Visar inlägg med etikett David Tennant. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett David Tennant. Visa alla inlägg

måndag 15 augusti 2022

DVD/VOD: Det låsta rummet

DET LÅSTA RUMMET (Studio S Entertainment)


Man ska inte döma en bok efter omslaget, bukar folk säga. Man ska heller inte döma en film efter DVD-omslaget. Men nog är det roligare om en bok har ett snyggt omslag, eller hur, och visst vill man hellre se en film med ett lockande omslag. Studio S brukar ha snygga omslag på sina utgåvor. Jag kan reta på på att de sällan använder originalaffischerna, men de gör sällan fula omslag.

... Så DVD-omslaget till DET LÅSTA RUMMET får väl anses vara ett olycksfall i arbetet. Det här ser ut som omslaget till en bok, kanske en självutgiven deckare, med en omslagsillustration inköpt från en bildbyrå. Dessutom fick den svenska titeln mig att tro att det här var en helt annan typ av film än det är - DET LÅSTA RUMMET låter som en klassisk pusseldeckare. Filmens originaltitel är BAD SAMARITAN, och det här är en thriller som emellanåt närmar sig skräckfilmen.

Dean Devlin har regisserat den här filmen. Han är oftast verksam som manusförfattare, det är han som skrivit till exempel UNIVERSAL SOLDIER, STARGATE och INDEPENDENCE DAY. Till skillnad från dessa filmer är DET LÅSTA RUMMET allt annat än bombastisk. Det är en liten, billig, men kompetent gjord film. Den är hyfsad, men den lider av en hel del problem.

Robert Sheehan och Carlito Olivero spelar de två kompisarna Sean och Derek. De jobbar som så kallade valets, de parkerar bilar åt restauranggäster. De är även kriminella, de här två, de drar sig inte för att kolla upp var bilarnas ägare bor, och sedan göra inbrott hos ägarna medan de äter middag.

En kväll anländer en vresig, obehaglig typ; Cale Erendreich (David Tennant), till restaurangen. Han kör en svindyr bil, vilken Sean kör iväg med. Erendreich bor i en lyxvilla, som Sean bryter sig in i. När han söker igenom kåken hittar han en dörr med tunga lås. Han lyckas få upp dörren, och då hittar han en ung kvinna (Kerry Condon) fastkedjad vid en stol. Sean försöker rädda henne, men misslyckas, och han återvänder till Derek.

Sean går till polisen, som inte tror på honom, han går till FBI, som kanske tror på honom. Erendreich vet om att Sean hittat kvinnan, så han ser till att göra Seans liv synnerligen besvärligt.

DET LÅSTA RUMMET är en film som anstränger sig för att vara smart och överraskande hela tiden, vilket innebär att den känns lika långsökt som ologisk. Ingenting av det som sker i filmen hade hänt om inte Sean varit så otroligt klantig. Han tappar saker, han lämnar avtryck efter sig, han stirrar omkring. Vidare så är Erendreich alldeles för smart, kunnig och rik, och han har precis allt teknisk utrustning som krävs för att jaga Sean. Men även han är klantig emellanåt.

Klantig är även en polis som besöker Erendreich för att förhöra honom. Erendreich är uppenbart skyldig, hans ursäkter och förklaringar är genomskinliga, och polisen verkar genomskåda honom. Men! Det gör han inte! Tillbaka på polisstationen visar det sig att polisen väldigt oväntat trodde på Erendreich, Sean anklagas åter för att ljuga.

Jag ser att en del kritiker anmärkt på att slutet känns lite rumphugget och otillfredsställande, några trådar lämnas hängande i luften. Det tyckte jag också. Men - på den här svenska DVD-utgåvan får vi åtta bortklippta scener. Två av dessa är de ursprungliga slutscenerna som reder ut ett par saker. I ett par andra bortklippta scener får vi veta hur Erendreich får reda på en del grejor om Sean. DET LÅSTA RUMMET hade eventuellt blivit en bättre film med dessa scener återinsatta.

Som sagt, filmen är hyfsad. Här finns några bra scener. Men jag tyckte aldrig att den blev särskilt spännande eller otäck, eftersom jag aldrig köpte det som försiggick. Emellanåt känns filmen som en mörk och våldsam ungdomsbok med grön rygg från B Wahlströms.

 Lite överraskande står Joseph LoDuca (EVIL DEAD-filmerna) för den utmärkta filmmusiken, som lyckas lyfta Devlins film ett snäpp.


   


torsdag 13 oktober 2011

Bio: Fright Night

Foton copyright (c) Walt Disney Studios Motion Pictures Sweden
1985 hade Tom Hollands på sin tid ohemult populära FRIGHT NIGHT premiär. Jag såg den då, men har inte sett den sedan dess, och det enda jag minns är att en ung grabb fick vampyren Chris Sarandon till granne och att han tog hjälp av en skräckfilmsvärd på TV, spelad av Roddy McDowall, för att bekämpa den slemme grannen. Jag vill minnas att jag inte var sådär jätteförtjust i filmen, jag minns inte varför. Kanske för att den var så tonårsanpassad? Ett par år senare kom en uppföljare jag inte sett.
Kanske är det för att för att jag inte har originalet i färskt minne som jag uppskat-
tade den här nyinspel-
ningen i 3D. Craig Gillespie, som gjorde LARS AND THE REAL GIRL (!) har regisserat, och Anton Yelchin spelar tonåringen Charleys, vars märklige och nördige kompis Ed (Christopher Mintz-Plasse) är övertygad om att Charleys nya granne i det idylliska förortsområdet är vampyr.
Grannen Jerry (Colin Farrell) är en riktig hunk, men han beter sig onekligen märkligt; håller sig inne dagtid och smyger runt på nätterna. Och folk i trakten har börjat försvinna - snart försvinner även Ed. Jovisst, Ed hade rätt, Jerry är en tvättäkta vampyr, och eftersom ingen förstås tror på Charley, måste han stoppa honom ensam - om han inte kan få hjälp.
Charley letar upp den bisarre Peter Vincent (David Tennant), som har en kitschig vampyrshow i Las Vegas, men den försupne och arrogante Vincent vägrar att hjälpa Charley med hans fjantiga och orealistiska problem. Tills Vincent inte längre har något val och vampyrerna blir allt fler.
Vad jag gillar med den här nya FRIGHT NIGHT, är att det är en rejäl, hederlig vampyrfilm med en riktig vampyr. En elak fan som bara vill ha ihjäl folk. Han är ond och ingen jävla fjolla som glittrar i solljus och blir kär och deppar över sitt öde och sådan skit. Jerry till och med skämtar om jönserierna i TWILIGHT.
Efter en lite trevande inledning går Gillespies film snart igång, och det å det grövsta. Det är gott om fläskig action, splatter och allmänt tjoflöjt. I 3D. 3D-effekterna är många och blodet sprutar ut över publiken, men åtminstone på visningen jag var på, var 3D:n inte den bästa; det var lite väl oskarpt och jobbigt att titta på.
Ibland blir det nästan Monty Python-klass på det hela - Ed kommer tillbaka som vampyr, och en scen med honom verkar inspirerad av Den Svarte Riddaren i THE HOLY GRAIL.
Toni Collette spelar Charleys ensamstående morsa och Chris Sarandon har en liten cameo, där han - självklart - råkar illa ut.
FRIGHT NIGHT kallas "skräckkomedi", men särdeles rolig är filmen inte, rättare sagt, man ska inte förvänta sig en skrattorgie. Däremot är det munter underhållning med en kraftig glimt i ögat. I USA floppade filmen, men fick överraskande bra kritik - dock var det en del som gnällde efter visningarna under Malmö Filmdagar. Men jag har saknat en vampyrfilm med en hederlig vampyrfan; de där tonårstösanpassade filmerna och -böckerna har ju nästan dödat genren.
Extra plus för de coola eftertexterna.






(Biopremiär 14/10)