Visar inlägg med etikett Francois Bourgeon. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Francois Bourgeon. Visa alla inlägg

lördag 22 oktober 2011

Det finns hopp om ungdomen

Som vanligt stannade jag kvar en dag i Göteborg efter Bokmässan förra månaden, för att kunna varva ner lite och strosa runt på stan. Just den här måndagen mötte jag upp med Johan Wanloo för att äta lunch, vilket vi gjorde. För att inte tala om dricka kaffe. Oj, vad trevligt det var. Det var så trevligt att vi upprepade gånger sa "Åh, vad trevligt vi har det".
Därefter traskade Johan tillbaka till sin studio, medan jag flanerade lite på Haga och längs Linnégatan. Solen sken, det var varmt, det var pittoreskt, och som jag också brukar göra när jag är i Göteborg, smet jag bort till Seriehörnan.
Där stod jag väldigt länge, över en timme, kanske två, och småpratade med Tony som har butiken, medan jag botaniserade bland gamla bortglömda serietidningar. Det är fascinerande hur många konstiga tidningar de kom ut i slutet av 1970- och början av 80-talen. Vad tänkte förläggarna på? Trodde de verkligen att det skulle finnas en marknad för Serietidningen Yps? En tidning som kom ut 1982 och vars förlag låg i Lerum, av alla ställen.
Emellanåt kom det in kunder och alla hade specifika önskemål. En ambulans stannade utanför och dess förare störtade in och köpte en stor trave Buster, något mannen tydligen brukade göra. En elegant gammal herre i kostym och med käpp stapplade in och berättade att han skulle på 70-årskalas och tänkte ge födelsedagsbarnet Biffen & Bananen i present. Fanns det månne några sådana? Herren köpte ett album från 50-talet, vilket betingade flera hundra kronor, samt en billigare nyutgåva.
(A SUIVRE) - en saknad tidning
Plötsligt kom det in en tjej på 20-någonting. Tjusig tjej, hon såg inte alls ut som de där vanliga seriebrudarna, det vill säga tatuerad, piercad och "alternativ" klädsel. Den här tösen såg ut som någon man vill köpa en drink till i en pianobar.
Och han var på jakt efter serier - till sin pojkvän. Trevligt initiativ. Inte nog med att hon visste exakt vad hon ville ha, hennes val fick mig att häpna och jag blev djupt imponerad. Direkt rörd.
Den unga damen frågade nämligen efter Tardi. Och Hugo Pratt. Och framför allt efter Francois Bourgeon. Inte nog med det, hon klämde även till med Manara!
Jösses! Vem vill väl inte ha en sådan flickvän - eller fru? Tänk att vakna upp på sin födelsedag och få några album av dessa herrar. Vilken grej.
Det är väl allmänt bekant att jag inte är speciellt imponerad av större delen av den här nya, svenska serievågen. Det publiceras fler svenska album än på länge, men i de flesta fall låter upphovsmännen och -kvinnorna budskapet gå före hantverket.
Men den här tösen i Göteborg visade att det finns hopp om ungdomen. Och att hon var snygg gjorde förstås inte saken sämre.
När jag lämnade Tony hade jag nöjt mig med att köpa ett par nummer av Fantomen från 70-talet. Konstigare än så blev det inte. Vaffan skulle jag med Yps till?

söndag 6 februari 2011

Keramik och serier

Jag kan inte påstå att jag vet något om keramik. Jag kan inte heller hävda att jag är speciellt intresserad av keramik.
Igår var jag ute på min sedvanliga vernissagerunda efter att ha kollat upp vilka gallerier som gällde för dagen. Jösses, det var hela sex stycken! Jag tvingades strunta i Sagoy, eftersom det galleriet ligger för långt bort åt fel håll.
När jag vandrade mellan två ställen tänkte jag passa på att slinka inom Filialen Konst & Konsthantverk på Gamla Väster. Jag har passerat denna lilla butik flera gånger, men aldrig satt min fot därinne - jag är ju inte den som köper konsthantverk. Men igår hade de vernissage; den danska keramikern Bente Brosböl Hansen ställde ut.
Jag blev varmt mottagen när jag klev in i den väldigt charmiga butiken, en av delägarna berättade allt om hur Filialen fungerar och jag presenterades för Bente samtidigt som jag försågs med vin och snacks.
Den aktuella utställningen upptog en väldigt liten yta, det var mest några olika kärl. Vackra sådana, men det är lite svårt för mig att uttala mig.
Jag passade på att titta runt i resten av butiken. Jag kom på mig med att trivas; det här är ett ställe fullt av vackra och/eller roliga saker. Kanske inte så mycket jag skulle kunna tänka mig att ha hemma, men som är kul att titta på.
När jag skulle lämna Filialen och tackade för mig, pratade jag lite mer med Bente Brosböl Hansen. Hon noterade min dödskallering och frågade om det var Fantomets ring. Därefter berättade hon att hon försöker få sina barn att läsa serier och att hon själv ofta går in på Fantask i Köpenhamn. Hon pratade om sin passion för Tardi och Adèles extraordinära äventyr - och nämnde att en annan favorit är Francois Bourgeons Resande med vinden.
Jag blev förstås väldigt överraskad av detta oväntade samtal, och Bente blev lika överraskad när jag kände till de serier hon pratade om; det var hon inte bortskämd med.
Ett par andra kvinnor dök upp och vi diskuterade chokladaskar. Vilka praliner man äter först och vilka som alltid blir kvar till sist. Det handlade främst om Aladdin, men jag passade på att nämna Present från Nordchoklad, Konsums egen chokladkartong. Hemma hos mormor och morfar bjöds det alltid på Present när jag var barn. De vann nämligen ofta denna chokladkartong på bingo. Present ansågs förstås betydligt mindre fint än Aladdin. Jag vet inte om Present fortfarande existerar.
Jag lämnade slutligen Filialen och besökte ytterligare några gallerier. Konstfrämjandet Skånes utställning på St Gertrud är jääävligt konstig. På väg dit träffade jag ett par vänner på väg därifrån. De skrattade glatt och sa att jag skulle bereda mig på en överraskning...
Nog för att jag blev överraskad, alltid.