Visar inlägg med etikett Jay Roach. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Jay Roach. Visa alla inlägg

lördag 8 oktober 2016

DVD/Blu-ray/VOD: Austin Powers - Hemlig internationell agent: 20th Anniversary Limited Edition, baby!

AUSTIN POWERS - HEMLIG INTERNATIONELL AGENT: 20TH ANNIVERSARY LIMITED EDITION, BABY! (Rapid Stream Media)

"20th Anniversary"? Snarare 19th, eftersom Jay Roachs AUSTIN POWERS - HEMLIG INTERNATIONELL AGENT kom 1997. Det var inte utan att jag kände en viss oro när jag stoppade in denna nya Blu-ray-utgåva i spelaren. Det är väldigt längesedan jag kollade på Austin Powers-filmerna.

På 90-talet var jag ganska besatt av Austin Powers. När den första filmen kom, tyckte jag att det var en av de roligaste filmer som någonsin gjorts. Två år senare åkte jag till London för att se uppföljaren innan den fick premiär i Sverige. Jag tyckte att den var ännu roligare - jag såg den tre gånger på bio, och otaliga gånger på DVD. När den tredje filmen kom blev jag aningen besviken, eftersom den inte var riktigt lika bra.

Austin Powers (Mike Myers) är ju en modefotograf och hemlig agent från 1967, som fryses ner och tinas upp trettio år senare. Men vad som var nutid 1997 är ju ganska längesedan idag. Om några år skulle man kunna göra en film om en agent från 1997 som tinas upp och konfronteras med en helt ny värld.

Antagligen såg jag AUSTIN POWERS - HEMLIG INTERNATIONELL AGENT så många gånger när den kom, att jag hann tröttna på den. Eller - jag inbillar mig att det är så. För nu när jag såg om den tyckte jag inte alls att den var lika rolig. Många skämt brister i tajmingen; det är lite för utdraget. Men , när det begav sig, skrattade jag så att jag grät. Fast det är klart - jag är rätt mycket äldre nu. Jag är en medelålders man. Jag ser på saker på ett annat sätt idag. Åtminstone ibland.

Nu är ju AUSTIN POWERS - HEMLIG INTERNATIONELL AGENT ingen dålig film. Det är fortfarande en bra och kul rulle - om än inte lika kul som för nitton år sedan. Jag upptäckte förresten att jag tidigare fullkomligt missat att den otursförföljde hejduken Mustafa spelas av Will Ferrell - detta var ju några år innan hans genombrott. Larry Thomas, som var the Soup Nazi i SEINFELD, dyker upp som croupier i Las Vegas.

Extramaterialet på denna jubileums-Blu-ray är inte mycket att hurra för. Vi får några trailers, en rad intetsägande, väldigt korta promofilmer och intervjuer från 1997, samt en musikvideo. Roligast är att Rapid Stream Media slängt in hela 35 minuter trailers för gamla agentfilmer från 1960- och 70-talen. De är fantastiskt kul att kolla på!

För övrigt lär AUSTIN POWERS 4 vara på gång.



onsdag 10 februari 2016

Bio: Trumbo

Foton copyright (c) Scanbox
Tänk vad fel man kan ha. Jag har alltid trott att det var senator Joseph McCarthy som inledde häxjakten på kommunister i USA - men tydligen tog han bara över det hela, när jakten eskalerade i slutet av 1940-talet.
TRUMBO har regisserats av Jay Roach, vilket känns lite oväntat. Roach är mest känd för till exempel de tre Austin Powers-filmerna, och senast gjorde han komedin RIVALERNA. Hans nya film är ett drama byggt på verkliga händelser.
Manusförfattaren Dalton Trumbo gick med i kommunistpartiet 1943. Han var framgångsrik i Hollywood, men plötsligt var han inte längre välkommen. Politiker, och framför allt den mäktiga skvallerkrönikören Hedda Hopper, kastade sig över Trumbo och hans vänner med samma åsikter; Arlen Hird, Edward G Robinson, med flera. Hopper och hennes anhang var skoningslösa, Hollywoodkommunisterna hängdes ut som landsförrädare, John Wayne gick i taket, och Trumbo kastades i fängelse.
I egenskap av filmbuff som även fuskar lite med filmmanus och annat i branschen, älskar jag förstås filmer om Hollywood, och i synnerhet de som bygger på autentiska händelser. Jag vet inte hur pass nära sanningen TRUMBO ligger, men jag köper det här - och jag har förstås sett flera filmer Dalton Trumbo skrev; för inte så länge sedan såg jag om PRINSESSA PÅ VIFT från 1953, på vilken han inte satte sitt namn.
Den roligaste delen av TRUMBO, är när han släpps ut ur fängelset och för att tjäna pengar söker upp bröderna Frank och Hymie King, vilka äger B-filmsbolager King Brothers Productions. Frank King undrar varför Trumbo kommer till dem - "We make shit!", säger han. Trumbo och hans svartlistade manusförfattarvänner börjar för låga arvoden och under falska namn massproducera B-filmsmanus. "Vi har köpt en gorilladräkt, vi måste göra en gorillafilm!" kommenderar Frank King. Plötsligt levererar Trumbo ett manus till King Brothers som är bättre än vanligt - så pass att han vinner en Oscar för bästa manus. Filmen heter GITANO - DEN OBESEGRADE. Problem uppstår, eftersom den "Robert Rich" som skrivit filmen inte existerar. Det är lite intressant att bröderna King låg bakom en Oscarvinnare - men trots detta fortsatte de att producera B-film.
Först när Kirk Douglas och Otto Preminger anlitade Trumbo för att skriva SPARTACUS respektive EXODUS, båda kom 1960, kunde Trumbo åter sätta sitt riktiga namn i förtexterna.
Bryan Cranston är Oscarnominerad för sin insats i titelrollen, och jag tycker mycket väl att han är värd guldgubben. Åtminstone mer än Leonardo DiCaprio för THE REVENANT; DiCaprio går mest omkring och grymtar och håller ett och samma känsloläge. Cranston är väldigt bra som Dalton Trumbo. Helen Mirren gör Hedda Hopper, och det är en riktig Mirren-roll: hon är makalöst elak.
Diane Lane gör den hårt prövade hustrun Cleo Trumbo, Elle Fanning är dottern Niki, medan John Goodman briljerar som Frank King, en rejäl John Goodman-roll. Karln är född att spela B-filmsmoguler; han gjorde en sådan även i Joe Dantes MATINÉE.
Dean O'Gorman är väldigt lik Kirk Douglas, medan David James Elliott inte är alltför lik John Wayne. Michael Stuhlbarg är kanske inte jättelik Edward G Robinson, men han känns rätt i rollen. Det visas klipp ur gamla journalfilmer och långfilmer, och skådespelarna från TRUMBO har på ett övertygande sätt redigerats in i dessa.
Tyvärr kan Jay Roach inte hålla sig, och ser till att det ibland blir lite väl sentimentalt och präktigt, framför allt mot slutet, då det hålls tal och grejor, som vore detta ännu en film om en amerikansk hjälte spelad av Tom Hanks. Vilket det inte riktigt är.
Men jag gillar TRUMBO. Det är en intressant film om en intressant tid, och som sagt: det är alltid kul med filmer om det gamla Hollywood. I synnerhet B-filmsbranschen. När får vi se en film om James H Nicholson och Samuel Z Arkoff, männen som drev American International Pictures? Eller om regissören Bert I Gordon?
Plus i kanten för att Dalton Trumbo ofta låg i badet när han skrev sina manus.








(Biopremiär 12/2)

-->

måndag 10 september 2012

Bio: Rivalerna

Foton copyright (c) Twentieth Century Fox Sweden
Jag lär mig aldrig Zach Galifianakis' efternamn. Jag kan omöjligt komma ihåg det. Oftast säger jag något som bara liknar Galifianakis. Eller kanske rent av Gallimatias.
Nå. Här har vi så ännu en film med Zach Galifianakis, den här gången har han parats ihop med Will Ferrell. Ett namn som är betydligt lättare att komma ihåg. Ferrell är kongressledamoten Cam Brady, som ohotad har valts om år efter år i North Carolina - trots att han är fullkomligt inkompetent, korkad, självisk och notoriskt otrogen mot sin fru. Två affärsmän (Dan Aykroyd och John Lithgow) vill få bort Brady och lanserar en ny kandidat: Marty Huggins (Galifianakis). Huggins jobbar på det lokala turistkontoret och är allmänt misslyckad, naiv och snäll. Han har även mustasch.
Denne nyblivne politiker går in för sin uppgift med liv och lust, till skillnad från Brady är han seriös - eller försöker åtminstone vara det. Han är trots allt inte så smart han heller. Dock får han snart hjälp av den hale och slipade Tim Wattley (Dylan McDermott), PR-expert, och Bradys självklara post blir kraftigt hotad.
Jag är egentligen inte speciellt förtjust i filmer om politik. Själv är jag en väldigt opolitisk person. Jag har politiska åsikter, men jag tycker att det är intressantare med ... varmkorv. Nu händer det att jag trots detta ointresse för politik kan tycka om filmer om politik. Jag hyllade till exempel MAKTENS MÄN. Och Jay Roachs (Austin Powers- och Fockers-filmerna) RIVALERNA känns som en parallellfilm till just MAKTENS MÄN.
Skillnaden är att RIVALERNA är rolig. Fruktansvärt rolig. För det här är en ren och skär tramsfilm. En härlig vulgokomedi. Dessutom Rated R i USA, vilket innebär grovt språk och sexskämt. Intressant nog fick filmen ett förhållandevis bra mottagande av de amerikanska kritikerna, som tyckte att den var rolig. Efter visningen för den svenska pressen under Malmö Filmdagar var det en hel del som rynkade på näsan. "Pubertalt skit". Men det säger förstås mer om dem än om RIVALERNA.
Emellanåt skrattade jag så att jag grät. Som när Brady ringer fel nummer. Eller när Huggins vill att hans familj ska erkänna hemska saker de gjort och han lovar att förlåta dem. Scenen när Brady av misstag ger en bebis ett knytnävsslag rätt i nyllet finns ju med i trailern, och det är förstås hur roligt som helst. Även Brian Cox medverkar och är kul som Huggins bistre farsa.
Ska jag avsluta med något djupsinnigt, får jag väl säga att de två idioterna Brady och Huggins ändå är att föredra framför de flesta av de som kandiderar på riktigt i Amerika just nu. För det är ju trots allt så att om jag inte visste bättre, hade jag trott att alla uttalanden från Romney och hans gelikar vore påhittade - kanske till och med att dessa politiker skapats till någon komediserie på TV. Men sådan tur har vi inte. Till och med Chuck Norris' ultrareaktionära propagandavideor som han sprider på nätet är på riktigt.
Uppenbarligen lever alldeles för många moderna människor i västvärlden kvar på medeltiden.






(Biopremiär 14/9)