Visar inlägg med etikett Jim Caviezel. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Jim Caviezel. Visa alla inlägg

måndag 30 oktober 2023

Bio: Sound of Freedom

Foton copyright (c) Studio S Entertainment

Så går den då upp på bio i Sverige, årets mest omdiskuterade film i USA. Jag tänker inte lägga till ett "trots allt" och absolut inte ett "äntligen". 

Det har varit svårt att undvika skriverierna om alla kontroverser kring SOUND OF FREEDOM, en film om trafficking och jakt på pedofiler. Men de som förväntar sig en film som motsvarar kontroverserna lär bli gruvligt besvikna. 

Låt oss titta på kontroverserna först. SOUND OF FREEDOM är en film av den mexikansk-amerikanske regissören Alejandro Monteverde. Jag har aldrig tidigare hört talas om honom, än mindre sett några av hans filmer. Han gör så kallade faith based filmer, det vill säga filmer med ett tydligt kristet budskap. Det kan han väl få göra om han vill. Väldigt få filmer av den typen släpps i Sverige, de få jag har sett har varit direkt bisarra, det släpptes några direkt på DVD för drygt 20 år sedan. Sedan har vi även några storfilmer, de där vidriga Narnia-filmerna producerades av Walden Media, ett bolag som ägs av den kristna högern.

SOUND OF FREEDOM spelades in 2018 - för fem år sedan, alltså. Filmen handlar om Tim Ballard, mormon och Trumpanghängare. Han sade upp sig från sitt jobb som något slags statlig tjänsteman för att starta upp Operation Underground Railroad, som jobbar med att stoppa trafficking av barn. Ballard och hans historia har ifrågasatts - mycket av det han hävdar att han gjort, har visat sig vara grava överdrifter. Flera brottsbekämpande organ hävdar att OUR:s insatser är obetydliga.

Tim Ballard ville att han skulle spelas av Jim Caviezel, som är mest känd för att ha spelat Jesus i Mel Gibsons THE PASSION OF THE CHRIST. Antagligen ser Ballard sig som en nutida Jesus. Dessutom befinner sig Caviezel också långt ut på högerkanten politiskt. Mel Gibson blev en av filmens verkställande producenter. 

Filmen hade en förhållandevis blygsam budget på 14,5 miljoner dollar och den skulle distributeras av 20th Century Fox. Men - när SOUND OF FREEDOM var klar, köpte Disney Fox, och Disney var inte intresserade av Monteverdes film. 2019 lyckades producenten Eduardo Verástegui återta rättigheterna, men han hade problem att sälja dem vidare. Det blev inte bättre av att världen drabbades av en pandemi. I början av 2023 lyckades slutligen Verástegui hitta en distributör, det kristna bolaget Angel Studios, och filmen fick amerikansk biopremiär den fjärde juli i år.

I en tweet skrev Eduardo Verástegui att han, när han letade distributör, "knackat på" hos Netflix och Amazon Studios, utan att få svar. Detta nappade amerikansk extremhögermedia på och förvanskade det till att Netflix och Amazon bannlyst SOUND OF FREEDOM. Bollen sattes i rullning. Det påstods att Netflix och Amazon inte vill att världen ska få kännedom om vad pedofilerna i Hollywood och liberala politiker håller på med! "Det här är filmen eliten inte vill att ni ska se". En talesperson för Amazon sa att de aldrig kontaktats angående filmen.

Det blev inte bättre av att dårfinken Jim Caviezel är en QAnon-anhängare. QAnon-folket tror på fullt allvar att det finns en satanistisk sekt som kidnappar barn för att utvinna ämnet adrenokrom ur dem - jodå, adrenokrom existerar, men att en sataniskt sekt, ledd av Hillary Clinton, använder det som knark är förstås en så pass idiotisk konspirationsteori att men häpnar och tar sig för pannan när man inser att folk faktiskt tror på detta. Jim Caviezel medverkade i en rad höger-pratshower och poddar, där han kom in på dessa flängda teorier.

SOUND OF FREEDOM gick upp på bio - och blev en stor framgång i förhållande till sin budget. Det är den tionde mest sedda filmen på bio i USA 2023. Hittills har den dragit in

Alejandro Monteverde själv säger sig ta avstånd från alla kontroverser. Han säger att han är uppriktigt ledsen, han ville bara göra en liten film om ett angeläget ämne - trafficking. Vad Caviezel sysslar med privat angår inte Monteverde.

Homeland Security Investigations, kopplas in. Ballard letar upp en svettig pedofil som under pseudonym skrivit en bok om sina drifter, och som jagar villebråd på internet. Ballard låtsas ha samma böjelser som den svettige mannen, och den svettige avslöjar utan omsvep allt. Då arresteras han och Ballard lyckas hitta den kidnappade pojken, som han bjuder på glass.

Tim Ballard tänker inte ge sig innan han även hittat flickan - och så många kidnappade barn som möjligt. Så, han säger upp sig från sitt jobb för att bekämpa trafficking på heltid. Han beger sig till Colombia, där han träffar en amerikan som går under namnet Vampiro (Bill Camp). Vampiro har tidigare jobbat för kartellerna, men efter en incident jobbar han nu med att bekämpa barnhandel och sexslaveri. Vampiro är slarvigt klädd, röker ständigt cigarr, han håller en lång monolog om hur han fann Gud och blev religiös, och han framstår lite grann som skoputsaren i POLICE SQUAD!, eller "The Farmer" i SNOBBAR SOM JOBBAR. Vampiro vet allt. Han vet så mycket att det inte blir några större problem för Ballard att leta upp de onda. 

Ballard och Vampiro utger sig för att vara läkare från FN och beger sig in i djungeln för att hitta barn som hålls fångna av "rebeller" av okänd nationalitet - de är bara ett gäng anonyma, beväpnade drägg i djungeln.

SOUND OF FREEDOM är inte riktigt det jag förväntade mig. Filmen är inte lika dålig som jag trodde den skulle vara - men med det sagt tycker jag inte att den är bra. Alejandro Monteverde har gjort en halvtafflig film som har en hel del problem med berättartempot. Som thriller är den inte särskilt spännande. Actionscener finns här knappt alls. Det här är främst ett sentimentalt drama.

Jim Caviezel vandrar genom filmen med tårfyllda ögon och tom blick. Mira Sorvino är bortkastad i ett par scener som Ballards fru. Vampiro är parodisk och det gäller även ett flertal andra rollfigurer. 

Vad som är anmärkningsvärt är att i princip inget av det filmens amerikanska förespråkare skrikit om återfinns i själva filmen. Här finns inga reaktionära brandtal. Dessutom existerade inte QAnon när filmen spelades in 2018. Det här är bara ett thriller-drama med en lätt kristen touch. Ämnet må vara angeläget, men det går inte att påstå att att det här är en bra film.

Skrattretande dumt blir det först när eftertexterna börjar rulla: längst nere i bildens högra hörn dyker det upp en klocka som räknar ner två minuter till ett "special message". Här skrattade publiken på pressvisningen i Göteborg. Sedan dyker Jim Caviezel upp som sig själv och talar till publiken, detta spelades in tidigare i år av bolaget Angel Studios. Caviezel pratar om hur viktig den här filmen är - han säger att SOUND OF FREEDOM är vår tids "Onkel Toms stuga"! Att detta är en stor film, en klassiker i vardande. Han säger att filmen äntligen kan visas efter att ha stött på alla former av motstånd under fem år - men han säger inte exakt vad det är för motstånd. En QR-kod visas i bild och om den amerikanska biopubliken skannar den, kan de köpa biobiljetter till vänner som inte har råd att gå och se denna viktiga film. 

Det är rätt häpnadsväckande.


 

 

 

 

(Biopremiär 1/11)


tisdag 3 december 2013

Bio: Escape Plan

Foton copyright (c) Nordisk Film

Ibland räcker det med Arnold Schwarzenegger hållande i ett stort jävla skjutvapen. Jo, faktiskt. Jag gillar actionfilm, men som bekant har jag lite svårt för alla dessa glassiga, högljudda och alldeles för slätstrukna filmer som väller över oss - de där actionfilmerna som i USA försetts med PG-13-gräns. Snälla, tonårsanpassade saker. Jag saknar de rejäla grabbfilmerna. Filmer om rediga karlar som får svära och skjuta skurkar så att blodet sprutar - medan de spottar ur sig oneliners.

ESCAPE PLAN är väl inte riktigt den film jag väntat på, men det är ändå ett litet steg i rätt riktning - det vill säga ett steg bakåt, mot 1980-talet; actionfilmens guldålder. För regin står Mikael Håfström, en skåning vars Hollywoodkarriär varit lite väl svajig. Den svajar nog fortfarande, eftersom ESCAPE PLAN inte blev någon större framgång i USA.

... Vilket är förståeligt. ESCAPE PLAN ståtar med både Sylvester Stallone och Arnold Schwarzenegger i huvudrollerna, vilket en medelålders herre som jag tycker är coolt, men de namnen lockar knappast 15-åringar idag. Dessutom är handlingen lite väl långsökt och tillkrånglad.

Stallone är Ray Breslin, en kille som anlitas för att, ähum, fly från fängelser. Breslin fängslas på låtsas, kastas i buren, och så bryter han sig ut - detta för att kontrollera fängelsernas säkerhet. Javisst, jag sa ju att det här är långsökt. Men när det dyker upp en mystisk kvinna från CIA och vill ha Breslin inlåst i ett lika supersäkert som superhemligt fängelse går saker och ting inte som planerat. Den man som uppgetts vara direktör existerar inte - istället styrs den högteknologiska anstalten av den iskalle sadisten Hobbes (Jim Caviezel). Och inte funkar Breslins säkerhetskod som ska hjälpa honom ut om något skiter sig. Breslin är fast - men lär snart känna en viss Emil Rottmayer. Jo, det är förstås Schwarzenegger. Och tillsammans ska de fly, samtidigt som de ska ta reda på varför Breslins lurats i en fälla.

Fängelseaction är en väldigt manlig genre. Nackdelen är att filmerna kan bli lite enahanda om de till större delen utspelar sig i en och samma miljö. Så är fallet med ESCAPE PLAN; betong, metall, instängt. Fast det är ju klart, det hade inte varit några problem för Breslin att fly om han skickats till en öppen anstalt. Det blir lite tjatigt och ibland segt.

Samtidigt är det här precis sådär 80-talshårt som jag vill ha det. Vinnie Jones spelar ett råskinn till fångvakt och han brister ut i ett COBRA-slagsmål med Stallone. Även Stallone och Arnold pucklar på varandra en stund och Arnold säger bra grejor som "You hit like a vegetarian!". Mot slutet plockas de stora skjutjärnen fram och ja, vi får se en sammanbiten Arnold skjuta ner drivor av framrusande motståndare.

Sam Neill har en mindre roll som fängelsedoktor, Vincent D'Onofrio spelar Breslins chef, och Curtis "50 Cent" Jackson är Breslins kollega.

Jag hade föredragit om man hade gjort en rakare och mer röjigare actionfilm med Stallone och Schwarzenegger; något roligare och mer underhållande. Men jag får ändå säga att ESCAPE PLAN är helt okej. Håfström själv hävdar att den innehåller kritik av den amerikanska fångvården, men det vet jag inte riktigt om det framgår.

För första gången någonsin pratar Arnold Schwarzenegger tyska i en film - och just denna scen är riktigt bra. Det känns som om han verkligen kan släppa loss. Ungefär som när Van Damme pratade franska i JCVD. För övrigt var det längesedan jag såg om DEATH WARRANT; Van Dammes fängelsefilm. Jag vill minnas att den är rätt bra.

 

 

 

 

(Biopremiär 6/12)