Jag hade inte sett CHICAGO-EXPRESSEN, en film från 1976, sedan jag var ung tonåring, då den visades på TV. Jag kom ihåg denna Hitchcockpastisch som fantastiskt rolig. Jag tänkte att det var dags att se om den, och dessutom hade sambon aldrig sett den. Vi tittade på den - och jag konstaterade att den inte alls var så kul som jag mindes den. Långsökt story och en massa skrikande.
Vi vägde upp besvikelsen genom att se om DET VÅRAS FÖR FRANKENSTEIN, en film med Wilder som fortfarande håller - den kommer alltid att hålla.
Jag inbillar mig att Gene Wilder var med i hur många filmer som helst, men när jag tittar på hans filmografi konstaterar jag att det inte är så där jättemånga filmer.
Efter att ha medverkat i en rad TV-serier, långfilmsdebuterade han 1967 i BONNIE OCH CLYDE - något jag fullkomligt glömt bort. Jag har inte sett den filmen på evigheter. Borde ta och skaffa den på Blu-ray - den är ju bra.
Samma år spelade han den ena huvudrollen i Mel Brooks' DET VÅRAS FÖR HITLER, en film som först gick upp på bio i Sverige som PRODUCENTERNA, en titel under vilken den är listad på IMDb. Filmen gick uselt - men så döpte distributören om den, och genast blev den en publiksuccé; så pass framgångsrik att alla Mel Brooks därpå följande filmer fick heta något med "Det våras".
WILLY WONKA OCH CHOKLADFABRIKEN från 1971, efter Roald Dahls bok "Kalle och chokladfabriken", är tydligen älskad av många. Själv såg jag den inte förrän den släpptes på DVD för drygt femton år sedan. Den gjorde inget större intryck på mig - boken var mycket bättre.
1972 hade Wilder en roll i Woody Allens ALLT DU SKULLE VILJA VETA OM SEX, MEN VARIT FÖR SKRAJ ATT FRÅGA OM, och 1974 kom klassikern DET VÅRAS FÖR SHERIFFEN - en film Svante Grundberg inte gillar, han till och med lämnade biografen. 1974 syntes Wilder också i DEN LILLE PRINSEN, efter den där hemska barnboken, och samma år kom mästerverket DET VÅRAS FÖR FRANKENSTEIN. Det kom alltså två Mel Brooks-filmer 1974.
1980-talet inleddes med DÅRFINKARNA - en film jag inte minns om jag sett eller ej. Något som gäller för många av Wilders 80-talsfilmer. Jag minns inte om jag sett HETT OM ÖRONEN från 1982, i vilken han spelade mot sin fru Gilda Radner. Filmen blev en gigantisk flopp och Wilder hävdade att det var den sämsta film han medverkat i.
1989 dog Gilda Radner i cancer. Gene Wilder tog detta hårt och gjorde allt förre framträdanden. 1989 års HÖR UPP, BLINDSTYRE kritiserades för att ägna sig åt lyteskomik, SE UPP IGEN, BLINDSTYRE från 1991 anklagades för att driva med mentalsjuka.
Under resten av 1990-talet nöjde Wilder sig med att medverka i en handfull TV-produktioner. Jag har för mig att jag såg TV-filmen MORD I BYN från 1999 och tyckte att den var rätt bra.
Gene Wilder hette egentligen Jerome Silberman. Han blev 83 år gammal.
GENE WILDER
1933-2016
R.I.P.
-->
Inlägg
