TOPPRAFFEL! sörjer: Eli Wallach

Tuco är död!

Visst trodde vi att han skulle leva för evigt, den gode Eli Wallach, men nu har han kastat in sin mexikanarhatt och begett sig till den stora cantinan ovan molnen. 98 år hann han bli - och han var verksam in i det sista. Jag ser här att hans sista film, en kortfilm som heter THE TRAIN, är i postproduktion just nu, och bara häromåret; 2010, var hnan med i WALL STREET: MONEY NEVER SLEEPS.

Eli Wallach var en av USA:s mest aktade karaktärsskådespelare, född i Brooklyn och utbildad i Texas. Han debuterade 1945 på Broadway och blev en av de första som ägnade sig åt "the method". Han tillhörde kretsen kring folk som Tennessee Williams och Elia Kazan.

Ess i topp

1951 började Wallach att dyka upp i olika TV-serier och 1956 långfilmsdebuterade han i BABY DOLL, i regi av Kazan och med manus av Williams. En enorm mängd roller i TV-serier och långfilmer följde. Vi kunde se honom i 7 VÅGADE LIVET, DE MISSANPASSADE, SÅ VANNS VILDA VÄSTERN, och han spelade mr Freeze i LÄDERLAPPEN på TV!

1966 for han till Europa och gjorde sin mest välkända roll - den som banditen Tuco; den fule, i Sergio Leones DEN GODE, DEN ONDE, DEN FULE. Det blev fler spaghettiwesterns för Wallach och vi kunde se honom mot Terence Hill och Bud Spencer i ESS I TOPP, och mot Giuliano Gemma och Tomas Milian i DEN FEGE, DEN TRÖTTE OCH DEN SLUGE.

Ondskans redskap

Vidare har vi filmer som MACKENNAS GULD, den underskattade skräckfilmen ONDSKANS REDSKAP (det vill säga THE SENTINEL), DJUPET, Steve McQueens sista film MÄNNISKOJÄGAREN, HÅRDA GRABBAR, GUDFADERN DEL III, MYSTIC RIVER, THE HOLIDAY och THE GHOST WRITER från 2010; i denna spelade han "Old man". Några TV-serier vi såg Wallach i är KOJAK, TALES OF THE UNEXPECTED, ALFRED HITCHCOCK PRESENTS, LAGENS ÄNGLAR och I LAGENS NAMN.

Gudfadern del III

I sina sista filmer såg Eli Wallach mer än lovligt skröplig ut, men en gång i tiden var han en intensiv och kraftfull skådis. Faktum är att jag ibland irriterade mig lite på honom - han hade nämligen en tendens att spela över. Å andra sidan ska en rollfigur som Tuco spelas på detta sätt.

ELI WALLACH

1915 - 2014

R.I.P.

Bio: Wall Street: Money Never Sleeps

Foton copyright (c) Twentieth Century Fox
 

Jag har faktiskt ingen aning om jag sett WALL STREET eller ej. Den tillhör de där filmerna jag aldrig såg på bio när de kom, men eventuellt senare på TV eller video. TOP GUN och PRETTY WOMAN är två andra sådana filmer, fast de vet jag bestämt att jag sett på TV, även om jag inte minns så mycket av dem. Men på något sätt känns det som om jag har sett WALL STREET, som om jag känner till rollfigurerna.

I vilket fall, här har vi så den på två sätt kraftigt försenade uppföljaren. Den kommer hela 23 år efter originalet, vilket ju är oerhört sent. Men det är även så att filmen skulle ha haft premiär betydligt tidigare i år. Den visades i Cannes i maj, men därefter beslutade man sig för att göra en del korrigeringar i filmen. Och när den nu till slut går upp på bio, har man extra otur, då ju Michael Douglas väldigt olägligt har drabbats av cancer; alla skriverier handlar om detta snarare än filmen.

Den första filmen slutade med att börshajen Gordon Gekko (Douglas) hamnade bakom lås och bom. Nu släpps han ut, och herr regissör Oliver Stone drar hem några skratt när Gekkos enorma mobiltelefon återlämnas.

Unge Shia LaBeouf är Jake Moore, en lovande kille på börsen. Men inte nog med det - han är även sambo med Winnie (Carey Mulligan), som absolut inte vill veta av sin far - som visar sig vara Gordon Gekko.

Frank Langella är finansmannen Louis Zabel, mannen som Jake ser upp till över allt annat, men när Zabel förlorar allt, tar han livet av sig. Skurken i dramat är den hårdföre, skrupelfrie Bretton James (Josh Brolin, som har ett av Hollywoods bästa ansikten).

Gordon Gekko har skrivit en bästsäljande bok och reser runt och håller uppskattade föredrag, och på ett sådant kontaktas han av Jake. Gekko vill inget hellre än försonas med sin dotter. Och han hjälper Jake i börsvärlden. Gekko håller på att bli en good guy. Eller har han en räv bakom örat?

Förvisso har Oliver Stone skrivit manus till CONAN - BARBAREN och SCARFACE, men som regissör har jag ofta svårt för honom. Han brukar säga vad han vill ha sagt inom fem minuter, och sedan traggar han detta i ytterligare två timmar. Och det får man väl säga att han även gör i WALL STREET: MONEY NEVER SLEEPS.

Självklart är det hela ytterst kompetent på de flesta plan, det strålar om Michael Douglas, men trots detta känns filmen som stor, uppblåst och - låghalt. Den lyfter aldrig riktigt, jag känner inte att jag bryr mig, ibland blir det kanske lite för övertydligt, men framför allt har filmen en tendens att bli rätt tråkig.

Nu såg jag inte filmen i Cannes, men den version som nu går upp ser lite märklig ut på ett par ställen. I början planteras noga det faktum att Jake köpt en förlovningsring. Kommer den att bli stulen? Kommer han att tappa den? Detta glöms helt bort, som om några scener klippts bort. Och några scener på tunnelbanan är märkligt ryckiga och jag undrar om de verkligen var tänkta att se ut så.

Charlie Sheens rollfigur Bud Fox från första filmen dyker upp för några sekunder, även Stone själv har en cameo. Eli Wallach, som är över 90, har en rätt stor roll. Fantastisk gubbe som nästa år ska få en Hedersoscar.

(Biopremiär: 24/9)