Visar inlägg med etikett Julius Avery. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Julius Avery. Visa alla inlägg

onsdag 31 augusti 2022

Amazon Prime: Samaritan

Foton copyright (c) Amazon Prime/MGM

2014 kom det ut en amerikansk serietidning som hette Samaritan. Jag har aldrig hört talas om tidningen, vilken gavs ut av Mythos Comics. Seriens manus skrevs av Bragi F Schut, och byggde på ett filmmanus han skrivit. 2019 sålde Schut detta filmmanus till MGM, och året därpå spelades filmen in, med Sylvester Stallones bolag Balboa som medproducent. Julius Avery (OVERLORD) regisserade. På grund av pandemin sköts biopremiären upp tre gånger. Slutligen släpptes den nu direkt på streaming.

SAMARITAN är en superhjältefilm. Eller, tja, något slags superhjältefilm. Eller, tja, ett superhjältedrama. För några decennier sedan var superhjälten Samaritan och superskurken Nemesis i luven på varandra. Efter en sista, massiv fajt dog de bägge två i ett hus som exploderade. Fast en del tror att Samaritan överlevde.

Javon "Wanna" Walton spelar den trettonårige Sam, som har Samaritan som sin idol, och som tror att han lever. Sam bor med sin ensamstående mor, de har dåligt med prengar, de vräks för jämnan, området de bor i är extremt sunkigt, och Sam lierar sig med kriminella gäng för att kunna skrapa ihop lite pengar. Pilou Asbæk spelar den lokale gängledaren Cyrus.

Alldeles i närheten bor sopåkaren Joe Smith (Stallone). Joe är en tystlåten enstöring, vars hobby är att laga trasiga prylar han hittar i soptunnor. När Sam en dag åker på stryk griper Joe in och spöar upp slynglarna. Joe har uppenbarligen superkrafter och Sam tror genast att det är Joe som är Samaritan. Joe hävdar att detta inte stämmer, men Sam ger sig inte. 

Samtidigt lyckas Cyrus komma över Nemesis' gamla mask och den hammare Nemesis använde. Cyrus dyrkade Nemesis, så nu blir han den nye Nemesis, som ska skapa kaos i staden. Joe Smith fortsätter att hävda att han inte är Samaritan, men han måste med jämna mellanrum rycka in och försvara folk och ge skurkar på nöten. När Joe använder sina krafter överhettas hans kropp och han måste äta glass.

SAMARITAN är en lite udda film. Större delen av filmen är mer ett smutsigt drama än en actionfilm. Stallone medverkar inte lika mycket som förväntat, det är Sam som är filmens huvudperson. Det här skulle kunna vara en familjefilm om det inte vore för de brutala actionscenerna. Mot slutet serveras en twist som kanske inte är en större överraskning.

Jag ger den här filmen godkänt. Det är ingen dålig film, men det känns som om det är något som fattas. Sam är en lite störig unge, jag kan inte påstå att jag brydde mig om hur det skulle gå för honom. Stallone är bra där han lufsar omkring i det gråa vädret. I en scen kör han sopbil mot skurkarna, vilket förstås fick mig att tänka på Robert Ginty i THE EXTERMINATOR.

I en flashback på några sekunder får vi se en yngre upplaga Joe Smith. Han är föryngrad med hjälp av datorer på ett allt annat än övertygande sätt - plötsligt ser han ut som en figur i ett TV-spel!



  

 

 

(Amazon Prime-premiär 26/8)


onsdag 7 november 2018

Bio: Overlord

Foton copyright (c) Paramount Pictures Sverige

De senaste åren har det kommit en hel del krigszombiefilmer - alltså, zombiefilmer som utspelar sig under ett krig, oftast andra världskriget. Nazizombiefilmer. Sådana filmer gjordes redan på 1970-talet, klassikern är SHOCK WAVES från 1977, och under 80-talet kom till exempel Jess Francos OASIS OF THE ZOMBIES och Jean Rollins ZOMBIE LAKE, men på sistone har genren exploderat.

De allra flesta av den senaste tidens nazizombiefilmer - antagligen 100% av dem - är, kort sagt, jävligt dåliga. De är självklart inspelade digitalt och budgeten är så låg den kan bli. Och det är bara att konstatera att det inte går att göra krigsfilmer om budgeten är extremt låg. Det ser inte ut som något annat än några killar som är ute och leker krig i skogen. Datoranimerade mynningsflammor och explosioner gör inte att det ser mer övertygande ut. Det spelar ingen roll om zombiesminkningen är bra, när resten av filmen ser ut som amatörafton.

Jag har köpt alldeles för många tiokronorsfilmer från Ginza - därför har jag sett alldeles för många krigs- och nazizombiefilmer. Ibland är tio kronor alldeles för mycket för en film.

För fem år sedan kom en holländsk-tjeckisk film som heter FRANKENSTEIN'S ARMY. En film som bygger på en bra idé - nazisterna försöker skapa en superarmé med hjälp av Frankensteins gamla anteckningar - men som faller på dåligt manus, dåliga skådisar, och det faktum att filmen är gjord som en found footage-film. Filmens monster är jättebra, men i övrigt är det riktigt illa.

Den australiske regissören Julius Averys nya film OVERLORD, producerad av JJ Abrams, har anklagats för att ha knyckt hela storyn från FRANKENSTEIN'S ARMY. Jodå, visst finns här likheter, ett par scener är identiska, men skillnaderna är fler. Framför allt är OVERLORD en film som går att titta på. Man får inte lust att gå ut med hunden, även om man inte har en hund, mitt i filmen.

De flesta av oss vill ha valuta för pengarna när vi ser en film, oavsett om vi köper en film på DVD för en tia, eller pungar ut med 150 spänn för att se något på bio. Om man är ute efter en krigsskräckfilm som verkligen levererar vad som utlovas, lär man inte bli besviken om man köper en dyr biljett till OVERLORD. Vad vi får är nämligen krig, ultravåld, blod, hjärnsubstans, explosioner, monster, slakt, avslitna kroppsdelar, eldkastaraction, och en dansk, en tysk och en fransk.

Redan förtexterna sätter tonen. Under filmtiteln står copyrighten angiven - det vill säga, så som det såg ut i förtexterna till 70-talets B-filmer. På detta sätt markeras att OVERLORD är en högbudgeterad hyllning till skräpiga B-filmer.

Originalversionen av THE INGLORIOUS BASTARDS möter RE-ANIMATOR. Med inslag av Resident Evil - de tidiga TV-spelen, inte filmerna. Så kan OVERLORD sammanfattas.

Det är D-Dagen och några amerikanska fallskärmsjägare sitter ombord på ett flygplan på väg mot Frankrike, där deras uppdrag är att spränga ett kyrktorn. Planet skjuts ner och de överlevande soldaterna irrar omkring i den mörka, franska skogen. Soldaten som utkristalliseras som filmens hjälte, är en fredlig svart kille; Boyce (Jovan Adepo), som inte vill döda. Bland de övriga huvudpersonerna hittas ett ärrat råskinn och en New York-kille som tuggar tuggummi medan han pangar tyskar.

Snart träffar de på en fransk tjej; Chloe (Mathilde Ollivier), som bor i byn där kyrkan ligger. Varje gång Chloe öppnade munnen förväntade jag mig att hon skulle säga "Listen very carefully, I shall say this only once!". Chloe blir den som får hjälpa amerikanerna under uppdraget.

I byn regerar den tyske officeren Wafner, spelar av dansken Pilou Asbæk. Han är minsann en grym typ, fattas bara annat! Det ena leder till det andra, och Boyce hamnar i kyrkans källare. Och vad hittar han där? Jo, han hittar illasinnade tyskar, som utför bisarra experiment på lik.

... Och det är väl allt man behöver veta om handlingen i den här filmen. Mer komplicerat än så är det inte. OVERLORD har en enkel, rak handling. Vad den också har, till skillnad från de filmer jag nämner i inledningen, är en budget. Detta innebär att filmen förstås ser bra ut - ja, den ser väldigt bra ut. I stort sett hela filmen utspelas i mörker, men ändå. Dessutom är effekterna utmärkta, och tempot är högt - filmen är förhållandevis lång, men hinner aldrig bli tråkig.

Och som sagt: filmen levererar blod och splatter så att det räcker och blir över. Det här är en film endast för härdade. De som vill ha psykologiskt finlir, mångbottnade rollfigurer, samhällskritik och angelägna budskap, rekommenderas se en annan film.

OVERLORD är 119 minuter blodigt tjoflöjt, och inget annat. Jag gillade det här. Jag tyckte det var fantastiskt. Men det säger kansker mer om mig än om filmen.

... Hmm, om jag skulle ta och se om SHOCKWAVES?

      






(Biopremiär 9/11)