som tidigare bara gjort en långfilm; något som heter RED HILL, och Stallone är förstås tillbaka som Barney Ross. När filmen börjar attackerar Ross och hans män; Lee Christmas (Jason Statham), Gunner (Dolph Lundgren), Toll Road (Randy Couture) och Hale Caesar (Terry Crews), ett tåg som transporterar en viss Doctor Death (Wesley Snipes), som suttit i fängelse i åtta år. Death var en av de första medlemmarna i The Expendables. Han skämtar och säger att han suttit inne för skattesmitning - vilket ju Snipes satt inne för på riktigt.
Efter att ha fritagit Death ger sig gänget genast iväg för att sätta ditt en mystisk man som säljer vapen till krigshärjade delar av världen. Det visar sig att denne man är en samvetslös typ som heter Stonebanks (Mel Gibson) och som Ross trodde sig ha dödat en gång i tiden. Stonebanks var en av grundarna av The Expendables och blev sedan ond. Strid utbryter och Caesar blir svårt skadad.

Harrison Ford är teamets nya chef och han gillar inte att de misslyckades med att plocka Stonebanks. Ross kommer fram till att hans gäng är för gammalt - han behöver nya, unga hårdingar. Kelsey Grammer dyker då upp som en som heter Bonaparte och som vet vilka som behövs. De flyger kors och tvärs över kontinenter för att hitta rätt personer, vilka i slutändan blir Thorn (Glen Powell), Mars (Victor Ortiz), Luna (kampsportaren Ronda Rousey - ville inte Gina Carano vara med?) och Smilee, som spelas av TWILIGHT-skådisen Kellan Lutz, som senast sågs i usla THE LEGEND OF HERCULES. Detta är inte världens charmigaste gäng - tvärtom, de är rätt trista. Och det första de gör, är att bli tillfångatagna av Stonebanks. Alltså måste Barney Ross samla sitt gamla gäng för att frita ynglingarna. Antonio Banderas spelar en pajas som tjatar sig till en plats i gänget, och även Arnold Schwarzenegger och Jet Li ansluter.
THE EXPENDABLES 3 innehåller en väldig massa action, det skjuts och sprängs fruktansvärt mycket, och när det inte skjuts och sprängs, slåss man med stora knivar. Det vräks på med så mycket våld att filmen självklart blivit barnförbjuden i Sverige, det spelar ingen roll att folk inte blöder när de träffas av kulor och knivar, och att ingen svär (Harrison Ford fäller filmens enda "fuck"). Men allvarligt talat: det ser fullkomligt befängt ut när hundratals människor slaktas utan att blodet sprutar. Det känns som att titta på när folk leker krig.

Att skrapa ihop ett nytt gäng yngre Expendables var en dum idé - det är ju ingen som vill se dem. Filmidén bygger på att få återse det gamla gardet i en och samma film. Det nya gänget ser mest ut som en samling posörer och de lyckas aldrig bli hårda och tuffa tack vare PG-13-gränsens restriktioner. Ronda Rousey spöar upp en del folk och utbrister "Karlar!", men fajterna är lite för snabbt klippta för att man ska kunna se dem speciellt bra.
Flera av de medverkande ser trötta, ointresserade och framför allt gamla ut. Schwarzenegger har blivit väldigt gammal - för att inte tala om Harrison Ford. Manuset är av By-the-numbers-varianten, och den synnerligen onde Stonebanks insisterar på att hela tiden göra dumma saker bara filmskurkar gör - som att ge hjältarna 45 sekunder på sig att fly innan en byggnad sprängs i luften, istället för att spränga på en gång, och vi får den klassiska dumheten, när man släpper sina vapen för att istället göra upp med nävarna. Det är lite slappt.

Dock är Mel Gibson en bra skurk och det är kul att se honom i en actionfilm igen. Han ser fräschare ut än på länge och hans forna utstrålning finns kvar. Detsamma gäller Stallone. Dolphan har knappt några repliker alls i filmen och stackars Jet Li är reducerad till att skjuta kulspruta i en scen. Märkligt - varför plocka in en fantastisk kampsportare och sedan inte låta honom slåss?

Man har lyckats stoppa in en och annan bra oneliner och det är kul när Stallone i en scen kliver in i en Ford, och därinne sitter Harrison Ford. Men i övrigt är THE EXPENDABLES 3 en stor besvikelse; en slätstruken och onödig film utan bett. Det här skulle bli den sista filmen i en trilogi, men Pierce Brosnan har pratat om att han ska medverka i en eventuell THE EXPENDABLES 4. Vi får väl se vad som händer. Den här filmen lär knappast bli lika framgångsrik som de första två.

Filmens svenske översättare heter passande nog Karl Hårding.








(Biopremiär 13/8)

lördag 10 maj 2014

Bio: The Legend of Hercules

Foton copyright (c) Walt Disney Studios Motion Pictures Sweden

Det händer ju lite då och då att filmer anländer i tandem. Förra året kom två stycker "DIE HARD i Vita Huset"-filmer, dessförinnan har vi fått två asteroidfilmer samtidigt, två Snövitfilmer, två vulkanfilmer, och så vidare. 2014 är det Herkules som gäller.

I juli har Brett Ratners HERCULES med Dwayne Johnson premiär. Trailern vevas just nu på biograferna, och Herkules går omkring och vrålar "AJ ... ÄM ... HÖR-KJU-LISS!!!". Denna helg hade Renny Harlins THE LEGEND OF HERCULES oväntat svensk premiär - den smögs upp utan att pressvisas. Jag är uppriktigt förvånad över att den går upp här, eftersom den hade amerikansk biopremiär redan i januari - och floppade så att det blixtrade om det. Filmen sågs av i princip ingen alls.

Herkulesfilmer är en gammal fin genre. Peplum, som den kallas. Svärd- och sandalfilmer. Tydligen går peplum hem på bio just nu, med tanke på att vi nu även kan se POMPEII och nyligen 300: RISE OF AN EMPIRE. Filmhistoriens främste Herkules är förstås Steve Reeves, som gjorde rollen i ett italienskt raffel från 1958. Reeves fortsatte att spela Herkules och andra muskelmän i en rad italienska filmer, och andra muskelknuttar äntrade filmbranschen och gjorde detsamma. Arnold Schwarzenegger var Herkules i den festliga HERCULES IN NEW YORK från 1969, och Lou "Hulken" Ferrigno var halvguden i Luigi Cozzis två stolliga filmer från 1980 och 1983. På 1990-talet var Kevin Sorbo Herkules i en populär TV-serie som jag följde slaviskt; det var en kul serie - och den lanserade Xena, som fick en egen serie som blev ännu mer populär.
Vem spelar Herkules i THE LEGEND OF HERCULES? Jo, Kellan Lutz. Vem? Killen som spelade Poseidon i IMMORTALS. Han ser ut ungefär som en amerikansk quarterback - och har så taskig utstrålning att automatiska dörrar inte öppnar sig för honom. För regin står finländaren Renny Harlin. Det var väldigt, väldigt längesedan vi fick se något av honom på bio. Det mesta han gjort på sistone har släppts direkt på DVD - och knappt det. Han hade sin storhetstid med röjarfilmer som DIE HARD 2 och LONG KISS GOODNIGHT. Den tiden känns väldigt avlägsen, än mer så efter att jag sett hans Herkulesfilm.

Varför går den här upp på bio i Sverige?

Och vad i helvete tänkte de på när de gjorde den här filmen?
Scott Adkins, en av mina favorit-actionskådisar, är den onde kung Amfitryon. Att han är ond märks främst på att han har skägg och vrålar. I början av filmen får vi veta att han har äktenskapsproblem och frugan letar upp Zeus fruga Hera, och i en synnerligen bisarr och fånig scen ligger hon i sin säng och blir påsatt i slowmotion av den osynliga Zeus. Hon har nämligen gått med på att bära hans barn. Hon föder Herkules, som dock går under annat namn.

Tjugo år förflyter, Herkules får ihop det med kalaskexet Hebe (Gaia Weiss), men hon ska giftas bort med Herkules onde halvbror. Amfitryon tillfångatar Herkules, som tvingas fara runt som gladiator, innan han samlar en armé för att störta den onde kungen.

Större delen av den här filmen satt jag och undrade vad fan det var jag tittade på. Bitvis är det hyfsat snyggt och pampigt; stora arméer tågar över broar och grejor. 3D:n - filmen är förstås i 3D - är betydligt bättre än väntat. Ett par fajter är rätt bra, i synnerhet den - SPOILER!!! - avslutande duellen mellan Herkules och Amfitryon.
... Men i övrigt är detta otroligt lamt och förvirrat. Dialogen är ibland sanlös. Handlingen är svårgreppbar. Till stora delar håller filmen kalkonnivå. Det här är skrattretande dumt. Herkules är ju känd för att ha ihjäl ett lejon - men lejonet i den här filmen är så illa datoranimerat att det ser ut som något slags parodi. Jag skrattade högt.

Att det ska vara så svårt att göra en Herkulesfilm? Jag menar, hur svårt kan det vara? POMPEII är ett mästerverk och en filmklassiker jämfört med THE LEGEND OF HERCULES.

... Och som den besserwisser jag är måste jag skjuta in att eftersom filmen utspelar sig i Grekland och alla har grekiska namn, borde ju vår hjälte heta Herakles. Herkules var romarnas namn på honom. Men det är väl så att rätt få vet vem Herakles var.

Det är synd att Scott Adkins slösas bort i sådana här filmer. Vill ni se honom sparka röv ordentligt, kolla in NINJA och NINJA: SHADOW OF A TEAR. Två B-filmer som levererar på actionfronten.







(Biopremiär 9/5)