Netflix: The Out-Laws

Foton copyright (c) Netflix

Ännu en Netflixpremiär på en Netflixproduktion. Ännu en komedi producerad av Adam Sandler, men utan Sandler själv i rollistan. Ännu en film som verkade kul på pappret, men som i realiteten var lite svår att sitta igenom. Ännu en film om ett förestående bröllop. Ännu en film som slutar med att alla dansar.

Tyler Spindel, som häromåret gjorde Netflixkomedin THE WRONG MISSY, har regisserat den här filmen om den hårt prövade Owen Browning (Adam Devine), en banktjänsteman som ska gifta sig med en tjej som heter Parker (Nina Dobrev).

Owen har aldrig träffat Parkers mystiska föräldrar, som bor i en sydamerikansk djungel. Plötsligt hör föräldrarna av sig, de tänker komma på bröllopet. Inte nog med det, de dyker upp ett par dagar för tidigt, och plötsligt står de upp i Owens kök. Billy och Lilly heter de, de spelas av Pierce Brosnan och Ellen Barkin, och de är rätt märkliga - de är tuffa och hårdföra, och besitter ett bisarrt skämtsinne.

Kort därpå rånas Owens bank av två maskerade banditer. Owen tror att det är de beryktade Spökbanditerna. Inte nog med det, han misstänker att rånarna är Billy och Lilly. Det visar sig att det faktiskt är Billy och Lilly. De är skyldiga en annan skurk en väldig massa pengar och försöker skrapa ihop stålarna genom att råna banker. Av diverse skäl blir Owen indragen och måste hjälpa till att råna banker. De jagas av en FBI-agent spelad av Michael Rooker.

Till större delen är THE OUT-LAWS ganska plågsam att titta på. Den försöker vara lite edgy, med sexskämt, grovt språk och en del oväntat blodigt våld, men att vara edgy misslyckas filmen med. Den är alldeles för amerikansk - sexskämten känns alldeles för barnsliga och omogna, som om det är några 15-åringar som skrivit manus. Det blir lite genant - tycker jag i egenskap av europé. Filmen har även en del problem med tempot - den är inte speciellt lång, den här filmen, men den känns längre än den är. Adam Devine, som påminner lite om Johan Glans till utseendet, är mer fånig än rolig.

Här finns ett par inslag jag tyckte var lite kul. Pierce Brosnan verkar ha kul i rollen, och han och Ellen Barlin skämtar om att de femte James Bond-skådisen var den bästa. Michael Rooker verkar också ha kul. Owens föräldrar spelas av Julie Hagerty och Richard Kind, och de har några roliga repliker. Lauren Lapkus dyker upp i en liten roll som flängd bankdirektör.

Även om jag alltså skrattade till några gånger tycker jag att THE OUT-LAWS är allt annat än bra. Det hela känns alldeles för slappt och oinspirerat, precis som så många andra Netflixkomedier. Det känns som om filmen mest gjorts för att de ska ha något nytt att visa på Netflix. 

... Dock brukar alla dessa slappa Netflixkomedier bli stora tittarframgångar ändå.

 

 

 

 

 

(Netflixpremiär 7/7)

Netflix: The Man from Toronto

Foton copyright (c) Netflix

Jag kom hem från en veckas semester, vilken avlutades med att jag kånkade upp ett par tusen seriealbum och tidningar till min lägenhet, vilket var ett göre, eftersom jag bor högst upp i ett hus utan hiss. På kvällen värkte varenda muskel i min myggbitna kropp, och jag visste inte hur jag skulle sitta i soffan för att det skulle kännas bekvämt. Jag tänkte att jag borde se en film, men jag pallade inte leta min mina hyllor - så jag högg en Netflixfilm som haft premiär medan jag var borta. THE MAN FROM TORONTO.

Jag tittade på filmen, och efter ett tag började jag känna att jag hade sett den här förut. Visst, så känner jag ofta när jag ser filmer, allt har gjorts förr, ibland bättre, ibland sämre, men den här gången var känslan av déjà-vu starkare. 

Jag kollade upp regissören, Patrick Hughes. Just det - det var han som gjorde THE HITMAN'S BODYGUARD-filmerna. Och nu har han gjort THE HITMAN'S BODYGUARD igen - men manusförfattarna har ändrat lite på handling och rollfigurer.

Woody Harrelson, vars far faktiskt var hitman på riktigt, spelar den mytomspunne lönnmördaren Mannen från Toronto. En synnerligen mystisk man som är bäst i världen på sitt jobb. Han är även fantastisk på att få folk att snacka. Hans uppdragsgivare är en lika mystisk, namnlös kvinna som spelas av Ellen Barkin.

Kevin Hart spelar Teddy, en hopplös kille som uppfinner hopplös träningsutrustning, som han gör hopplösa försök att lansera med hjälp av hopplösa reklamfilmer på internet. Han är ständigt positiv, men det går inte så bra för honom. Hans hustru Lori (Jasmine Mathews) älskar honom ändå, och hon älskar honom ännu mer när han för att fira hennes födelsedag bokat en stuga i Onacock, Kanada.

Eftersom Teddys skrivare hade dåligt med bläck, blev utskriften av stugreservationen lite otydlig. Medan Lori är på ett spa, kör Teddy till fel stuga. Därinne väntar några gangstrar på Mannen från Toronto, som ska pressa information ur en tillfångatagen kille. Självklart misstar skurkarna Teddy för att vara den legendomspunna mördaren, och Teddy råkar på grund av sin klantighet få fången att prata.

Då störtar FBI in och skjuter ner skurkarna. Eftersom en gangster tog ett foto på Teddy, tror nu en massa andra skurkar att det är Teddy som är Mannen från Toronto. FBI kräver att Teddy fortsätter att spela rollen, så att de kan sätta dit högsta hönset. Den riktige Mannen från Toronto har dock upptäckt vad som skett, och han spårar upp Teddy. Istället för att döda Teddy, börjar de två samarbeta. Gissa om de blir kompisar på kuppen!

Det här är en actionkomedi som skulle gått upp på bio, men som på grund av pandemin förpassades till Netflix. Och jo, det här ser ut som en hyfsat påkostad biofilm. 

... Men filmen är inte speciellt rolig. Kevin Hart verkar tro att allt blir roligt om man skriker hela tiden. Woody Harrelson ser rätt oinspirerad ut. Och som sagt, det här känns som en film vi redan sett ett flertal gånger tidigare. Den här gången blev det en sämre film. Visst, här finns ett par roliga inslag, men inte tillräckligt för att göra filmen rekommendabel. Det här är en rätt slapp film.

Ursprungligen skulle Jason Statham spela Mannen från Toronto, men han drog sig ut efter bråk med producenterna, och ersattes av Harrelson. Kanske hade det här blivit bättre som en tuffare film med Statham, kanske inte.

En sak som slog mig, är att den här storyn nog funkat rätt bra med en ung Billy Crystal som Teddy - eller kanske till och med en ung Woody Allen. 

Det finns förresten en engelsk film från 1933 som också heter THE MAN FROM TORONTO. 

 

 

 

(Netflixpremiär 24/6)

Bio: The Cobbler

Foton copyright (c) Noble Entertainment

"The Cobbler" betyder "skomakaren" - men tydligen har man tyckt att SKOMAKAREN är en för trist titel på den här filmen. Kanske kommer publiken att associera till "Skomagare-Anton"? Fast en trist titel hade passat på denna trista film - jag kände mest att jag liksom bara satt av tiden när jag såg denna besynnerliga film.

Det var längesedan jag hävdade att Adam Sandler var kul. Jag har nämnt detta åtskilliga gånger de senaste åren, men jag gillade Sandlers tidiga fjantkomedier, men sedan dess har han mest figurerat i rätt outhärdliga filmer; familjefilmer som ska vara både roliga, sentimentala och bjussa på ett fint budskap. Eller åtminstone en moralkaka. THE COBBLER, med manus och regi av Thomas McCarthy som en gång i tiden gjorde STATION AGENT, skiljer sig en aning från de vanliga Adam Sandler-filmerna. Den är sentimental, men i övrigt mest flängd - och att det ska vara komedi glöms bort.

I en prolog som utspelar sig i New York 1903 får vi se en samling judiska män ha möte och beklaga sig över allt elände. En av dem har fått en mystisk symaskin som gått i arv. Han visar upp den för sin lille son och berättar en story om en mystisk vandrare som en dag dök upp, försvann och lämnade symaskinen efter sig. Hopp till nutid. Adam Sandler är Max, som lever med sin gamla sjuka mor. Max driver familjens skomakeri, som gått i arv i fyra generationer; ett jobb Max inte trivs med.

Clifford "Method Man" Smith spelar smågangstern Ludlow, som kommer in till Max och vill ha sina skor fixade. Typiskt nog går Max' symaskin sönder, så han går ner i källaren och rotar fram den gamla symaskinen från prologen. Ludlow dröjer och medan Max väntar, upptäcker han att han och gangstern har samma skostorlek - så han provar de flådiga skorna.

Poff! Då förvandlas Max till Ludlow. Det visar sig att den gamla symaskinen är magisk. Tar man på sig skor som lagats med den, förvandlas man till ägaren. Max är inte sen att utnyttja detta, mest för att kunna ragga brudar och skaffa pengar. Men halvvägs in i filmen går handlingen in på ett nytt spår. Då blir det plötsligt något slags thriller. Ellen Barkin spelar en ond kvinna som vill evakuera alla som bor i området där Max' butik ligger; höja hyrorna, få dem att flytta, och göra stora stålar. En massa gangsters dyker upp och det serveras en rad oväntat blodiga våldsamheter - och Max försöker lösa situationen genom att ständigt byta skepnad. Javisst, det blir lite DARKMAN över handlingen.

För att lära känna en människa måste man gå i hennes skor. Det säger en rollfigur redan i prologen. Och, tja, Max ser väl på andra människor på ett annat sätt efter sina erfarenheter. Han ser även på sitt liv på ett annat sätt. Så fint.

Steve Buscemi spelar den schysste frisören som har sin lokal bredvid Max' butik, och Dustin Hoffman har en liten roll som Max' farsa, som varit försvunnen en längre tid. När filmen närmar sig upplösningen slår det mig att flera konstiga detaljer aldrig förklarats. Men så kommer förklaringen - och den är dum och långsökt och irriterande och gör det hela ännu mer obegripligt. Den stora överraskningen i slutscenerna är vansinnig.

THE COBBLER är en rätt sympatisk film - men den är alldeles för tråkig, omotiverad duschscen till trots, och jag skrattade nog inte en enda gång.

Det äts stora mängder saltgurka i filmen.

Biopremiär 13/6)

DVD: Brooklyn's Finest

BROOKLYN'S FINEST (Future Film)

Det är trångt på landets biografer. Ibland väljer SF att satsa på säkra kort, och kör samma filmer samtidigt på samtliga biografer i en stad. Ibland kommer en gigantisk, efterlängtad blockbuster och lägger beslag på salonger, som blockeras för månader framöver. Ibland går filmerna av någon anledning också upp hos konkurrerande biokedjor, som borde ha ett annorlunda utbud. Ibland görs det felprioriteringar.

Fallet BROOKLYN'S FINEST måste verkligen vara en felprioritering. Det är ganska längesedan filmen gick upp i USA och jag vet inte riktigt hur den gick där; den var nog ingen större kioskvältare. I Sverige gick den inte upp alls. Det finska bolaget Future Film har sedan några veckor en svensk avdelning (det är de som har THE EXPENDABLES och PIRANHA 3D), och nu släpper de BROOKLYN'S FINEST - direkt på DVD.

Visst är det trevligt att filmen släpps, men det är tammefan skandal att vi inte fick se filmen på bio. TRAINING DAY-regissören Antoine Fuquas film är nämligen den tveklöst bästa snutfilmen på flera år! Jag kommer inte ihåg när jag såg en så här bra, hård och skitig snutfilm senast. Var det månne NARC? Visst, jag gillade ju STREET KINGS - den där i vilken Keanu Reeves använder en telefonkatalog som tillhygge när han spöar skiten ur en skurk. Men Fuquas nya film är betydligt bättre.

Själv fick jag nästan se filmen på bio. Häromdagen såg jag den på en specialvisning på Victoriateatern. Det serverades Brooklyn Lager. Visst, bättre än att se filmen på TV, men salongen var för ljus, vilket gjorde bildprojektionen lite blek och grådaskig, och det är ju ingen höjdare att sitta vid kafébord och se film i över två timmar.

Även om BROOKLYN'S FINEST är värd träsmak.

Här får vi följa tre snutar i Brooklyn i tre parallella berättelser, de tre verkar inte känna varandra, men självklart flätas deras öden samman mot slutet.

För några dagar sedan fyllde Richard Gere 61. I den här filmen är han Eddie Dugan, en vanlig konstapel som har sju dagar kvar till pensionering. Han är livstrött och börjar varje morgon med att trycka av en oladdad revolver i munnen och svepa ett glas whiskey. Bland kollegorna står han inte högt i kurs, men när man ska para ihop rekryter med lämpliga veteraner, dyker Dugans namn upp. Motvilligt tvingas Dugan släpa runt på gröngölingar som entusiastiskt vill förbättra världen.

Ethan Hawke är Sal; en djupt troende katolik som samtidigt är en redig flåbuse. Han är i desperat behov av pengar - han har fru, flera barn och nu är tvillingar på väg. Och de bor i en fallfärdig kåk vars mögel gjort frugan (Lili Taylor) sjuk. Sal har hittat ett nytt hus och fått mäklaren att hålla kontraktet, men deadlinen kryper allt närmare - och Sal frestas att göra olagliga saker för att komma över kontanter.

Slutligen har vi Don Cheadle som Tango, en snut som infiltrerat den undre världen. Problemet är att han nu måste se till att hans vänner - Wesley Snipes är en av dem - åker dit. Hans överordnade; en fly förbannad och skrikande Ellen Barkin (Oj, det var inte igår!), lovar att se till så att Tango stiger i graderna - men frågan är om det är värt det.

BROOKLYN'S FINEST är en riktigt hård jävla film. New York framstår som helvetet på Jorden. Det är en krigszon. Polisen befinner sig inte alltid på de godas sida. Eddie Dugan är bara uppgiven; han har ett förhållande med en knarkande hora, men när hans nya, unga partner råkat skadeskjuta en tonåring, väljer Dugan att stå fast vid sanningen, istället för den fabricerade version man vill att han ska dra för att framställa polisen i bättre dager.

Massor av människor stryker med i filmen, blodet sprutar frisk, det är brutalt och snaskigt. Det är genomgående mörkt - även om man faktiskt tillåter en liten ljusstrimma av hopp på slutet.

Framför allt är det här oerhört spännande och bra på de flesta sätt. Som synes är skådespelaruppsättningen smått fantastisk. Förutom de jag nämnt, medverkar även Vincent D'Onofrio. Och det är ju rätt intressant att Richard Gere, som en gång i tiden bara var en tvåltolle och sexsymbol, numera har ett utseende och en spelstil som gör honom perfekt i roller som denna.

Det är jävligt synd att filmen inte gick upp på bio i Sverige. En femte dvärg hänger i luften.