Visar inlägg med etikett Emma Stone. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Emma Stone. Visa alla inlägg

onsdag 28 september 2011

Bio: Crazy, Stupid, Love

Foton copyright (c) 20th Century Fox Sverige/Warner Bros. 
Ja, jag vet att den här recensionen är sen, men jag varken hann eller orkade skriva den innan jag åkte upp till Bokmässan förra veckan. Men som man brukar säga: bättre sent än Björn Runge!
CRAZY, STUPID, LOVE är ett typexempel på en film som om inte förstörs, åtminstone får sig en rejäl törn av ett äckligt slut. Det här är nämligen en till största delen riktigt bra komedi, om den stackars menlöse traderöven Cal (Steve Carell) vars fru Emily (Julianne Moore) en kväll låter meddela att hon är trött på honom och vill skiljas. Och så blir det.
Ganska omgå-
ende börjar Emily att upp-
vaktas av en stilig arbets-
kamrat (Kevin Bacon), medan Cal går in i väggen. Han sitter kväll efter kväll i en bar och beklagar sig - så till den milda grad att den proffsige och yngre brudraggaren Jacob (Ryan Gosling) tröttnar på gnället och ser till att Cal förvandlas till en jävel på fruntimmer han med, efter att först ha stylats om ordentligt. Jacob blir Cals coach - men medan Cal plötsligt spenderar veckorna med att lägra dam efter dam, går Jacob och hittar vad som verkar vara äkta kärlek i den charmiga Hannah (Emma Stone). Kanske behöver han nu hjälp av Cal.
Till detta kommer Cals unge tonåring till son, som är kär i sin lite äldre barnvakt, samt diverse upptåg med grabbens skolfröken (Marisa Tomei), som blir tosig efter att ha fått i sig alkohol. Det hela leder fram till en fantastisk farskarusell med väldigt oväntade vändningar.
... Men tyvärr slutar inte filmen där. Istället har man klistrat på några ytterligare scener med långa tal inför publik, där moralkakorna staplas på rad, och dygd och kärnfamiljen hyllas på de mest krystade sätt. Och det är synd. För Glenn Ficarras och John Requas film är väldigt, väldigt rolig och bjuder på bra skådisar och rollprestationer. Om det inte vore för det kletiga slutet hade jag satt ett högre betyg.





(Biopremiär 23/9)

torsdag 23 december 2010

Bio: Easy A

Foton copyright (c) Sony Pictures Entertainment

Oj!

Oj, oj, oj, oj ... oj!

Det här var verkligen överraskningarnas överraskning.

Förvisso hade jag hört att EASY A blivit en sleeper-hit i USA, men jag trodde att det handlade om ännu en vanlig tonårskomedi i high school-miljö, riktad främst till unga tjejer.

EASY A är en tonårskomedi i high school-miljö och den vänder sig nog främst till unga tjejer. Men filmen är så mycket mer än så. Det här var inte alls vad jag trodde att det skulle vara.

Emma Stone, som är väldigt lik Diana Kjaer, är Olive Penderghast, tonårstjej i övre medelklassen och elev på en sådan där typisk high school i Kalifornien som amerikanska filmer är fulla av. Hon agerar även berättarröst och berättar om sitt tydligen komplicerade liv. Hon pladdrar konstant med sin bästa kompis, den storbystade blondinen Rhiannon (Aly Michalka), och de diskuterar jämt killar och sex.

Dock är de oskulder båda två. Fast på grund av diverse omständigheter råkar den väldigt prydliga, duktiga och föga iögonfallande Olive ljuga för Rhianna och hävda att hon legat med en påhittad kille. Ledaren för skolans religiösa grupp, knäppgöken Marianne (Amanda Bynes) råkar höra samtalet och snabbt sprids ryktet över skolan: Olive är en slampa utan like.

Olive blir plötsligt eftertraktad av killarna och hon ändrar sin stil. Hon går även med på att låtsas utföra sexuella aktiviteter med blyga, bortkomna killar för att de ska få bättre och coolare rykte på skolan.

Men att plötsligt förvandlas till en slampa - om än en fejkslampa - leder förstås även till en massa problem.

Filmens story känns igen från insändarna på till exempel Sydsvenskans Postissida, dit ungdomar - nästan bara tjejer - skriver. Och säkert från alla dessa bloggar och Facebooksidor jag aldrig läser. Problem med att hävda sig uppblandat med en massa konstruerade problem. Ur en vuxen och strikt manlig synvinkel får jag intrycket att unga tjejer oftast skapar många av sina problem själva. De är fixerade vid en massa småsaker och låter dessa dominera. Det passar även bra att skylla dessa problem på män - men vi står ju oftast som frågetecken när brudarna tävlar i bantning och bitchighet.

Om EASY A enbart hade hade handlat om ovanstående hade detta varit ännu en slätstruken dussinrulle. Men Will Glucks film innehåller betydligt mer - framför allt en lång rad vuxna rollfigurer som radikalt höjer filmens nivå. Stanley Tucci och Patricia Clarkson spelar Olives föräldrar och de är fullkomligt fantastiska. De är hejdlöst roliga i sina välskrivna scener.

Thomas Hayden Church spelar en av Olives lärare och han är också väldigt, väldigt rolig. Som lärarens fru ser vi Lisa Kudrow, som är med i några få, kul scener. Och så får vi inte glömma bort att skolans rektor spelas av Malcolm McDowell.

EASY A är fenomenalt underhållande hela tiden; den lyckas få in sina uppenbara budskap, men känns inte predikande, och framför allt är dialogen väldigt bra och större delen av de medverkande utmärkta. Med undantag för Mahaley Hessam, som spelar över som religiösa bitchen Nina. När Olive kallar Nina för "twat" översätts detta med "snippa". Öh? Det är väl för fan ingen som säger snippa?!

Skolan filmen utspelar sig på är väldigt amerikansk med regler och förhållningssätt som är svåra för oss svenskar att relatera till, det är fortfarande lite 1800-tal över det hela, men så är det ju i nästan alla amerikanska filmer. Men jag skulle inte bli förvånad om svenska ungdomar kan relatera till alla de konstruerade problem och situationer som hela tiden skapas i filmen.

Det här är en överraskande intelligent film, och vid ett tillfälle har man klippt in några scener från 80-talets John Hughes-filmer, vilka EASY A på många sätt är en ny variant av. Fast på något sätt känns folket i 80-talsfilmerna coolare.

Och då hör det till saken att jag vägrade se de filmerna på 80-talet. Jag tillhör samma generation som 80-talets bratpack, men jag tyckte de var en hög töntar. Föga kunde jag ana vilken typ av killar som skulle bli populära 25 år senare.

 

 

 

 

 

(Biopremiär 25/12)