Visar inlägg med etikett Jaco Van Dormael. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Jaco Van Dormael. Visa alla inlägg

onsdag 9 mars 2016

Bio: Det helt nya testamentet

Foton copyright (c) Njutafilms
Belgaren Jaco Van Dormael är antagligen mest känd för TOTO LE HÉROS, som var en snackis på festivaler 1991. Jag har inte sett den; den enda film av Van Dormael jag sett är MR NOBODY, som jag inte tyckte var speciellt bra. Sökt, krystad, pretentiös.
Hans nya film DET HELT NYA TESTAMENTET är en surrealistisk dramakomedi. Den börjar bra och roligt. Benoît Poelvoorde spelar Gud. Gud är en sluskig, ölpimplande karl som bor i en lägenhet med sin familj - Pili Groyne spelar tioåriga dottern Ea, som agerar filmens berättare. I begynnelsen skapade Gud Bryssel, som han först fyllde med djur. Därefter kom människorna. Gud gillar att hitta på jävelskap. Han sitter vid en dator på sitt kontor och skapar lagar bara för att jävlas - som att telefonen alltid ringer just som man lagt sig i badet, och att en syltmacka alltid faller med syltsidan neråt om man tappar den.
Ea har aldrig varit utanför lägenheten. Hennes bror Jesus tipsar henne om att hon kan rymma genom en tvättmaskin. Innan Ea rymmer smyger hon sig in på Guds kontor, och i tron att hon gör något bra, SMS:ar hon samtliga Bryssels invånare och meddelar när de kommer att dö. Något som skapar kaos.
Apostlarna är tolv, eftersom Gud ville att de skulle vara lika många som i ett hockeylag. Ea tänker hitta ytterligare sex apostlar, så att de blir lika många som i ett basebollag. Ea träffar en snäll lodis som blir den som skriver ner de sex nya apostlarnas berättelser, vilka samlas i ett nytt testamente.
Ungefär här börjar filmen tappa. Det är inte längre lika roligt. De ganska tragiska människorna berättar om sina liv, och lilla Ea ser till att de blir lyckliga. Det är förstås meningen att det ska vara upplyftande, men det blir mest lite sökt och tillgjort.
Francois Damiens från NATHALIE spelar en kille som, när han får reda på när han själv ska dö, köper ett gevär och börjar skjuta andra. Cathrine Deneuve gör en olycklig kvinna som inleder ett förhållande med en gorilla.
DET HELT NYA TESTAMENTET är en väldigt snygg film; de visuella effekterna är uppfinningsrika, färgskalor, dekorer och miljöer får mig att associera till fransk-belgiska seriealbum, estetiskt sett. Mycket i filmen är roligt; jag gillar scenerna med Gud och en del återkommande gags. Men som helhet blir det lite för arty, utdraget och tillgjort. Filmen är inte så bra som jag gärna vill att den ska vara.







(Biopremiär 11/3)

-->

torsdag 29 juli 2010

Bio: Mr Nobody

Foton copyright (c) PAN Vision
Mina trogna läsare torde känna till att jag har svårt för alla dessa hajpade, hippa, "konstnärliga" och framför allt pretentiösa regissörer som ploppat upp de senaste tio åren eller så och som dyrkas av vissa människor som inte vet bättre. Typexempel är ju Spike Jonze. Han borde hållit sig till Beastie Boys-videor. Och så har vi fransmannen Michel Gondry, som dessutom samarbetat med Jonze för att uppnå värsta möjliga effekt. Gondry är illa nog på egen hand, som i obehagliga THE SCIENCE OF SLEEP; en film om psykfall som får ihop det. Han lyckades sabba BE KIND REWIND, en film som hade alla förutsättningar att bli en härlig fjöntfilm. Nu skadesköts filmen med hjälp av märkliga pretentösa drag. Så jag undrar verkligen hur den kommande GREEN HORNET kommer ett bli...
En tredje herre är belgaren Jaco Van Dormael.
I ärlighetens namn har jag inte sett hans tidigare filmer, och gubben har hållit på i trettio år nu. Fast jag minns att alla - som i "alla" - snackade om TOTO LE HÉROS, som kom 1991.
När jag bänkade mig på pressvisningen av MR NOBODY var jag lite fel på det. Dels visste jag inte om det var den eller THE BOYS ARE BACK som skulle visas, jag var väl ovanligt förvirrad. Men framför allt hade jag fått för mig att MR NOBODY är en asiatisk film. Fråga mig inte varför. Dock hade jag noterat att filmen skulle vara två och en halv timme. Det är ju ett jävla sätt, om det inte handlar om superhjältar eller cowboys.
Apropå cowboys, tänker jag alltid på DET VILDA GÄNGET när bolaget Wild Bunchs logga dyker upp på duken. Och så tänker jag på Cannes och andra filmfestivaler. Wild Bunch dominerar på många festivaler, och ofta är deras filmer typiska festivalfilmer. Det känns som om de är gjorda för till exempel Cannes, och inte för vanlig biodistribution. MR NOBODY kommer från Wild Bunch.
Jared Leto spelar Nemo Nobody (redan namnet är pretentiöst!) som vaknar upp och upptäcker att året är 2092. Herr Nodody är 120 år och kommer att bli den sista människan som dör av hög ålder - år 2092 dör inte människor längre. Därför ska Nemos död direktsändas på TV.
Fast den rynkige gubbstrutten är övertygad om att han bara är något på trettio år gammal.
Och så börjar han drömma och filosofera. En typisk frågeställning i filmen: Varför minns man inte framtiden?
Han funderar på om han levt rätt liv, det liv han borde ha levt. Har han älskat rätt kvinna? Och så vidare. Det är lite svårt att redogöra för filmens handling. I alla fall för mig, eftersom jag hela tiden hörde en röst från filmduken som sa "Du känner hur dina ögonlock blir tyngre..."
MR NOBODY består av en väldig massa episoder ur Nemos liv, berättade lite huller om buller sådär. En del av de här episoderna är riktigt bra. Jag hade hellre sett en film som enbart handlade om en av de olika parallella trådarna.
Vidare är filmen ofta väldigt tjusig. Denna fransk-tysk-belgisk-kanadensiska film kan inte ha varit billig att göra, och den är inspelad i samtliga fyra länder. I synnerhet framtidsscenerna är imponerande med sina science fiction-landskap.
Men pretto-sci-fi är en irriterande genre. MR NOBODY är en pretentiös film. Allting är artificiellt och lite sökt. Här finns inga riktiga människor, all dialog är konstruerad, ingenting flyter naturligt. Precis som fallet är med Jonze och Gondrys verk.
Inte blir det bättre av att filmen är en timme för lång. Rhys Ifans medverkar i filmen - han verkar hålla på att bli något slags bisarr art house-favorit. Diane Kruger är också med och förgyller sina scener.
Men filmen funkar säkert bra som ambientbakgrund på en fest.
...Fast jag kan ge mig fan på att vissa typer kommer att njuta i fulla drag av det här. Jag känner ett par sådana människor. De skriker av smärta om man stänker vigvatten på dem.






(Biopremiär 30/7)