Visar inlägg med etikett Jack Taylor. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Jack Taylor. Visa alla inlägg

tisdag 29 november 2016

DVD/Blu-ray/VOD: Vampyres

VAMPYRES (Njutafilms)
Förra året tog jag mig i kragen och såg José Ramón Larraz' VAMPYRES från 1974; en film jag länge hört talas om, läst om, och sett bilder ur, men som jag av någon anledning aldrig fått tummen ur att skaffa och se. Jag blev allt lite besviken när jag såg Larraz' film. Regissören må vara spanjor, men filmen är en brittisk produktion. Jag hade förväntat mig något åt Jess Franco- eller kanske Jean Rollin-hållet, men fick istället något som känns som en osedvanligt billig Hammerfilm. Vissa försonande drag har dock filmen.
När jag såg 1974 års VAMPYRES, hade jag ingen aning om att man gjort - eller kanske fortfarande höll på att göra - en ny version. Denna nya version initierades av José Ramón Larraz själv innan han dog 2013. Filmen har 2014 som copyrightår i eftertexterna, enligt IMDb är den från 2015, medan en del källor hävdar att den släpptes först i år; 2016.
Denna gång är det en spansk produktion rakt igenom. Regissören heter Víctor Matellano, filmen är inspelad i Spanien, medan skådespelarna kommer från diverse europeiska länder - flera av dem verkar dubbade.
Denna nya VAMPYRES har fått rätt dålig kritik, många tycker att den är riktigt usel. Själv tyckte jag att det inte alls var så farligt. Antagligen beroende på att det den här gången faktiskt ser ut som en Jess Franco-film. Visst lider filmen av att det inte längre är 1970-tal, men det är det ju svårt att göra något åt.
Handlingen är i princip densamma som förra gången, några scener och bildvinklar är nästan identiska. På vad som antagligen ska vara den engelska landsbygden ligger ett hotell, och i närheten av detta ett mystiskt hus. En ensam man tar in på hotellet, som drivs av en hemlighetsfull kvinna, spelad av den gamla Hammerstjärnan och Bondbruden Caroline Munro. Mannen träffar två osedvanligt mystiska kvinnor, som bor i det skumma huset. De förför mannen - och de visar sig vara titelns vampyrer.
Till trakten kommer även tre käcka campare, som slår upp sitt tält i närheten av det skumma huset. Märkliga saker sker, folk försvinner.
VAMPYRES innehåller en hel del sex och sadomasochism - och rikligt med blod. Jag blev lite överraskad när jag konstaterade att specialeffekterna är ganska bra och kreativa; jag hade förväntat mig det billigaste alternativet - blod som stänker, men inget annat. Uppenbarligen hade filmen inte alltför låg budget - man anlitade Colin Arthur, som gjort make up-effekter till mängder av filmer, däribland DEN OÄNDLIGA HISTORIEN, CONAN - BARBAREN, GUDARNAS KRIG, ÅR 2001 - ETT RYMDÄVENTYR, och den ursprungliga VAMPYRES från 1974.
I filmens förtexter står Antonio Mayans' namn med stora bokstäver, men denna gamla B-filmsskådis från otaliga eurotrash-filmer är närmast en statist - han går omkring med en lie över axeln i två korta scener. Amerikanskan May Heatherly, som bodde i Spanien och som vi känner igen från CANNIBAL APOCALYPSE och PIECES, dyker upp alldeles på slutet; detta blev hennes sista roll. I denna scen medverkar även Conrado San Martín från KOLOSSEN PÅ RHODOS, HARMONICA - EN HÄMNARE, DUCKA SKITSTÖVEL, Lucio Fulcis CONQUEST, och Jess Francos THE AWFUL DR. ORLOF. Även Hilda Fuchs syns i scenen, hon var med i PIECES hon med, samt i HUNDRA -BARBARKVINNAN.
Bland extramaterialet finns en lite för kort, men rätt trevlig Making of-film, som har den gamle B-filmshjälten och Jess Franco-stjärnan Jack Taylor som berättare. Synd att inte också han var med i VAMPYRES.









-->

lördag 10 september 2016

DVD/Blu-ray/VOD: Pieces

PIECES (Studio S Entertainment)
Det första jag tänkte när jag såg omslaget till Studio S Entertainments utgåva av Juan Piquer Simóns spanska skräckfilm PIECES från 1982, var "Jösses, vad kommer intet ont anande människor som hyr eller köper den här filmen att tänka när de får se den?". På omslagets framsida citeras med stora bokstäver regissören Eli Roth, som säger "Den bästa splatterfilm som någonsin gjorts!".

Tja ... Om man aldrig någonsin sett en splatterfilm ... Eller en skräckfilm ... Om man är tolv år ... eller en 80-årig gumma ... tycker man kanske att PIECES är en chockerande, spännande och otäck film. Vi andra ser- och ser om filmen på grund av dess andra kvaliteter. Eller totala brist på sådana.

Juan Piquer Simón, som dog 2011, är känd för superhjältefilmen SUPERSONIC MAN, snigelrysaren SLUGS, som snart kommer på Blu-ray i utlandet, och THE RIFT; en av alla de undervattensfilmer som gjordes för att rida på AVGRUNDENS popularitet. Simóns mest kända och mest populära film, är PIECES, som i original heter MIL GRITOS TIENE LA NOCHE ("Tusen skrik i natten" eller något ditåt). Den är även känd som CHAINSAW DEVIL.

1982 var slasherfilm stort. FREDAGEN DEN 13:E-serien och alla dess imitatörer skördade enorma framgångar. Självklart ville den europeiska B-filmsindustrin också ha en del av kakan. 1981 gjorde spanjoren Jess Franco slashern BLOODY MOON; en västtysk produktion, och en film jag kom att tänka på när jag nu såg om PIECES.

BLOODY MOON är en härligt ful film. PIECES är en lika ful film - om inte fulare. Simóns film utspelar sig i Boston, men trots alla försök att få filmen att se amerikansk ut, ser den bara ut som en billig spansk film, inspelad i Barcelona. Jag har tidigare bara sett filmen på en gammal VHS-utgåva, holländsk tror jag, i pan & scan och med urtvättade färger; den versionen var ful som stryk. Den här nya DVD:n visas i 16:9-format och har bättre bild, men filmen är lika ful för det - det spelar ingen roll vad man gör med den. Jag är nyfiken på den amerikanska Blu-ray-utgåvan. Knivskarp fulhet!
PIECES' producent och manusförfattare är amerikanen Dick Randall, en producent verksam i Italien, där han gjorde filmer som giallon FRENCH SEX MURDERS med Anita Ekberg, FRANKENSTEIN'S CASTLE OF FREAKS, Al Adamson-rafflet FRYSBOMBEN med Jim Kelly och George Lazenby, samt en rad kung fu-filmer med den kinesiske Bruce Lee-kopian Bruce Le (med ett E). Med sig på manuset till PIECES hade Randall allas vår Aristide Massaccesi, bättre känd som Joe D'Amato; en italienare som gjorde mängder av skräck och sleaze, samt en massa porr. I den här filmens förtexter kallade han sig John Shadow.
The Shadow knows.
PIECES inleds med en prolog. Det är tidigt 1940-tal och en liten gosse sitter och lägger pussel. Hans stränga mor kommer in - och blir vansinnig när hon upptäcker att pusslet föreställer en naken kvinna. Morsan skriker och gormar. Det uppskattar inte gossen, så han går och hämtar familjens yxa och hugger ihjäl tanten. Därefter styckar han henne med en såg. När polisen kommer har gossen gömt sig och låtsas ha undkommit en galen mördare.

40 år senare drabbas ett college i Boston av Döden. En ung tjej styckmördas med motorsåg ute på gräsmattan, mitt på dagen. Och hon är bara den första! Eftersom polisen, liksom skolans personal, i den här filmen är idioter, spärrar de inte av skolan. Nej, undervisningen och livet fortsätter som vanligt, och mördaren kan utan problem smyga omkring med sin enorma motorsåg och stycka folk; vanligtvis nakna studenskor som aldrig kommer på att de kan försöka fly.

Den tuffe snuten Bracken (Christopher George) har en plan för att hitta mördaren. Han skickar sin agent (agent?) Mary Briggs (Lynda Day George) till skolan, där hon ska låtsas vara den nya tennistränaren. Inte fan hjälper det, mördaren fortsätter att stycka och ha sig.

Misstänkta finns det gott om. Till exempel har vi gamle, fine Jess Franco-skådisen Jack Taylor, som spelar en homosexuell anatomiprofessor. Han är väldigt, väldigt skum. Oj, vad skum han är. Lika skum är Paul L Smith (Bluto i KARL-ALFRED), som spelar en konstig vaktmästare eller trädgårdsmästare, eller vad han nu är. Till och med rektorn (engelsmannen Edward Purdom) är misstänkt.

PIECES är en fullkomligt fantastisk film! Ja, herregud! Det här är otroligt underhållande. Visst är morden extremt blodiga, med närbilder på kroppar (egentligen grisar) som sågas upp och grejor, men trots dessa fungerar PIECES  inte som skräckfilm. Detta beroende på att filmen är hysteriskt skojig! Den är helfestlig!

Christopher George, som vi minns från Lucio Fulcis CITY OF THE LIVING DEAD, ser i flera scener ut att hålla sig för skratt - ett par gånger ser det faktiskt ut som om han skrattar till efter att ha fällt sina bänga repliker. Mördaren går inte av för hackor. I en scen förföljer han en ung tjej och går efter henne in i en hiss - och hela tiden gömmer han sin enorma motorsåg bakom ryggen så att hon inte ska se den! Pluspoäng för att mördaren är fotfetischist. I en otroligt konstig scen kommer agent Mary Briggs traskande utanför skolan mitt i natten, när plötsligt ovannämnde Bruce Le dyker upp och börjar kung fu-kicka och ha sig. Denna scen har inte någonting med något annat i filmen att göra, och Bruce Le medverkar enbart i denna obegripliga scen.

I den absolut bästa scenen blir agent Mary Briggs alldeles ifrån sig när hon upptäcker att hon inte lyckats förhindra ett mord, eftersom mördaren spelade marschmusik ur högtalarna vid skolans tennisbana. Stackars Mary står utanför omklädningsrummet med liket och vrålar "Baaastaaaaard! Baastaaaard! Bastaaaard!!!". En scen som måste upplevas. Intensivt skådespeleri som bäst. Vilken inlevelse! Lynda Day George var förresten gift med Christopher George fram till hans alldeles för tidiga död 1983.
"BAAASTAAAAAAAARD!!!"
Filmen innehåller ett par snuttar som påminner om en italiensk giallo, som till exempel närbilder på mördarens behandskade händer, och man har slängt på lite musik av italienaren Stelvio Cipriani, men tydligen ska mördarens klädsel - slokhatt - vara inspirerad av pulphjälten The Shadow och inte av gialli.

Mördaren visar sig vara precis den du tror det är. Filmens tre sista, oförklarliga sekunder måste ses. Eller, okej, allt som sker före dessa sekunder måste förstås också ses. PIECES är spansk skit som bäst!

Vad sätter jag för betyg på en sådan här otrolig rulle? Det får allt bli ett specialbetyg. Fem Jack Taylor!







(Släpps den 12/9)

tisdag 7 juli 2009

TOPPRAFFEL-TV!: The Night of the Sorcerers

Återigen har jag ödslat tid på att göra en kreativ recension av en gammal obskyr public domain-film. Den här gången handlar det om Amando de Ossorios THE NIGHT OF THE SORCERERS från 1973.
Så här är det att ha mig babblande bredvid sig i TV-soffan!
...Och återigen: tydligen fynkar det inte att se klippet komplett med mina inlagda texter om man kollar på iPhone eller andra mobila enheter.