Visar inlägg med etikett Filmstaden. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Filmstaden. Visa alla inlägg

onsdag 29 oktober 2014

Radioraffel om Annabelle

Det var ju värst vad det var lugnt här på TOPPRAFFEL! tänker ni. Flera dagar utan filmrecensioner. Utan serierecensioner. Helt tomt är det. Vad har hänt? Jo, så här är det: jag har gjort något jag inte gjort på evigheter. På decennier. Jag har tagit mig lite semester. Jag har rest utomlands - till Göteborg. Dock bar det sig inte bättre än att det blev lite TOPPRAFFEL! i media ändå. I måndags medverkade jag nämligen i radio. Jodå. Jag dök upp i programmet Nordegren & Epstein i P1 tillsammans med Fredrik Strage och pratade lite om filmen ANNABELLE. Den lilla filmen har ju hamnat i händelsernas centrum eftersom det tydligen utbryter slagsmål och grejor i biosalongerna när den visas. Häromsistens tillkallades polis när en föreställning på Filmstaden i Malmö spårade ur. Som kanske är bekant skrev jag om mina egna upplevelser när jag såg filmen på premiärkvällen, den texten kan ni läsa HÄR.
... Och tack vare modern teknik går det alldeles utmärkt att lyssna på radioinslaget här:
 





lördag 18 oktober 2014

De kallar honom Simon - Djävulens högra hand

Några av er undrar kanske varför jag inte har recenserat ANNABELLE än. Det är sällan det händer, när jag tänker efter har det nog aldrig hänt, men på grund av diverse ... omständigheter försov jag mig. Således tvingades jag att se filmen på en ordinarie visning premiärkvällen, det vill säga igår fredag.
Jag har tidigare skrivit om fullkomligt vedervärdiga biobesök. Absolut värst var det när jag för fyra år sedan såg PRECIOUS - den texten kan ni läsa HÄR. Eftersom jag igår var ute på galej skippade jag den första visningen på Filmstaden Storgatan, och valde nästa; klockan 22.10. Redan när jag dagen innan hämtade ut min biljett sa kassörskan att det var rätt fullt, och då handlade det dessutom om Ettan, den största salongen.
Jag anlände till biografen och möttes av enorma mängder tonåringar i foajén. Och vad såg jag bredvid biljettkillen om inte en säkerhetsvakt. Suck! Inte en sådan här visning till! En så kallad "högriskfilm", de kallas så - det brukar oftast handla om actionfilmer som lockar stökiga yngel. Jag sa det till biljettkillen när jag gick in - "Säg inte att jag hamnat i en krigszon!".
Jag slog mig ner på min plats och genast blev det lite stökigt, när en kille köpt biljett så sent att han inte kunde sitta bredvid sina polare. Snäll och väluppfostrad som jag är bytte jag plats med pojken. Reklamen rullade klart - och så klev vakten och en kille från SF; Simon, upp på scenen.
När tidigare visningar spårat ur, har det oftast kommit in unga, veka personer ur personalen och nervöst försökt få ordning på situationen. Det funkar sällan. Det krävs en person med pondus.
Simon visade sig vara en ung man med välansat skägg och pondus - och en Don't fuck with me-attityd. Han började med den vanliga informationen - var toaletterna ligger, var utgången finns, och en uppmaning om att slänga skräpet i papperskorgarna.
... Men sedan blev det ord och inga visor! Han bad publiken att ta upp sina mobiltelefoner och genast stänga av dem. Han sa att den förra föreställningen; den jag alltså skippade, hade förstörts. Den unga publiken hade pratat, ringt i mobilerna, burit sig för jävligt åt, och folk kastades ut. Den här gången skulle Simon och vakten köra nolltolerans. "Jag har slängt ut 40 personer, jag har slängt ut 20 personer, det spelar ingen roll, de som stör kastas ut." Han tillade att om publiken inte lyder honom tar vakten i med hårdhandskarna - och om folk fortfarande jävlas, ringer de polisen: "Och de är här på två minuter!".
Simon avslutade sitt anförande med att säga att han trodde att publiken kommit för att ha trevligt, att han och personalen vill ha det trevligt, och att han hoppades att det kommer att bli trevligt.
Simon och vakten lämnade scenen. Filmen rullade igång.
... Och kidsen i den fullsatta salongen satt knäpptysta - det vågade inte ens kolla vad klockan var på sina mobiler. Okej, helt tysta var de inte. Med jämna mellanrum skrek de lungorna ur sig. Oj, vad skrämda de blev av den slemma dockan Annabelles icke så muntra upptåg på vita duken! "Jag ska aldrig mer se en skräckfilm!" sa en tjej efteråt. "Jag var så rädd att jag höll på att spy!".
Efter filmen pratade jag lite med SF-veteranen Bengan, som jag känt sedan min tid på Fantastisk Filmfestival. Han är också en man med pondus. Han är inte bara hård mot de hårda, han är även hård mot de svaga. Bengan berättade om fredagens första föreställning. Det var tydligen mycket fjortisar i salongen, de babblade och bar sig åt, folk kom ut och ville ha pengarna tillbaka, och efter en kvart tände de upp i salongen och slängde ut en skock drägg. Då hade resten av publiken applåderat.
För att sammanfatta: en stor eloge till Simon på Filmstaden för den heroiska insatsen!
Min recension av ANNABELLE kommer så snart som möjligt, jag hinner inte skriva den idag.

-->



torsdag 6 januari 2011

Alla är minsann inte så nöjda med Svinalängorna

Det har snöat hela natten och det snöade fortfarande större delen av förmiddagen. Men nu töar det.

Jag tog en lång promenad under eftermiddagen, med avsikt att hämta en biljett på Filmstaden.

Gick omkring och botaniserade på Hamrelius Bokhandel. Alltid lika trevligt. Hittade de mest besynnerliga böcker ... som jag inte köpte.

Inne på Triangelns köpcenter fick jag se en liten flicka i femårsåldern som hade ett av de dummaste namn jag stött på. Hennes glåmiga morsa ropade irriterat på henne. "Blomma! Blomma! Kom hit! Nej, kom nu, Blomma!"

Strosade runt inne på Söstrene Grene. Jag har aldrig satt min fot därinne tidigare. Nu ska de flytta och har därför 50% på allt i butiken. Tänk! En hel butik full med grejor jag absolut inte vill ha! Och vem fan köper "designertoalettpapper"?

Plötsligt dök en gammal kompis' hustru upp. I vanliga fall hemmahörande i Stockholm. I släptåg hade hon ett gäng tonåringar, varav en var hennes son. De var alla iförda partyhattar; färgglada pappstrutar. Jag fick bara veta att de var ute på uppdrag, innan de gick vidare.

Jag klev in på Filmstaden och där stod jag och pratade en stund med en maskinist.

SVINALÄNGORNA må vara nominerad till åtta Guldbaggar, men alla är minsann inte så nöjda med den.

Nu kör Filmstaden även en textad kopia av filmen. Antagligen med hörselskadade i åtanke - men eftersom folk hela tiden klagat på att de inte hör dialogen eftersom ljudet är så erbarmligt dålig, är det ju positivt för alla som vill se filmen.

En av baggarna SVINALÄNGORNA är nominerad till är den för bästa foto. Och nu kommer vi till det mest uppseendeväckande. Tydligen händer det ofta att publiken kommer fram till SF:s personal för att påpeka att projektorn måste vara felinställd. Eller så är filmkopian skadad. Nej, det ska vara så. Filmen ska se ut så. Det ser för jävligt ut, visst, men det är ju mer kvalitet om det inte är snyggt, det vet vi ju alla vid det här laget. Det är också kvalitet när det är grönskande sommar och solsken utanför fönstret på Luciamorgonen.

På vägen från Filmstaden såg jag åter ett gäng ungdomar med partystrutar på huvudet. Spelade de månne in ÅSA-NISSE 2?

lördag 6 november 2010

Stora presentutdelningsdagen

Det var värst. Jag trodde att allhelgona var en trist helg då man ska sitta inne och trada, när man inte går bort till kyrkogården för att tända ljus för de döda, men det var min själ fullt spring på stan.
När jag traskade bort till Filmstaden blev jag påhoppad av inte en, utan två presentutdelare.
Först kom det några vänliga människor från nya möbelvaruhuset XXXLutz och sa "Välkommen till Lutz, får det vara en liten present?". Notera att de sa "Lutz" och inte "XXXLutz". Ska de dela ut några tusen presenter kan de förstås inte säga "XXXLutz" om och om igen.
Den lilla vita kartongen visade sig innehålla en röd stol. En fullkomligt oanvändbar stol. Den är så liten att knappt ens ett spädbarn kan sitta på den. Jag gissar att stolen är avsedd att vara ett så kallat prydnadsföremål. Förvisso ett elegant prydnadsföremål, men varför inte dela ut något man har användning för? En klädkrok, en vinöppnare, en snidad buttplug, men nej, man fick en stol det inte går att sitta på.
Efter att ha gått ytterligare ett par meter kom en kille och räckte fram en flaska Vitamin Well Antioxidant med persikosmak; den där nya vitamindrycken med så trista etiketter. Killen sa inget annat än "Varsågod."
En tredje kille, iförd skidkläder, undvek jag. Han kom från Lions Alpint och verkade bara dela ut reklam. Men han hade två kaffetermosar och en trave pappersmuggar på ryggen. Hur man skulle få en kopp kaffe av honom framgick inte.
Utanför ett par klädesaffärer stod det illa klädda och piercade ungdomar och protesterade mot djurplågeri. De såg lika plågade ut själv, de små aktivisterna.
Inne på Filmstadens herrtoalett frågade en liten, liten, liten pojke sin farfar eller morfar "Va e de darr?". "Man ska kissa i de där skålarna," blev svaret.

lördag 30 januari 2010

Bio: Precious

Jag har tidigare nämnt hur det kan vara att gå på bio här i Malmö. Senast var det OLD DOGS som sabbades av idioter i publiken. Men den visningen var egentligen en mysig sommardag på en äng! För igår upplevde jag...
BIOFÖRESTÄLLNINGEN SOM GUD GLÖMDE:
NÄR SATAN TOG ÖVER FILMSTADEN

PRECIOUS visades på Malmö Filmdagar i somras, men jag lyckades inte klämma in den bland de sjutton filmer jag såg - och allvarligt talat kändes den inte så lockande. Men nu hade den Sverigepremiär igår, så jag skulle se den 21.20. Snöstorm ute, så jag drog mig för att gå ut, jag övervägde att stanna hemma. Så här i efterhand vet jag att jag borde stannat hemma.
Jag visste att det skulle vara fullsatt, jag hade bokat en av de sista biljetterna, men i vanlig ordning kom inte publiken förrän under reklamen. Och när filmen väl började, kom ett helt gäng tonårskillar, femton-tjugo stycken, kändes det som, men jag vet inte exakt hur många de var. Jag trodde först de gått fel. Varför ville de se ett drama om en 16-årig smällfet, gravid analfabet som lever i misär i Harlem?
Ungarna babblar och babblar och kastar snacks på varandra och skiter i att filmen börjat. När Gabourney Sidibe först dyker upp som Precious, börjar ungarna att asgarva. Det var det roligaste de sett. När hon börjar prata skrattar de ännu mer. En dryg kvart in i filmen dyker det upp en flashback i vilken Precious blir våldtagen av sin far. Detta tyckte slynglarna i publiken var så fantastiskt roligt att de bara skrek rakt ut.
Kort efter detta tändes ljuset och filmen stängdes av. Två unga SF-anställda (tyvärr utan pondus) kom in och förklarade läget: eftersom många ansåg sig ha fått filmen förstörd, kunde de som ville lämna salongen och få pengarna tillbaka. Någon föreslog att de som störde skulle bli utslängda, men de kunde ju inte plocka ut exakt vilka de var. Tonårskillarna skrek "Jag ska knulla din mamma!" till SF-personalen.
Hälften av publiken gick. Killarna satt kvar. En tredje SF-anställd kom in och tyckte att hela rad fyra borde gå. De vägrade. Då gick SF-tjejen för att ringa efter polisen. "Jag ska knulla din mamma, din jävla fitta!" skanderade slynglarna. Fast efter ett tag lämnade kräken salongen. Filmen gick dock inte igång meddetsamma, så då ropade en puckad tonårstjej "Nu har alla jävla blattar gått, så starta filmjäveln!".
Filmen gick igång. Jag tror en tredjedel av den ursprungliga publiken satt kvar. Ett par av dräggen hade lyckats stanna kvar, trots att personalen hotade med att slänga ut alla som pratade. Det dröjde till sista fjärdedelen eller så, innan dräggen började babbla. Tydligen tyckte de att "hiv-positiv" var fantastiskt festligt.

...Men hur var då filmen? För jag såg den ju från start till slut.
Okej, Precious är alltså en makalöst överviktig tjej som bor med sin feta trashmorsa (Mo'Nique) i en sunkig lägenhet i Harlem. Året är 1987. Precious är gravid med sitt andra barn, hon har redan en dotter med Downs syndrom som hon har döpt till Mongo (?!). Precious försvunna farsa är far till båda barnen. Och på grund av graviditeten blir Precious avstängd från sin skola och flyttad till en hjälpklass. De andra eleverna där, är PRECIS som nötterna som satt i biosalongen och kördes ut. Otroligt jobbiga och blåsta.
Den nya lärarinnan Blu Rain spelas av Paula Patton, som är ett riktigt kalaskex och visar sig vara lesbisk. Hon engagerar sig i den udda Precious, som varken kan läsa eller skriva, och inte mycket annat heller. Mariah Carey dyker upp i sin omskrivna roll som ful soctant, och hon är också hjälpsam.
Plötsligt trillar Precious ihop och förs till sjukhus, där hon föder en son. På sjukhuset jobbar det schysste syster John, som spelas av Lennie Kravitz. När Precious kommer hem med bebisen, får morsan psykbryt och slänger ungen i golvet och börjar slåss med dottern. Hon kastar en blomkruka i ryggen på henne. När Precious flyr med sonen nerför de elva trapporna, kastar morsan en TV (!) efter henne. Precious trillar och blodet sprutar, men hon och ungen kommer undan och får flytta hem till missRain och hennes flickvän.
Nä, det är ju ingen munter historia. Fast jag vet inte riktigt vad jag ska tycka. Ibland går filmen för långt; en del scener med den galna morsan tangerar parodi. Samtidigt är filmen rätt coolt gjord här och var, bland annat fantiserar Precious om sig själv som glamorös stjärna, ibland ser hon sig själv som en smal, vit och blond tjej.
Vad gäller realismen kan jag mycket väl tänka mig att det går till precis så här på många håll i USA och säkert även i andra västländer. Man kan ju undra hur folk i dagens samhälle kan undgå att lära sig läsa och skriva, men med tanke påpuckona som kom till Filmstaden blir jag inte förvånad. Dock är PRECIOUS inte en film jag vill se om. Nu har jag sett den, det räckte. Nu vill jag se George Clooney ochninjor.
Jag undrar förresten hur det gick till när PRECIOUS rollbesattes. "Sökes: En fruktansvärt fet svart tjej, direkt grotesk, en riktig flodhäst, som ska spela en 16-åring som mobbas för att hon är ett fläskberg och korkad." Vem känner sig manad att söka en sådan roll? Fast nu ledde rollen till att
Gabourney Sidibe slog igenom rejält. Dessutom var hon 25 när filmen gjordes och inte 16. Och hur fick de tag på dottern? "Sökes: Liten svart flicka med Downs syndrom. Hennes rollfigur heterMongo." Hur många föräldrar till mongoloider vill låna ut sitt barn till något sådant?
Sedan undrar jag om det finns någon baktanke med att två roller spelas av popstjärnor. För de kunde spelats av vilka som helst.






(Biopremiär 29/1)