Visar inlägg med etikett F Gary Gray. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett F Gary Gray. Visa alla inlägg

torsdag 13 juni 2019

Bio: Men in Black: International

Foton copyright (c) Sony Pictures Sweden

En kollega och jag hade diametralt olika åsikter om en detalj i MEN IN BLACK: INTERNATIONAL, när vi diskuterade filmen efter pressvisningen.

- Filmen hade varit mycket bättre utan Chris Hemsworth, sa min kollega. Han verkar tro att han är James Bond!

- Jasså? sa jag. Jag tycker precis tvärtom - filmen hade varit mycket bättre om den bara handlade om att Chris Hemsworth flängde omkring som James Bond!

Det har gått 22 år sedan den första MEN IN BLACK, som hade premiär 1997. De ungdomar - filmens största målgrupp - som tar studenten denna vecka var alltså inte födda när filmen kom, vilket tydligt markerar att denna franchise börjar bli lite till åren. Den första uppföljaren kom fem år senare - och sedan fick vi vänta hela tio år, till 2012, på MEN IN BLACK 3. Nu har det gått ytterligare sju år, och här är den fjärde filmen i serien.

Den ursprunglige regissören Barry Sonnenfield är nu ersatt med FAST & FURIOUS 8-regissören F Gary Gray - och även huvudrollsinnehavarna är nya. Det är nog bara Emma Thompson som återkommer från förra filmen, hon spelar organisationens chef.

Nya huvudpersoner är agent H (Chris Hemsworth) och agent M (Tessa Thompson, ej släkt med Emma). MEN IN BLACK:INTERNATIONAL börjar onekligen rätt bra, med att agent H och hans chef High T (Liam Neeson) år 2016 anländer till Eiffeltornet, där de slåss mot mäktiga utomjordingar som går under beteckningen Svärmen. Därefter hoppar vi tjugo år tillbaka i tiden och introduceras för lilla Molly, som råkar bevittna när hennes föräldrar frågas ut av två agenter från MIB, vilka i vanlig ordning genast rederar föräldrarnas minnen av detta. Agenterna, som inte upptäcker Molly, letar efter en liten rymdvarelse som gömmer sig på Mollys rum.

Detta får Molly att vilja bli MIB-agent, och hon tillbringar tjugo år med att lokalisera den extremt hemliga organisationen. Hon hittar dem, blir antagen, förses med kodnamnet M, och paras ihop med den arrogante och av allt att döma lätt korkade brudmagneten agent H, när hon skickats till London på sitt första uppdrag.

Handlingen efter denna inledning är lite diffus. Det känns nämligen som om filmskaparna hittar på efter hand; som om de inte har något ordentligt manus, utan bara fläskar på med så mycket som möjligt av allting.

High T sätter H och M på ett uppdrag som för dem runt om i världen, till Afrika och Italien, en döende rymdvarelse ger M ett supermärktigt vapen i fickformat, alla vill åt detta vapen, man misstänker att det finns en mullvad på MIB (det är den vi tror det är), alla jagar alla, och mot slutet dyker Rebecca Ferguson upp i en roll som är betydligt mindre än väntat, med tanke på att hon är tredje namnet i rollistan.

En liten, liten varelse som M döper till Pawny (Kumail Nanjiani gör rösten) har en del roliga repliker, framför allt en om det romantiska dramat DAGBOKEN, men övrigt tycker jag inte att MEN IN BLACK: INTERNATIONAL är speciellt rolig. De två första filmerna var kul, eftersom Will Smith skämtade friskt, medan Tommy Lee Jones lyckades vara rolig genom att vara gravallvarlig.Tessa Thompson har inte försetts med några roliga repliker, hon är bra en ung person som visar sig vara osedvanligt duglig när alla andra klantar sig. Chris Hemsworth, däremot, är ju en kille med stor utstrålning och han är lite småskojig med sina lagom misslyckade playboymanér. Men det enda filmen har att bjuda på i övrigt är en massa specialeffekter. Att slänga in en massa konstiga varelser var roligt i den första filmen, men nu kan vi det. Det jagas, det skjuts med strålpistoler, det dånar, konstiga vareler figurerar, och ibland visar sig även Rafe Spall, och jag kommer på mig med att tänka att jag glömt bort vad filmen går ut på.

I artiklar om den här filmen har det stått att Chris Hemsworth och Tessa Thompson från Thor- och Avengers-filmerna samarbetar igen - och jag försökte komma på vilken roll Thompson spelar dessa filmer. Jag var tvungen att kolla upp det. Aha. Valkyrie. Henne minns jag inte. Det säger väl en del om det grunda intryck Marvelfilmerna gör på mig. Fast jag minns inte heller att det är Thompson som spelar den sjungande flickvännen i Creed-filmerna.

En sak som slog mig när jag såg MEN IN BLACK: INTERNATIONAL, är att Chris Hemsworth borde göra Roger Moore-filmer. Kanske inte James Bond, han är för pojkaktig, men jag tror att han hade blivit jättebra som Helgonet!

 

 

 

 

 

 

(Biopremiär 14/6)

måndag 10 april 2017

Bio: Fast & Furious 8

Foton copyright (c) UIP Sweden

Då är det åter dags för svenska biografer att håva in pengar i mängder. Ungefär vartannat år kommer det en ny FAST & FURIOUS-rulle, och landets alla tonåringar går man ur huse för att fylla salongerna kväll efter kväll efter kväll. När jag pratat om saken med biografpersonal, har de sagt att FAST & FURIOUS är det som går bäst - med bred marginal. Förväntade kassapjäser har en tendens att underprestera; superhältar med mera. Visst drar de mycket folk, men aldrig så mycket som förväntat. Men de här bilåkarfimerna går för utsålda hus - och biograferna i storstäderna får ofta kalla in vakter för att hålla ordning under de stökiga visningarna.

I original heter den här nya filmen THE FATE OF THE FURIOUS. Åtminstone i Europa har den döpts om till FAST & FURIOUS 8. För regin står F Gary Gray, som gjorde STRAIGHT OUTTA COMPTON. Och ja, filmen tar väl vid ungefär där den förra slutade. Hur den nu slutade.

Varje gång jag skriver om de här filmerna, påpekar jag att jag inte minns ett dugg av den förra filmen. Så är det förstås även den här gången. Det enda jag minns av FAST & FURIOUS 7 är ett montage med den då nyligen avlidne Paul Walker. Jo, och så var ju Jason Statham med. Av FAST & FURIOUS 6 minns jag bara en stridsvagn. Fast nu ljuger jag. Jag tittade på min recension och såg där en bild på stridsvagnen. Det är onekligen fascinerande att man lyckas göra så här extremt lättglömda filmer. Jag menar, jag kommer ju ihåg vad som händer i DÖDLIGT VAPEN- och DIE HARD-filmerna, jag kan till och med hålla isär de väldigt många FREDAGEN DEN 13:E-filmerna. Men FAST & FURIOUS? Det är omöjligt.

FAST & FURIOUS-serien har gått från bilåkaraction med deckarinslag, till något slags biljaktsbaserade agentfilmer à la MISSION: IMPOSSIBLE. Dom Toretto (Vin Diesel) och hans gäng far jorden runt och bekämpar terrorister och annat slödder. Den här gången spelar Charlize Theron den onda Cipher, som tvingar Dom att byta sida för att hjälpa henne att stjäla ett massförstörelsevapen. Hobbs (Dwayne Johnson) och resten av teamet jagar Cipher och Dom - fast självklart förstår vi att Dom inte blivit skurk på riktigt.

Förra gången försökte Deckard Shaw (Statham) döda Dom och hans team. Det gick inte så bra. Den här gången släpps Shaw ut ur fängelset för att hjälpa våra hjältar.

Jag vet inte om FAST & FURIOUS 8 är bättre än sjuan, men den är nog lite roligare. Jason Statham är rätt kul här, i synnerhet när han spelar mot Helen Mirren, som oväntat har en liten roll. Fast hans långa fajt under vilken han bär på en bebis är snodd från John Woos HARDBOILED. Jag gillar Dwayne Johnsons sätt att slåss - han lyfter upp sina motståndare och kastar dem på andra motståndare.

Kurt Russell är tillbaka som agentbossen mr Nobody, vilket lyfter filmen, och den här gången har han med sig en ung, grön agent spelad av Scott Eastwood. Eastwood är så lik sin far attt det nästan är distraherande - han ser  ut som en ung Clint Eastwood, han rör sig som den ung Clint Eastwood, och han pratar som en ung Clint Eastwood.

Clint?

FAST & FURIOUS 8 är en minut kortare än den förra filmen - men är förstås fortfarande lång som ett ösregn. Slutuppgörelsen håller säkert på i fyrtio minuter, om inte mer. Fast i princip halva filmen är slutuppgörelsen. Det körs bil, flygplan och ubåt. Saker sprängs i luften. Hundratals bilar regnar över en gata. Ett inledande race på Kuba är riktigt bra.  Det är för långt, men inte alltför tråkigt. Bortsett från Vin Diesel. Denne deghög är en av filmhistoriens tristade och mest charmbefriade filmhjältar. Det är tur att karismatiska killar som Jason Statham, Dwayne Johnson och Kurt Russell medverkar.

Filmen slutar med att alla ber bordbön.

Jag gissar att jag om två år kommer att skriva om FAST & FURIOUS 9 och påpeka att jag inte minns någonting alls av åttan.

 

 

 

 

(Biopremiär 12/4)


torsdag 10 september 2015

Bio: Straight Outta Compton

Foton copyright (c) UIP Sweden

I min recension av RICKI AND THE FLASH nämnde jag den märkliga double feature jag hamnade på under Malmö Filmdagar. Först STRAIGHT OUTTA COMPTON och direkt därpå RICKI. Även du kan uppleva denna kombination, eftersom dessa båda filmer har premiär samma dag. Fast det är inget jag rekommenderar.

Självklart var jag skeptiskt till STRAIGHT OUTTA COMPTON. Mycket skeptisk, till och med. Rap och hip-hop är ju inte vad jag lyssnar på. Jag tycker att det är fruktansvärt. Det enda som är värre, är reggae, R'n'B, soul och gospel. Och Gyllene Tider. Och gubbrock. Och Lisa Ekdahl. Men för att vara rap är NWA - som den här filmen handlar om - rätt okej. Detta beroende på att de var tyngre och hårdare än andra. Jag skulle aldrig köpa en platta med dem, men jag kan lyssna på dem utan större problem.

På grund av mitt totala ointresse för rapscenen, kände jag inte till någonting alls om NWA:s och dess medlemmars historia. Jag känner förstås till de mest kända medlemmarna; Ice Cube, Dr. Dre och Eazy-E, men det är nog mest för att herr Cube även skådespelar. Jösses, jag visste inte ens att Eazy-E är död - och det är tjugo år sedan han dog.

STRAIGHT OUTTA COMPTON är regisserad av F Gary Gray, som senast gjorde den halvvissna LAW ABIDING CITIZEN. Den här nya filmen varar drygt två och en halv timme - men faktum är att till skillnad från andra långa filmer, känns den inte lång. Det är bra driv i berättandet, filmen är kompetent gjord. Den är aldrig tråkig.
Det är förstås skådespelare som gestaltar Ice Cube och de andra - de är numera för gamla för att spela sig själva på 1980-talet, då filmen börjar. De här svarta killarna lever då ett hårt liv i Compton i Los Angeles. Mycket våld, mycket brott, och den rasistiska poliskåren gillar att arrestera och/eller misshandla svarta killar, mest beroende på att de är svarta och klär sig som gängmedlemmar. Eller så gör de det i preventivt syfte för att hejda hip hop-vågen. Skildringen av polisen är ensidig; alla framställs som svin. Även svarta poliser gillar att spöa upp killarna från Compton.

Ice Cube (O'Shea Jackson Jr), Dr. Dre (Corey Hawkins), Eazy-E (Jason Mitchell) och deras polare brinner för musiken, de börjar uppträda som NWA (här höll jag på att skriva MNW), och upptäcks av managern Jerry Heller. Heller spelas av Paul Giamatti, och är förstås en skön snubbe med skön frisyr. Giamatti är ju alla favoritskådis.
NWA:s karriär går hyfsat spikrakt uppåt, de tjänar massor med pengar, men deras liv innehåller fortfarande väldigt mycket vapen, våld och droger. Det knakar i fogarna mellan medlemmarna. Förhållandet till Jerry Heller blir allt sämre. Skivbolaget Death Row Records verkar drivas av gangsters och psykopater. Polisen förbjuder NWA att framföra låten "Fuck the police", men de lyder inte. Inga är särdeles sympatiska.

Jaha, och vad finns det mer att säga iom den här filmen? Tja, under eftertexterna visas klipp med riktiga NWA. Killen som spelar Snoop Dogg har en otacksam roll. Ice Cube och Dr. Dre tillhör den här filmens producenter.

STRAIGHT OUTTA COMPTON är rätt bra - men jag lär nog aldrig se den igen. Jag tyckte även att Eminemfilmen 8 MILE var rätt bra, och den har jag inte sett om. COOL AS ICE lär förbli den ultimata rapfilmen.

(Fast jag har inte sett COOL AS ICE. Det borde jag göra. Någon dag.)







(Biopremiär 11/9)