Visar inlägg med etikett Frank Finlay. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Frank Finlay. Visa alla inlägg

torsdag 3 augusti 2017

DVD/Blu-ray/VOD: Sherlock Holmes vs Jack the Ripper

SHERLOCK HOLMES VS JACK THE RIPPER (Studio S Entertainment)

Den här DVD-utgåvan gjorde mig lite konfunderad. SHERLOCK HOLMES VS JACK THE RIPPER? Detta visar sig vara James Hills A STUDY IN TERROR från 1965 - en brittisk film som hette EN STUDIE I SKRÄCK på bio. Nu har den fått en ny, klumpig titel på svensk DVD. Kanske för att inte blandas ihop med Bob Clarks MURDER BY DECREE från 1979? Denna hette nämligen också EN STUDIE I SKRÄCK i Sverige, och jo, den handlar också om Holmes och Jack the Ripper.

Jag hade inte tidigare sett Hills film, och eftersom den anses vara rätt bra, såg jag fram emot att bekanta mig med den. Det var inte utan att jag blev besviken när filmen rullade igång. Kopian på denna DVD är nedskuren från vidfilm till 4:3, det vill säga det gamla TV-formatet (som förr kallades Full Frame). Dessutom är färgerna en aning urtvättade. Trist - eftersom det här ser ut att vara en rätt snygg film. Å andra sidan får vi nu se den oklippt - när den gick upp på bio gjorde Statens Biografbyrå tre grova klipp i filmen.

Den nya svenska titeln beskriver förstås handlingen alldeles utmärkt. Det är 1888 och Jack the Ripper härjar i London, där han enligt baksidestexten mördar "prostituerade med sällsynt råhet" (fast dessa damer är inte speciellt råa - det handlar snarare om syftningsfel). Sherlock Holmes (John Neville, som ser ut som Grahan Chapman) och dr Watson (Donald Houston) beger sig ut för att hitta mördaren. Det finns en hel rad misstänkta, men det är faktiskt ganska uppenbart vem i persongalleriet det är. Eftersom vi ju fortfarande inte vet vem herr Uppskäraren var, blir Holmes beteende på slutet lite lustigt.

En lång rad kända karaktärsskådespelare medverkar. Anthony Quayle (som även var med i den andra EN STUDIE I SKRÄCK från 1979) spelar en doktor, Frank Finlay gör kommissarie Lestrade - och Finlay var Lestrade även i filmen från 1979. Vi får se en ung Judi Dench - och redan som ung såg hon ut som en medelålders tant. Sherlocks bror Mycroft görs av gamle, fine Robert Morley. På bårhuset hasar det runt en sinnesslö kille som är grön i ansiktet - det gillade jag. Londons prostituerade och andra unga kvinnor ser alla ut som rätt typiska 60-talsbrudar med 60-talssmink.

SHERLOCK HOLMES VS JACK THE RIPPER är en trevlig och mysig film. En sådan där man gärna ser en kväll i sommarstugan. Om man nu har en sommarstuga. Jag såg filmen hemma i lägenheten. Synd bara att denna utgåva inte är snyggare.

För övrigt vill jag minnas att EN STUDIE I SKRÄCK från 1979 är lite bättre än den här.

söndag 31 januari 2016

TOPPRAFFEL! sörjer: Frank Finlay

Den fine, engelske  karaktärsskådespelaren Frank Finlay har dragit ner ridån för gott, 89 år gammal. Som ung utbildade Finlay sig till slaktare, vilket hans far var, men han gick och blev skådespelare istället. Tur var väl det, eftersom karln gjorde en hel del minnesvärda roller på film och TV. Ja, han gjorde säkert lika många minnesvärda roller på teaterscener, men det har jag av naturliga skäl svårt att uttala mig om.
Frank Finlay gjorde sin första TV-roll 1956, och under ett fåtal år hann han medverka i många brittiska TV-serier och TV-filmer. 1962 gjorde han sin första roll i en långfilm; dramat LEVA ELLER DÖ, och samma år syntes han bland annat i DEN LÄNGSTA DAGEN. Han var med i DOKTORN PÅ VIFT; en av de många DIKTORN-filmerna, han dök upp i en komedi med den härliga titeln AGENT MED HET LÖSEN, och så spelade han Lestrade i Sherlock Holmes-rafflet EN STUDIE I SKRÄCK från 1965.
Fler filmer från 1960-talet är komedin DEN STORA STÖTEN, KOMMISSARIE CLOUSEAU; den där filmen med Alan Arkin som Clouseau, och så var han med i thrillern TWISTED NERVE, idag mest känd för sitt musikaliska ledmotiv, vilket återanvändes i KILL BILL.
1971 spelade Finlay Casanova i en miniserie för TV, 1973 var han med i SHAFT OCH MÄNNISKOSMUGGLARNA, och samma år kom den festliga DE TRE MUSKETÖRERNA. Finlay spelade Porthos, och upprepade rollen i de två uppföljarna.
När Louis Jourdan dog skrev jag om BBC:s miniserie COUNT DRACULA från 1978. Jourdan gjorde Dracula, medan Frank Finlay gestaltade Van Helsing. Den här versionen anses både vara en av de bästa och den som ligger närmast boken - men jag tycker att filmatiseringen lider av att interiörscenerna är filmade på video. Det ser väldigt billigt ut och stämningen förtas helt.
1979 sågs han åter som Lestrade i ännu en version av EN STUDIE I SKRÄCK; denna version är mer känd än den förra, och har Christopher Plummer och James Mason som Holmes och Watson. Samma år medverkade han i den italienska skräckfilmen UN'OMBRA NELL'OMBRA, vilken har två engelska titlar: RING OF DARKNESS och SATAN'S WIFE (vars slogan lyder "The Devil has never been hornier!").
På 1980-talet gjorde Finlay en roll i ett avsnitt av TALES OF THE UNEXPECTED, han var häxjägare i första säsongen av SVARTE ORMEN, och han var med i ännu en TV-version av CASANOVA, den här gången med Richard Chamberlain i titelrollen. På 90-talet överraskade Finlay världen genom att medverka i Juan Piquer Simóns spanska skräckfilm CTHULHU MANSION - hur hamnade han i en B-film som den här? Under detta decennium blev det annars mest TV-roller, vilket han fortsatte med på 2000-talet. 2002 var han med i Roman Polanskis THE PIANIST.
2008 och 2009 var Frank Finlay med i TV-serierna MERLIN och FOUR SEASONS. Dessa blev hans sista roller.
FRANK FINLAY
1926 - 2016
R.I.P.


-->

måndag 8 november 2010

Ett kärt återseende #3

RYMDENS VAMPYRER (LIFEFORCE, 1985)
På 1980-talet hette bibeln Scandinavian Film & Video. Varje månad - på utgivningsdagen - kastade jag mig över senaste numret för att läsa om biorepertoaren, videoutbudet, och en massa annat - alla annonser icke att förakta.
Ett par av de fasta avdelningarna var Klippligan och Månadens totalförbjudna film, på den här tiden klippte Statens Biografbyrå för brinnande livet, och många filmer blev följetonger i F&V. En av dessa var Tobe Hoopers LIFEFORCE, som i Sverige fick den ganska torra titeln RYMDENS VAMPYRER - vilken dock är logisk, eftersom fiolmen bygger på en roman av Colin Wilson som heter "The Space Vampires".
Hooper har väl egentligen bara gjort en enda film som är riktigt bra - MOTORSÅGSMASSAKERN från 1974. Dock blev ju POLTERGEIST makalöst framgångsrik, även om det sedan den kom spekulerats i om det inte ändå var producenten Steven Spielberg som regisserade det mesta.
Denna spökfilms framgånger ledde till att Menahem Golan och Yoram Globus på Cannon Films lockade till sig Hooper med ett kontrakt på tre filmer och framför allt fria tyglar. Golan hade gått från att vara ett obskyrt B-filmsbolag till att bli ett hårdsatsande, mäktigt bolag - men som efter en rad dyra felsatsningar snart var tillbaka i lågbudgetträsket.
För Cannon gjorde Tobe Hooper den sjövilda THE TEXAS CHAIN SAW MASSACRE PART 2 med Dennis Hopper, en film jag och många med mig verkligen gillar, men den floppade. Han gjorde en nyinspelning av INVADERS FROM MARS, som floppade den också. Jag har inte sett den sedan den kom, men jag vill minnas att den var rätt trevlig.
Och så gjorde han den svindyra LIFEFORCE, som floppade något makalöst och fick otroligt usla recensioner. Här i Sverige råkade den inte helt oväntat illa ut; Statens Biografbyrå gjorde fem rejäla censurklipp på sammanlagt en bit över två minuter. Filmen hade biopremiär här 1986, men jag såg den inte förrän den släpptes på video - och jag kommer knappt ihåg någonting alls, mer än att Mathilda May gick omkring helnäck och att så fort rymdvampyrerna gjorde vad de skulle, saknades det en bortklippt scen.
Nu, 24 år senare, har jag sett om LIFEFORCE - och min främsta tanke är: Vaffan tänkte de på när de gjorde den här filmen?
Steve Railsback är astronauten Tom Carlsen som ingår i ett team som utforskar Halleys komet. De träffar på ett utomjordiskt rymdskedd som de bordar. Där inne hittar de döda fladdermöss (?!) och tre nakna, nedsövda humanoider; två män och en kvinna - den sistnämnda spelad av debuterande Mathilda May.
När rymdfärjan återvänder till London hittas dess besättning död. Carlson saknas och humanoiderna ligger fortfarande i dvala.
Men så vaknar den kvinnliga humanoiden upp. Hon spankulerar omkring sprott språngande naken och suger livskraften ur folk. Nej, hon sätter inte tänderna i dem, istället töms offren på energi genom munnen i ett blågnistrande ljussken. Offren skrumpnar ihop - och det är detta Biografbyrån envisades med att klippa bort i Sverige. Fan vet varför, men de var väl inte kloka på den tiden. Mumierna ser inte ut som något annat än dockor.
Räddningskapseln från rymdfärjan dimper till slut ner och i den sitter Carlsen, som tillsammans med överste Caine (Peter Firth) och doktor Fallada (Frank Finlay) beger sig ut för att stoppa de tre rymdvarelserna. Ja, nu är även de två manliga rymdvarelserna ute på parad, och de ser till att London förvandlas till en krigszon.
Våra hjältar upptäcker att den onda rymdsjälen kan hoppa från kropp till kropp (som i THE HIDDEN) och plötsligt finns den i doktor Armstrong (Patrick Stewart) som måste bekämpas. Och sedan...
...blir det bara konstigare innan allt sprängs i luften och vampyrerna kan pålas med ett speciellt rymdspett. Brudar med spett i gillar Mazetti!
LIFEFORCE är en fullkomligt vansinnig film. Det fanns inte en chans i världen att det här skulle kunna bli en framgång. Filmen är för flängd och osammanhängande. Först ändrade Tobe Hooper på det ursprungliga manuset som skrivits av bland andra nyligen bortgångne Dan O'Bannon (ALIEN med flera), och sedan klipptes filmen om rejält innan den till slut fick premiär. Det som kanske var hyfsat begripligt blev nu fullkomligt obegripligt.
Filmen är påkostad och pampig så att det står härliga till. Det hela öppnar med fullkomligt enastående musik komponerad av Henry Mancini, och detta maffiga verk framförs av The London Symphony Orchestra.
För att specialeffekter, rymdskepp och annart skulle bli så bra som möjligt, anlitades John Dykstra, som tidigare fått världen biopublik att gapa åt STAR WARS-filmerna. Och som sagt, rollerna fylldes med brittiska karaktärsskådespelare - och de som medverkar är inget mot de som hoppade av eller tackade nej.
Dessa fina aktörer tvingas dock att brottas med ibland fullkomligt bäng dialog och scener som känns hämtade ur en exploitationfilm. Många viktiga scener i manuset filmades aldrig, och Stewart klagade på att flera av hans bärande scener klipptes bort. Ett par skådisar klipptes visst bort helt och hållet.
Som sagt; jag är inte förvånad över att filmen bombade som en skadeskjuten albatross. Men det hindrar inte filmen från att vara underhållande! Här finns mycket att tycka om. Den är aldrig tråkig. LIFEFORCE är för knäpp för att vara tråkig.
Sedan är det förstås svårt att förstå att Biografbyrån ansåg det nödvändigt att klippa i denna snälla, blodlösa film. Byråns uppförande var skandalöst. Idag hade nog RYMDENS VAMPYRER i oklippt skick troligen försetts med en elvaårsgräns.