Visar inlägg med etikett John Cho. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett John Cho. Visa alla inlägg

torsdag 20 september 2018

Bio: Searching

Foton copyright (c) Sony Pictures Sweden
Problemet med filmer som bygger på en gimmick, är att de - ähum - bygger på en gimmick. Utan sin gimmick är dessa filmer i de flesta fall fullkomligt ointressanta. Ingen hade uppmärksammat MEMENTO om den inte berättats baklänges, eftersom storyn egentligen inte är något speciellt.
SEARCHING, i regi av långfilmsdebuterande 27-åringen Aneesh Chaganty, som även, tillsammans med Sev Ohanian, skrivit manus, är en film som bygger på en gimmick: hela filmen utspelar sig på en datorskärm. Det enda vi ser, är det som visas på datorskärmen. Det är dock en hel del som visas på den, förvänta är inte hundra minuter Excel-dokument.
John Cho gör huvudrollen som David Kim. Under filmens inledning blir David änkling. I samma veva börjar hans tonårsdotter Margot (Michelle La) på high school. David tycker sig ha bra kontakt med dottern, men en kväll kommer hon inte hem. Först tror han att hon kommit hem efter att han gått och lagt sig, och att hon hunnit gå till skolan innan han stigit upp. Snart känner han att något inte står rätt till.
En nitisk polis; Rosemary Vick (Debra Messing), tar sig an fallet. Till en början antas det att Margot rymt hemifrån, men efter ett tag pekar allt på att hon förts bort och kanske till och med mördats.
Berättelsen är inte jätteoriginell. Det dröjer dessutom nästan halva filmen innan den blir en thriller och lite spännande. Upplösningen bjuder på några överraskningar som kanske inte är helt logiska.
... Men jag kan omöjligt undgå att imponeras av sättet det här berättas på. Det vi får se i bild är Davids digitala jakt på dottern. Epost, direktmeddelanden, Googlesökningar, och för att det inte ska bli alltför mycket text, använder David Facetime när han ringer upp folk, han tittar på YouTube, han streamar nyhetsinslag, och han sätter upp webbkameror. David är således i bild större delen av speltiden, och vi får se de han interagerar med.
Hm ... Här kom visst regissören med i bild ...
Vad som är kul med SEARCHING är att David Kim gör ungefär så som man faktiskt gör i verkligheten - åtminstone så som jag skulle göra. I Hollywoodfilmer brukar man ju oftast hitta på egna internettjänster; folk använder inte Google, Facebook, Gmail och så vidare. David använder enbart tjänster som existerar i verkligheten, och med undantag för Facetime och ett par andra grejor, är det tjänster jag själv är ytterst välbekant med. Jag satt till och med och tänkte "Bildgoogla! Bildgoogla!" en tredjedel in i filmen; hade David hört mig, hade han gjort så - och löst fallet lite tidigare. Nu dröjer det lite för länge innan han kommer på att han kan bildgoogla.
Filmens inledning är rolig, eftersom den får mig att inse hur extremt snabbt datorer och internet utvecklas. Det första  vi ser är nämligen Windows XP:s skrivbordsbakgrund. En markör flyttas runt och öppnar och stänger mappar och program, vi får se YouTube-klipp ... och det är inte YouTube så som det ser ut idag. Under en dryg femtonsårsperiod ser vi tjänster komma och gå, och tjänster byta utseende; internet utvecklas. Jag tycker att det inte är så längesedan, men på nätet blir saker snabbt antika. När vi nått fram till nutid har David Kim övergått till att använda Appleprodukter.
Det är kul att se alla de här tjänsterna användas, det skapar realism. Fast realismen förtas lite när ingen i filmen någonsin har problem med mottagning och uppkoppling. Det hade onekligen varit mer realistiskt och unikt om det plötsligt stod att ett program uppdaterats och att datorn måste startas om, precis när filmen är som mest spännande!
Nå. Filmen bygger alltså på denna gimmick; ett liv online. Det håller överraskande bra, jag hade förväntat mig att det skullle bli rätt olidligt och krystat. Dock blir det lite trögt i mitten av filmen, eftersom thrillermomentet låter vänta på sig.
Det finns för övrigt en eller ett par skräckfilmer som bygger på samma gimmick, men de har jag inte sett.








(Biopremiär 21/9)

torsdag 21 juli 2016

Bio: Star Trek Beyond

Foton copyright (c) Paramount Pictures Sverige
Först THE BEYOND, sedan FROM BEYOND, och nu: STAR TREK BEYOND. Fast de tre filmerna har inget med varandra att göra.
Jag satt nu och läste om mina recensioner av STAR TREK; JJ Abrams' reboot från 2009, och dess uppföljare STAR TREK INTO DARKNESS, som kom 2013. Eftersom jag aldrig riktigt gillat STAR TREK, vare sig de olika TV-serierna eller långfilmerna, tyckte jag att filmen från 2009 var en rejäl uppryckning. Fast jag minns inte mycket från den. Uppföljaren minns jag inget alls av, mer än att jag tyckte den var sämre.
Trots att jag såg STAR TREK BEYOND igår, har jag redan hunnit glömma en hel del av den. Den här gången är det Justin Lin (FAST & FURIOUS 6) som regisserat, och filmen känns som ett TV-avsnitt på 50 minuter, utdraget till över två timmar.
Kommendör Kirk (Chris Pine) och hans manskap luras att hjälpa en utomjordisk kvinna, som påstår att hennes folk är hotat. Det är bara ett trick, eftersom den slemme utomjordingen Krall (Idris Elba) är ute efter en manick Kirk har. Krall, som tyvärr inte är en veterinär man kan få hjälp hos, och hans armé attackerar Kirks skepp USS Enterprise, som slits i bitar och kraschar på en okänd planet. De överlevande trillar ner lite hipp som happ och letar efter varandra. Dr McCoy (Karl Urban) och mr Spock (Zachary Quinto) träffar en snäll krigarkvinna; Jaylah (Sofia Boutella), som hjälper dem. De har till och med sådan tur att det "hus" hon bor i, är ett kraschat rymdskepp från Stjärnflottan.
Kralls mannar letar efter Kirk och hans män, som letar efter varandra, så att de kan fly för att sedan förgöra Krall.
Eller något sådant. Det här är väldigt tunt och utdraget. Efter en lovande inledning tappade jag snabbt intresset.
En annan orsak till att jag tappade intresset och började tänka på annat, är att STAR TREK BEYOND, till skillnad från TV-serierna, är extremt actionpackad. Detta borde ju tolkas som något positivt - men det här är en film från 2016, vilket innebär att det är svårt att hänga med i actionscenerna; det är svårt att se vad som händer. I synnerhet i 3D. Det skjuts och fajtas medan kameran far omkring, och klipparen jobbar på övertid. Det blir bara jobbigt att titta på.
Scenerna ombord på Enterprise och på en rymdstation är tekniskt imponerande, men när de är på den mystiska planeten ser det bara billigt ut - som om de filmat i en skog i Bohuslän. Vilket de kanske har.
Karl Urban är klart bäst i filmen och lyckas lyfta de scener han är med i, vilka förvisso är rätt många. Ibland är det lite roligt, som att "Sabotage" med Beastie Boys anses vara "klassisk musik". Men som helhet är detta inget vidare. Det är möjligt att inbitna Trekkies uppskattar filmen, men om man inte är en sådan, känns STAR TREK BEYOND mest som något färggrant som rör sig på bioduken.
Simon Pegg, som spelar Scotty, har även skrivit manus tillsammans med Doug Jung. Eftersom George Takei, som spelade Sulu i originalserien, är homosexuell, har de gjort den nya filmens Sulu (John Cho) homosexuell. I ett uttalande sa Pegg något om att det var för att hylla Takei. Det är bara det att Takei inte alls kände sig smickrad - tvärtom. Takei berättade att STAR TREKS skapare Gene Roddenberry hade detaljerade beskrivningar av samtliga rollfigurer, och Sulu var enligt Roddenberry definitivt straight. Takei tyckte att det vore bättre att införa en ny, homosexuell rollfigur, än att ändra på en av de befintliga.
STAR TREK BEYOND är tillägnad minnet av den ursprunglige mr Spock; Leonard Nimoy, och Anton Yelchin, som spelar Chekov i de nya filmerna. Yelchin omkom den 19:e juni i år, så dödsrunan måste snabbt ha klämts in i den färdiga filmen.
... Men varför får vi inga långfilmer som bygger på MÅNBAS ALPHA och BLAKE'S 7?










(Biopremiär 20/7)


-->

lördag 11 maj 2013

Bio: Star Trek Into Darkness

Foton copyright (c) Paramount Pictures Sverige
Det är ganska exakt fyra år sedan, nästan på dagen, som JJ Abrams reboot på STAR TREK hade biopremiär. Jag minns att jag gillade filmen, jag gav den en fyra i betyg - men jag kan inte påstå att jag minns speciellt mycket av den. Men så har jag aldrig varit någon större anhängare av STAR TREK; av de olika TV-serierna, filmerna, böckerna, serietidningarna, skivorna, kassetterna och maträtterna. Det är inte för inkrökt och det är numera lite för besvärligt att ge sig in på; ungefär som att köpa X-Men-tidningar. Vem är vem, vad är vad, varför och vad i helvete är det som händer? Vad går det ut på?
JJ Abrams slår till igen, den här gången i 3D, och eftersom STAR TREK INTO DARKNESS inte pressvisades i Malmö, blev det till att gå på premiären på Royal. Där stod minsann representanter från föreningen Trekkers i Södra Sverige och delade ut information.
Det här är inte vilken trekker som helst, utan en trekker från södra Sverige!
I den här nya filmen presenteras vi för ärkefienden Khan, känd från den ursprungliga TV-serien och filmen STAR TREK II - KHANS VREDE (1982, och en bättre film än STAR TREK THE MOTION PICTURE). Då spelades Khan av Ricardo Montalban, nu görs han av Benedict Cumberbath som ju är Sherlock Holmes på TV. Fast Khan kallar sig till en början John Harrison (Peters far?!) och här är han något slags intergalaktisk terrorist. Kapten Kirk (Chris Pine), mr Spock (Zachary Quinto) och de andra konstaterar ondsinthet i de egna leden och de får problem när amiral Marcus (Peter Weller, som blivit väldigt gammal) och andra försöker spränga USS Enterprise i luften.
Kirk och gänget letar upp Harrison/Khan, som är försedd med något slags superblod, är svår att bekämpa och ensam nedgör en hel patrull arga klingoner - heter det så; klingoner? Till en början verkar denna Harrison vilja hjälpa De Goda, men han har andra avsikter och vill helst leva jävel och söndra och härska.
Eller något sådant.
Jag träffade en kompis efter visningen, han hade också set filmen, och vi diskuterade vad det var Khan var ute efter. Vad handlade det hela om? För handlingen försvinner nästan helt någonstans halvvägs in i filmen, där den går vilse bland alla actionscener och explosioner.
STAR TREK INTO DARKNESS är för mycket av allting. Den är både underhållande - och tråkig. Hur nu det går till. Den har både för mycket action - och är för pratig. Den är lite okoncentrerad. Jag kommer faktiskt att tänka på JJ Abrams överskattade THE AVENGERS. Här finns många likheter vad gäller struktur och handling - och dessutom är slutstriden i STAR TREK det närmaste en karbonkopia på den i superhjältefilmen.
Specialeffekterna är utmärkta; det är mer än utmärkta - de är fantastiska. Foto och miljöer är otroligt snyggt. Synd bara att detta förstörs tack vare 3D:n - snabb klippning och handhållen kamera fungerar som bekant inte när det är 3D.
Benedict Cumberbath är alldeles utmärkt som Khan - faktum är att han är så cool att jag satt och höll på honom istället för Kirk och Spock - Chris Pine är en väldigt intetsägande skådis; original-Kirk William Shatner var charmigt träig. Zachary Quinto är bara tråkig - och blir ännu tråkigare när original-Spock Leonard Nimoy plötsligt gör ett kort inhopp i filmen (och några tjejer bakom mig stönar "Åååh, det är den gamle Spock!).
Här och var finns en del kul och bra scener. Vid ett ställe förvandlas INTO DARKNESS till en, vad ska jag kalla det, omvänd version av KHANS VREDE. Alice Eve är tradig som söta dr Carol Marcus, men Simon Pegg och Karl Urban är strålande som Scotty och McCoy; de dominerar sina scener. Vi får även återse Zoe Saldana, Anton Yelchin och John Cho som Uhura, Chekov och Sulu.
Det var otroligt många Trekkers och sci-fi-nördar i publiken, och efter filmen gick åsikterna bland dem isär. Vissa var djupt besvikna, vissa hade invändningar, några älskade filmen. Två feta, okyssta killar i 35-årsåldern bröt ut i ett högljutt gräl om filmen som fortsatte ut på gatan. Fascinerande!
Eftersom jag altså inte är inne på det här, vill jag inte jämföra med någon av originalserierna. Men som stand alone-film är STAR TREK INTO DARKNES ... okej. Man kan ha sämre saker för sig än att se den här. Har man inte sett de tidigare inkarnationerna uppskattar man det nog mer. Men det här i slutänden mest av allt en högljudd, explosiv rymdsoppa.






(Biopremiär 10/5)