Visar inlägg med etikett Fred Ward. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Fred Ward. Visa alla inlägg

onsdag 9 oktober 2013

Bio: 2 Guns

Foton copyright (c) Sony Pictures Sweden
Det bästa med den isländske regissören Baltasar Kormákurs 2 GUNS är att Mark Wahlbergs rollfigur heter Stig. Okej, han heter egentligen Michael Stigman, men kallas Stig - och det är ju ett osedvanligt roligt namn på en actionhjälte. Det roligaste sedan Rolf i den italienska krigsfilmen ROLF.
2 GUNS bygger på en tecknad serie jag aldrig hört tala om och än mindre läst. Jag hade dock vissa förhoppningar på filmatiseringen efter en lovande trailer och hyfsat bra recensioner i USA. Grundkonceptet är lovande även det; två skurkar visar sig vara agenter, ovetande om den andres identitet.
Denzel Washington är DEA-agenten Bobby Trench som utger sig för att vara kriminell och slår sig samman med hårdingen Stig. De ska råna en bank, men Bobbys baktanke är att sätta dit Stig och hans boss. De rånar en bank på över fyra miljoner dollar, men Stig visar sig vara agent för militären, med avsikt att sätta dit Bobby och hans anhang. För att inte röja sin täckmantel skjuter Stig Bobby i axeln och lämnar honom i ödemarken. Detta uppskattar inte Stigs chef (James Marsden) och skickar ut folk för att döda honom. Bobby har överlevt och har en massa folk efter sig och han tvingas förstås att samarbeta med Stig. Bill Paxton anländer som psykopatisk, genomond CIA-agent - pengarna som stulits tillhör CIA. Stig och Bobby måste slåss mot allt och alla.
2 GUNS börjar bra med en rätt rolig scen på en diner i samband med att de ska råna banken. Därefter hoppar filmen tillbaka i tiden, och arbetar sig framåt, förbi dinern, och sedan vidare - och det blir rätt stökigt. Ja, ibland mer än lovligt stökigt. Det är aldrig bra när man ser en actionfilm och undrar vad folk sysslar med, varför och hur de hittade till de olika platserna. Kormákur får aldrig riktigt ordning på storyn. Å andra sidan har han kanske inte räknat med att publiken kommer att tänka efter.
Men det egentliga problemet med filmen är att den aldrig blir så rolig jag gissar att det är tänkt - och detta beror på att Stig och Bobby är rätt osympatiska typer. Det rikliga våldet är grovt, blodigt och ofta sadistiskt; det ska väl många gånger vara så kallat "ironiskt våld", men det funkar inte filmen blir därför lite nasty - på fel sätt.
Det förekommer en hel del bra namn här. Edward James Olmos är en mexikansk knarkkung i hatt, Fred Ward gör ett inhopp som officer, och Paula Patton är Bobbys raffiga agentkollega som lyckas kombinera dialog och topless på ett föredömligt, Oscarvärdigt sätt. Föredömligt är även Paxtons inspirerade överspel. Wahlberg har samma nollställda uttryck han brukar köra med, medan Washington är mer animerad. Och har skägg.
Här och var lyser det till, en scen med prickskytte på hönor är briljant bisarr, och slutuppgörelsen är bra (den involverar dessutom kor), men jag kan inte säga annat än att jag blev besviken på 2 GUNS; det är en blodsölig actionkomedi (eller action med humorinslag) som inte funkar som den ska.
Detta är för övrigt ingen uppföljare till Andy Sidaris' klassiker GUNS från 1990.







(Biopremiär 11/10)

-->



tisdag 3 augusti 2010

DVD: Armored

ARMORED (Sony)
Nimród Antal. Sug på det namnet. Nimród... Nimród ... Antal!
Det låter som ett anagram. Eller som en figur i en sketch med Galenskaparna. Men han är filmregissör. Född i Los Angeles. Hans föräldrar tyckte väl att han såg ut som en Nimród. Fast att de gav honom det namnet kan också ha berott på att de är ungrare.
På fredag är herr Antal bioaktuell med PREDATORS - och jag kommer förstås att recensera den innan dess. Men Antal är aktuell även på DVD-hyllorna med den här actionthrillern - en term jag använder löst, då det inte är så mycket action i thrillern. Tydligen biovisades filmen i Sverige. Någonstans. I Malmö gick den inte upp. För en gångs skull kan jag förstå varför, då ARMORED känns som en direkt-på-DVD-rulle.
Det är onekligen en stjärnspäckad film: Matt Dillon, Fred Ward, Laurence Fishburne, Jean Reno, Skeet Ulrich med flera - och bristen på kvinnor är i det närmaste total. Den som får agera lite mer huvudperson i denna ensembelfilm, är Columbus Short. De här killarna jobbar åt ett väktarföretag; de kör värdetransporter.
Shorts rollfigur har det inte så bra hemma. Han bor med sin strulige lillebror, som de sociala myndigheterna vill ta hand om. Fogden vill ta huset ifrån honom. Han behöver pengar och det snabbt.
Då börjar hans kollegor prata om att sno stålarna de transporterar. De har en plan som absolut inte kan gå fel. Och motvilligt låter Short sig övertalas.
De utför kuppen - och givetvis går allt fel. Efter att ha kört in på ett förfallet fabriksområde för att gömma pengarna, blir de sedda av en uteliggare. Den skjutgalne Fishburne skjuter ner uteliggaren. Short vill dra sig ur och försöker sticka. De andra försöker stoppa honom. Alla bråkar med alla. Blodvite följer.
ARMORED varar bara 84 minuter inklusive långa eftertexter. Och det dröjer ganska exakt halva filmen innan de iscensätter kuppen och den utlovade actionthrillern börjar. Fram tills dess är det mest drama. Thrillerhalvan känns för kort. Det som sker är inte särdeles oväntat, men det lyckas trots allt bli hyfsat spännande.
Filmen är kompetent gjord på de flesta plan och den har fått en extra guldkant tack vare de medverkande, men ARMORED skulle lika gärna kunna vara en liten TV-film.
Varje gång Laurence Fishburne dök upp, tänkte jag på hans nittonåriga dotter som just nu figurerar flitigt i media, då hon gett sig på en porrkarriär för att bli känd.
Sicken en.
Om jag skyndar mig kan jag ge ARMORED tre syndiga dvärgar - innan jag ångrar mig och sänker betyget.


fredag 14 maj 2010

DVD: Exit Speed

EXIT SPEED (Studio S Entertainment)
Studio S brukar som bekant bara släppa äldre filmer, men här överraskar de med en actionfilm från 2008 - dessutom en film jag aldrig hört talas om. Spektakulära stunts utlovas på omslaget, så jag förväntade mig 90 minuter röj.
Det börjar inget vidare. Rättare sagt - det börjar inte bra alls. Prologen är något av det sämsta jag sett, den utspelar sig i ett sovrum och foto och dialog är platt och trist. Om det inte vore för att Fred Ward (som faktiskt hunnit bli 67 år gammal!) dyker upp, hade jag trott att det var en amatörproduktion.
...Men det tar sig. Handlingen är enklast möjliga: det är julafton och en brokig skara människor; tio främlingar, ska bege sig ut på en bussfärd genom Texas. Det är Snygga Bruden som är militär, det är Den Tystlåtne Killen Med Hjältepotential, det är Den Vresige Gubbjäveln, det är Det Förälskade Paret, det är Den Vanliga Medelålders Kvinnan och några till.
Mitt ute i ingenstans (där mobiltelefonerna självklart inte funkar) anfalls de av ett vildsint motorcykelgäng - ett slags moderna apacher på krigsstigen; en klunga busar kraftigt inspirerade av Mad Max-filmer. Busschauffören dödas liksom ytterligare en eller ett par passagerare. Resten barrikaderar sig på ett övergivet skrotupplag, där de omringade av de påtända motorcykelmarodörerna bråkar med varandra och försöker hitta på sätt att komma undan med livet i behåll, medan den knasige mexikanen som ingen förstår vad han pratar om bygger vapen.
Det blir en variant på cowboys och indianer, och efter en slutstrid är det hela över. Det är nästan föredömligt enkelt. Fast det är inte lika bra som det borde vara.
För regin står Scott Ziehl, en kille som tidigare bland annat gjort ROAD HOUSE 2: LAST CALL; en direkt på DVD-film som förvisso inte kan mäta sig med originalet, men som trots detta är riktigt underhållande och actionpackad. Men det är något som saknas i EXIT SPEED. Dels finns här inga rollfigurer jag tar till mig; inga uppenbara hjältar som är coola och gör coola saker - folket här är antingen rätt trista eller osympatiska. Och filmen saknar stil, det hela är ganska rudimentärt.
Fast jag gillar upplägget och det bjuds trots allt på några spektakulära stunts.
Den Vanliga Medelålders Kvinnan spelas av Lea Thompson, som hade lite stjärnstatus på 1980-talet. Det är inte längesedan jag undrade vad hon haft för sig de senaste decennierna. Efter en snabbkoll konstaterar jag att hon fyller 49 om ett par veckor och mest medverkat i TV-filmer, hur många sådana som helst, ser det ut som.
Jag är snäll och sätter en trea. Och EXIT SPEED är inte tråkig.