Visar inlägg med etikett Joakim Lindengren. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Joakim Lindengren. Visa alla inlägg

fredag 8 oktober 2021

Serier: Ugly 3: Bortom all ära och Redbergsplatsen

UGLY3
"BORTOM ALL ÄRA OCH REDBERGSPLATSEN"
av Joakim Lindengren
Kartago


När Joakim Lindengren slog igenom på 1980-talet med sina vildsinta, bisarra, och anarkistiska serier i Horst Schröders tidningar, tänkte vi - åtminstone jag - att det här är ju otroligt mycket bättre än den där konstiga ensidan Lindengren debuterade med i sista numret av tidningen Svenska Serier. När Lindengren ett antal år senare skapade Kapten Stofil, tänkte vi - åtminstone jag - att det här är ju mycket bättre än de där bisarra serierna i Horsts tidningar. Och när Lindengrens senaste skapelse Ugly dök upp häromåret, tänkte vi - åtminstone jag - att det här är ju bättre än Kapten Stofil.

Okej, det där är en sanning med modifikation: jag har fortfarande inte läst det första albumet om privatdeckaren Ugly. Men - i december förra året recenserade jag det andra albumet, min text finns HÄR. Dessutom är Kapten Stofil fortfarande bra. De tidiga 80-talsserierna har jag dock inte läst om på evigheter, men jag citerar dem fortfarande.

"Bortom all ära och Redbergsplatsen" är ett album som gjorde mig ställd. Jag visste inte vad jag skulle skriva om det. Jag vet fortfarande inte vad jag ska skriva om det.

... Detta beror på att "Bortom all ära och Redbergsplatsen" är ett av de bästa seriealbum jag någonsin läst. Visst, nu låter det som om jag tar i och överdriver - men det här är en fantastiskt skapelse, på de flesta sätt.

Handlingen är udda: Ugly Mareowl behöver semester och lämnar Göteborg. Han åker upp till Strömsund i Jämtland. Där visar det sig att det pågår en rymdinvasion. Rymdvarelser kliver upp ur böndernas salladsodlingar. Superskurkkollektivet Moder Jords härskare har kanske något med det hela att göra.

Det är en märklig historia Ugly hamnar i. Berättelsen består mest av en rad mystiska händelser. Men det är vansinnigt roligt - och det är hänförande vackert.

Antalet rutor är litet, de flesta sidor har två lika stora rutor, en del sidor bara en enda stor ruta. Bilderna är målade och något alldeles otroligt stämningsfulla. De är sanslöst skickligt utförda. Trots att detta är en lättläst serie, tog det sin lilla tid för mig att läsa serien, eftersom jag stannade kvar vid varje enskild bild. 

Det är en lång serie tavlor. Målningar. Men vad som också är intressant, är att många av de enskilda rutorna fungerar som en fristående skämtteckning. Medan jag läste albumet, fotograferade jag av vissa rutor och skickade till kompisar, vilket uppskattades och väckte intresse.

Albumet innehåller mängder med referenser till populärkultur, hårdkokta deckare, science fiction-filmer, thrillers, och en massa annat. Det är ett roligt album - och ett vansinnigt fascinerande album. Det är konstnärligt framstående. Jag är imponerad.

... Och jag vet inte vad jag ska skriva mer än det här. Jag kan ju liksom inte sitta här och återge vad som sker i albumet. Ni får helt enkelt skaffa det själva. Jag gissar att ni kommer att hålla med mig.


söndag 6 december 2020

Serier: Ugly 2: Pungdjävlar

UGLY 2
"PUNGDJÄVLAR"
av Joakim Lindengren
Kartago

Jag har inte läst det första albumet om privatdeckaren Ugly, vilket kom förra året, men på baksidan till detta andra album citeras den gode Sture Hegerfors, som hävdar att konstnärligt har Joakim Lindengren aldrig varit bättre än här. Efter att ha läst "Pungdjävlar" håller jag med Sture. 

Konstnärligt sett är detta något av det bästa i serieväg som någonsin kommit ut i Sverige. Verkligen! "Pungdjävlar" är ett enastående vackert och fascinerande seriealbum. Jag har följt Lindengren sedan hans debut 1982 i det sista numret av den första omgången av serietidningen Svenska Serier; en serie jag kommer ihåg eftersom jag tyckte den var konstig. Jag följde Lindengren under 80- och 90-talen, då han gjorde sjövilda, spretiga serier i Horts Schröders tidningar, jag läste Kapten Stofil från starten, och jag noterade en ständig utveckling på flera plan; estetiskt och innehållsmässigt. Med Ugly har han nått en ny topp. (Jo, Joakim Lindengren är en vän till mig, men jag är inte mutad för att skriva det här. Den enda gång jag jobbat åt honom fick jag betalt i môskaser.)

Jag vet inte riktigt i vilket fack jag ska placera "Pungdjävlar". Detta är något slags kombination av hårdkokt deckare för vuxna - och barnbok. En barnbok kryddad med parodiska- och satiriska inslag, och med referenser och ordvitsar som går barn över huvudet.

Punkbandet The Bollocks har blivit av med sin replokal. Ja, inte bara replokalen. Hela kvarteret - kvarteret Karpen - har försvunnit! Privatdeckaren Ugly Mareowls beger sig ut för att lösa mysteriet. Han vandrar runt i den neonblänkande storstadsnatten och letar upp diverse misstänkta figurer han förhör.

"Pungdjävlar" är en blandning av Raymond Chandler, Edward Hopper, Jan Lööf och Sven Nordqvist. De målade serierutorna är stora, Lindengren använder sig ofta av helsidor, och detaljerna är många - jag upptäckte ofta att jag fastnat på en sida och satt och beundrade den och letade detaljer en lång stund, innan jag gick vidare. Något som gör det här till en lättläst bok det tar tid att läsa. Färgerna är mörka och varma, miljöerna är stämningsfulla och fantasieggande. Dialogen är klurig och rolig. Ugly berättar äventyret i Jag-form, som i en gulnad deckare av Mickey Spillane.

När jag var en liten glytt älskade jag bilderböcker med massor med detaljer på sidorna; böcker jag hela tiden hittade nya saker i. Nu är jag en medelålders man - men jag gillar fortfarande sådana böcker!

"Pungdjävlar" är en fantastisk bok som bör finnas under varje gran i varje hem i jul. Firar man inte jul, kan man säkert lägga den någon annanstans. Efter att man själv läst boken, förstås.

måndag 8 augusti 2011

Kapten Stofil slår tillbaka

Jag nämnde ju att jag häromveckan träffade herr Stupido-
redaktören Martin Kristenson när han oväntat dök upp här i Malmö. Jag lät i min korta rapport om denna händelse antyda att han avslöjat världsom-
välvande hemligheter.
Förra veckan blev en av dessa hemligheter offentlig, men jag glömde fullständigt bort att nämna nyheten här på TOPPRAFFEL!. Fast speciellt sen kan jag inte säga att jag är, det handlar liksom om några dagar.
Nåja.
Kapten Stofils egen serietidning må vara nerlagd, men nu gör kaptenen och de andra som medverkade i tidningen comeback - i Kapten Stofils jultidning!
Jojomen. 80 sidor blir det. Enligt omslaget en praktutgåva. Stupidoavelningen upptar 28 sidor.
Om jag förstått saken rätt kommer albumet att släppas till Bokmässan i Göteborg i slutet av september; det är Optimal Press som ger ut det.
Förhandsboka jultidningen kan man göra HÄR.

måndag 13 juli 2009

Nytt nummer av Kapten Stofil ute!

Idag anlände nya numret av Kapten Stofil, nummer 34, och slog ner i dörrmattan i ett dammoln från förr.

I vanlig ordning bjuds det på rafflande serier av Joakim Lindengren, David Nessle, Johan Wanloo, Joakim Prinen med flera, och i Stupidoavdelningen återges utdrag ur en intervju med Ragnar Frisk och ett sammandrag av ett avsnitt av Aktuellt som råkade krocka med Dallas. Men framför allt har mastodontartikelförfattaren Martin Kristenson skrivit en mastodontartikel om skräckfilmssommaren 1972, då Sveriges Television visade en handfull Universalklassiker vilka gjorde djupt intryck på de, som Martin, var barn då. Artikeln fortsätter med att ta upp den andra- och den tredje skräckfilmssommaren, samt videovåldsdebatten 1980. Vad gäller den senare, tillhör jag de som intervjuats för artikeln.

Spring genast och köp tidningen hos din lokala hökare, eller om sådan saknas, gå in på hemsidan och beställ!

För övrigt är omslagsdesignen den mest obskyra popkulturreferens jag någonsin stött på.