Visar inlägg med etikett John Erick Dowdle. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett John Erick Dowdle. Visa alla inlägg

torsdag 3 september 2015

Bio: No Escape

Foton copyright (c) Noble Entertainment
I samband med visningen på Malmö Filmdagar sa jag att titeln NO ESCAPE låter som en Van Damme-film från 1996. Nu finns det ingen Van Damme-film som heter så, men väl en massa andra filmer - till exempel är NO ESCAPE originaltiteln på den ganska bortglömda FLYKTEN FRÅN ABSALOM från 1994.
2015 års NO ESCAPE är regisserad av John Erick Dowdle, som tidigare bland annat gjort den kassa DEVIL och den usla AS ABOVE, SO BELOW. NO ESCAPE är Dowdles hittills bästa film - med bred marginal. Owen Wilson spelar Jack Dwyer, som jobbar för ett mäktigt amerikanskt bolag. Jack, hans fru Annie (Lake Bell) och deras två små döttrar flyttar till ett ej namngett land i Sydostasien, där bolaget ska etablera sig. Dock hinner de knappt anlända innan deras liv vänds upp och ner - och det med besked. Det har nämligen skett en statskupp. De styrande har avrättats och uppretade folkmassor och soldater drar genom staden. Utlänningar dödas på löpande band och bolaget Jack jobbar för står inte högt i kurs. Inte Jack heller, för den delen.
Jack och hans familj måste fly hals över huvud. De får hjälp av en bedagad, brittisk festprisse (Pierce Brosnan), som visar sig vara hemlig agent. Målet är att ta sig till Vietnam, som ligger på andra sidan floden.
Under visningen av NO ESCAPE tittade jag emellanåt på kvinnan som satt ett par platser till vänster om mig. Hon satt ofta med händerna tryckta mot kinderna, ibland höll hon för ögonen, det hände till och med att hon skrek till. Dowdles film innehåller nämligen flera riktigt, riktigt intensiva scener. Ja, ibland är det rent ut sagt jävligt svettigt. Jack och hans familj hamnar i hopplösa situationer det bara inte går att komma ur.
Fördelen och nackdelen med NO ESCAPE är att Owen Wilson är en sympatisk kille; han är en vanlig snubbe och allt annat än en actionhjälte. Detta innebär förstås att man känner för honom och hans familj, det känns hyfsat realistiskt. Problemet är att denne vanlige snubbe lyckas ta sig ur den ena knipan efter den andra på de mest makalösa sätt. Till stor del har de ren tur - de råkar befinna sig två meter bort när ett hus rasar, en kanonskytt råkar missa, Pierce Brosnan dyker upp i sista sekunden och skjuter ner de onda. Ibland lyckas Jack och Annie genomföra saker som annars bara Rambo eller Ethan Hunt skulle lyckas med. Detta drar ner helhetsintrycket en aning.
Jag önskar även att Pierce Brosnans roll vore större. Brosnan har ju sedan han lämnade Bond bakom sig blivit en bra, äldre actionhjälte som verkar älska att göra något slags sluskig anti-Bond. Att han kan vara stenhård visade han i NOVEMBER MAN; en film som knappt visades någonstans.
Jag har alltså en del invändningar - men trots dessa är NO ESCAPE definitivt det mest spännande man kan se på bio just nu.







(Biopremiär 4/9)



måndag 1 september 2014

Bio: As Above, So Below

Foton copyright (c) UIP Sweden

Vi hoppades väl alla att trenden med Found Footage-filmer var död och begraven - men icke. Nu visar den sitt fula tryne igen. AS ABOVE, SO BELOW är en film av John Erick Dowdle, som gjorde QUARANTINE; den amerikanska nyinspelningen av den spanska Found Footage-skräckfilmen [REC] - och han gjorde även den rätt usla DEVIL. Den här gången sänker han sig ytterligare ett snäpp.

Låt mig nämna det som är bra med AS ABOVE, SO BELOW:

* Idén är rätt bra.

* Miljöerna är tacksamma.

* Hjältinnan (Perdita Weeks) är väldigt söt.

* Det ligger ett par låtar med La Femme på soundtracket.

* En fransman gör en dålig imitation av Robert De Niro under tre sekunder.

* Eftertexterna är snygga.

Perdita Weeks spelar den unga universitetsläraren Scarlett, som letar efter De vises sten, något hennes far sysslade med hela livet tills han blev galen och hängde sig. Jakten tar henne till Paris och dess berömda/beryktade katakomber. Där ska det finnas en okänd tunnel som leder till ett hemligt rum - och där inne ska den mytiska stenen finnas.
Scarlett har med sig sin fotograf Benji (Edwin Hodge) och en föredetta pojkvän som heter George (Ben Feldman). Det letar upp ett gäng unga fransmän; en tjej heter Siouxie ("She's a banshee!"), som är experter på att smyga in i katakomberna, där man förstås inte får vistas hur som helst. Sagt och gjort - de tar sig in i de underjordiska, skelettfyllda gångarna, och snart går allt åt helvete. De råkar nämligen hitta Porten till Helvetet - och alla som har sett THE SENTINEL, CITY OF THE LIVING DEAD och THE BEYOND vet att är det något man ska hålla sig ifrån, är det Porten till Helvetet.
Det här skulle ha kunnat bli bra - riktigt bra, till och med. Men det hela blir bara dumt och påfrestande. De övernaturliga elementen (och nej, jag menar inga overkliga värmeelement) funkar inte alls. Det blir inte alls otäckt när de hittar ett gammalt piano som en gång i tiden tillhört Georges familj, eller när en telefon plötsligt börjar ringa. Det dyker upp mystiska typer i gångarna; räliga busemän som verkar vara inspirerade av The Blind Dead i de gamla klassiska, spanska filmerna om The Knights Templar, och i ett rum hittar de en märklig kör bestående av halvnakna kvinnor - dem hade jag velat se mer av. Men inget av det är funkar.
Största problemet är dock det evinnerliga kameraviftandet. Förutom att rollfigurerna hela tiden släpar runt på en handhållen kamera de inte vill stänga av, har alla i teamet små kameror fastsatta på hjälmarna. Detta innebär att bilden snurrar och hoppar mest hela tiden. När folk råkar illa ut tänker man som vanligt "Men släng ifrån dig kamerajäveln och hjälp människan!" - men icke. Och viftandet innebär att man sällan ser vad som händer. Fast vid ett par tillfällen har filmarna gjort tvärtom - till exempel när Benji fastnar i en gång och vi får se honom i närbild under flera minuter, medan han och de övriga skriker i panik.

AS ABOVE, SO BELOW är tråkig och irriterande. Jag satt bara och väntade på att det hela skulle ta slut. Och när vi väl når slutet, är detta riktigt visset.

Se vilken annan film om Porten till Helvetet istället!







(Biopremiär 5/9)