Visar inlägg med etikett Göta Kanal 2: Kanalkampen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Göta Kanal 2: Kanalkampen. Visa alla inlägg

tisdag 22 september 2009

Bio: Min stora feta grekiska semester

Nej, jag har inte sett MITT STORA FETA GREKISKA BRÖLLOP. Det blev liksom aldrig av. Och nä, den kändes väl inte så lockande till att börja med.

Nu är bröllopsfilmens huvudrollsinnehaverska Nia Vardalos tillbaka i
MIN STORA FETA GREKISKA SEMESTER och gissa vad! Det här är ingen uppföljare. Det enda filmen har gemensamt med den förra, är Grekland och Vardalos. Originaltiteln är MY LIFE IN RUINS, men den svenska distributören tänkte väl att de kunde rida snålskjuts på den tidigare succén och lura in folk och se det här ... möget.

För nej, det här är inte bra. Nia Vardalos är en ameri-
kanska med grekiskt påbrå, vars liv kraschat och hon har därför flyttat till Aten där hon jobbar som turistguide, ett jobb hon hatar.
Det kommer jobbiga och konstiga turister från hela världen, och Vardalos släpar runt dem i en buss för att titta på sevärdheter. Alla klichéerna finns här: de fulla australierna, de strikta britterna, de korkade amerikanerna...

Den grekiske busschauffören heter Poupi Kaki och ser ut som Rambo i början av FIRST BLOOD. Eller som Thunder i THUNDER. Han pratar inte engelska. Vardalos håller på att gå under. Richard Dreyfuss är vitsande änkling som fungerar som samvetet/Benjamin Syrsa. Hotellet är under all kritik. Turisterna skiter i sevärdheterna.

...Men gissa om det visar sig att Poupi Kaki kan engelska och blir en redig hunk när han rakat av sig skägget och fixat till håret. Nu vankas det kanske kärlek och ett nytt liv.
MIN STORA FETA GREKISKA SEMESTER ligger väldigt nära publik-
förakt. Men jag tror inte att det är tänkt så. Det bara blev så. För det här är den mest banala komedi jag sett på åratal. Filmen går i princip bara ut på att visa upp sevärdheter i Aten
; det känns som ett levande vykort i 90 minuter. Handlingen är en massa inte särskilt lyckade sketcher staplade på varandra. Det är väldigt mycket GÖTA KANAL 2 över det hela. Dumt och platt.

En märklig detalj är att australierna pratar svårbegriplig dialekt och i den svenska texten pratar de stockholmsslang à la Trazan Apansson! "Vad gäspar skorpan?" Skitkonstigt.

Filmen är säkert gjord med gott hjärta, den är totalt harmlös, men samtidigt total befriad från en massa grejor. Den känns lite beräknande. Tom Hanks har förresten producerat.
Fast jag uppskattade att gamle Ian Ogilvy (WITCHFINDER GENERAL, AND NOW THE SCREAMING STARTS och RETURN OF THE SAINT, som faktiskt var den första Helgonetserie jag såg. Han var även the school bully i RIPPING YARNS) är med. Sympsatisk snubbe och han påminner och låter fortfarande om Roger Moore. När han intervjuades av en svensk damtidning på 70-talet dök han visst upp i trätofflor. Lustigt att jag minns det.








(Biopremiär 25/9)

lördag 19 september 2009

Starstruck på Storgatan

Där kom jag spatserande i solskenet på Storgatan, när jag plötsligt mötte en lång, medelålders man med rufsigt grått hår. Jag hejdade mig och utbrast: "Svante?!"
Jodå - visst var det Svante Grundberg. Jag sträckte fram handen och fyrade av ett leende med orden "Pidde Andersson - Magasin Defekt, om du minns."
"Pidde? Fan, det måste vara tio år sedan!"
"Tolv, tror jag."
"Slå dig ner, så tar vi en rök!"
Vi slog oss ner på trappan till polishuset och Svante plockade fram cigarriller. Vad gjorde han i Malmö?
Han sa att han kom på att sommaren varar ett par månader längre i Skåne, så han hoppade spontant in i bilen och körde ner och tog in på ett hotell idag. Inte nog med det, han gick runt och tittade på lägenheter. Han är trött på Stockholm och funderar på att flytta hit. Han har redan hittat några alternativ och dessutom fått bud på sin nuvarande bostad.
"Ligger inte här en polisstation?" undrade han.
"Vi sitter ju på trappan till den..."
"Oj. Där inne satt Björn Wallde en gång på 60-talet."
Och så berättade Svante om hur Wallde och ett gäng packade polare hade kört en folkabubbla från Danmark. De var riktigt, RIKTIGT fulla allihop. De fick för sig att de skulle dricka mer och körde till en krog. Utanför krogen välte bilen och hamnade på taket, och insidan av taket fylldes med tomflaskor, flera decimeter upp. Killen som körde hade visst inget körkort. Eftersom Wallde var jurist (!) på den tiden, skulle de låtsas att det var han som körde. Och så plockades de upp av polisen. Men de släpptes alltså i slutändan.
Svante berättade även att han tyckte att inspelningen av GÖTA KANAL 3 kändes bra.
"Men du Svante, hur såg egentligen manuset till GÖTA KANAL 2 ut? Jag fick lite 47:an Löken-manus-vibbar..."
"He he he... Jag kollade bara på mina scener och tänkte mest på fakturan... Och jag skulle ju mest sitta i en kanot och vänta på att den ska välta..."
Vi fortsatte att prata om ditt och datt, om Lasse Åberg, om adresser och krogar i Malmö och Lund, om rockband från Landskrona...
Så reste vi oss för att bryta upp. Då såg vi att det på en reklampelare tvärs över gatan stod GÖTA KANAL...
"Vi hörs!" sa Svante och gick vidare.
En stund senare sprang jag på en ny bekantskap. "Får jag bjuda på en slurk vin?" frågade han, och så satte vi oss på en parkbänk, varpå han halade fram ett helrör ur fickan. Där satt vi som två uppsluppna alkisar och diskuterade Tintin och Fantomen i en och en halv timme.
Den här dagen avslutade jag med att hjälpa ett trevligt ungt par från Frankrike med att leta upp en adress på Eniro och sedan rätt buss dit.
Det är ju värst vad jag är trevlig!