Serier: Illustrerade Klassiker 2: Historiska äventyr

ILLUSTRERADE KLASSIKER 2: HISTORISKA ÄVENTYR
Cobolt

I oktober förra året recenserade jag den första volymen i Cobolts bokserie med utvalda nummer av serietidningen Illustrerade Klassiker; recensionen finns HÄR. I den texten redogör jag grundligt för min relation till denna klassiska tidning.
Nu har volym två kommit. Istället för att publicera tidningarna kronologiskt, har alltså Cobolt valt att att samla äventyr på olika teman. Här får vi således serieversioner av fyra minst sagt berömda och välkända äventyrsromaner - romaner jag själv har ganska stor nostalgisk relation till.
"Ivanhoe" av sir Walter Scott fanns hemma hos mormor och morfar; en gammal gulnad utgåva. Som barn fascinerades jag av omslaget, som visade upp de dramatiska tornérspelen. Jag försökte läsa boken, men den var alldeles för träigt skriven för en liten gosse på 1970-talet. Däremot visades filmen från 1952 på TV ett par gånger, och den tyckte jag var tuff och spännande.
"De tre musketörerna" av Alexandre Dumas d.ä. fanns hemma hos farmor och farfar, även den gammal och gulnad. Omslaget var spännande, och boken var försedd med lika spännande illustrationer. Ibland övertalade jag farfar att läsa högt ur den för mig. Han hade ett eget, ganska speciellt sätt att läsa högt ur böcker - han läste bara lite här och där. Jag begrep halvsju. Tack och lov visades även olika filmatiseringar på TV - den med Gene Kelly tyckte jag var bäst. Jag minns också en fransk version, som hade riktigt feta ljudeffekter när snytingar delades ut.

"Den siste mohikanen" av James Fenimore Cooper fanns även den hemma hos farmor och farfar - förkortad och på engelska. Tydligen hade farfar en gång tagit en korrespondenskurs i engelska och då fått boken. Jag kunde inte läsa den, eftersom jag inte kunde engelska. Det kunde inte farfar heller.
"Skattkammarön" av Robert Louis Stevenson ägde jag själv som barn - i Carlsen/if:s kraftigt förkortade-, och lika rikt som flott illustrerade utgåva. Inspirerad av det enda nummer av Illustrerade Klassiker jag hade; Illustrerade Klassiker dubbelnummer 5; "Vägen mot vilda västern", började jag att göra en egen serieversion av "Skattkammarön". Eftersom jag inte riktigt begrep att man måste bearbeta och omarbeta en bok när man gör serie av den, satt jag och skrev av all text i boken. Med kulspetspenna. När jag gjort en sida fick jag nog och lade ner projektet.
Serieversioner av dessa romaner finns det otaliga. Jag läste de sex nummer av Illustrerade Klassiker - De stora äventyren som kom ut i slutet av 1970-talet; i dessa fanns Marvel Comics versioner. 1978-1979 gav Atlantic Förlag ut en kortlivad, svartvit tidning i mindre format, som hette Mina klassiker. Jag läste "De tre musketörerna" i den versionen, och minns den som rätt slarvig. När jag nu googlade fram- och tittade på omslagen, ser de smått intressanta ut. Jag undrar om de var så dåliga som jag minns dem.

De ursprungliga serieversionerna från 1950-talets Illustrerade Klassiker har jag inte läst - förrän nu. De fyra klassikerna i denna bok är tecknade av Norman Nodel, George Evans, John Severin (med flera andra) och Alex Blum. De gamla EC Comics-tecknarna Evans och Severin är jag välbekant med; Evans ritade även Agent Corrigan och en hel del åt DC Comics, men om jag inte visste att det var de som hållit i pennan, hade jag aldrig gissat det.
George Evans' "De tre musketörerna" är lite bättre tecknad än de tre andra serierna i boken, men som helhet är det stelt och träigt - i synnerhet Norman Nodels skeva tolkning av "Ivanhoe".
Dock är denna bok, trots de dammiga serierna, högintressant ändå - tack vare de gedigna artiklarna. Liksom i förra volymen, har Olle Dahllöf och Anders Andersson skrivit fylliga texter om Illustrerade Klassiker, dess historia och dess tecknare. De initierade artiklarna om romanernas författare är osignerade, men jag antar att det är Coboltbossen Peter Sparring som skrivit dem, eftersom han listas som en av artikelförfattarna. Förordet är författat av Ulf Granberg, som även sitter i redaktionen.

Norman Nodels inte allför rafflande seriekonst.

George Evans betydligt mer rafflande seriekonst.

Vad som är lite kul, är att det skrivs en hel del om den engelska TV-filmen om Ivanhoe från 1982; den där som visas på svensk TV varje nyårsdag. En lite märklig tradition - den här filmen är nog bara ihågkommen i Sverige och möjligtvis Norge. Med andra ord: precis som FAMILJEN MACAHAN.
Artiklarna är rikligt illustrerade, det bjuds på en del fakta jag inte kände till, och bokens formgivning är tjusig. Målgruppen är nog främst nostalgiker - men detta är en stor och köpstark grupp.
 



-->

Serier: Illustrerade Klassiker 1: Fantastiska resor

ILLUSTRERADE KLASSIKER 1: FANTASTISKA RESOR
Cobolt

Någon gång i mitten av 1970-talet; kanske 1976, möjligen 1977, följde jag med min morfar till en tobaksaffär på Föreningsgatan i Landskrona. Morfar skulle väl lämna in tipset. Jag stod som vanligt och tittade på serietidningarna och när morfar sa åt mig att välja en, tog jag Illustrerade Klassiker dubbelnummer 5; "Vägen mot vilda västern". Jag ser på internet att tidningen kom ut 1974, men den stod kvar på hyllan - Illustrerade Klassiker fanns alltid i tryck. Det är möjligt att morfar tyckte att jag skulle välja den tidningen, eftersom den intresserade även honom.
Mitt förhållande till Illustrerade klassiker dessförinnan inskränkte sig till ett nummer av Stjärnklassiker med Robin Hood, som min bästis' storebror hade. Stjärnklassiker var en repristidning med serier plockade från Illustrerade Klassiker. Jag hade även sett några andra nummer av Stjärnklassiker och fascinerats och lockats av de snygga, målade omslagen, men blivit lite besviken när jag bläddrade i dem och konstaterade att innehållet inte var lika snyggt.
Men där låg jag i mormor och morfars brun och orangea soffa och läste "Vägen mot vilda västern", medan morfar satt i fåtöljen mittemot och rökte röda Prince och läste Landskrona Posten. Mormor stod säkert i köket, lagade mat och lyssnade på Mona Krantz. Jag tyckte att tidningen var väldigt bra och spännande. Den byggde inte på någon specifik bok, det var egentligen ingen illustrerad klassiker, men det var första gången jag hörde talas om Kit Carson, Daniel Boone och Alamo.

Som vuxen hittade jag tidningen och gjorde ett försök att läsa om den. Jag gav snabbt upp. Det var stelt och ryckigt, helt utan driv i berättandet, och teckningarna var trista. Tidningen från 1974 var ett nytryck av ett nummer som på svenska första gången kom ut 1958. Något jag inte kände till - eller märkte - som barn.
Senare under 70-talet kom det ut en del konkurrenter, eller vad man ska kalla dem, till Illustrerade Klassiker. Till exempel gav Semic 1979 ut en handfull nummer av Marvel Classic Comics, som här hemma fick heta Illustrerade Klassiker - De stora äventyren. Jag gillade verkligen nummer två; "Världarnas krig". Den såg ut som en traditionell Marvelserie.
Cobolt Förlag har gjort sig känt för sina tjusiga samlingsutgåvor av klassiska albumserier som Linda och Valentin. Nu kommer - kanske något oväntat - Illustrerade Klassiker volym 1; "Fantastiska resor". En inbunden bok på 208 sidor som samlar fyra nummer av Illustrerade Klassiker på temat resor. Förutom serier, innehåller boken mängder av artiklar, och målgruppen är väl nostalgiker, seriehistoriker och serieintresserade.
Låt mig få ur mig en sak på en gång: den här boken är mer intressant än bra. För ska man vara ärlig, och det ska man, är serierna torftiga och mossiga. Det är svårt att hävda något annat. Men detta är inte unikt för Illustrerade Klassiker. Amerikanska serietidningsserier innan Marvel Comics entré i början av 60-talet var i de flesta fall riktigt vissna. Det är i stort sett bara EC Comics grejor och en del annat som funkar och är njutbart än idag. Under 1950-talet och dessförinnan jobbade Amerikas skickligaste tecknare och berättare med dagspresserier, det var B- och C-lagen som stod för serietidningarna.
"Fantastiska resor" innehåller i tur och ordning Jules Vernes "Jorden runt på 80 dagar", tecknad av Henry C Kiefer, Vernes "Resan till jordens medelpunkt", tecknad av Norman Nodel, samt HG Wells "Världarnas krig" och "Tidsmaskinen", båda tecknade av Lou Cameron. Tidningarna kom ursprungligen ut mellan 1956 och 1958. Jag gissar att unga serieläsare av idag aldrig skulle överväga att läsa de här serierna om de bläddrar i boken. Det ser ju lite taffligt ut (vill de ha taffligt väljer de svenska alternativserier). Och ja, det är lite stelt och karaktärsbeskrivningen är obefintlig - fast de två sista serierna, de som tecknades av Lou Cameron, är något bättre än de första två. En intressant detalj är att Cameron slutade teckna 1957 för att istället författa västernromaner. Han blev främst känd för sina så kallade novelizations; böcker som bygger på filmer och TV-serier. Han skrev bland annat en bok om familjen Macahan.

Jorden runt på 80 dagar.

Det handlar inte om faksimiler i den här boken. Redaktörerna Peter Sparring och Ulf Granberg har utgått från den ursprungliga svenska översättningen, men de har moderniserat texten, vilket innebär att den blivit betydligt mer läsvänlig. Färgerna är restaurerade, men tyvärr fick Cobolt dåligt digitalt material att jobba med, så många sidor är aningen pixliga. Dock stör det sistnämnda inte alltför mycket.

Världarnas krig.

Men! Och detta är ett stort men. Även om man tycker att Illustrerade Klassiker är träiga historier, har den här boken sin plats på hyllan ändå. Detta beroende på allt nytt textmaterial som stoppats in. Olle Dahllöf; ledamot av Svenska Serieakademin, och Anders Andersson, som fick ett Adamsondiplom av Serieakademin i år, står för faktaartiklar om Illustrerade Klassikers - Classics Illustrated i original - historia, om dess tecknare, och om de klassiska författarna och olika adaptioner av deras verk. Även redaktör Sparring har bidragit med artiklar. Dessa rikt illustrerade artiklar ger "Fantastiska resor" ett stort mervärde. Illustrerade Klassiker har en fascinerande historia och det är oerhört intressant att läsa om tidningen. Visst har jag läst om den tidigare, jag har till och med lyssnat på ett föredrag om den, men den här gången får man ju fyra kompletta serier som "bonus". Jag ville genast läsa mer om Illustrerade Klassiker, men jag får ge mig till tåls tills nästa volym, till vilken det utlovas fler artiklar.

Jag har ingen aning om vad nästa volym kommer att innehålla, men jag kollade upp namnen på andra serietecknare som jobbat år Illustrerade Klassiker, och jag måste tillstå att jag blev nyfiken. För visst är det lockande med namn som Dik Browne, Reed Crandall, George Evans, Graham Ingels, Jack Kirby, Roy Krenkel, Gray Morrow, Joe Orlando, John Severin, Joe Sinnott, Angelo Torres, Al Williamson och George Woodbridge. Kunde dessa gamla legendariska tecknare lyfta klassikerna?
Det absolut bästa med "Fantastiska resor" är att gamle Fantomenredaktören Granberg fortfarande signerar sina texter med "Gammelredax". Det värmer mitt nostalgiska hjärta!

-->