Visar inlägg med etikett Harris Yulin. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Harris Yulin. Visa alla inlägg

söndag 26 september 2021

DVD/VOD/Blu-ray: CutThroat Island

CUTTHROAT ISLAND (Studio S Entertainment)


Renny Harlins beryktade CUTTHROAT ISLAND från 1995 har släppts på DVD och Blu-ray. Filmen som krossade karriärer och bolag. 

Jag såg inte CUTTHROAT ISLAND när den gick på bio, det var det få som gjorde. Men jag hade T-shirten och en del annan merchandise som delades ut på Malmö Filmdagar. Det var något visst med att senare se pensionärer gå omkring iförda svarta T-shirts med en rejäl Jolly Roger på bröstet!

När jag då, 1995, såg filmens trailer tänkte jag att det här kan väl omöjligt vara så dåligt som alla säger. Det dröjde ett par decennier innan jag såg filmen, och nu har jag alltså sett den igen.

CUTTHROAT ISLAND var en makalöst dyr film - och en rejäl dunderflopp. Den floppade så kraftigt att den sänkte produktionsbolaget Carolco. Filmen gick back med 147 miljoner dollar! Även Renny Harlins karriär fick sig en törn. Visst, har har gjorde ett par större filmer sedan 1995, men det har mest blivit små konstiga - och dåliga - filmer, de senaste har varit kinesiska produktioner.

Det har påståtts att piratäventyret CUTTHROAT ISLAND var för tidigt ute. Åtta år senare kom PIRATES OF THE CARIBBEAN och gjorde braksuccé. Jag tänkte att Harlins film säkert är en helt okej, underhållande rulle, den tillhörde nog bara de där filmerna som slentrianmässigt utses till årets sämsta film, utan att faktiskt vara det. Ni vet, som ISHTAR; en film som faktiskt är jätterolig.

De första 15-20 minuterna av CUTTHROAT ISLAND är precis så underhållande som jag hade hoppats. Geena Davis spelar piratdrottningen Morgan Adams, som är på jakt efter en enorm skatt, vilken finns gömd på, just det, CutThroat Island. En karta finns tatuerad på Morgans fars skalp, farsgubben spelas av Harris Yulin (Mister Peasley i Familjen Macahan). Eftersom han dör alldeles i början av filmen, går det bra att skära loss kartan. Dock är instruktionerna på latin, så Morgan och hennes sjörövare måste hitta någon som kan latin.

Matthew Modine gör tjuven William Thaw. Han gillar att klä ut sig och han utger sig för att vara doktor. Dock arresteras han, fängslas, och ska säljas som slav. Eftersom Thaw kan latin, köper Morgan honom.

Frank Langella spelar den väldigt grymme piraten Dawg Brown, som också är ute efter skatten. Han sätter ständigt käppar i hjulet för Morgan och Thaw.

Till en början är den här filmen ett frejdigt matinéäventyr. Det är roligt, underhållande, och rätt charmigt. Men - efter en stund övergår det från att vara roligt, underhållande, och rätt charmigt, till att bli påfrestande. CUTTHROAT ISLAND innehåller nämligen alldeles för många och för långa actionscener. Här finns knappt plats för någon karaktärsutveckling alls. Det är bara ett enda öronbedövande brölande. Visst är det påkostat, det ser väldigt dyrt ut, men det blir bara jobbigt och tråkigt att sitta igenom. Det är en högljudd röra. Som regissör är Renny Harlin ganska anonym. Filmer som DIE HARD 2 är slickade och actionpackade, men de skulle kunna vara regisserade av i princip vem som helst.

Med det sagt, tycker jag nog att Harlins film är bättre än de flesta uppföljarna till PIRATES OF THE CARIBBEAN, och den är betydligt bättre än Roman Polanskis tråkiga och totalt misslyckade PIRATER, som kom 1986.

Extramaterialet består av några reportage som gjordes för att marknadsföra filmen 1995, vilket innebär att de är rätt intetsägande. Kommentarspåret med Renny Harlin har jag inte lyssnat på.


 

torsdag 4 april 2013

Bio: The Place Beyond the Pines

Foton copyright (c) Scanbox
Regissören Derek Cianfrances förra film var det skitiga dramat BLUE VALENTINE med Ryan Gosling och Michelle Williams. Gosling återvänder i THE PLACE BEYOND THE PINES, en film som nästan försöker gapa över för mycket.
Lång som ett ösregn är den här filmen; två timmar och tjugo minuter, och den är indelad i tre delar vilka hänger ihop på ett sätt som gör att det blir svårt att undvika spoilers. Fast jag ska försöka.
Först får vi träffa slarvern Luke (Gosling), en kille som kör stuntmotorcykel på kringresande tivolin. Han lever ett sketet liv och får reda på att han har en son med arbetarklassbruden Romina (Eva Mendes, som man försökt fula till, men det gick inte så bra). Luke får för sig att han ska råna en bank och genast får han en ung och ambitiös polis; Avery (Bradley Cooper), efter sig. Efter en vild jakt barrikaderar sig Luke i en villa, Avery störtar in - och kommer ut som stadens hjälte.
Här tar filmens andra del vid och Avery agerar huvudperson. Efter vård av en skottskada efter bataljen med Luke återvänder han till sitt arbete - och uppvaktas av sina poliskollegor. En av dem spelas av Ray Liotta och då förstår vi på en gång att han och hans polare inte kan ha rent mjöl i påsen. Nej då, det har de inte - de här snutarna är lika ruttna som bovarna de jagar; de manipulerar med bevis och snor stålar. Avery gillar inte detta, han diskuterar problemet med sin gamle advokat till far (Harris Yulin - just det; mr Peasley i FAMILJEN MACAHAN!), och bestämmer sig för att göra det rätta.
I den tredje delen har det gått femton år och det visar sig att Avery inte är så god ändå - han ha hela tiden utnyttjat situationer och folk i sin omgivning för att bygga upp en framgångsrik karriär, först inom polisen och sedan inom politiken. Hans fru har lämnat honom och deras son AJ (Emory Cohen) har vuxit upp till en riktig odåga. På sin nya skola lär AJ känna den känslige enstöringen Jason (Dane DeHaan) och de börjar umgås och ta droger - och åker fast. Det visar sig att Jason är Lukes son och liksom AJ brottas han med sin uppväxt och struliga tillvaro.
Den första delen med Ryan Gosling är den sämsta. Här ser det ut- och känns som en typisk, pretentiös American independent-film. Murrigt foto, murriga miljöer, murriga rollfigurer. Det hela förstärks av Gosling, som kör på sin lätt introverta spelstil. Det här är rätt tråkigt och ointressant.
Den mellersta delen är däremot riktigt bra. Bradley Cooper gör en stark insats och det är svårt att misslyckas med Ray Liotta som korrumperad snut. Visst känns det här bekant, sådana här skitiga snutdramer finns det drivor av, men det hindrar förstås inte Cianfrances tackling av temat från att vara bra.
Den tredje delen om de två tonåringarna är mest irriterande - vilket torde bero på att AJ är ett riktigt kräk, ett as man helst vill slå i huvudet med en hammare. Och Jason behöver en eldkastare i röven för att vakna till liv. Men de har det ju svårt, de här två.
THE PLACE BEYOND THE PINES är alldeles för lång och ojämn. Om Derek Cianfrances hade koncentrerat sig på snuthärvan och förlängt denna del, hade vi fått en bättre film.






(Biopremiär 5/4)