Visar inlägg med etikett Danielle Harris. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Danielle Harris. Visa alla inlägg

söndag 22 april 2018

DVD/Blu-ray/VOD: Victor Crowley - Hatchet 4

VICTOR CROWLEY - HATCHET 4 (Njutafilms)

Jag söker och söker på TOPPRAFFEL!, men det verkar inte som om jag har recenserat HATCHET III från 2013. HATCHET och HATCHET II skrev jag om, men inte trean. Jag vet att jag har sett den - men jag minns absolut ingenting av den.

Nu har vi alltså fått en fjärde film i serien, inspelad i smyg för att verkligen överraska fansen. Hur många de nu kan tänkas vara. Jag gillade den första filmen och jag tyckte att den andra var rätt okej, men jag skulle förstås aldrig nämna HATCHET-filmerna om jag ombads lista mina favoritskräckfilmer.

Adam Green står åter för manus och regi, efter att hoppat trean, och i huvudrollen ses Parry Sheen som Andrew Yong. Sheen har varit med i samtliga filmer i serien, men när jag kollar upp honom verkar han ha spelat olika rollfigurer varje gång. Andrew Yong spelade han för första gången i HATCHET III.

Nå. Andrew har skrivit en bok om sina fruktansvärda upplevelser i träsket där den odödlige, vanställde seriemördaren Victor Crowley (Kane Hodder även denna gång) härjar. Fast det är förstås ingen som tror på legenden om Crowley, istället verkar alla tro att det var Andrew som slaktade sina vänner i träsket.

Andrews påstridige manager övertalar honom att återvända till träsket för en dokumentär de kan tjäna pengar på. Dock störtar flygplanet de sitter i och det dimper ner rakt i träsket. Och vem är kvar i träsket? Jo, Victor Crowley, förstås. Vem annars?

VICTOR CROWLEY är en renodlad komedi. En makalöst blodig sådan, men regelrätt skräckfilm är det här inte. Det här är en ganska pladdrig film, och humorn är ofta i barnsligaste laget. Ibland påminner det här om en Tromafilm. En väldigt stor del av filmen utspelar sig ombord på det vattenfyllda flygplanet. Det tar sin lilla tid innan slaktandet går igång, men splatterscenerna är fläskiga och ibland kreativa. Förutom Parry Sheen medverkar bland andra Tiffany Shepis, medan Tony Todd och Danielle Harris från de tidigare filmerna återkommer i minimala cameos.

Betyget nedan är lite tveksamt, men filmen är kort, jag hade inte tråkigt när jag såg den, och jag skrattade några gånger. Dessutom är det trevligt med en lågbudgetskräckis som inte ser ut som något några kompisar spelat in hemma på gården..

söndag 18 mars 2012

DVD: Hatchet II

HATCHET II (Scanbox Vision)
Adam Greens HATCHET fick överraskande blandat mottagande när den kom 2007; förvånansvärt många skräckfans gillade den inte alls. Märkligt. För vad fanns det att klaga på? Visst, storyn var väldigt simpel och rollfigurerna var fåniga, men det var ju med flit - och själv tyckte jag att filmen var skitrolig. Jag älskade det överdrivna splattret och blinkningarna till amerikanska slashers från 1980-talet. Fast det är ju klart, jag är äldre än dagens genomsnittsliga skräckfans och jag har sett exceptionelt många usla genrefilmer de senaste 30 åren, därför tyckte jag att HATCHET kändes förhållandevis fräsch och originell - på ett märkligt sätt. Och det var ju ingen tortyrporrulle, eller en mjäkig, CGI-fylld PG-13-spökfilm, eventuellt baserad på en asiatisk förlaga.
Långt om länge har den beryktade uppföljaren släppts på DVD i Sverige, en film som fick ett ännu mer blandat mottagande - och ännu en gång hatades den av enorma mängder skräckfans, medan en handfull sådana verkligen älskade den. Hur som helst, det var dess korta karriär på bio i USA som såg till att den uppmärksammades. Dark Sky Films beslutade sig för att släppa filmen utan att först låta MPAA granska den. Detta är synnerligen ovanligt nuförtiden. Inga censurklipp, ingen R- eller NC-17-åldersgräns. De flesta distributörer tycker att detta är alltför riskabelt.
Men efter bara ett par dagar togs HATCHET II ner från biorepertoaren. De hävdade att biobesökarna klagade på att filmen var åt helvete för blodig och våldsam. Efter att ha sett filmen har jag bara en sak att säga om detta: skitsnack!
HATCHET börjar där den första filmen slutade. Hjältinnan Marybeth (den här gången spelad av Danielle Harris från del 4 och 5 av den ursprungliga HALLOWEEN-serien, och de två nya som Rob Zombie regisserade) slåss med den vanställde, vansinnige mördaren Victor Crowley (Kane Hodder) i Louisianas träskmarker, där Crowley bor. Tja, någon måste väl bo där.
Marybeth kommer undan - förstås, annars hade det ju inte blivit någon film. Eller så hade det blivit en film om någon annan. Nåväl. Marybeth söker upp den mystiske Reverend Zombie (Tony Todd), och efter att ha fått reda på vad hennes släkt har med Crowley att göra, samlar Marybeth och pastorn ihop ett gäng modiga män (och en kåt kvinna) som, efter att de mutats med kakor, beger sig ut för att hitta och döda Crowley; en legend ingen verkar tro existerar.
Gänget blir således överraskat när tosingen faktiskt finns i verkligheten, och han är minsann i slaktartagen och har ihjäl folk på de mest kreativa sätt. Närmare 20 pers får sätta livet till innan vi når det blodsöliga slutet.
Visst - den här filmen är jävligt blodig och våldsam. Men den är långt, långtifrån den mest groteska, vidriga skräckfilm jag sett. HATCHET II rör sig på samma marker som BRAINDEAD. Våldet är sanslöst överdrivet - jag såg filmen med en kompis, och vi skrattade glatt och slog oss på knäna genom hela filmen. Att hävda att den amerikanska publiken tyckte att det här var för mycket kan inte ha varit något annat än ett marknadsföringstrick inför DVD-releasen. Victor Crowley klyver två personer samtidigt med en motorsåg med världens längsta sågblad. Han hugger ner och lemlästar folk, och i den bästa scenen använder han en slipmaskin på en stackares huvud. Det är liksom inte det första verktyg man tänker på om man planerar att mörda någon. Det är extremt blodigt men inte särdeles realistiskt - och den ständiga glimten i ögat Greens film besitter, gör det hela ännu mer muntert och festligt. Här finns även en skojig sexscen som får ett väldigt abrupt, blodsprutande slut.
Storyn är ännu tunnare den här gången, kanske är den alltför tunn. Filmen blir lite tjatig. 
Flera kända namn i skräckbranschen dyker upp i filmen, som regissörerna Tom Holland och John Carl Buechler, RA Mihailoff, som var Leatherface i den tredje MOTORSÅGSMASSAKERN, är med han också, och alla filmer som öppnar med Ministrys "Just One Fix" på soundtracket är bättre än de som inte gör det.
Ett speciellt hedersomnämnande går till herr Lloyd Kaufman, som bidrar med ett gripande porträtt av en man som väldigt koncentrerat äter kakor.
På det hela taget är HATCHET II inte lika bra som den första filmen, men fortfarande ett kul sätt att spendera 87 minuter. Betyget nedan är dock aningen snällt och tveksamt.







torsdag 28 oktober 2010

DVD: Halloween II

HALLOWEEN II (Future Film)

Att Rob Zombie, av alla människor, skulle göra en remake på ALLA HELGONS BLODIGA NATT från 1978 kändes rätt oväntat - är inte han lite för självständig för att syssla med nyinspelningar? Dessutom en fullkomligt onödig sådan. Men år 2007 kom den och här i Sverige gick den direkt på DVD under originaltiteln HALLOWEEN.

Jag har aldrig varit en större anhängare av John Carpenter och filmerna i den första serien, inte ens originalfilmen. Det bästa med den är väl musiken. Jag vet inte riktigt varför jag aldrig imponerats av HALLOWEEN, men det känns som om det är något som saknas i den. Av någon anledning har jag dessutom alltid gillat HALLOWEEN 5 (1989) bäst, och den är allmänt illa omtyckt.

Herr Zombie gjorde sitt bästa för att göra något eget av sin version och utvecklade mördaren Michael Myers en hel del i scener från hans barndom. Första delen av filmen är nästan en helt annan film, men så fort Laurie Strode introduceras blir handlingen i princip densamma. Filmen är blodigare och våldsammare än Carpenters film, men faller på rejält osympatiska rollfigurer - i synnerhet Scout Taylor-Compton som Laurie. Hon bara skriker och svär. Jag önskade livet ur henne på en gång.

ALLA HELGONS BLODIGA NATT 2 (1981) regisserades av Rick Rosenthal, men det påstås att Carpenter fick rycka in och filma några extrascener och lägga till mer blod och våld. Filmen tar vid där ettan slutade och utspelar sig helt och hållet på ett sjukhus - det är en ganska tjatig film.

Rob Zombie har spikat ihop en helt egen uppföljare, det enda hans HALLOWEEN II (2009, som nu gått direkt på DVD i Sverige) har gemensamt med sin namne är att den tar vid där första filmen slutade och öppnar på ett sjukhus.

Men det dröjer inte länge innan Laurie Strode flyr från sjukhuset efter att Myers gått bärsärkagång där. Men det visar sig bara vara en mardröm. Laurie vaknar upp i sin säng och det är ett par år senare. Hon bor hemma hos sheriff Bracket (Brad Dourif) och hans dotter Annie (Danielle Harris, som var Jamie i HALLOWEEN IV och V på 80-talet, och Annie i förra filmen).

Doktor Loomis (Malcolm McDowell) har under de här åren hunnit skriva en bästsäljande bok om Michael Myers och är nu ute på en PR-turné. Folk anklagar honom för att vara avsvarig för Myers' slaktorgie, men han håller inte med. Och Myers är ju död.

Trodde de.

Såklart han inte är.

Michael Myers har bott i ett skjul i vildmarken, där han har odlat skägg och haft drömmar om sig själv som barn, om sin morsa (Sheri Moon Zombie) och en vit häst. Han ser morsan och hästen lite varstans i skimrande drömbilder, och när det går mot Halloween tar han på sig William Shatner-masken och traskar till Haddonfield för att hälsa på Laurie Strode. För precis som i filmen från 1981 visar det sig att Laurie egentligen är Myers' syster.

Så fort Myers är på plats i den lilla staden och almanackan visar den 31:a oktober, börjar antalet medverkande i den här filmen att decimeras. Myers går fram som en slåttermaskin innan det är dags för en twist på slutet. Myers träffar även en liten unge som tittar upp på honom och citerar den lilla flickan i James Whale's FRANKENSTEIN.

Rob Zombies HALLOWEEN II fick genast ganska dåligt rykte efter att den hade premiär i USA förra året. Jag minns inte exakt varför, men väldigt många människor verkar hata filmen, även de som gillade Zombies första HALLOWEEN. Jag förväntade mig en riktigt konstig och misslyckad film, men efter att ha sett filmen förstår jag inte riktigt varför så många blev upprörda.

Visst finns här en del saker att irritera sig på. De flesta av rollfigurerna är ännu en gång osympatiska, ibland direkt hatiska - och precis som förra gången, är Laurie Strode värst. Hon skriker och gråter sig igenom filmen, och de gånger det går att dechiffrera vad hon säger, är det mest "fuck, fuck, fuck, fuck, fucking fuck, fuck you, motherfucker!". Jag önskade att hon skulle få en yxa i huvudet omedelbums.

Dr Loomis är en intressant figur och han har blivit något helt annorlunda än har var i originalserien. Nu plötsligt har Loomis blivit en egocentrisk skitstövel. Om det är positivt eller ej vet jag inte riktigt, men han är ju ingen dr Loomis. Och drömscenerna med Sherry Moon Zombie... Tja, jag vet inte vad jag ska tycka. Är de fåniga? Eller funkar de?

Vidare är filmen åt helvete för mörk, ibland går det inte att se vad som händer, och till på köpet varar filmen nästan två timmar. Det här är en slasher! En slasher ska vara 80-90 minuter, annars tröttnar man. 

Men annars tycker jag att det här är en bra skräckfilm. Handlingen är intressantare än i 80-talsfilmen, och filmen är ibland extremt brutal. När man ser vad som händer i mörkret, alltså. Det är kul att se skådisar som McDowell, Dourif, Harris - och Margot Kidder dyker upp som psykolog.

Här finns också en fantastiskt rolig scen, i vilken dr Loomis deltar i en talkshow. Programmets andra gäst är ... Weird Al Yankovic! Weird Al undrar om det är han som spelar Austin Powers som Loomis' bok handlar om.

Men hur kan man göra en HALLOWEEN-film utan det välbekanta ledmotivet?

Nu lämnar Rob Zombie HALLOWEEN-filmena. Del tre i den nya serien kommer att regisseras av Patrick Lussier som stod för nyinspelningen av MY BLOODY VALENTINE. Och det bådar ju gott!