TOPPRAFFEL! sörjer: Gotlib

Min seriesamling stals vid ett källarinbrott för sådär tjugo år sedan. Sedan dess återställer jag delar av samlingen. Nu senast skaffade jag de tre första årgångarna (1984-86) av Epix, som var min favoritserietidning på 1980-talet. Jag har inte läst tidningarna sedan dess, och det är med aningen blandade känslor jag läser om dem. En del i dem är fortfarande jättebra; det som gjordes av serieskapare som fortfarande är favoriter, en del är dåligt, och en hel del har jag helt och hållet glömt bort.
Det stormade en hel del om Epix och Pox när det begav sig. Moralens väktare ansåg att det var snusk, mög och pornografi. Men nu när jag läser om tidningarna undrar jag om det nog inte skulle storma ännu mer om dem idag - mycket skulle man nog inte kunna ge ut alls så här trettio år senare. På 80-talet var det främst min föräldrageneration; 40-talisterna, som opponerade sig. Idag är det främst den yngre generationen; ungdomar som skulle kunna vara mina barn, som blir upprörda. Och dessa unga människor upprörs av allt. Allt det min generation kämpade för på 80-talet, vill de sätta stopp för igen. Märkligt.
Gotlib tillhör de serietecknare i Epix jag inte glömt bort, men som jag - med undantag för en pocket med Sigge Scout jag köpte förra året - inte har läst sedan det begav sig. På 80-talet var han en stor favorit, jag älskade framför allt hans tuschiga tuschlinje. Igår dog han, 82 år gammal.
Jag minns när jag första gången såg Gotlibs teckningar. 1978 kom albumet "Allt om Lucky Luke", och i detta fanns en tre sidor lång, blodig parodi på spaghettiwesterns av Gotlib. Jag hade då aldrig sett någon spaghettiwestern, så jag hade ingen aning om vad Gotlib parodierade.
1980 såg jag en annons för Seriefrämjandet i någon tidning. Man kunde skicka efter mer information och ett gratis provnummer av Bild & Bubbla. Detta gjorde jag. Jag fick B&B nr 3/1979. Detta nummer innehöll en artikel om franska vuxenserier, ett för mig helt okänt område. Och en av illustrationerna var av Gotlib - en man och en kvinna förvandlas till könsorgan. Som den lille gosse jag var, rodnade jag. Hela serien publicerades i Epix 1984.

Pappa Pervers.

Gotlib föddes som Marcel Gotlieb i Paris 1934. Han inledde sin karriär med att texta serier. Snart hamnade han på tidningen Vaillant, för vilken han ritade sina första serier. 1965 dök han upp i Pilote, för vilken han ritade serier med manus av René Goscinny. När Goscinny efter ett tag inte längre hade tid att skriva åt honom, skrev Gotlib sina egna manus.
1972 lämnade Gotlib Pilote. Istället startade han tillsammans med några andra serietecknare tidningen L'Écho des savanes. Det här var en serietidning som riktade sig till vuxna, och det var i denna Gotlib började den typ av serier han är känd för. Okej, jag ska kanske inte skriva att det var en serietidning; tidningen finns av allt att döma fortfarande.

Sigge Scout och hans vargungar.

Efter ett tag sålde Gotlib och hans vänner L'Écho des savanes för att 1975 starta humortidningen Fluide Glacial, även denna tidning finns fortfarande. Många av de serier som publicerades i Epix var hämtade ur Fluide Glacial, inte bara Gotlibs grejor, utan även den bisarre Édika och Franquins "Svarta idéer", med flera. "Reklam är kul" med manus av Gotlib och teckningar av Alexis gick i Fluide Glacial och Epix även den.

Gotlibs mest kända figurer torde vara ovannämnde Sigge Scout, Pappa Pervers; båda på temat "snusk", och Superdupont. Den sistnämnde är en fransk superpatriotisk superhjälte som besitter alla franska klichéer man kan tänka sig. Sigge Scout påminner en del om farbror Bosse i TV-programmet "Lorry" på 80-talet. Med tanke på att jag nuförtiden sett folk uppröras av farbror Bosse och undra hur det fick sändas för trettio år sedan, undrar jag verkligen vad de skulle säga om Gotlibs betydligt grövre varianter.
1991 mottog Gotlib Angoulêmes seriefestivals stora pris.

GOTLIB

1934 - 2016

R.I.P.