DVD/Blu-ray/VOD: Ingenjör Andrées luftfärd

INGENJÖR ANDRÉES LUFTFÄRD (Studio S Entertainment)

Min sambo har varit exceptionellt intresserad av ingenjör Andrée och dennes misslyckade ballongfärd till Nordpolen sedan hon var barn. Hon ligger inte på Bea Uusma-nivå, men är nog inte långt därifrån - hon har läst Uusmas bok om Andrée-expeditionen två gånger. Dock hade hon aldrig sett Jan Troells film INGENJÖR ANDRÉES LUFTFÄRD från 1982 - och det hade faktiskt inte jag heller.

Anledningen till att jag inte såg den när den kom är att jag var fjorton år, och det skulle då aldrig falla mig in att se ett två och en halv timme långt svenskt drama - eller ett svenskt drama överhuvudtaget. I och för sig känner jag likadant idag, 35 år senare. Jag undviker svenska dramer. Ytterligare ett skäl till att jag inte såg filmen 1982 var att många med bestämdhet hävdade att den var skittråkig och händelselös.

Efter att ha sett filmen konstaterar jag att INGENJÖR ANDRÉES LUFTFÄRD är en mycket bra film. Max von Sydow är självklart utmärkt i titelrollen, men även Göran Stangertz och Sverre Anker Ousdal är bra som Strindberg och Fraenkel - dock undrade både jag och min sambo varför Troell lät en norrman spela Fraenkel. Kanske var det för att Ousdal var en populär skådis i svenska filmer i början av 80-talet? (I filmen DOM ÖVER DÖD MAN lät Troell en dansk skådis spela svensk, och resultatet blev besynnerligt.) Vi ser även Cornelis Vreeswijk och en lång rad kända ansikten i småroller - en del roller är så små att jag inte ens uppfattade dem. Det var trevligt att se Åke Wihlney flimra förbi, vilket föranledde mig att peka på TV:n och trumpeta "Han där var en av manusförfatttarna till N.P. Möller!".

Ballongresan och vandringen över de istäckta landskapen skildras detaljerat utan att bli tråkigt. Dock hade jag gärna sett mer av händelserna innan avresan. Filmen ställer många frågor - till exempel Hur fan tänkte de? Hur skulle de ta sig hem igen, om nu allt gått som planerat? Hur såg egentligen planen ut?

Vad som drar ner helhetsintrycket en aning är den stundtals bajsnödiga dialogen. Det här är ju en svensk film, så viss bajsnödighet är oundviklig. Men det är irriterande när till exempel Strindbergs fästmö tittar in i kameran och viskar fram sina repliker. Fast jag gillade fusk-isbjörnarnen som anfaller på slutet. Till avståndsbilderna på den mordiska isbjörnarnen anlitade Troell ett par dansare, som tog på sig en isbörnsdräkt. Det ser lite lustigt ut - vi reagerade på scenerna redan innan vi fick veta hur det låg till.

Jag såg filmen på Blu-ray och den restaurerade versionen är tjusig. Den skulle kunna vara inspelad i år. Fast detta beror å andra sidan lika mycket på att svensk film har sett ungefär likadan ut de senaste 50 åren.

Min sambo tyckte att filmen var jättebra - med undantag för viss dialog och bitvis teatralt skådespeleri.

Bonusmaterial finns det gott om. På en extra skiva ligger en nygjord intervju med Jan Troell, i vilken han plötsligt kommer av sig, eftersom han får syn på en fågel. Här ligger ett inspelningsreportage från TV-programmet MAGASINET, och här finns vad som kallas en bortklippt scen - detta visar sig vara 28 minuter klipp utan ljud på folk som stolpar omkring runt ballongen innan avfärd. Vi snabbspolade, eftersom det bokstavligt talat inte händer någonting alls. Vi snabbspolade även Troells smalfilmer tagna när han rekognoserade på Spetsbergen, eftersom filmsnuttarna består av tjugo minuter snö och båt utan ljud. Vi får även se Per Olof Sundman frysa. Författaren Per Olof Sundman var ledamot av Svenska Akademien och han skrev boken Troells film bygger på. För min generation är Sundman mest kändsom en av stötarna som satt med i det legendariska Studio S-programmet om videovåld 1980. Efter hans död framkom det att Sundman varit nazist i sin ungdom.

Den stora behållningen - för min sambo - i den här utgåvan är Troells 60 minuter långa dokumentär om Andrée; EN FRUSEN DRÖM, vilken biovisades 1997. Filmen består av en lång, lång rad autentiska fotografier från expeditionen, och på ljudspåret läser Max von Sydow med flera högt ur gamla brev. Min sambo var hänförd - hon ger en femma i betyg till den här dokumentären. Jag satt bredvid henne och kollade Facebook på mobilen. Jag var liksom inte lika fängslad av att titta på gamla stillbilder.

På huvudfilmen ligger ett kommentarspår med Jan Troell och Bea Uusma - men detta har vi inte haft tid att lyssna på. Kanske besvarar de några av de frågor jag ställer ovan, vad vet jag.

Hur som helst: det här är en flott utgåva av en bra film. Dessutom blev jag inspirerad och skrev en 91:an-historia på filmens tema. Den publiceras någon gång i början av nästa år, hoppas jag.

 

Bio: Dom över död man

Foton copyright (c) Nordisk Film

En gång för en massa år sedan åt jag middag med Jan Troell. Nej, inte på tu man hand. Det fanns fler vid bordet. Bo Widerberg, till exempel. Widerberg klagade på ryggproblem och då sa Troell "Då ska du gå till en kines i Köpenhamn!". Det är väl i princip allt jag minns av den middagen.

Nu har i alla fall Jan Troell, 81 år gammal, gjort en ny film, och liksom hans tidigare filmer verkar många ha bestämt sig för att hylla den på förhand. Det är ju Troell! Då är det bra!

Nå, DOM ÖVER DÖD MAN fick dock inte lysande kritik över hela ledet. En del har haft invändningar - och det har jag med. Det finns mycket att invända emot i den här filmen om tidningsmannen Torgny Segerstedt, anställd på Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning och en rabiat antinazist.

Troells film börjar i mitten av 1930-talet, då Segerstedt (Jesper Christensen) började att skriva kritiska texter om Hitler i sin tidning. När kriget väl utbröt blev hans texter allt giftigare och han började att anses som lite farlig i vissa kretsar.  Han hotade Sveriges neutrala ställning i kriget, och i vissa mäktiga kretsar i Sverige sågs inte Hitler som den stora fienden. Kung Gustav V (Jan Tiselius), till exempel.

Segerstedt var gift med den hjärtsjuka Puste (Ulla Skoog), ständigt bedragen av sin kvinnokarl till make. Segerstedt hade ett förhållandevis öppet förhållande med vännen Axel Forssmans fru Maja (Pernilla August). När Puste gått bort och det även verkar knaka lite i relationen med Maja, verkar det som om den nya sekreteraren Estrid Ancker (Birte Heribertson) fallit för Segerstedt, som själv satte tofflorna 1945.

Det stora problemet med DOM ÖVER DÖD MAN är att Troell lagt tyngdpunkten på kvinnoaffärerna. Kampen mot Hitler och nazismen kommer lite i skymundan för Troells ivär att visa upp Torgny Segerstedt som ett på hemmaplan ganska själviskt svin. Och det är synd, eftersom till exenmpel jag - och troligen väldigt många med mig - inte är sådär jättebekanta med Segerstedt och hans gärning.

För att skruva till Segerstedts förhållande till kvinnor ännu mer, förekommer med jämna mellanrum scener där viktiga men nu döda kvinnor ur hans förflutna dyker upp som spöken; svartklädda och med svarta flor för ansiktena. Först är det hans mor, som dog väldigt ung. Sedan kommer Puste. Mot slutet Maja. Och det blir rätt ... löjligt. Visst förstår jag vad Troell är ute efter här och just dessa scener känns som hämtade ur gravallvarliga svenska 50- och 60-talsdramer, eventuellt signerade Bergman - men instoppade i historien om Torgny Segerstedt blir det mest jönsigt. Det blir inte så suggestivt som det är tänkt. Allra minst när Ulla Skoog ploppar upp som glatt vinkande spöke.

Jesper Christensen är förvisso bra som Torgny Segerstedt - men han är dansk. Han talar med väldigt konstig accent. Ibland hade jag lite svårt att höra vad han sa, och det känns som att han har lite svårt att förmedla sitt känsloregister på svenska; ett språk jag gissar att han inte behärskar - jag fick intrycket att han bara lärt sig replikerna utantill och mer eller mindre fäller dem fonetiskt. Så skulle jag göra om jag fick en roll i en dansk film - jag kan tala engelska flytande, men danska bara imiterar jag.

Puste, i sin tur, var norska - och görs alltså av Ulla Skoog från Sävedalen utanför Göteborg. Majas väninna Anita verkar vara danska, men hon görs av svenska Lia Boysen.

I övrigt verkar den svenska skådespelareliten ha gått man ur huse för att medverka. Peter Andersson är utrikesminister Christian Günther, som röker cigarretter med munstycke och som inte tillhörde partiet, Lennart Hjulström är Marcus Wallenberg, Ingvar Kjellson lever visst än och medverkar i en scen, Michael Segerström sitter med vid bordet på ett flertal fester, men jag kan inte påminna mig om att han har några repliker. Eddie Axberg och Pierre Lindstedt dyker plötsligt upp som hantverkare under några sekunder; Lindstedt säher ingenting och är alltså bara en statist här. Stackars Kenneth Milldoff har fått sitt namn felstavat i eftertexterna - han gör Per Albin Hansson på ett mycket förtjänstfullt sätt och läppsynkar bland annat ett par gamla tal som sändes i radio.

Det svartvita filmfotot är fantastiskt. DOM ÖVER DÖD MAN är en mycket, mycket snygg film. Hantverket är excellent. Storyn som berättas är mycket intressant.  Det är lite synd att jag måste komma med alla invändningar listade här ovan. Till dessa invändningar kommer ett faktum som är vanligt i så gott som alla av Jan Troells filmer: bitvis är filmen oerhört långsam och tråkig. Och DOM ÖVER DÖD MAN vore en cykel, skulle den trilla omkull.

Fast sevärd är den.

 

 

 

 

(Biopremiär 7/11)

The Return of Jan Troell

"Den håller knappt styrfart", tyckte en kritiker om Troells senaste (och kritikerrosade) film. Själv såg jag den aldrig. Nu är han i farten igen, Troell. Eller farten och farten, med den styrfarten så...

Pressmeddelande
Jan Troell filmar i Trollhättan – ny prestigefilm till Film i Väst

Domen över död man är titeln på Jan Troells nya film. Produktionsbolaget Filmlance fortsätter sitt
samarbete med Film i Väst och kommer spela in i Trollhättan och Västra Götaland.
-Jan Troell är en av de svenska regissörer som fått störst internationell uppmärksamhet och jag är
glad över att han spelar in sin nya film hos oss. Projektet tar dessutom en tydlig utgångspunkt i vår
region, säger Jessica Ask, ansvarig för svensk långfilm vid Film i Väst.
Detta är första gången som Film i Väst är med som samproducent i en Jan Troell-film. Inspelningen
av filmen beräknas till sommar och höst 2010 och kommer till stor del spelas in i studion hos Film i
Väst i Trollhättan.
Kort om filmen:
”Från 1933 till 1945 för journalisten och författaren Torgny Segerstedt med pennan som vapen, sin
kamp mot Adolf Hitler. Den svenska kungen och regeringen gör allt för att stoppa honom då man
fruktar att hans utmanande skriverier ska föra landet in i kriget. Men dramat omfattar även ett
intrikat och passionerat spel mellan Torgny Segerstedt och tre kvinnor.”