DVD/Blu-ray/VOD: Churchill

CHURCHILL (Studio S Entertainment)

CHURCHILL, i regi av Jonathan Teplitzky, gick upp på bio i Sverige samma dag som den släpptes på DVD. En märklig strategi jag aldrig förstått mig på. Dessutom undrar jag, efter att ha sett den, vad i hela friden filmen skulle upp på bio att göra. Uppenbarligen var jag inte ensam - kritiken i Sverige efter biopremiären var inte precis positiv.
Här kommer min flickväns recension av CHURCHILL: "Den var tråkig. Slut."
Själv får jag nog använda några fler ord, även om jag håller med min flickvän.
CHURCHILL inleds tre dagar innan Operation Overlord, det vill säga invasionen av Normandie. Brian Cox gör rollen som Churchill, och han våndas inför denna stora dag. Han vill helst av allt avstyra det hela, han hoppas på dåligt väder så att projektet ställs in. Eisenhower, Montgomery och de andra tycker att Churchill är en velpotta som inte förstår att krigföring har utvecklats sedan första världskriget. Churchills fru (Miranda Richardson) tycker att maken är en traderöv som dricker för mycket. Men Churchill är rädd att det hela ska bli ett enda stort fiasko under vilket tiotusentals män kommer att dö i onödan. Sydafrikas premiärminister med det fantastiska namnet Jan Smuts (Richard Durden), går ofta vid Churchills sida och fungerar som något slags Benjamin Syrsa.
Filmen CHURCHILL är en lågbudgetproduktion. Det här ser bara ut som en billig, engelsk TV-film. Ett par scener avslöjar budgeten pass mycket att de borde klippts bort helt och hållet. Några stridsscener får vi förstås inte, men Monty håller ett tal inför sina mannar som ska bege sig ut och invadera Normandie. De ser inte ut att vara fler än ett fotbollslag - och av någon anledning står de i en skog. Vad gör de där? Är det tänkt att de ska se fler ut om det är träd i bild?
Brian Cox är ju en bra, robust skådis, och han gör förstås bra ifrån sig - liksom Miranda Richardson. Cox är i princip med i varje scen. Det är han som pratar mest. Men - dialogen är extremt teatral. Få replikskiften låter naturliga, monologerna är lite för många, och sanningshalten i det som berättas är nog inte den högsta. Mycket i filmen, kanske det mesta, känns som ren hittepå.
James Purefoy; han som en gång spelade Solomon Kane, dyker upp som kung George VI i några scener. Kanske fick han jobbet eftersom han liknar Colin Firth? Firth gjorde ju rollen med bravur i THE KING'S SPEECH.
Hur som helst. CHURCHILL hade kunnit bli en bra och intressant film. Det blev den inte. Det här är bara segt och tråkigt, det är berättat helt utan nerv, och det är så stelt att det knirrar.

DVD: Ironclad

IRONCLAD (Warner)

"From the studio that brought you 300" står det på DVD-omslaget. Detta kan förstås betyda precis vad som helst. Det enda IRONCLAD har gemensamt med 300, är att filmen utspelar sig i historisk miljö och behandlar en autentisk händelse (om nu slaget i 300 faktiskt var autentiskt) - och att den är våldsam och jävligt blodig.
John English står för storyn och har regisserat. Året är 1215 och vi befinner oss i England. Kung Johan (Paul Giamatti, av alla människor) styr och ställer och är en rå sälle som inte ser till sitt lands bästa. Rebeller - män som vill vara fria - kämpar mot den tyranniske kungen, och slottet i Rochester står som en symbol för frihet. Kung Johan och hans armé är på väg dit för att rasera stället och döda alla. James Purefoy (från SOLOMON KANE) är den hårde och tystlåtne tempelriddaren Thomas Marshal, som tillsammans med baron Albany (Brian Cox), tuffingen Becket (Jason Flemyng från HAMILTON: I NATIONENS INTRESSE) och ett par andra svärdsvingare skickas till Rochester för att försvara slottet. Slottherren Cornhill (Derek Jacobi) vill inte veta av Marshal och de andra, men han har förstås inget annat val än att ha dem där. På slottet finns även några fala damer. Isabel (Kate Mara) blir betuttad i Marshal, men den sistnämnde följer tempelriddarnas kodex till punkt och pricka och han vet inte hur han ska bete sig när galanta damer gör närmanden. Han är bättre på att klyva skallar - en aktivitet han snart får tillfälle att utöva, eftersom kung Johans armé anfaller.
Det tar ett bra tag för IRONCLAD att komma igång. Huvudpersonerna introduceras knappt och det är inget driv i berättandet. Jag fångades inte. Men - filmen tar sig. Större delen av filmen handlar om belägringen och striderna. James Purefoy, som liknar Thomas Jane eller möjligtvis Christophe Lambert, är en träbock - men övriga skådisar är kul. Även Charles Dance medverkar, han är ärkebiskop in skojig mössa. Och Paul Giamatti, som vi ju alla räknar till våra favoritskådespelare, är verkligen i sitt esse som den bindgalne kungen. Han är så elak och känslokall att gobelängerna skiftar färg, och han peakar när han i en  scen vrålar ut en monolog medan han svingar en yxa och hugger av händerna på en tillfångatagen motståndare.
Jag måste understryka att detta är fruktansvärt våldsamt och blodigt. IRONCLAD torde vara den blodigaste riddarfilm som någonsin gjorts. Det är inte utan att jag undrar hur de närmade sig respekterade karaktärsskådespelare som Jacobi, Cox och Giamatti med projektet. "Tjena, vi planerar att spela in en splatterfilm i medeltidsmiljö, vill du vara med?". Kroppar klyvs, huvuden mosas, och vid ett tillfälle bygger kung Johans män en stor mackapär i trä de ska använda för att ta sig in i slottet. Jag tänkte osökt på jättekaninen som riddarna kring runda bordet byggde. Tydligen tänkte även John English på detta, eftersom det sist i eftertexterna står att inga djur kom till skada under inspelningen - "especially not newts".

DVD: Solomon Kane

SOLOMON KANE (Nordisk Film)

Åkej! Den här filmen har ju förekommit några gånger det senaste året här på TOPPRAFFEL! Jag har publicerat trailers och annat. Nu är så filmen släppt - inte helt oväntat direkt på DVD.

Den som författat filmens baksidestext verkar inte riktigt ha koll på läget. Där står det nämligen att detta är en ny film av "skaparna av kultfilmen CONAN". Det är det förstås inte. Varken John Milius, Oliver Stone, Edward R Pressman eller Universal är inblandade. Däremot är Solomon Kane en figur som skapades av Robert E Howard, vår dystre vän som även hittade på Conan barbaren.

Jag har aldrig läst Howards originalberättelser om Kane, jag vet inte hur många det finns, däremot läste jag serieversionen från 1970-talet, vilken åtminstone på 80-talet publicerades i Semics svartvita Conantidning. Serien var ofta snyggt tecknad, ibland av Neal Adams, även om Semic gjorde sitt bästa för att förstöra helhetsintrycket, genom att förminska de svartvita, laverade sidorna i magasinsformat till det mindre serietidningsformatet, vilket ibland trollade bort de finaste linjerna och mörkade gråtonerna.

Men jag vill minnas att jag ofta tyckte att serierna om Solomon Kane var stela och tråkiga. Jag blev aldrig riktigt klok på vad Kane var för typ. Det babblades om religion, men det gjorde inte Kane så mycket intressantare.

Solomon Kanes bakgrund i filmen är inte så mycket klarare. Vi hoppar fram och tillbaka i tiden. Vi får se honom som soldat i drottning Elizabeths armé; han var tydligen hennes främste och skickligaste krigare. Men plötsligt träffar han på en demon från helvetet! Tydligen säljer han sin själ till Djävulen, eller något i den stilen. Sedan driver han omkring och är skitreligiös och vägrar ta till våld. Och så får vi se flashbacks där han är ung påg och råkar putta sin sure, äldre bror ut för ett stup. Detta gör han farsa Max Von Sydow förbannad, så inte nog med att lille Solomon inte får någon middag, han är inte längre välkommen till byn.

När han är ute och traskar i de grå, rumänska skogarna, träffar Kane på en handfull godhjärtade puritaner, Pete Postlethwaite spelar en av dem, och han har en ung, blond och exceptionellt godhjärtad dotter. Kane slår följe med dem och de är religiösa ihop. Men så dyker den onde trollkarlen Malachi upp med sina besatta råskinn till mannar, och de dödar alla, kidnappar den ljuva dottern, och eftersom Kane vägrar ta till vapen, korsfästs han.

Men när Kane hänger där på korset kommer han på bättre tankar, lyckas slita sig loss från spikarna och hämtar sina svärd - och så blir det till att skiva upp råskinn, trollkarlar och demoner från helvetet.

Eftersom jag inte var så förtjust i den tecknade serien, visste jag inte riktigt vad jag skulle förvänta mig av den här filmatiseringen; för manus och regi står engelsmannen Michael J Bassett, som tidigare gjort skyttegravsrysaren DEATHWATCH, som jag inte sett, och den rätt kassa skräckisen WILDERNESS. Trailern fick SOLOMON KANE att se ut som en allvarligare version av VAN HELSING.

Det är uppenbart att Bassetts film är gjord för biovisning. Men hur är det, har den biovisats ute i världen? Jag har inte läst några recensioner efter en eventuell amerikansk premiär. Eller brittisk, för den delen. Samuel Hadida producerade, kanske gick filmen upp i Frankrike? I vilket fall ser filmen inte ut som en direkt-på-DVD-film. Dock hade det nog varit kommersiellt självmord att sätta upp filmen på bio i Sverige.

Jag hade problem att ta mig igenom den första halvtimmen. Jag tyckte att det var långsamt, tråkigt och rörigt - samtidigt. Men därefter tar det sig.

Bitvis är SOLOMON KANE riktigt bra. Det är riktigt skitigt och det regnar ofta. När det är action, är det fläskiga bataljer - huvuden och andra kroppsdelar flyger genom luften, blodet sprutar; fajtingkoreografin är helt okej. Musiken är pampig och medryckande. Den jättelike, maskerade skurken är riktigt bra och hotfull. Synd att demonen på slutet ser ut att ha rymt från ett PlayStationspel från 1997.

James Purefoy ser ut-, låter- och agerar som Michael Wincott, men han är ju inte Wincott. Purefoy en en engelsk skådespelare med en gedigen meritförteckning, men alltid i mindre roller. Han är ett sådant där ansikte man känner igen men inte vet vem det är. Han funkar väl bra som Kane, även om han är en butter tråkmåns.

Postlethwaite och Von Sydow skänker onekligen viss klass till den här blodiga fantasyanrättningen, men Von Sydows medverkan är verkligen ett Phone In Performance - han är med lite i början och lite på slutet; sammanlagt bara några minuter.

SOLOMON KANE får väl anses vara okej, men vi ska nog inte hålla tummarna för en uppföljare - Bassetts ursprungliga plan var att göra en trilogi.