Visar inlägg med etikett Fredrik Boklund. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Fredrik Boklund. Visa alla inlägg

tisdag 15 februari 2011

Åsa-Nisse drämmer till igen

Inget kan hejda en smålänning som kommit i rullning. I synnerhet inte om smålänningen talar taskig fejksmåländska.
Tidningar och webbsajter fortsätter att att diskutera Åsa-Nisses återkomst. De är för och emot, för och emot. Fredrik Boklunds film har upphöjts till något den absolut inte haft för avsikt att vara. Exakt vad den har upphöjts till vet jag inte riktigt; jag vill inte påstå att den är viktig, men kanske betydande? För den rör om både i ormboet och bikupan. Ja, i rävgrytet också, för att inte tala om björnkulan.
Min gode vän, filmpelargonen (eller ska det vara pedagogen? Filmvetaren? Högskoleläraren?) Tommy Lindholm har skrivit en bra recension på sin blogg - läs den HÄR. Han beskriver på ett ärligt och kunnigt sätt precis vad det är han har sett. Kan skjuta in att han privat nämnde att han skrattade mer än vad som framgår av recensionen.
Tack vare mina alerta läsare har det skickats in några länkar bland kommentarerna till mina inlägg här på bloggen. Jag plockar ut två länkar och återger dem här:
Martin Aagård har skrivit DENNA KRÖNIKA i Aftonbladet, i vilken han avhandlar nazismen, bröderna Zucker och Mel Brooks. Och ja, han är positiv till nya filmen.
En som är negativ, är Sofia Olsson på Kulturnytt i P1. Läs och lyssna HÄR. Fröken Olsson är av allt att döma ingen jag vill gifta mig med. Eller hamna bredvid på en bussutflykt till Röstånga med paus för smörgåsbord med landgångar och två sexor Linjeakvavit i antika spetsglas.
Jävla traderöv.

fredag 11 februari 2011

Åsa-Nisse chockar Sverige (åtminstone de trångrövade)!

Så är då dagens recensioner av ÅSA-NISSE - WÄLKOM TO KNOHULT över oss, och inte oväntat tävlar många kritiker i att vara elakast. Det är bara det, att i slutändan framstår många av dem som ignoranta idioter med riktigt kvistiga kvastskaft uppkörda i röven. De verkar nämligen ha sett en helt annan film än jag och vi andra som redan sett den.
Regissören Fredrik Boklund själv tycker att det är fascinerande att hans lilla komedi lyckats göra så många människor fly förbannade.
Vaffan är det som gjort dem så upprörda? Att det bara är tjoflöjt och fjant utan budskap? Att Åsa-Nisses skapare hade nazisympatier? Att en massa kända skådisar medverkar? Att folk kommer att gå och se den här filmen? Att mycket i den faktiskt är roligt?
Samtidigt hyllar många av de här kritikerna ÅSA-NISSE I JIHADFORM, det vill säga FOUR LIONS, vars engelske regissör får Ragnar Frisk att framstå som Fellini.
Låt oss titta på vad media skriver...

AFTONBLADET
Jens Peterson är hyfsat snäll och sätter en tvåa.

TT-SPEKTRA
Recensionen är osignerad - är det Erik Helmersson? - och just den här har jag plockat från Blekinge Läns Tidning. Dock är detta nog den mest positiva recension jag hittat och den påminner en hel del om den jag skrev. Recensenten sätter en glad trea, sticker inte under stol med att det är roligt! Och liksom jag gjorde, listas alla bra inslag.

DAGENS NYHETER
Mårten Blomkvist är inte med på noterna, sitter och tjurar och delar ut en etta. Men han använder ordet "trickfilm" - ett ord som inte använts sedan 1970-talet.

EXPRESSEN
Den mystiska Miranda Sagner (som ingen vet vem hon är) är lika snäll som Aftonbladet och sätter en tvåa. Hon sysselsätter sig också med att betygsätta de olika skådisarna, en dum grej Expressen började med häromåret - antagligen för att oftare kunna citeras i annonser.

GÖTEBORGSPOSTEN
Mats Johnson är halvsnäll och sätter en tvåa.

HELSINGBORGS DAGBLAD
Gunnar Bergdahl går igång som vore det gamla Studio S från 1980 och ger filmen en nolla. Han anmärker på allt från att det är Strix som producerat till att Cederholm var nazist, och uppmanar till bojkott av filmen. Extra passande, eftersom Helsingborgs Dagblad en gång i tiden var en nazistisk dagstidning - och det är inte som jag hittar på.

SMÅLANDSPOSTEN
Inte ens smålänningarna kan man lita på. Camilla Carnmo hävdar att hon skrattade 3-4 gånger och sätter en etta i betyg.

YSTADS ALLEHANDA
Lisa Kron verkar hyfsat nöjd och hävdar att hon läser serien i 91:an-tidningen. Hon delar ut en tvåa.

SYDSVENSKAN
Annika Gustafsson är en trevlig dam, men inte ens hon kunde kosta på sig några leenden och gav filmen en etta.


SVENSKA DAGBLADET
Svenskan överraskar med en recension som påminner om min - fast scrollar man ner till signaturen, försvinner överraskningen. Det är Jan Lumholdt, redaktionsmedlem på min tidning Magasin Defekt en gång i tiden. Han sätter tre prickar (av tärningens sex) och vill se en uppföljare!

CINEMA
Å andra sidan satt även Stefan Nylén med i Magasin Defekts redaktion, och han sätter en nolla och hävdar att Boklunds film är den sämsta som någonsin gjorts i Sverige. Ett väldigt ogenomtänkt och omoget uttalande. Se om OND TRO som straff! Eller LITHIUM. Eller VI HADE I ALLA FALL TUR MED VÄDRET - IGEN.

NYHETSMORGON/RONNYS BLOGG
Och vad har det tagit åt gamle, goe Ronny? Han sätter en etta och vill ha tillbaka 87 minuter av sitt liv. Samtidigt gillade han FOUR LIONS. Ronny, är det alla träningspass som gjort dig förvirrad?

UPSALA NYA TIDNING
Kors i röven sa kärringen som satte sig på lien!Björn Lövenlid inleder sin recension så här: "Läs dessa ord noga. Det här kan nämligen vara det snällaste någon filmkritiker har skrivit om en Åsa-Nisse-film hittills." Och därefter hyllar han filmen!

I METRO (ingen onlineversion) skrev Elin Larsson en kort-kortrecension som försågs med en överkryssad Metroglob, och i SKÅNSKA DAGBLADET (ingen onlineversion, men här är reprisen på JPS Media.se) delade Peter Eliasson ut en tvåa - fast jag råkar veta att han skrattade en hel del. I synnerhet åt Sven Melander.

Klicka HÄR för att läsa den riktiga recensionen, det vill säga min här på TOPPRAFFEL!

torsdag 10 februari 2011

Roy rasar mot roligheter

Plötsligt har vi oväntat kastats tillbaka till början av 1970-talet, då Vilhelm Moberg, Harry Schein och några till rasade mot SVT:s beslut att visa Åsa-Nisse.
Det är 2011 nu - har vi verkligen inte kommit längre?
Herr Åsa-Nisse-regissören Boklund själv tipsade om DEN HÄR artikeln i Aftonbladet, i vilken Roy Andersson rasar mot nya Åsa-Nisse-filmen och figurens skapare Stig Cederholms eventuella nazistiska bakgrund.
Vad har detta med den nya filmen att göra? Eller tidigare Åsa-Nisse-filmer? (Till saken hör att Cederholm var mytoman och satt på svenskt mentalsjukhus när han skapade Åsa-Nisse, om jag minns rätt ville tyskarna inte veta av honom)
Och med tanke på vad dessa klagande vänstermänniskor står för, ska vi då inte förbjuda deras verk? Med tanke på att de (nu citerar jag Jan Lööf här:) beundrar massmördare i gudsförgätna länder världen över.
Måste dock skjuta in att jag tycker att Roy Andersson är en väldigt trevlig herre. Han borde tillåta sig att gilla Åsa-Nisse han också.
Det är märkligt som fan att Boklunds film lyckats göra så många kulturmänniskor fly förbannade. Uppenbarligen enbart för att det är en Åsa-Nisse-film. Och som jag skrev i min recension: nya Åsa-Nisse går inte att jämföra med de inkompetenta och osebara GÖTA KANAL-filmerna och VI HADE I ALLA FAL TUR MED VÄDRET - IGEN.
HÄR är Gits Olssons klassiska artikel ur klassiska SE nummer 45/1971 med Janet Ågren på omslaget!

onsdag 9 februari 2011

Bio: Åsa-Nisse - Wälkom to Knohult

Foton copyright (c) PA Svensson/Nordisk Film

Så får den då äntligen premiär, 2000-talets mest efterlängtade svenska film. Åtminstone bland oss som tyckte SVINALÄNGORNA var det tradigaste vi sett på länge och en skymf mot vår stolta, svenska filmtradition. Den stolta svenska filmtradition jag åsyftar är förstås främst den som sträcker sig från slutet av 1930-talet och ett tiotal år framöver, det vill säga de filmer som ansågs skadliga för vår moral och de enda av den tidens svenska filmer som fortfarande TV-visas med jämna mellanrum.

Redan när det började pratas om den här nya filmen - som då kallades ÅSA-NISSE OCH DET SVARTA GULDET - hörde en del människor av sig till mig och trodde att jag var involverad i projektet. Varför gjorde de det? undrar kanske den oinsatte?

Jo, det är ju faktiskt som så att jag en gång i tiden jobbade som manusförfattare till den tecknade serien om Åsa-Nisse. Med start 1989 skrev jag under några år 130 manus - fast hur många som faktiskt tecknades och publicerades har jag ingen aning om. Det var dock ett väldigt fräsigt jobb. Jag gjorde dessutom mitt bästa för att om inte förnya serien, så ha kul med den. Bland annat införde jag RoboFjärsman och den illasinnade Ingemar Bengtsson-ligan.

Trots allt kan man göra mer med Åsa-Nisse än med till exempel 91:an, en serie jag också skrivit många avsnitt av. 91:an är ju oftast låst till förläggningen i Klackamo, medan Nesse och Klabbis kan röra sig fritt ute i världen - vilket de dock sällan gör.

Filmerna har jag ju också skrivit en hel del om i media de senaste tjugo åren. Åtminstone den tjugonde och sista i serien innan den nu återupplivades: 1969 års ÅSA-NISSE I REKORDFORM, i vilken Arne Källerud debuterar som Nesse - det blev även hans sista framträdande i rollen. Anledningen till att jag skrivit så mycket om just den här filmen, är att det är en av de mest konstiga filmer som någonsin har gjorts. Två tredjedelar av speltiden består av att Åsa-Nisse och hans kompis Sven (Klabbarparn är inte med) åker runt, runt, runt i en racerbåt. Kändisar dyker upp i irrelevanta scener som inte har med någonting att göra, och plötsligt slutar det hela tvärt - enligt uppgift tog pengarna slut innan filmen hunnit bli klar.

Men de tidigare, "riktiga" Åsa-Nisse-filmerna med John Elfström och Artur Rolén, då? I regi av Ragnar Frisk? Och med Gustav Lövås i paradrollen som Sjökvisten? Jodå. De är ju ett stycke fascinerande svensk filmhistoria som samtidigt speglade den svenska folksjälen. När folk ute i den stora världen ägnade sig åt den franska nya vågen, The Beatles, flower power, Hammerskräckfilm, EASY RIDER och MIDNIGHT COWBOY, ja då satt vi fortfarande och tittade på Åsa-Nisse och diggade Snoddas. Här gällde det att se till att tiden stod still!

De första Åsa-Nisse-filmerna var ganska traditionella svenska farser, men allt eftersom blev filmerna billigare och slarvigare - och alltmer fascinerande. Man fick även för sig att om man inte har speciellt roliga manus elle repliker, går det lika bra att skrika. Om man skriker blir det automatiskt roligt, verkar man ha resonerat. Och när man minst anade det, dök Bertil Boo upp som den sjungande bonden.

Men vad är egent-
ligen Åsa-
Nisse för en typ när allt kommer omkring? Jag har kommit fram till att han är en av landets främsta livsnjutare. Han och Klabbis vill ju inget annat än ha lugnt och skönt. De gillar att röka cigarr och dricka gök. De latar sig. De tjuvjagar och fiskar för att kunna äta gott. Och för att göra tillvaron ännu mer behaglig, uppfinner Nesse hela tiden saker som ska förenkla deras strävan efter en avslappnad tillvaro. Dock ställer dessa uppfinningar samt Åsa-Nisses och Klabbis andra upptåg oftast till det för dem.

...Så, efter denna utläggning: njä, det var nog inte oväntat att många trodde att jag var en av männen bakom det som skulle bli ÅSA-NISSE - WÄLKOM TO KNOHULT. I synnerhet som jag mest sysslat med film de senaste femton åren. Och tyvärr - jag är inte det minsta inblandad. Filmens manus är skrivet av Henrik Dorsin och Rikard Ulvshammar, medan Fredrik Boklund (MORGAN PÅLSSON - VÄRLDSREPORTER) står för regin.

Ni som följer TOPPRAFFEL! vet att jag följt det här projektet och de senaste månaderna lagt upp teasers och trailers - och efter att ha sett den slutliga, långa trailern tyckte jag att det här kan bli precis hur som helst, trailern var direkt bisarr, och tidigare har 91:ans redaktör sagt att det manus han fått läsa var det mest utflippade han läst. Jag har även anmärkt på den undermåliga småländskan.
Nu har jag sett filmen - och den är något alldeles sanslöst bisarr och vansinnig! Tjoflöjt, pågar å töser!

Den svenska kritikerkåren kommer att totalsåga Boklunds film. Ja, jösses, vad de kommer att såga den. Jag har redan läst några recensioner, och de kritikerna hatade filmen.

Tillåt mig att protestera.

Samma kritiker hyllar den brittiska filmen FYRA ÅSA-NISSAR SOM SJÄLVMORDSBOMBARE, som också har premiär på fredag. Javisst, jag åsyftar FOUR LIONS, som jag recenserade igår. En gravt misslyckad komedi som man "ska" tycka om. Men allvarlig talat - FOUR LIONS är bara en sämre variant av Åsa-Nisse.

Som säkert är bekant avskydde jag några av de senare årens stora, svenska familjekomedier, designade att dra jättepublik: GÖTA KANAL 2, GÖTA KANAL 3 (som lyckades vara ännu sämre än tvåan) och VI HADE I ALLA FALL TUR MED VÄDRET - IGEN, som lyckades med bedriften att vara betydligt sämre än de två kanalfilmerna tillsammans.

ÅSA-NISSE - WÄLKOM TO KNOHULT ger vid en första anblick intryck av att sälla sig till denna ruttna tradition, men skenet bedrar. Den nya Åsa-Nisse-filmen tillhör egentligen en helt annan kategori av film.

Den största skillnaden mot de gamla klassiska Åsa-Nisse-filmerna, är att Boklunds film är alldeles för bra gjord. Fotot är kompetent och riktigt bra, specialeffekterna är professionella, och en oändlig rad kända skådespelare och annat löst folk medverkar - till och med Robert Aschberg har en liten roll.
En annan skillnad är att Åsa-Nisse i Kjell Bergqvists gestalt nästan är en bifigur i sin egen film. Han och Michael Segerströms Klabbarpare är förvisso katalysatorn, men de är två ganska anonyma figurer i ett sanslöst persongalleri. Bergqvist är dessutom för ung och har inte riktigt Åsa-Nisses personlighet. Men det spelar egentligen ingen roll.
Nesse har länge struntat i att laga vatten-
pump-
en på gården, vilket leder till att Eulalia (Ann Petrén) badar i Champis. När Nesse slutligen bygger en rejäl, mekanisk pump han döper till Dunderpumpen, råkar han hitta olja. Knohult förvandlas till ett fantastiskt ställe att bo på.
På det slemma företaget Skånskt Petroleum arbetar Johan Glans, som ska försöka se till att oljan blir deras. Stöttad av statministern (Maria Ludqvist som likt Harald Treutiger hela tiden säger "Ukaij") gör Glans flera misslyckade försök att komma över Dunderpumpen, och oftast slutar det med att han blir rullad i tjära och fjädrar.
För att underlätta så mycket som möjligt utropar Knohult sig till republik, där Åsa-Nisse blir president, Sjökvisten handelsminister och den gamle greven Malcolm (82-årige Landskronabon* Stig Grybe, som spelade samme greve i ÅSA-NISSE BLAND GREVAR OCH BARONER 1961, alltså för exakt 50 år sedan!) är utrikesminister med motiveringen "Jag träffade en neger för tio år sen i Värnamo" - en replik som kommer att få de politiskt korrekta att sparka bakut. En annan extremt politiskt inkorrekt replik är "Jasså, är det särskolan som är på utfärd?", vilket Johan Glans lyckas få ur sig när hemvärnet dyker upp.

Det hela håller på att urarta till en katastrof när USA skickar iväg ett stridsplan för att bomba Sverige tillbaka till "tiden då Bertil Boo fortfarande låg på Svensktoppen".

Jag har ingen aning om vad den genomsnittslige biobesökaren kommer att tycka om ÅSA-NISSE - WÄLKOM TO KNOHULT. Vad GÖTA KANAL-publiken, de som går på bio en gång om året, kommer att tycka. För på sätt och vis känns det som om Dorsin, Boklund och gänget har riktat in sig på mig och mina polare. Filmen är dels en traditionell svensk pilsnerfilm, dels den parodi på Åsa-Nisse, dels en samhällssatir, och dels en oehört bisarr tripp. Filmen har alla förutsättningar att bli en kultfilm, om än av andra skäl än till exempel ÅSA-NISSE I REKORDFORM och SOUND OF NÄVERLUR.

Johan Rabaeus är handlare Sjökvist, och det dröjer inte många sekunder innan han börjar prata om sin bröllopskonfekt. Sjökvisten har satt in en kontaktannons och en söt blondin spelad av Sofia Helin svarar - och vad heter hon, om inte fröken Britta! Henrik Dorsin själv är Knohultarn. Allan Svensson är en storbonde. Brasse Brännström är en slajmig kypare på Stadshotellet - och han fiser när han tar upp en beställning. Sissela Kyle är Klabbarparens hustru Kristin. Claes Månsson dyker upp som konstig gubbe, medan Henrik Hjelt är fotbollsspelare. Johan Wahlström är fullkomligt fantastisk som byns fyllbult - på ett bröllop spelar han ukulele och sjunger en hyllningssång, i vilken han lyckas rimma "Britta" med precis det du tror. Klabbarparen håller upp en krabba och säger "Krabbarparen!".

Och så har vi den mest fantastiska scenen i filmen. En scen som får mig att tro att Dorsin och Ulvshammar har vittjat min dator. En scen som känns snodd från min och Jimmy Wallins serie om Mäktige Månsson - Österlens beskyddare. Just det: scenen från Skånskt Petroleum.

Här spelar nämligen Sven Melander en fet och jävligt dryg direktör, som tammefan är det roligaste jag sett på bio på bra länge. Styrelsen för bolaget sitter vid ett långbord och äter av gigantiska spiddekagor, David Batra sitter och smeker sig själv, en snubbe pratar obegriplig skånska, Melander trumpetar "Och sen kommer Danne Stråhed å spelar till avecen!" och folk slänger upp ålar på bordet. Jag skrattade så jag grät. Ho ho ho!

Vi bjuds även på en STAR WARS-
hyllning, en vild ritt på en älg, en motor-
cykel med sidovagn som kör genom höstack (pluspoäng), en oväntad TOP GUN-parodi och ett sjövilt Terence Hill/Bud Spencer-slagsmål där alla slåss med alla. (Men var är fjärsman? Han saknas i filmen!)

ÅSA-NISSE - WÄLKOM TO KNOHULT är ojämn - javisst! Det spretar hejvilt - javisst! Dessutom är den flängd och stoltserar med härligt dålig smak. Som tydligt framgår räknar jag bara upp orsaker till att tycka om filmen. Eftersom jag är sjuk i huvudet tyckte jag att det var kul och trivsamt mest hela tiden - men jag skulle inte bli förvånad om Svensson tycker att det är för konstigt.

I en sång under filmens sista scen sjunger man "Några kommer att tycka att den här filmen är si och så, men det skiter vi i, snart kommer Åsa-Nisse 22!". Och jag personligen skulle inte ha något emot att se ännu en film i serien. Och då gärna ännu mer bisarr och gnidd.

Nå! Hur många syndiga dvärgar kommer jag då att dela ut till ÅSA-NISSE - WÄLKOM TO KNOHULT? Eftersom det här är en så pass udda/viktig (stryk vad som ej önskas) film, har jag försett den med ett eget betygssystem. Och Fredrik Boklunds film kan förstås inte få något annat betyg än:











(Biopremiär 11/2)

*Om han inte flyttat, bor Stig Grybe i Hofterup utanför Landskrona.

onsdag 19 maj 2010

Åsa-Nisse och det svarta guldet: Rollistan!

Nytt meddelande från Taste PR. Bland annat listas skådisarna i den kommande Åsa-Nisse-filmen:

Kjell Bergqvist (Åsa-Nisse)
Michael Segerström (Klabbarparn)
Johan Glans (Mårten Dagelid)
Johan Rabaeus (Sjökvistarn)
Henrik Dorsin (Knohultarn)
Maria Lundqvist (Statsministern)
Stig Grybe (Greven)
Jonas Åhlund (Knohults hemvärn, Fansson)
Linus Eklund (Knohults hemvärn, Hansson)
Viktor Titelman (Knohults hemvärn, Jansson)

Fredrik Boklund är regissör 
Zoula Pitsiava är producent
Henrik Dorsin och Rikard Ulvshammar står för manus 


Boklund har tidigare regisserat en massa musikvideor samt filmen MORGAN PÅLSSON - VÄRLDSREPORTER.