Visar inlägg med etikett John Requa. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett John Requa. Visa alla inlägg

lördag 7 mars 2015

Bio: Focus

Foton copyright (c) Warner Brothers
Will Smith. Vad har han gjort på sistone? När var han med i en framgångsrik film senast? Jag försöker komma på vad jag sett honom i de senaste åren. Det går inte så bra, så jag tittar på hans filmografi - och konstaterar att det mest är en rad floppar och småroller, och småroller i floppar, som WINTER'S TALE och magplasket AFTER EARTH, och MEN IN BLACK 3 var ju inte heller något att hänga i julgranen, Smiths senaste hit var väl HANCOCK, som kom för sju år sedan.

FOCUS har skrivits och regisserats av duon Glenn Ficarra och John Requa (I LOVE YOU PHILLIP MORRIS), och den här filmen lär inte åstadkomma ringlande köer till biograferna eller stanna i minnet. Enligt IMDb är FOCUS "comedy, crime, drama" - men i slutändan är det inget av det. Okej - det handlar om brott, men det är varken roligt eller dramatiskt.

Will Smith spelar Nicky, en conman, det vill säga en svindlare, av rang. Alldeles i början av filmen träffar han på en tjusig blondin; Jess (Margot Robbie), som ragggar upp honom. Det visar sig att hon egentligen tänkt råna honom, vilket Nicky räknat ut redan när hon först dök upp. Av någon anledning fattar Nicky tycke för den till en början klantiga svindlerskan, så de börjar umgås och han tränar upp henne i ficktjuveriets inte så ädla konst, och snart får hon ingå i Nickys gäng. Det här gänget ägnar sig åt minst sagt avancerade svindlerier, det är stölder på hög nivå och kupperna blir allt större och summorna högre. De lever lyxliv medan de lurar stenrika överklassmänniskor. En rejält fet kupp dras igång och snart lurar alla varandra.

Efter pressvisningen hörde jag att några i salongen jämförde med BLÅSNINGEN, som de förstås tyckte var oändligt mycket bättre. Jag har inte sett BLÅSNINGEN på åtminstone trettio år och minns ingenting av den, men det var säkert en både smart och rolig film. FOCUS - Nicky säger flera gånger att det är viktigt att fokusera när man gör det de gör - är varken smart eller rolig. Kupperna de utför är för det mesta ohyggligt långsökta och knappast genomförbara. I synnerhet en märklig blåsning går i lås enbart på grund av ren och skär tur, även om Nicky förklarar hur det gått till och att det var minutiöst planerat. Saker och ting liksom bara händer i den här filmen, det är orealistriskt och otrovärdigt på ett sätt jag inte köper och som mest känns irriterande. Humorn inskränker sig till några unkna sexskämt.

Visst är det flott; filmfotot är glassigt, miljöerna lyxiga, och människorna är vackra. Nicky och Jess får ihop det, och det görs ingen sak av att det är en svart man och en vit kvinna. Jag som svensk tycker förstås inte att det är något märkvärdigt med en sådan detalj, men det är möjligt att en del tappar hakan i det konservativa Amerika. Filmen är Rated R och det känns faktiskt lite konstigt att höra den oftast så snälle och välpolerade Will Smith säga "fuck".

Både Will Smith och australiskan Margot Robbie ska medverka i den kommande superskurkfilmen SUICIDE SQUAD - Robbie ska spela Harley Quinn.





(Biopremiär 6/3)

onsdag 28 september 2011

Bio: Crazy, Stupid, Love

Foton copyright (c) 20th Century Fox Sverige/Warner Bros. 
Ja, jag vet att den här recensionen är sen, men jag varken hann eller orkade skriva den innan jag åkte upp till Bokmässan förra veckan. Men som man brukar säga: bättre sent än Björn Runge!
CRAZY, STUPID, LOVE är ett typexempel på en film som om inte förstörs, åtminstone får sig en rejäl törn av ett äckligt slut. Det här är nämligen en till största delen riktigt bra komedi, om den stackars menlöse traderöven Cal (Steve Carell) vars fru Emily (Julianne Moore) en kväll låter meddela att hon är trött på honom och vill skiljas. Och så blir det.
Ganska omgå-
ende börjar Emily att upp-
vaktas av en stilig arbets-
kamrat (Kevin Bacon), medan Cal går in i väggen. Han sitter kväll efter kväll i en bar och beklagar sig - så till den milda grad att den proffsige och yngre brudraggaren Jacob (Ryan Gosling) tröttnar på gnället och ser till att Cal förvandlas till en jävel på fruntimmer han med, efter att först ha stylats om ordentligt. Jacob blir Cals coach - men medan Cal plötsligt spenderar veckorna med att lägra dam efter dam, går Jacob och hittar vad som verkar vara äkta kärlek i den charmiga Hannah (Emma Stone). Kanske behöver han nu hjälp av Cal.
Till detta kommer Cals unge tonåring till son, som är kär i sin lite äldre barnvakt, samt diverse upptåg med grabbens skolfröken (Marisa Tomei), som blir tosig efter att ha fått i sig alkohol. Det hela leder fram till en fantastisk farskarusell med väldigt oväntade vändningar.
... Men tyvärr slutar inte filmen där. Istället har man klistrat på några ytterligare scener med långa tal inför publik, där moralkakorna staplas på rad, och dygd och kärnfamiljen hyllas på de mest krystade sätt. Och det är synd. För Glenn Ficarras och John Requas film är väldigt, väldigt rolig och bjuder på bra skådisar och rollprestationer. Om det inte vore för det kletiga slutet hade jag satt ett högre betyg.





(Biopremiär 23/9)