Visar inlägg med etikett John Cleese. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett John Cleese. Visa alla inlägg

onsdag 20 mars 2013

Bio: Croodarna

Bilder copyright (c) Twentieth Century Fox Sverige
Familjen Flinta i modern tappning. Fast fortfarande stenålder. Och med John Cleese inblandad på ett hörn i storyn. Animerat och i 3D.
Det blev väl ... sådär.
Grug och hans familj bor i en grotta de sällan lämnar. Dottern Eep vantrivs med detta, hon älskar solen och vill ut på äventyr. Detta får hon - och resten av familjen - tillfälle till, ge sig ut på äventyr alltså, när en jordbävning raserar grottan och fortsätter att demolera deras hemtrakter. Familjen flyr hals över huvud och letar efter en ny bostad. På vägen träffar de ynglingen Grabb, som är föräldralös och tillhör en mer välutvecklad människosort än de lågpannade grottmänniskorna. Eep och Grabb fattar självklart tycke för varandra. Grug vill vara familjens överhuvud och styra och ställa, vilket är svårt, eftersom han är rätt korkad.
CROODARNA varar 98 minuter, men känns längre. Detta är något slags animerad road movie - figurerna går och går och går; miljöer och incidenter är likartade, och det blir segt. Här och var har man slängt in små roliga detaljer. Anakronismer. Slapstick. Lustiga djur. Men det kan inte hindra helheten från att bli alldeles för utdragen och saggig.
Animationstekniskt är det helt okej. 3D:n är för det mesta faktiskt utmärkt. Figurdesignen är inte så dum. Grug ser ut som Taylor Lautner, vilket förstås är oerhört roligt.
På pressvisningen jag var på satt det ett helt gäng ungar i femårsåldern. Jag vet inte varför de var där. De verkade gilla filmen. De skrattade ofta. Främst när folk trillade och slog sig eller fick stenbumlingar i huvudet - tack och lov händer sådana saker för jämnan i den här filmen. Fast jag, som är fyrtio år äldre än ungarna, hade grava problem med att hålla mig vaken. Handlingen är för tunn. Det är för tjatigt.
Jag gillade Grabbs lilla sällskapsdjur och hela tiden säger "Da-da-daaaa!" och som spelar xylofon.
Versionen jag såg var dubbad till svenska. Det lät inte sååå kul. I vanlig ordning gissar jag att oerhört mycket försvann med originalrösterna. Nicolas Cage gör Grug, Emma Stone Eep och Ryan Reynolds Grabb. I den svenska versionen är det, öh, Tommy "Black" Nilsson som står för Grugs röst.
Roligare än så blir det inte.
Jag kommer på mig med att inte ha så mycket att säga om CROODARNA.
Och det säger väl en hel del.







(Biopremiär 22/3)



lördag 3 juli 2010

Bio: Shrek - Nu och för alltid

Bilder copyright (c) Paramount Pictures Sweden
En gång i tiden innebar "smygpremiär" att en film hade en halvhemlig visning för specialinbjudna - eller folk som nosat upp biljetter i tid - en kort tid innan den egentliga premiären. En smygpremiär var något exklusivt.
SHREK - NU OCH FÖR ALLTID har sin egentliga premiär satt till den sjunde juli, men redan på midsommardagen började man att "smygvisa" filmen. Flera gånger. Den har i princip smygvisats dagligen sedan dess, och dessa smygpremiärer är utannonserade i stora tidningsannonser. Således vill jag påstå att filmen trots allt hade svensk premiär på midsommardagen, då jag såg den. Anledningen till att den redan visas är, enligt expertis på biografen, att SF kör film för tomma salonger, de behöver en titel som drar.
Den första filmen om Shrek såg jag på premiären i Cannes. Jag hade ingen aning om vad det var innan jag bänkade mig, och blev förstås makalöst överraskad när filmen visade sig vara fantastiskt rolig.
SHREK 2 såg jag i Cannes den med, och den var ju faktiskt ännu roligare än originalet! En som dock inte var rolig, var Eddie Murphy på presskonferensen; en redig traderöv som dessutom hade bodyguards med sig - att jämföra med Antonio Banderas, som efter presskonferensen kom ut till oss journalister och hängde lite för att småprata.
SHREK 3 minns jag inte om jag såg på bio eller ej. I vilket fall var den märkligt misslyckad. Jag minns inte riktigt vad den handlade om, men speciellt rolig var den inte.
Så har vi då den fjärde filmen här, och i Malmö och andra storstäder kan man se den i tre versioner: på engelska, svensktextad och i 3D, eller svenskdubbad och i 3D - eller svenskdubbad och platt. Självklart valde jag det sistnämnda. Nä, nu dripsar jag med er. Det blev förstås originalversionen.
Den här gången är Shrek trött på sitt familjeliv med skrikande ungar och uttjatade vardagsrutiner. Han längtar tillbaka till tiden då han fortfarande var ett fruktat träsktroll.
Den illasinnade Rumpelstiltskin (som på svenska heter något i stil med Bullerskaft, heter figuren så i svensk version? Jag har aldrig hört sagan) dyker upp och vill bli kung och grejor, och han lyckas få Shrek att skriva under ett kontrakt som skickar iväg honom till en parallellvärld, där träsktroll fortfarande är hatade och jagade, Rumpelstiltskin är kung, och där Shrek aldrig träffat sin älskade Fiona - eller åsnan och Mästerkatten (som har blivit smällfet).
Det dröjer inte länge innan Shrek inser att han saknar sitt gamla, inrutade liv med sin älskade Fiona och familjen, för eftersom det här är en amerikansk film, så lyder moralen (nu hämtar vi en hink och spyr gemensamt) Familjen Är Viktigast Av Allt.
Problemet är bara att Fiona är en krigisk, öh, krigarbrud modell Braveheart, och hon vill inte veta av Shrek. dessutom förvandlas hon till en vacker människoprinsessa dagtid. För att reda upp alla uppkomna problem, måste Shrek få Fiona att förstå att han är hennes True Love och att en kyss bryter hennes förbannelse så att hon kan förbli träsktroll.
Det hävdas att det här ska bli den sista filmen om Shrek - och det får vi verkligen hoppas. Det finns egentligen ingen orsak till att uppföljare måste bli sämre och sämre. Jämför med TV-serier! Ofta händer det att serier blir bättre och bättre! Men med SHREK - NU OCH FÖR ALLTID har man tappat det mesta av det som gjorde de två första filmerna till riktiga höjdare.
Inte nog med att handlingen inte är originell. Det här är inte speciellt roligt. De gånger jag skrattade till är lätträknade. Roligast är en äcklig liten pojke i början som kräver att Shrek ska ryta som ett träsktroll. Alldeles i början figurerar även en liten hillbillyby i sagotappning, där en figur spelar "Duelling Banjos".
Samtliga stjärnor är tillbaka för att göra rösterna: Mike Myers, Cameron Diaz, Banderas, Murphy, och till och med John Cleese och Julie Andrews är tillbaka som kungen och drottningen i prologen.
...Men 3D:n, då? Nja... Den är väl inget speciellt. I början dyker det upp en tuff effekt som involverar ett hästspann, och då ryggade jag tillbaka, men jag får hålla med en kollega som efter visningen sa att vi börjar vänja oss vid 3D nu, det är inte lika spännande och häftigt längre, ungefär som när färg-TV:n kom. Det lär nog dröja tills den nya RESIDENT EVIL-filmen har premiär innan vi får 3D-effekter som får oss att ducka i fåtöljerna, eller tappa hakan av svindel.
SHREK - NU OCH FÖR ALLTID är förresten den första filmen i serien som är i CinemaScope. Och som sagt, antagligen även den sista.






(Biopremiär 7/7)

tisdag 21 juli 2009

Retro-DVD: Monty Pythons Meningen med livet

RETRO-DVD: MONTY PYTHONS MENINGEN MED LIVET (Universal)

MENINGEN MED LIVET. På DVD. Igen. Jag vet inte hur många gånger den här filmen från 1983 har släppts. Ibland som del av en Monty Python-box, ibland separat - som här. Jag vågar inte uttala mig om hur de olika utgåvorna skiljer sig åt, men på den här står det att den är "omarbetad", vad nu det innebär. Som bonus hittar vi en introduktion av Eric Idle, kommentarspår med filmens regissörer Terry Jones och Terry Gilliam, ljudspår för den som ser filmen ensam (väldigt kul idé), samt en Director's Cut där extrascener stoppas in efter hand. Lite förvirring uppstår när det står "Disc 1" på den enda skiva som finns i asken.
 Självklart är jag gammal fan av MONTY PYTHONS FLYGANDE CIRKUS. Serien är fortfarande oöverträffad när det gäller sketchprogram för TV. Jag kan inte komma på någon annan serie som hållit i längden. LITTLE BRITAIN började ju bli lite tjatigt under andra säsongen, för att bli riktigt tjatigt under den tredje.
 Däremot är jag inte odelat positiv till Monty Pythons långfilmer. Om vi bortser från deras första långfilm LIVET E PYTHON (AND NOW FOR SOMETHING COMPLETELY DIFFERENT), som bara består av nya versioner av TV-sketcherna, så är MONTY PYTHONS GALNA VÄRLD (det vill säga MONTY PYTHON AND THE HOLY GRAIL) inte bara deras bästa film, utan den film som är mest Monty Python. De flesta verkar ha LIFE OF BRIAN som favorit, men det är nog främst för att den är mest känd och innehåller ett par klassiska scener och låtar. HOLY GRAIL är roligare och mer anarkistisk.
 MENINGEN MED LIVET är Pythongängets sista produktion med samtliga originalmedlemmar. Filmen tävlade i Cannes och gick tammefan och vann - och detta säger väl en del om vad det här är. Filmen är nämligen alldeles för splittrad och ibland nästan lite pretentiös. Allting är lite för genomtänkt och genomarbetat, i synnerhet om man jämför med de tidigaste filmerna, där det mest känns som om de apat sig spontant framför kameran med en ganska minimal budget.
 Självklart är det här inte dåligt. Terry Gilliams lilla förfilm om kontorsslavarna som gör uppror är nog det bästa Gilliam någonsin gjort. Musikalinslaget om katoliker och spermier är genialiskt. Den smällfete restauranggästen som spyr i en hink och sedan exploderar tyckte mina föräldrar inte alls var roligt när jag visade filmen för dem för tjugo år sedan - men det ÄR ju väldigt kul. Däremot har jag aldrig riktigt gillat scenen där John Cleese håller lektion i sexualkunskap.
 ...Men ibland blir det lite segt och överlastat. Spontaniteten är borta. Fast det är ju sådant som går hem i Cannes.
 Det senaste decenniet har de överlevande Pythonmedlemmarna gjort åtminstone ett försök med nyinspelade sketcher för TV - och det var direkt pinsamt. De kändes som ett gäng desperata gubbar som tappat handlaget. Ungefär som den gången Peter Dalle fick upp Hasse Alfredson på en scen för att göra ett slags ny variant av Lindeman, och Hasse mest var gammal och trött. Och Dalle är ju varken någon Tage Danielsson eller Lasse O'Månsson. Det blev rätt genant.

 ...Nu när jag letade upp en omslagsbild till den här recensionen, konstaterade jag att filmen släppts både som enkel och dubbeldisc - varav jag fick den förstnämnda. De har helt enkelt bara plockat bort den andra skivan. Därför står det "Disc 1" på den som finns i asken.