Visar inlägg med etikett Joel McHale. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Joel McHale. Visa alla inlägg

tisdag 1 juli 2014

Bio: Deliver Us from Evil

Foton copyright (c) UIP
Jerry Bruckheimer har producerat en skräckfilm. Jaha, och hu tror ni att det blir när Jerry Bruckheimer producerar en skräckfilm? Ja, vad tror ni? Det spelar ingen roll att det är Scott Derrickson, som gjorde den överraskande lyckade SINISTER, som regisserat - detta är en typiskt Jerry Bruckheimer-film.
DELIVER US FROM EVIL (varför kunde den inte få heta FRÄLS OSS IFRÅN ONDO här i Sverige?) inleds med texten "Inspired by true events" och filmen bygger på en bok skriven av den föredetta New York-polisen Ralph Sarchie, och det påstås alltså att detta har hänt på riktigt. Som om! som en tonåring skulle ha sagt. Nu vet jag inte hur nära boken filmen ligger, men om det som händer i filmen skett i verkligheten hade vår bild av verkligheten och vår värld förändrats rejält. Framför allt borde media varit fullt av reportage om dessa övernaturliga händelser.
Eric Bana spelar Sarchie, och Joel McHale är hans kollega Butler. Sarchie och Butler är två stenhårda, muskulösa, tatuerade snutar i södra Bronx. Butler är så hård att han gärna slåss med kniv. Det är en skitig värld de här två verkar i, Sarchie introduceras när han plockar upp ett mördat spädbarn ur en soptunna. När duon rycker ut till en lägenhet får att avstyra ett brutalt bråk, hittar de där en Irakveteran som blivit bindgalen.
Nu är det här inte vilken Irakveteran som helst - den här killen har blivit besatt av Satan. Han försöker bilda en liten armé genom att besätta fler, och detta gör han genom att fara runt på stan och klottra ner budskap på väggar. Sarchie och Butler går inte med på sådana dumheter, så de störtar efter - och Sarchie ser till att få hjälp av en katolsk präst. Nu är det exorcism i faggorna!
Låt mig ta det positiva först. DELIVER US FROM DEVIL är inspelad på plats i New York och filmen har en gritty look. Det är sällan vi får se snutfilmer som är så här gritty. Och i USA är filmen Rated R, så det fläskas på med en del blod och svordomar.
... Men ovanstående kan inte rädda filmen. Mycket till skräckfilm är det här inte, den är aldrig någonsin kuslig, otäck och/eller spännande. Det är för mycket actionfilm över anrättningen. De två hårda hjältarna är actionhjältar. De slåss och skjuter och jagar. Och det är en lång film, det här; 118 minuter - och när det inte är action, blir det drama. Tråkigt drama. Dialogen är ibland under all kritik. Snygga Olivia Munn spelar Sarchies fru, och för henne har han en dela klyschiga utläggningar om hur hans vidriga, våldsamma jobb tär på honom - han pratar om en svärta inom honom som bara växer. Det blir direkt löjeväckande ibland.
Sarchie och hans fru har en liten dotter som klagar på att hon hör krafsande ljud inne på sitt rum. På detta rum har hon även en del leksaker av den typ som brukar bli levande på natten. Clowndocka, speldosa och så vidare. Jodå, visst börjar dessa att röra på sig. I en scen springer Sarchie på ett självspelande piano. Sarchies dialekt kommer och går - han är ju egentligen australier.
DELIVER US FROM EVIL är inte helt värdelös, men väldigt långt från en bra film
... För övrigt är det återigen dags att ställa sig frågan "Vad hade skräckgenren gjort utan katolicismen?" - och för att kunna köpa det som sker i filmen måste man nog vara djupt, djupt troende katolik. Och väldigt, väldigt naiv.








(Biopremiär 2/7)

-->



onsdag 14 september 2011

Bio: SpyKids 4D

Foton: Ron Batzdorff, Rico Torres © 2011 Dimension Films. All Rights Reserved.
En film i 4D. Det innebär 3D - plus ett luktkort av scratch 'n' sniff-modell som den fjärde dimensionen. Dagens pressvisning i Malmö visade sig dock innehålla betydligt fler dimensioner än så. Jag återkommer till detta.
Jag gillar förstås Robert Rodriguez. Han har gjort höjdare som DESPERADO, SIN CITY, MACHETE med flera, samt några halvlyckade filmer. Men - grabbhalvan ligger även bakom SPYKIDS-filmerna. Jag har aldrig förstått dessas storhet. Egentligen borde jag ju älska dem, de handlar trots allt om barn som får agera hemliga agenter. När den första SPYKIDS kom 2001 hävdade flera kollegor, vänner och bekanta att den var jättebra; kul på alla sätt. Men när jag väl såg den blev jag besviken. Alldeles för hysterisk, flamsig, och jag irriterade mig lite på ungarna. Värre blev det med SPYKIDS 2 och SPYKIDS 3D, den sistnämnda innehöll scener i det gamla fina 3D-formatet med röd-blå glasögon, vilket förstås var huvudvärksframkallande utan like. Jag minns ingenting av del två och tre mer än att Stallone var tokig skurk i trean, samt att filmerna var hysteriska och jobbiga.
Pressvisningen i Malmö inleddes med trailern till nya FRIGHT NIGHT. Märkligt - varför visas denna innan en barnfilm? Därefter började filmen. Men inte SPYKIDS 4D. Istället rullade FINAL DESTINATION 5 igång, så återigen fick jag njuta av denna films fullkomligt fantastiska förtexter, samt öppningsscenerna, innan filmen avbröts.
Kort paus. Därefter dök smurferna upp och förklarade hur 3D fungerar, och så började SPYKIDS. Efter ett par minuter försvann bilden och vi fick nöja oss med ljudet under en liten stund. Och så stängdes filmen ånyo av. Och vad hände då? Jo, då dök den där SMS-tävlingen upp! Vem har skrivit romanen "De tre musketörerna"? Detta följdes av trailern till Richard Hoberts EN ENKEL TILL ANTIBES. Den såg väldigt skum ut sedd genom 3D-glasögon.
Efter detta var det åter dags för smurferna - fast den här gången utan ljud. Men! Så snart de små liven gjort vad de skulle, började SPYKIDS - och visades i sin helhet. Hur många dimensioner bjöds vi på här?
Vid det här laget stank inte bara mina fingrar, utan hela salongen av de där luktkorten. Det luktade tuggummi.
Den här gången har vi två nya ungar i huvudrollerna, Rowan Blanchard och Mason Cook som syskonen Rebecca och Cecil Wilson. Deras älskade och djupt saknade morsa är död, så de bor tillsammans med sin snälle farsa Wilbur (Joel McHale) som är programledare på TV - han har ett nytt program som heter SPYHUNTER i vilket han ska leta upp riktiga spioner. Föga anar han att hans nya fru och ungarnas styvmor, Marissa (Jessica Alba), är spion. Fast hon pensionerade sig efter att parets dotter föddes efter prologen.
Det har gått ett år, Marissa är hemma med den lilla bebisen, Rebecca och Cecil bråkar, och plötsligt är Marissas ärkefiende Tidväktarn är tillbaka. Dags att rycka in på nytt och de två ungarna råkar bli indragna i det hela - de blir de nya SpyKidsen och får samarbeta med de ursprungliga kidsen Carmen och Juni (Alexa Vega och Daryl Sabara), som hunnit bli en bit över tjugo. De har även en robothund som medhjälpare. Rebecca har hela tiden haft svårt att acceptera sin trista styvmor, men nu blir Marissa plötsligt den coolaste styvmorsan i världen.
En scen som inte är med i filmen!
Det här är förhål-
landevis olidligt. Tidväk-
tarn ser till att tiden går fortare och han har en plan som går ut på att ... Ja, det var något långsökt och dumt jag aldrig brydde mig om att lägga på minnet och som den unga publiken troligen inte lär haja överhuvudtaget.
Mest består filmen av oändliga jakter, knäppa farkoster och agentprylar, skrikande, hysteriskt överspel, och en slutuppgörelse i ett klockverk, en scen som håller på hur länge som helst och fick mig att skruva på mig.
Prologen, i vilken Marissa är gravid men trots detta fajtas mot skurkar, är rätt kul. Jessica Alba är förstås hur söt som helst. Danny Trejo är med ungefär tre sekunder. Men i övrigt är detta en jobbig och iriterande film i vilken vi förstås får lära oss att familjen är det viktigaste av allt. Huruvida småungar kommer att uppskatta det här eller ej har jag ingen aning om.
För att göra det hela ännu värre, är SPYKIDS 4D dubbad till svenska. Ja - Niclas Wahlgren gör en av rösterna. I originalversionen är det Ricky Gervais som gör robothundens röst; han säger bland annat att han har en läcker dialekt, ungefär som James Bond - men det funkar förstås inte alls när hunden i den svenska versionen har spetsig stockholmsaccent (dock inte dubbad av Wahlgren).
... Och det där luktkortet, då? Vid åtta tillfällen blinkar det siffror på duken. Då ska man skrapa och lukta. Jag skrapade på den första, men det kom ingen doft alls. Mer än bubbelgumdoften som redan fans där. Så jag lade ifrån mig kortet. Dessutom gick det inte att se sifforna i mörkret.
Hade jag sett originalversionen på engelska hade jag kanske, kanske satt en tvåa i betyg. Men nu var det inte den versionen vi utsattes för.
Synd att vi inte fick se hela FINAL DESTINATION 5 istället.






(Biopremiär 16/9)