Visar inlägg med etikett James Frecheville. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett James Frecheville. Visa alla inlägg

lördag 25 februari 2017

DVD/Blu-ray/VOD: I.T.

I.T. (Scanbox)
Thrillern I.T. utspelar sig i Washington DC, men är inspelad på Irland. Detta är nämligen en irländsk-fransk-dansk samproduktion; danska Scanbox tillhör producenterna. Regissör är irländaren John Moore, som gjorde A GOOD DAY TO DIE HARD - vilket förstås inte är något att skryta med.
Pierce Bosnan spelar den stenrike Mike Regan, som äger ett flygbolag. Han äger även ett flådigt, ultramodernt hem, där nästan allting kontrolleras med hjälp av datorer. Men att ha ett "smart" hem är inte alltid så smart, ska det visa sig, när Mike anställer en ny, ung IT-kille; Ed (James Frecheville).
Efter att Ed utmärkt sig på jobbet, bjuder Mike hem killen för att se över internetanslutningen. Mike bjuder Ed på middag - och den unge gästen blir genast förtjust i Mike tonåriga dotter. Inte bra - Ed är nämligen psykopat.
Ed börjar dyka upp i tid och otid, han stalkar dottern, och Mike tycker att Ed snabbt går från att vara en trevlig kille till ett påfluget äckel - så han avskedar Ed med omedelbar verkan. Det skulle han inte ha gjort. Nu tänker Ed göra Mikes live till ett helvete. Detta gör han genom att använda sina fantastiska kunskaper om datamaskiner och hacking.
Thrillers som handlar om handlar om datorer, internet och modern teknologi brukar lida av diverse felaktigheter. Antingen är tekniken som visas upp ganska föråldrad (minns till exempel Sandra Bullock-thrillern NÄTET från 1995, i vilken datorspelet "Wolfenstein 3D" från 1992 omtalas som det allra senaste och mest avancerade), eller så genomför man alltför orealistiska saker med  hjälp av datorer. I.T. hamnar nog i den senare kategorin. Till exempel lyckas Ed filma Mikes dotter när hon duschar, eftersom det finns smartskärmar med inbyggd webbkamera i alla rum i villan. Denna film skickar Ed sedan ut till alla elever på dotterns skola - antagligen via SMS, eftersom det plingar i deras mobiler ungefär samtidigt. Hur fick Ed tag i alla telefonnummer?
Ed lyckas också hacka Mikes Porsche samma dag de två träffas, eftersom Mike vill visa honom hur frän och high tech den är. Av ett rent sammanträffande råkar Ed ha världens mest avancerade pryl; snodd från militären, med sig, och för att impa på Mike, pluggar han in den i bilens dator - och sedan låter Ed Mike behålla prylen i bilen.
Sedan verkar det inte vara alltför praktiskt att ha ett smart hem; att allting är uppkopplat. Kranarna i köket? Duschen? Vem vill ha det så? Fast för Eds del är det perfekt - han har förstås hackat hela hemmet och sitter hemma i sin lägenhet och ställer till det för sina nya hatobjekt.
Ed har även hackat alla Mikes flygplan, så att de kan störta när som helst. Mike vet förstås att det är Ed som ligger bakom, men självklart tror polisen inte på Mike. För övrigt sitter polisen i ett nedsläckt rum. De tycker kanske att det är onödigt att tända.
Filmfotot är kallt och tempot ganska lågt. I.T. ser ut som en brittisk deckare - eller möjligtvis en skandinavisk sådan. Det är inte särdeles spännande, det här är snarare lite avslaget.
Dock är Pierce Brosnan förstås bra i huvudrollen, han är ju oftast bra. Även Micke Nyqvist medverkar. Han spelar en mystisk kille i Beppehatt som Mike anlitar för att sätta dit Ed; mannen i Beppehatten är ännu mer haj på datorer än Ed. Ja, han verkar vara bra på det mesta. Jag gillade att han i en scen bär både rånarluva och 70-talsglasögon samtidigt.
... Och precis när jag skrivit klart den här texten upptäcker jag att I.T. inte släpps än på ett par tre veckor. Nåja. Då var det avklarat.












-->

torsdag 12 december 2013

Bio: Perfect Mothers

Foton copyright (c) Njutafilms

Nu blir det franskt här på TOPPRAFFEL! Fransk-australiskt, till på köpet.

... Och hur tänkte Njutafilms här? Jo, jag fattar varför de köpte in PERFECTS MOTHERS. Baserad på en bok av Doris Lessing, med Naomi Watts och Robin Wright i huvudrollerna, och i regi av Anne Fontaine, som gjorde COCO - LIVET FÖRE CHANEL och EN BOHEM I PARIS. Men varför sätta upp det här på bio? Filmen skriker direkt-på-DVD - eller snarare TV-sändning mitt i natten.
Och det här är inte bra. Tvärtom, det här funkar inte alls och känns som en glorifierad Harlequinroman.

Lil och Roz (Watts och Wright) är bästa vänner sedan barndomen. De umgås så mycket att folk misstänker att de är ett lesbiskt par. De verkar alltid vara hemma hos varandra och de bor i stora lyxvillor i något som liknar en utopi på den soldränkta, folktomma australiska stranden. Lil har blivit änka, Roz' mustaschprydde make far till Sydney, eftersom han fått jobb där.
De här två kvinnorna har varsin son; Ian (Xavier Samuel) och Tom (James Frecheville). Under filmens första scener växer de här pågarna upp och blir runt tjugo. Lil och Roz ligger på stranden och tittar på sönerna som surfar och kvinnorna utbrister "Titta på dem, de ser ut som grekiska gudar!" - och javisst, de ser ut som utklippta ur en cigarrettannons ur en tax free-katalog från 1980-talet. Solbrända, personlighetsbefriade hunkar som verkar mer intresserade av sig själva och varandra, än av några utomstående.

När de vid ett tillfälle råkar vara ensamma hånglar Roz och Ian loss och går till sängs med varandra. Tom, som ska gå på toaletten, upptäcker detta, så han går genast till Lil och kastar sig över henne. Jepp, Lil och Roz inleder förhållanden med varandras söner. Och efter lite tvekan i början accepterar de detta. Enda problemet är att damerna är så mycket äldre och snart kommer de att bli ännu äldre. Dessutom måste de hålla kärleken hemlig för omvärlden. När för pojkarna jämnåriga flickor kommer in i bilen uppstår problem.

Visst. Intressant story, kinky på ett lite lustigt sätt. Glassigt foto. Robin Wright är onekligen väldigt tjusig. Men det här blir i slutändan bara ... dumt. Oj, vad dumt det är. Kanske beror detta på snubbarna som spelar Ian och Tom. De är riktigt irriterande och osympatiska, två redigt tradiga killar helt utan utstrålning. Om man nu inte tänder på grekiska statyer från antiken.
Tempot är långsamt, scenerna är långa och nästan lite eftertänksamma, ofta sitter rollfigurerna och tittar ut över horisonten och ser eftertänksamma ut även de, och filmen har nästan lika många slut som SAGAN OM KONUNGENS ÅTERKOMST. PERFECT MOTHERS slutar aldrig.

Fånig film. Jönsig film. Jag kan tänka mig att den kan gå hem hos tanter som vill snuska till det en aning. Men nu är inte jag någon tant.

Dessutom är filmen väldigt pryd. Vi får se Robin Wrights gump, men det är allt.

Jag gillade en flintskallig gubbe som upprepade gånger stöter på Lil.






(Biopremiär 13/12)