Visar inlägg med etikett John Carpenter. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett John Carpenter. Visa alla inlägg

söndag 17 oktober 2021

Bio: Halloween Kills

Foton copyright (c) UIP

HALLOWEEN KILLS skulle haft premiär i oktober förra året, men så kom ju den där pandemin i vägen, och premiären fick flyttas fram ett helt år - det passar ju trots allt bäst att låta en film om halloween gå upp på bio när det är halloweentider. Fast å andra sidan, här i Sverige firar folk halloween precis när de vill, och själv firar jag inte alls. Inte mer än att jag ser en skräckfilm om dagen under oktober.

I min recension av 2018 års HALLOWEEN gick jag igenom hela filmserien, så det slipper jag göra den här gången. Dock är det ju rätt förvirrande med den där filmtiteln. John Carpenters ALLA HELGONS BLODIGA NATT från 1978 heter HALLOWEEN i original. Rob Zombies nyinspelning från 2007 heter HALLOWEEN. Uppföljaren från 2018 till Carpenters första film heter HALLOWEEN. Nästa år kommer en ny uppföljare till SCREAM, den femte filmen i serien. Den heter SCREAM. När man 2011 gjorde en prequel till 1982 års THE THING, döptes denna till THE THING. Vad är det med folk? Är det inte förvirrande nog att uppföljaren till RAMBO III heter RAMBO, medan det inte finns någon RAMBO 1, eftersom den heter FIRST BLOOD.

Jag tyckte att HALLOWEEN - alltså den från 2018 - var rätt bra. Den var underhållande, rätt spännande, och välregisserad av David Gordon Green. Green har även regisserat den nya HALLOWEEN KILLS.

... Men den här gången är filmen betydligt sämre. För att tala klarspråk: HALLOWEEN KILLS är en jävla röra. Som de säger i utlandet: it's all over the place.

Filmen inleds riktigt bra. De första scenerna utspelar sig i Haddonfield 1978, under seriemördaren Michael Myers ursprungliga härjning, dokumenterad i John Carpenters film. Det här är en  lovande inledning, här finns till och med en Donald Pleasence-imitatör som dr Loomis (om hans ansikte är deepfake vet jag inte). 

Därefter hoppas det till 2018, och historien tar vid där den förra filmen slutade. Laurie Strode (Jamie Lee Curtis) ligger på sjukhus. En massa människor träffas på en pub, några av de närvarande fajtades mot Michael Myers redan i filmen från 1978, som Marion (Nancy Stephens) och Lindsey (Kyle Richards).

Michael Myers är fortfarande lös i Haddonfield, och han går runt och slaktar folk i drivor. Han köttar folk till höger och vänster hela tiden. Tydligen är han på väg till huset där han som barn mördade sin syster, men det tar en evighet för honom att komma dit. Ett uppbåd på flera hundra människor jagar Myers, men de lyckas inte så bra med att stoppa honom. Poliserna är också usla på att stoppa Myers. Myers verkar ha utvecklat övernaturliga krafter sedan förra filmen, för den här gången bryr han sig inte när han blir knivhuggen eller skjuten. Han bara går vidare och fortsätter att döda alla som kommer i hans väg.

Jamie Lee Curtis är knappt med alls. Lite förvånande. Hon spenderar hela tiden på sjukhuset, och syns bara i ett fåtal scener; som om hon hyrts in över en helg. Istället handlar HALLOWEEN KILLS om en fruktansvärd massa människor. Hur många som helst. Det här är en stökig film - och den handlar inte om något speciellt, känns det som. Inte mer än att Michael Myers ska kunna mörda så många som möjligt på 105 minuter.

... Och sedan sluter filmen plötsligt. Tvärt. Utan något ordentligt slut. Detta beror på att fortsättningen HALLOWEEN ENDS har premiär om ett år. HALLOWEEN KILLS är alltså bara en halv film. 

Det här är en synnerligen våldsam och blodig film, den innehåller massor med splatter. Men det är lite svårt att bry sig när det inte finns en fungerande handling. Myers dödar för dödandets skull. Han går fram värre än Jason Vorhees i FREDAGEN DEN 13:E-filmerna.

HALLOWEEN KILLS har visst redan spelat in en massa pengar, och den går bättre än nya James Bond-filmen i USA. Jag undrar vad det kan bero på. Tycker publiken verkligen att det här är en bra skräckfilm? Eller är de bara svältfödda på genrefilm?

Hantverksmässigt finns det inte mycket att klaga på, filmfotot är bra, skådisarna gör väl bra ifrån sig, effekterna är bra, och John Carpenter har varit med och skrivit filmmusiken.

Tydligen ska PJ Soles och Bob Odenkirk vara med någonstans, men jag såg dem inte. Nick Castle, som spelade Michael Myers i originalfilmen, upprepar rollen - utom i inledningen, där den yngre Myers görs av Airon Armstrong.






 

(Biopremiär 15/10)


lördag 25 september 2021

Blu-ray: They Live

THEY LIVE (Studio S Entertainment)


För några veckor sedan, innan den släpptes på Blu-ray i Sverige, diskuterades John Carpenters THEY LIVE från 1988 på Facebook. Jag och en kompis ansåg att det är en film som inte riktigt infriar vad den utlovar, det är en film vi vill ska vara bättre än den är. THEY LIVE skulle kunna vara en stor satirklassiker, men den känns lite ofärdig; lite halvbakad.

THEY LIVE bygger på en novell från 1963 av Ray Nelson, "Eight O'Clock in the Morning". Den här novellen är bara ett fåtal sidor lång. 1986 publicerades en serieversion kallad "Nada", tecknad av Bill Wray, i nummer sex av tidningen Alien Encounters. John Carpenter har bara utgått från Nelsons novell när han skrev manuset till THEY LIVE.

Roddy Piper spelar Nada, en kringvandrande knegare, hemlös och på jakt efter jobb, som anländer till Los Angeles, där han omgående får jobb på en byggarbetsplats. Han noterar att märkligheter försiggår i en kyrka på andra sidan gatan, han smyger in för att ta sig en titt, och hittar några skumma människor som hanterar kartonger fyllda med solglasögon. Nada tar på sig ett par solglasögon, vilket blir en ögonöppnare.

Världen kontrolleras av utomjordingar. Vår värld ser inte alls ut så som vi tror att den gör. Genom dessa mystiska solglasögon kan man se hur världen verkligen ser ut. Alla skyltar, alla texter i böcker och tidningar, har helt andra budskap: med stora bokstäver står det LYD, KONSUMERA, INGA FRIA TANKAR och liknande. Dessutom går det att se vilka människor som egentligen är utomjordingar - oftast är det det rika och vackra folket; typiska 80-talsyuppies, börsmäklare.

Folket i kyrkan tillhör motståndsrörelsen. Efter ett evighetslångt slagsmål med byggarbetaren Frank (Keith David), lyckas Nada få Frank att ta på sig solbrillorna, och de beger sig ut för att avslöja- och bekämpa de illasinnade utomjordingarna.

THEY LIVE bygger på en fullkomligt fantastisk idé. Filmen är en satir över 80-talet, där klyftan mellan fattiga och rika ökade, statusprylar, konsumtion och ytlighet blev viktiga ingredienser i människors liv. Antagligen är filmens handling ännu mer aktuell idag, vilket gäller för en hel del äldre science fiction-filmer; västvärlden, i synnerhet USA, har ju nästan blivit som i ROBOCOP. För att inte tala om DEMOLITION MAN. Vad som slår mig nu, är att THEY LIVE även har vissa likheter med Brian Yuznas SOCIETY från 1989, där den rika överklassen visar sig vara slemmiga mutanter.

Därför är det synd att John Carpenter inte gjorde mer av det här. Carpenter tar sig verkligen tid att presentera Nada, vi får lära känna honom under en dryg halvtimme. Det tar en dryg halvtimme innan det faktiskt händer något som har med filmens egentliga handling att göra. Detta vore helt okej, om det inte vore för att filmen bara varar 94 minuter. Därför hastar Carpenter igenom resten av storyn. Ingenting utvecklas. Meg Foster gör den kvinnliga huvudrollen, men hon får knappt vara med alls; först medverkar hon några få minuter, när Nada träffar på henne och ber om hjälp, och sedan dyker hon upp igen på slutet. Några av slutscenerna i utomjordingarnas underjordiska bunkrar, där delar av det hela förklaras, är lite väl töntiga. Allt det här gör att jag alltså tycker att det känns halvfärdigt - filmen hade kunnat bli betydligt bättre. 

Slagsmålet mellan Nada och Frank är berömt. Eller beryktat. Det bara fortsätter och fortsätter och fortsätter. De håller på så länge att det blir komiskt. När THEY LIVE gick upp på bio i Sverige, hade Statens Biografbyrå gjort fyra censurklipp på sammanlagt knappt fem minuter. Nästan tre minuter (!) klipptes bort av slagsmålet mellan Nada och Frank!

Efter att ha gjort några högbudgeterade filmer för Universal, gjorde Carpenter en deal med bolaget Alive, han skulle göra tre lågbudgetfilmer. THEY LIVE är en av dessa. Filmen ser onekligen rätt billig ut, det är lite direkt-på-video-känsla över det hela. Men, om inget annat är det en underhållande film med ett par bra actionscener.

Denna utgåva innehåller en hel del bra extramaterial, bland annat en 50 minuter lång dokumentär från 2008.

Jag såg förresten om THE THING häromdagen, jag hade glömt att jag hade den på Blu-ray. Jag brukar hävda att det är John Carpenters bästa film, och det gör jag fortfarande efter att nu sett om den. Men nu var det en sak som slog mig: om jag inte visste att THE THING är regisserad av John Carpenter, hade jag troligen inte gissat den. Jag hade nog snarare gissat på någon som, tja, Walter Hill. THE THING har säkrare regi, bättre manus, bättre dialog, och en bättre skådespelarensemble än brukligt hos Carpenter. Att jag dessutom gillar handlingen gör det förstås inte sämre.


 

torsdag 23 september 2021

Blu-ray/VOD: Prince of Darkness

PRINCE OF DARKNESS (Studio S Entertainment)


John Carpenters PRINCE OF DARKNESS från 1987 är en film jag gett många chanser. När den gick upp på bio i Sverige, kortad med fyra fula censurklipp, hette filmen MÖRKRETS FURSTE. Av någon anledning kallades den genomgående för MÖRKRETS FÖRSTE i tidningen Scandinavian Film & Video. Filmen fick en dålig recension i F&V, recensenten - det kan ha varit Carpenter-fantasten Micke Beckman - tyckte att den var totalt misslyckad.

Jag hyrde MÖRKRETS FURSTE när den släpptes på video, och jag tyckte att den var skitdålig. Men. Sedan dess har jag noterat att en hel del människor verkligen gillar filmen. De hävdar att den är missförstådd, och att det är en intelligent och otäck film världen inte var redo för 1987. Därför har jag sett om filmen flera gånger, senast för bara ett par år sedan, och varje gång har jag hoppats att jag ska upptäcka vad det är som är så bra med filmen, och ändra uppfattning. Det har aldrig hänt.

Nu har filmen, under titeln PRINCE OF DARKNESS, släppts på Blu-ray, och jag tänkte att nu jävlar! Nu kommer jag jag nog att upptäcka varför filmen hyllas i vissa kretsar. Men inte fan gjorde jag det.

På extramaterialet berättar John Carpenter att filmen är inspirerad av en bok han läst. En bok om ... kvantfysik. Ja, jösses. Filmen handlar om en grön vätska, misstänkt lik vätskan Herbert West uppfinner i Stuart Gordons RE-ANIMATOR, som kom två år tidigare. Denna vätska, som kan vara miljontals år gammal, finns i ett mystiskt kärl i ett mystiskt valv i en nedlagd kyrka i ett slumområde. Vätskan är något slags anti-Gud, kanska Hin Håle själv, och den har funnits där i valvet i generationer.

Ett gäng forskare anländer till kyrkan för att undersöka den onda vätskan. Två av forskarna spelas av Jameson Parker och Lisa Blount. Donald Pleasence spelar en präst. De sätter upp en massa högteknologiska manicker och mackapärer för att ta reda på vad det är som hittats i valvet. 

Självklart slipper vätskan ut. De som utsätts för vätskan blir besatta och mordiska, en i taget. Området där kyrkan ligger befolkas av hemlösa och utslagna, deras ledare spelas av Alice Cooper, och dessa blir också hotfulla och mordiska.

Problemet med PRINCE OF DARKNESS är att ingenting funkar. Åtminstone inte för mig. Här finns ingen tillstymmelse till skräckstämning och spänning, filmen är tråkigt berättad, estetiskt är det förvånansvärt rudimentärt, rollfigurerna är trista, miljöerna är fula, och filmmusiken är lite extra oinspirerad (att musiken hyllats i artiklar om filmmusik bryr jag mig inte om). Dessutom har jag alltid ogillat skräck- och spökfilmer där huvudpersonerna riggar upp en massa teknisk utrustning.

Vad jag gillar i PRINCE OF DARKNESS, är Alice Cooper och hans gäng trashankar. Jag hade hellre sett en hel film om dessa gestalter. I Carpenters film är det meningen att de ska utgöra en kommentar till utstötta människors situation i USA, men det framgår inte riktigt.   

Med detta sagt, måste jag tillstå att extramaterialet på den här utgåvan är jättebra. Ett flertal personer som var inblandade i filmen pratar om dess tillkomst och mottagande, och det är väldigt intressant. Att höra dem prata om filmen är betydligt mer givande än att faktiskt se filmen. Alice Cooper säger en del bra grejor, bland annat att komedi, skräck och rock 'n' roll går hand i hand, och att skräckfilmer inte blir bra när man försöker göra dem för otäcka; när det inte längre är kul att titta på dem.

Nu gissar jag att en del läsare anser att jag är ute och cyklar, PRINCE OF DARKNESS är en bra film! Men, nu har jag sett den fyra-fem gånger sedan den släpptes, och jag tror inte att jag kommer att ändra åsikt om den. Betyget härunder är avrundat uppåt på grund av extramaterialet.

Hm, nu ser jag att John Carpenters (antagligen?) sista långfilm, och allmänt totalsågade, THE WARD står på hyllan här bredvid mig. Den minns jag bokstavligt talat ingenting av. Ska jag se om den?


 

fredag 20 augusti 2021

Blu-ray/VOD: Body Bags

BODY BAGS (Retro Film)


BODY BAGS är en TV-film från 1993. Den släpptes på video i Sverige när den var ny, och jag måste ha sett den då - jag hyrde i stort sett allt nytt i skräckväg, i synnerhet om regissörerna var kända. 1993 hade jag dessutom börjat recensera film på video i en dagstidning, så jag borde ha fått filmen hemskickad. Men - om jag såg den 1993, hade den raderats ur mitt minne helt och hållet. Innan jag nu såg om den på tjusig Blu-ray, kom jag inte ihåg en enda scen.

Det var kabelkanalen Showtime som låg bakom BODY BAGS. Filmen var deras svar på HBO:s TALES FROM THE CRYPT, och den var tänkt att vara pilotavsnitt till en TV-serie. Dock blev det aldrig någon TV-serie av det här.

Det handlar om en antologifilm; det klassiska formatet som engelska Amicus nådde framgångar med på 1960- och 70-talen. Tre avslutade rysare på sammanlagt 94 minuter. Vad som utmärker BODY BAGS, är att John Carpenter har regisserat de två första historierna, medan Tobe Hooper ligger bakom den tredje. Inte nog med det, John Carpenter själv spelar The Coroner; en galen obducent som presenterar historierna. Carpenter gör inte bort sig i rollen, även om han är lite fånig - sådana här skräckpresentatörer är ofta lite fåniga.

Antologier är ofta lite ojämna, och så är fallet även med den här filmen. John Carpenters två bidrag är bäst - jag tycker dessutom att de här två kortrysarna är det bästa han gjort sedan 80-talets mitt. Vilket nog säger mer om Carpenter än om de här rysarna.

Först ut är "The Gas Station", där Alex Datcher spelar en tjej som ska börja jobba nattetid på en bensinmack; han ska bara sitta i ett bås och ta betalt när folk tankar. Hon är helt ensam på macken. En galen seriemördare härjar i trakten - som för övrigt är Haddonfield, staden där ALLA HELGONS BLODIGA NATT utspelar sig. Kommer den tosige mördaren att dyka upp på macken? Vad tror ni? Det här är den traditionell historia; inga överraskningar, men den gör sitt jobb.

Därefter följer "Hair", en kul liten skräckkomedi där Stacy Keach spelar en man som inte kan acceptera att han håller på att förlora håret. Han råkar se TV-reklam för en ny hårklinik, som drivs av en man som spelas av David Warner - och Debbie Harry är klinikens sköterska. Keach går dit och hans hårproblem åtgärdas - men självklart går det inte som han tänkt sig. Stacy Keach är lysande i den här storyn.

Den sista historien är den svagaste, Tobe Hoopers "Eye". Här spelar Mark Hamill en basebollspelare som förlorar ett öga i en bilkrasch. Roger Corman gör hans doktor, som hämtar en annan doktor, spelad av John Agar, som har kommit på ett sätt att transplantera ögon och återställa synen. Hamill får ett nytt öga, han får tillfälle att visa sig naken och ha sex med sin fru, spelad av Twiggy, men snart går allt åt helvete. Förstås. Historien känns igen från många andra berättelser och filmer, där transplanterade kroppsdelar börjar leva sitt eget liv. Här finns förstås även likheter med bröderna Pangs film THE EYE, men den kom nästan tio år senare.

BODY BAGS har nog skräckfilmshistoriens bästa rollista någonsin. Förutom de jag nämnt ovan, medverkar Tom Arnold, Robert Carradine, Wes Craven, David Naughton, George "Buck" Flower, Sheena Easton, Charles Napier, Greg Nicotero skymtar som en man som rastar hunden, Tobe Hooper dyker upp som obducent på slutet, och Sam Raimi spelar ett lik.

Det här är en trevlig liten film. Den är på inga sätt märkvärdig, men den är hyfsat underhållande. Jag hade gärna sett fler avsnitt, och jag tycker nog att de här berättelserna håller bättre än de i den uppburna CREEPSHOW.


 


onsdag 17 oktober 2018

Bio: Halloween

Foton copyright (c) UIP Sweden

Någon gång när jag gick på högstadiet, det kan ha varit 1981, hade en klasskompis - rättare sagt: hans storebror - hyrt John Carpenters ALLA HELGONS BLODIGA NATT, alltså den första HALLOWEEN-filmen från 1978. Tanken var att vi skulle se den hos klasskompisen efter skolan. Det var bara det att vi inte tänkt på att det var en hyrfilm som skulle returneras, så den var tillbakalämnad när skoldagen väl slutade.

Det dröjde sedan rätt många år innan jag faktiskt lyckades se ALLA HELGONS BLODIGA NATT, jag tror att jag hyrde den på A-Video i Helsingborg. Vid det laget hade jag redan hunnit se flera blodiga slasherfilmer och jag blev allt lite besviken när jag väl såg Carpenters prototyp - den var ju mycket tamare än FREDAGEN DEN 13:E-filmerna.

Sedan dess har jag sett filmen flera gånger. Jag har säkert nämnt det flera gånger här på TOPPRAFFEL!, men jag har aldrig varit någon större anhängare av vare sig HALLOWEEN eller John Carpenter. Jag såg om ett par Carpenterfilmer i somras, BIG TROUBLE IN LITTLE CHINA och PRINCE OF DARKNESS; två filmer jag inte sett sedan de kom på 1980-talet och som jag då tyckte var usla, men som överraskande många hyllar som bortglömda mästerverk. Jag tyckte fortfarande att de var usla. Carpenter har gjort ett par filmer som är bättre (THE THING), och flera som är ännu sämre.

HALLOWEEN från 1978 har frän filmmusik, den har Jamie Lee Curtis, och mördaren Michael Myers ser ju cool ut i sin vitmålade William Shatner-mask, men jag tycker fortfarande att det känns som att filmen till större delen består av att Donald Pleasence står i en buske och säger "Eeeeevil!".

HALLOWEEN-serien är en ganska märklig filmserie och lite svår att hålla ordning på. Men - så här ser den ut:

*ALLA HELGONS BLODIGA NATT 2/HALLOWEEN II (1981). Den här tar vid där den första filmen slutar. Jamie Lee Curtis är tillbaka som Laurie Strode och spenderar filmen på ett sjukhus, där Michael Myers härjar. Filmen innehåller betydligt fler mord och mer blod än den första. Även Donald Pleasence återvänder som Michael Myers-jägaren dr Loomis. Det påstås att producenterna var missnöjda med filmen, som regisserats av Rick Rosenthal, och plockade in John Carpenter, som tvingades filma lite extra våld och blod.

*ALLA HELGONS BLODIGA NATT 3/HALLOWEEN III: SEASON OF THE WITCH (1982). Man fick för sig att istället för att låta Myers återkomma, skulle nu HALLOWEEN-filmerna vara fristående skräckfilmer på temat halloween. Engelsmannen Nigel Kneale (som bland annat skrivit några klassiker från Hammer) skrev den ursprungliga storyn, men den förvanskades så pass mycket, att Kneale stämde filmbolaget och fick sitt namn borttaget. Alla hatade denna märkliga film när den kom, men idag har den omvärderats. Jag tycker den är rätt kul.

*HALLOWEEN 4: THE RETURN OF MICHAEL MYERS (1988). Michael Myers återvände och härjade loss i en ganska slätstruken film, men den är åtminstone bättre gjord än mycket annat i genren. Även dr Loomis återvände.

*HALLOWEEN 5: THE REVENGE OF MICHAEL MYERS (1989). Den här tyckte många var osmaklig när den kom, eftersom Myers jagar en liten flicka. Flickan spelades av Danielle Harris, som fortsatte i genren och som nu är lite av en skräckdrottning. Dr Loomis var också tillbaka.

*HALLOWEEN 6: THE CURSE OF MICHAEL MYERS (1995). Det här är en skitkonstig film om en märklig kult och en cowboy. Paul Rudd debuterade i den här filmen. Donald Pleasence dog under inspelningen, vilket ledde till flera kompromisser.

*ALLA HELGONS BLODIGA NATT - 20 ÅR SENARE/HALLOWEEN H20 (1998). Tjugo år efter den första filmen återvände Jamie Lee Curtis som Laurie Strode. Nu är hon rektor på en skola och måste skydda sin son, eftersom Michael Myers beslutat sig för att skära ner på en Halloweenfest. Filmen var rätt hypad när den kom, men den är i ärlighetens namn inget speciellt. På slutet halshugger Laurie Michael Myers.

*HALLOWEEN: RESURRECTION (2002). Inte fan dog Michael Myers efter halshuggningen. Här dyker han upp igen - och dödar Laurie Strode! Det här är en dum och kass film.

*HALLOWEEN (2007). Rob Zombie gjorde en onödig nyinspelning av den första filmen. Hårdare, blodigare, jag har för mig att den är rätt okej, men alla rollfigurerna är, som i alla Rob Zombies filmer, osympstiska.

*HALLOWEEN II (2009). Rob Zombie följde upp med denna film, som blev allmänt hatad. Zombie berättar mer om Michael Myers, om vem han är - och försöker svara på frågor ingen ställt.

Så.

Nu!

Nu skriver vi 2018 och vi får ännu en film som bara heter HALLOWEEN - detta är alltså den tredje HALLOWEEN-filmen som bara heter HALLOWEEN! De kunde väl åtminstone bemödat sig med en undertitel? Typ HALLOWEEN: KUL GREJ PÅ VÄG TILL HADDONFIELD, ILLINOIS.

John Carpenter är en av producenterna och han står, tillsammans med ett par andra, för filmmusiiken. Regissör är David Gordon Green, som gjorde de usla PINEAPPLE EXPRESS och YOUR HIGHNESS, det är lite märkligt att han fick jobbet.

Jamie Lee Curtis är tillbaka som Laurie Strode. Inte nog med att hon inte dog i HALLOWEEN 8 - inget av det som hänt i filmerna från 1981 och framåt har inträffat. Greens film struntar nämligen i alla uppföljare, och fortsätter där Carpenters original slutade 1978. Åtminstone nästan. Carpenters film slutade som kanske är bekant med att Michael Myers blev skjuten, trillade ut genom ett fönster och ner på en gräsmatta - men försvann omedelbart.

När 2018 års HALLOWEEN inleds har Michael Myers suttit på mentalsjukhus i 40 år. Laurie Strodes liv har under dessa 40 år varit ett helvete. Hon är ett nervvrak med dålig kontakt med sin dotter Karen (Judy Greer) och tonåriga barnbarnet Allyson (Andi Matichak). Laurie, som ser ut som en röktant från Trelleborg, är beväpnad till tänderna och spenderar dagarna med att vänta på Michael Myers återkomst. Karen och Allyson tycker att hon måste lägga ner det där tramset.

Men vad händer? Jo, under en fångtransport rymmer Myers. Det är den 31:a oktober och han beger sig till Haddonfield, Illinois, för att döda Laurie - och alla som kommer i hans väg. Denna natt är Allyson på Halloweenfest, förstås, och hennes bästis sitter barnvakt. Ingen tror på Laurie förrän det är för sent.

När det gäller den här filmens handling finns det en del att anmärka på. För att vara en film som i artiklar och marknadsföring omtalas som ganska unik, är det här förvånansvärt ooriginellt. Det är i princip samma story en gång till. Tonåringar festar - och dödas. Några poliser letar efter Michael Myers - och dödas. En knepig doktor är besatt av fallet Myers, precis som dr Loomis var.

I vanlig ordning är logiken inte den bästa. Varför är det så få poliser som jagar Myer när de vet att han rymt? Det måste väl finnas fler än landsfiskalen och fjärsman i trakten. Och varför i hela världen tänder de inte lamporna när de vet att Myers gömmer sig i någon vrå? Tänd i taket, för fan! Då är chansen större att ni hittar honom!

Men!

Det spelar ingen roll att handlingen är dum och ologisk.

David Gordon Greens HALLOWEEN är nämligen en jävligt intensiv skräckfilm. Jag har sett hundratals slashers, jag känner till genrens mekanik, jag kan inte överraskas. Trots detta tyckte jag faktiskt att HALLOWEEN var riktigt spännande och engagerande. Spännande på riktigt, alltså. Jag kan väl inte påstå att jag sympatiserade med de flesta av rollfigurerna som stryker med, många är där bara  för att slaktas - men scenerna där Myers har ihjäl folk är riktigt, riktigt effektiva.

Anledningen till att filmen funkar så bra, är att regin är bättre än i de tidigare filmerna, liksom de flesta av skådespelarna. Jamie Lee Curtis (som märkligt nog ser ut som Bruce Willis i ful peruk) är inte oväntat jättebra, men även hennes familj är bra - de framstår som riktiga människor. En del humor är lika oväntad som välkommen.

När det gäller våld och splatter levererar filmen. Den innehåller många fler mord än de tidigare filmerna, och dessa mord är rätt snaskiga och brutala. Som så ofta är fallet, är slutet inget hinder för en uppföljare och den allra sista bilden fick mig att associera till FRIDAY THE 13th: THE FINAL CHAPTER.

Det finns en del bildcitat från 1978 års ALLA HELGONS BLODIGA NATT; ett par närmast identiska scener, och minsann om det inte är Nick Castle som spelar Michael Myers - han som var bakom masken 1978. Även PJ Soles; Lynda i originalfilmen, dyker upp i en liten roll som lärare.

HALLOWEEN 2018 är en film över förväntan. Jag är rätt nöjd.

    

    




(Biopremiär 19/10)

lördag 12 januari 2013

Expressen den 6 mars 1996

Hmm. Vart tog mina videokrönikor i Expressen under december 1995, januari och februari 1996 vägen?  Skrev jag inga då? Och i så fall - varför då? Det finns i alla fall inga i den databas varifrån jag plockar de här gamla texterna.
I vilket fall - detta är tydligen min sextonde videokrönika och på sätt och vis är den fortfarande aktuell. Jag gillade VAMPIRES, men John Carpenter har knappast blivit bättre sedan 1996.

Urusla skräckfilmare

En ny film på videohyllorna just nu, är John Carpenters "Village of the
damned" (CIC).
Denna film bekräftar att Carpenter tillhör en mycket exklusiv skara
regissörer - de överskattade skräckfilmsregissörernas skara.
De övriga i denna lilla klubb, är Tobe Hooper, Wes Craven, och George A
Romero.
TOBE HOOPER HAR egentligen bara gjort en enda film som är bra
("Motorsågsmassakern" 1974), det han presterar nu är så uselt att man inte
ens orkar tänka på att se hans filmer. Wes Craven har förvisso gjort en
del småkul filmer, men det mesta är kasst, och förtjänar definitivt inte
all uppmärksamhet. George A. Romero är mest känd för sin zombietrilogi,
och visst, filmerna är bra, men bra är de inte.
Och så har vi då John Carpenter, den man som av många anses vara bäst i
gänget, och som fortfarande tydligen har fans. Efter att ha sett "Village
of the damned", gick jag igenom hans filmografi - och ärligt talat är det
inte mycket jag tycker håller någon större klass.
"Dark star", hans första långfilm från 1974, har jag inte sett, men 1976
kom hans "Rio Bravo"-variant "Attack mot polisstation 13" (diverse
videobolag, går att hitta än), och den måste jag säga är väldigt bra.
Präglat en generation skräckfilmare
1978 kom så hans lyckokast "Alla helgons blodiga natt", som influerade en
hel generation skräckfilmsmakare. Jag såg om filmen häromveckan, och än en
gång undrar jag - vad är det för speciellt med denna film? Visst, den är
okej, men absolut inte mer. Definitivt inte spännande, och Donald
Pleasance står ju i en jävla buske halva filmen! Dock funkar för en gångs
skull Carpenters filmmusik här; han brukar tota ihop musiken själv, och
oftast låter det som gammal TV-spelsmusik. En parentes: "Halloween 6"
(Scanbox), som finns att hyra nu, och som är usel, har Carpenter inget
att göra med.
TV-filmen "Somebody"s watching me" från 1978 håller hög klass för sitt
medium, men i och med "Dimman", 1980, en väldigt trist film, började det
gå utför. "Flykten från New York" anser en del vara en kultfilm. Men ta en
titt på filmen - visst ser den ut som ett italienskt plagiat på "Flykten
från New York"! En prestation bara det.
1982 kom "The thing", och den anser jag vara Carpenters bästa film. Tät,
spännande, och med klämmiga specialeffekter. Men sällan får man vara glad
en längre tid. "Christine", som kom året därpo, var oerhört patetisk och
fånig, och megafloppen "Big trouble in Little China" från 1986 är alldeles
för hysterisk.
Gör sig bäst i mörkrets glömska
1987 tvingades Carpenter återgå till en ordentlig lågbudgetproduktion.
Resultatet blev "Mörkrets furste", som vi gör bäst i att glömma. "Den
osynlige mannen" från 1992 med Chevy Chase är en komedithriller med en del
skojiga effekter, men även den bombade totalt.
Så till 1995, ett år då Carpenter faktiskt gjorde två filmer; den första,
"I skräckens skugga" (Sandrews), är faktiskt nästan riktigt bra, bland det
bästa han gjort.
"Village of the damned" är däremot det absolut sämsta han någonsin gjort.
Filmen ser ut att vara gjord för TV - vilket den inte är.
Den blev för övrigt Christopher Reeves sista film.
Spola!
BÄST JUST NU:
Hjältinnan i Albert Pyuns "Nemesis 2 - Nebula" (Scanbox). Hon ser ut som
Frank Andersson med bröst och Henke Larsson-peruk. I övrigt är filmen
kass. Första "Nemesis" är en odödlig lågbudget-actionklassiker, men den
här ser ut att vara inspelad i ett grustag på den skånska landsbygden en
solig dag.






onsdag 12 januari 2011

Snickar-Jannes nya film

Jasså, John Carpenter har en ny film i faggorna? Det var ju inte i jåns! Dessutom är det ett faktum jag helt lyckats missa. Nåja. Här är trailern:



...Ser ut att kunna bli precis hur som helst, tycker jag. Men jag har aldrig tillhört Carpenters mest hängivna fans.

torsdag 28 oktober 2010

DVD: Halloween II

HALLOWEEN II (Future Film)

Att Rob Zombie, av alla människor, skulle göra en remake på ALLA HELGONS BLODIGA NATT från 1978 kändes rätt oväntat - är inte han lite för självständig för att syssla med nyinspelningar? Dessutom en fullkomligt onödig sådan. Men år 2007 kom den och här i Sverige gick den direkt på DVD under originaltiteln HALLOWEEN.

Jag har aldrig varit en större anhängare av John Carpenter och filmerna i den första serien, inte ens originalfilmen. Det bästa med den är väl musiken. Jag vet inte riktigt varför jag aldrig imponerats av HALLOWEEN, men det känns som om det är något som saknas i den. Av någon anledning har jag dessutom alltid gillat HALLOWEEN 5 (1989) bäst, och den är allmänt illa omtyckt.

Herr Zombie gjorde sitt bästa för att göra något eget av sin version och utvecklade mördaren Michael Myers en hel del i scener från hans barndom. Första delen av filmen är nästan en helt annan film, men så fort Laurie Strode introduceras blir handlingen i princip densamma. Filmen är blodigare och våldsammare än Carpenters film, men faller på rejält osympatiska rollfigurer - i synnerhet Scout Taylor-Compton som Laurie. Hon bara skriker och svär. Jag önskade livet ur henne på en gång.

ALLA HELGONS BLODIGA NATT 2 (1981) regisserades av Rick Rosenthal, men det påstås att Carpenter fick rycka in och filma några extrascener och lägga till mer blod och våld. Filmen tar vid där ettan slutade och utspelar sig helt och hållet på ett sjukhus - det är en ganska tjatig film.

Rob Zombie har spikat ihop en helt egen uppföljare, det enda hans HALLOWEEN II (2009, som nu gått direkt på DVD i Sverige) har gemensamt med sin namne är att den tar vid där första filmen slutade och öppnar på ett sjukhus.

Men det dröjer inte länge innan Laurie Strode flyr från sjukhuset efter att Myers gått bärsärkagång där. Men det visar sig bara vara en mardröm. Laurie vaknar upp i sin säng och det är ett par år senare. Hon bor hemma hos sheriff Bracket (Brad Dourif) och hans dotter Annie (Danielle Harris, som var Jamie i HALLOWEEN IV och V på 80-talet, och Annie i förra filmen).

Doktor Loomis (Malcolm McDowell) har under de här åren hunnit skriva en bästsäljande bok om Michael Myers och är nu ute på en PR-turné. Folk anklagar honom för att vara avsvarig för Myers' slaktorgie, men han håller inte med. Och Myers är ju död.

Trodde de.

Såklart han inte är.

Michael Myers har bott i ett skjul i vildmarken, där han har odlat skägg och haft drömmar om sig själv som barn, om sin morsa (Sheri Moon Zombie) och en vit häst. Han ser morsan och hästen lite varstans i skimrande drömbilder, och när det går mot Halloween tar han på sig William Shatner-masken och traskar till Haddonfield för att hälsa på Laurie Strode. För precis som i filmen från 1981 visar det sig att Laurie egentligen är Myers' syster.

Så fort Myers är på plats i den lilla staden och almanackan visar den 31:a oktober, börjar antalet medverkande i den här filmen att decimeras. Myers går fram som en slåttermaskin innan det är dags för en twist på slutet. Myers träffar även en liten unge som tittar upp på honom och citerar den lilla flickan i James Whale's FRANKENSTEIN.

Rob Zombies HALLOWEEN II fick genast ganska dåligt rykte efter att den hade premiär i USA förra året. Jag minns inte exakt varför, men väldigt många människor verkar hata filmen, även de som gillade Zombies första HALLOWEEN. Jag förväntade mig en riktigt konstig och misslyckad film, men efter att ha sett filmen förstår jag inte riktigt varför så många blev upprörda.

Visst finns här en del saker att irritera sig på. De flesta av rollfigurerna är ännu en gång osympatiska, ibland direkt hatiska - och precis som förra gången, är Laurie Strode värst. Hon skriker och gråter sig igenom filmen, och de gånger det går att dechiffrera vad hon säger, är det mest "fuck, fuck, fuck, fuck, fucking fuck, fuck you, motherfucker!". Jag önskade att hon skulle få en yxa i huvudet omedelbums.

Dr Loomis är en intressant figur och han har blivit något helt annorlunda än har var i originalserien. Nu plötsligt har Loomis blivit en egocentrisk skitstövel. Om det är positivt eller ej vet jag inte riktigt, men han är ju ingen dr Loomis. Och drömscenerna med Sherry Moon Zombie... Tja, jag vet inte vad jag ska tycka. Är de fåniga? Eller funkar de?

Vidare är filmen åt helvete för mörk, ibland går det inte att se vad som händer, och till på köpet varar filmen nästan två timmar. Det här är en slasher! En slasher ska vara 80-90 minuter, annars tröttnar man. 

Men annars tycker jag att det här är en bra skräckfilm. Handlingen är intressantare än i 80-talsfilmen, och filmen är ibland extremt brutal. När man ser vad som händer i mörkret, alltså. Det är kul att se skådisar som McDowell, Dourif, Harris - och Margot Kidder dyker upp som psykolog.

Här finns också en fantastiskt rolig scen, i vilken dr Loomis deltar i en talkshow. Programmets andra gäst är ... Weird Al Yankovic! Weird Al undrar om det är han som spelar Austin Powers som Loomis' bok handlar om.

Men hur kan man göra en HALLOWEEN-film utan det välbekanta ledmotivet?

Nu lämnar Rob Zombie HALLOWEEN-filmena. Del tre i den nya serien kommer att regisseras av Patrick Lussier som stod för nyinspelningen av MY BLOODY VALENTINE. Och det bådar ju gott!

fredag 10 juli 2009

Retro-DVD: Escape from New York

ESCAPE FROM NEW YORK/FLYKTEN FRÅN NEW YORK (Universal)

Den senaste månaden har Universal släppt en hel del 1970- och 80-talsfilm på nytt, varav jag nu mottagit en hel rad, så de närmaste veckorna kommer ni att kunna läsa recensioner av dessa här i TOPPRAFFEL!. Kul, tycker jag, eftersom många av de här är filmer jag såg på bio när de kom, men aldrig fått chans att recensera. Förrän nu.

Varför inte börja med John Carpenters FLYKTEN FRÅN NEW YORK (eller ESCAPE FROM NEW YORK som den visst ska heta nu; DVD-omslaget är på engelska) från 1981. Jag har nämnt både Carpenter och den här filmen i diverse texter de senaste sexton åren, och en del av er vet att jag aldrig varit någon större anhängare av John Carpenter. ALLA HELGONS BLODIGA NATT? Tuff filmmusik, men kom igen - Donald Pleasence står i en buske halva filmen. DIMMAN? Alldeles för tam och uddlös. Och då ska vi inte nämna majoriteten av de filmer Carpenter gjort de senaste tjugo åren. Däremot är THE THING fortfarande en väldigt bra film (jag såg nyligen originalet från 50-talet, och remaken är betydligt bättre), och eftersom jag är lite bäng, gillar jag VAMPIRES och MEMOIRS OF AN INVISIBLE MAN.

Men trendsättande FLYKTEN FRÅN NEW YORK, då? John Carpenter har aldrig varit någon vidare actionregissör. Skräck, ja, men action, nej. Se bara på floppen BIG TROUBLE IN LITTLE CHINA (vid premiären enbart framgångsrik i ett land: Sverige!) för en demonstration i hur man inte gör actionfilm.

Vidare har jag alltid tyckt att filmen ser märkligt billig ut. Som jag skrev i ett nummer av Magasin Defekt i mitten av 90-talet: FLYKTEN FRÅN NEW YORK ser ut som en billig, italiensk B-filmskopia på FLYKTEN FRÅN NEW YORK. För som jag nämnde i stycket här ovan, blev FLYKTEN trendsättande och fick fart på B-filmsfabrikerna i Italien och andra ställen, och ut sprutade verk som ESCAPE FROM THE BRONX och AFTER THE FALL OF NEW YORK. Filmer jag inte skulle ha något emot att se på DVD i Sverige.

Men så har vi då det som är bra med FLYKTEN FRÅN NEW YORK:

Först och främst det faktum att filmen utspelar sig i framtiden - 1997. Alla filmer som utspelar sig i en framtid som redan varit är förstås bra. Och ni minns väl vad som hände 1997? Just det. Jag gissar att alla redan sett filmen, men ändå: på grund av kraftigt ökande brottslighet har staten skärmat av Manhattan och gjort staden till ett enda stort fängelse. Där störtar ett flygplan i vilket presidenten sitter, och han bör ju inte häcka i en förfalen mardrömsstad. Därför rotar man fram gamle krigshjälten och numera fången Snake Plissken för att skicka in honom och frita presidenten mot att Snake återfår sin frihet. Om Snake nu skulle tackat nej till detta erbjudande, hade det ju inte blivit någon film, så han accepterar och hamnar i en värld där olika gäng kämpar mot varandra och Snake får tillfälle at panga med sin MAC-10.

Orakade Kurt Russell ser tuff ut med långt hår och lapp för ögat, och Snake Plissken är ju ett tufft namn. Men faktum är att Russell är en av den här filmens svagheter. Varför då? undrar ni i illa återhållen brunst. Jo, helt enkelt därför att han viskar fram sina repliker i något slags misslyckad Clint Eastwood-imitation. Innan Clintan blev gammal och fick världens skrovligaste röst, pratade han ju så - på riktigt. Kurt Russell pratar inte så. Det blir lite löjligt.

Men så har vi de riktigt bra grejorna med filmen:

Lee Van Cleef! Harry Dean Stanton! Isaac Hayes! Och Ernest Borgnine som taxichaffis! Borgnine, som i sina nyutkomna memoarer hävdar att han hållit sig ung genom att onanera mycket. Ja, och så har vi Adrienne Barbeau och Donald Pleasence som presidenten.

Jag tycker fortfarande att filmen ser lite billig ut och att den ibland är lite saggig (till och med actionscenerna är saggiga), men visst ser den bra ut på den här DVD:n, och med tanke på hur betydande filmen var måste man ha den i sin filmsamling. Som bonus finns dokumentären SNAKE PLISSKEN - MAN OF HONOR.

Den senkomna uppföljaren ESCAPE FROM L.A. (199X) bombade så pass kraftigt i USA att man i Sverige valde att släppa den direkt på video. Alla hatade filmen - utom jag. Jag kommer ihåg att jag fick en hel del fan för att jag tyckte den var mycket roligare än originalet. Men glöm inte bort att alla uppföljare med Bruce Campbell i en av rollerna per automatik är bättre än originalet!