Visar inlägg med etikett Jean-Pierre Darroussin. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Jean-Pierre Darroussin. Visa alla inlägg

onsdag 26 november 2014

Bio: En tripp till Paris

Foton copyright (c) Studio S Entertainment


Nu blir det franskt här på TOPPRAFFEL! - encore.


Marc Fitoussis feel good-drama LA RITOURNELLE visades som EN HELG I PARIS på Malmö filmdagar i somras. När den nu går upp på bio har den döpts om till det käckare EN TRIPP TILL PARIS (men i den svenska texten under förtexterna står en fortfarande "En helg"). Detta är alltså ännu en sådan där fransk film som försetts med en svensk till med en fransk ort eller region i titeln för att locka publik: EN LANTHANDEL I PROVENCE, EN BOHEM I PARIS och så vidare.


Isabelle Huppert och Michael Nyqvist dominerar den svenska filmaffischen. Det går inte att undvika att Micke Nyqvist medverkar. Filmen startar och Nyqvist står som tredje namn i förtexterna. Men det första vi ser är kor. Och Normandie. Huppert spelar Brigitte, som tillsammans med sin make Xavier (Jean-Pierre Darroussin från SNÖN PÅ KILIMANJARO) föder upp kor. Brigitte är dock trött på livet på bondgården, verkar det som. Det är inte så konstigt. Allting är grått och det hela är lika rafflande som en 70-talsepisod av HEM TILL GÅRDEN.


När ska det åkas till Paris?


Var är Micke Nyqvist?


Brigitte har fått något slags utslag på bröstet, troligen beror det på stress. Eller tristess. Hon steker tofubiffar. Xavier blir vred.

En ung grannflicka ställer till med stor fest för traktens ungdomar. En något äldre kille; Stan (Pio Marmaï), släpar dit Brigitte, de dricker och dansar. Brigitte blir full.


Men när ska hon åka till Paris?


Var är Micke Nyqvist?


Nu har ungefär halva filmen gått. Brigitte säger till Xavier att hon ska åka till Paris över helgen för att träffa en hudläkare som nog kan göra något åt hennes utslag. Men detta är bara en lögn. Brigitte vill träffa Stan, som jobbar i en American Apparel-butik i huvudstaden.


På plats i Paris letar Brigitte alltså upp Stan. Men var är han? Var är Micke Nyqvist? Jo, när det återstår ungefär en tredjedel - eller en fjärdedel? - av filmen dyker han upp. Och han spelar en dansk! Jag måste säga att jag blev förvånad när han visar sig prata franska. Han pratar även lite danska. Han flirtar med Brigitte och spelar "Trubbel" med Monica Zetterlund. Är det månne Lena Endre som dyker upp på ett litet foto föreställande hans fru?

... Okej. Om det inte vore för Micke Nyqvists medverkan hade den här filmen troligen aldrig gått upp på bio i Sverige - eller ens släppts på DVD. EN TRIPP TILL PARIS är en oerhört menlös film. Den är inte romantisk. Den är inte speciellt rolig. Jag kan inte hävda att den är underhållande. Efter tio minuter var jag rätt less på filmen.


Det hela berättas i ett makligt lunkande. Det är grått och visset mest hela tiden. Majoriteten av filmen utspelar sig i Normandie och där ser det ut att fortfarande vara 1970-tal.


I ett lite mystiskt stickspår får vi se Brigitte hjälpa en ung indier som säljer grönsaker illegalt på gatan. Vid ett tillfälle får vi se Barbapapa på en TV. De av er som är intresserade av att se en liten kalv komma till världen lär bli nöjda. I en lång - och egentligen fullkomligt omotiverad - scen visas hur en ko kalvar.
... Men om man inte är intresserad av detta kan jag inte komma på något skäl till att se den här filmen.


I eftertexterna stavas Nyqvists förnamn som "Michaël".





(Biopremiär 28/11)

fredag 30 mars 2012

Bio: Snön på Kilimanjaro

Foton copyright (c) NonStop Entertainment
 

SNÖN PÅ KILIMANJARO är en amerikansk film från 1952, byggd på en roman av Hemingway och med Gregory Peck i huvudrollen. Förväntar man sig att få se den storyn i ny tappning lär man bli gruvligt besviken på Robert Guédiguians franska drama, som försetts med samma titel, både på svenska och i original (Les neiges du Kilimandjaro).

 
Guédiguians film, som är inspirerad av en dikt av Victor Hugo, utspelar sig i Marseille och inleds med att en fabrik nere i hamnen måste säga upp ett gäng anställda, och dessa väljs ut med lottens hjälp. Michel (Jean-Pierre Darroussin från MANNEN FRÅN LE HAVRE) är en av dem som tvingas gå, men han är inte alltför nedstämd trots detta. Han lever sedan trettio år i ett lyckligt förhållande med Marie-Claire (Ariane Ascaride).  Kort därpå hålls en stor fest för vänner och kollegor eftersom Michel och Marie-Claire firar sin bröllopsdag. Vännerna har samlat ihop till en tjusig present; två flygbiljetter till Kilimanjaro och en väldig massa kontanter.


När Michel och Marie-Claire senare sitter och spelar kort med två vänner, stormar två maskerade män plötsligt in. Rånarna vet att Michel fått mycket pengar och lyckas länsa bankkontot. En av dem stjäler dessutom en Spindelmannentidning som Michel skrev sitt namn i när han var barn.

 
Vi får veta att en av rånarna är en ung kille som bor tillsammans med sina betydligt yngre bröder, medan deras white trash-morsa skiter i dem. Killen var en av dem som fick gå när fabriken i hamnen lades ner och nu är han desperat. Tack vare den där serietidningen råkar Michel få reda på vem rånaren är, och saker och ting tar nya vändningar i denna berättelse om etik, moral och medmänsklighet. Michel förstår varför den unge, före detta kollegan blev så desperat. Vill Michel verkligen skicka honom i fängelse på åtskilliga år?


SNÖN PÅ KILIMINJARO tävlade i Cannes förra året och det är på det hela taget en bra film. Den är robust, skådespeleriet är robust. Darroussin är utmärkt i huvudrollen. Tyvärr tycker jag att filmen faller på slutet, eftersom upplösningen känns allt annat än trovärdig, och det blir dessutom sockersött och fint och allt möjligt på ett sätt som känns väldigt Hollywoodskt. Slutet passar inte ihop med det som föregått det.

 
Med det inte sagt att filmen är ett tungt och deppigt drama innan det glada slutet. Det handlar om vardagsrealism med ups and downs, ett par rollfigurer är roliga och några scener är riktigt kul. Lite Mike Leigh på franska. Jag gillade i synnerhet en ung bartender som vet exakt vad Marie-Claire behöver och som berättar i detalj varför hon ska dricka just det han föreslår. Det är också kul att Michel gillar Spindelmannen.

 
Marseille utgör en intressant skådeplats. Frankrikes näst största stad har ibland jämförts med Malmö. Klassisk arbetarstad, tunga industrier, beryktad för sin kriminalitet. Bitvis ser SNÖN PÅ KILIMANJARO ut att vara inspelad i Malmö, nere i de trista och skitiga hamnkvarteren och i de mest nedgångna bostadskomplexen. Det idylliska Frankrike är inte det första man tänker på. Fast Michel och hans vänner bor i hus och har trädgård, och de konstaterar att de själva gått och blivit de borgarbrackor de brukade förakta. Här tittar även det där trevliga Frankrike med mat och vin fram. Och vädret är förstås bättre än i Malmö.

 
Kort sagt är SNÖN PÅ KILIMANJARO en bra film. Varken mer eller mindre.







(Biopremiär 30/3)