Bio: Den of Thieves

Foton copyright (c) SF Studios
Avdelningen för filmer som ställer frågor.
DEN OF THIEVES är en film som ställer frågor. Den största frågan är "Vänta nu här, vad hände egentligen? Vad var det han gjorde? Hur då?". När filmen slutade kände jag mig dum, eftersom jag inte förstod den, jag fick inte ihop bitarna - men när jag lämnade biografen och som vanligt diskuterade det som visats med en kollega, visade det sig att han inte heller begripit filmen, och i synnerhet inte slutet. Är min kollega och jag korkade - eller är DEN OF THIEVES otydligt berättad?
Manusförfattaren Christian Gudegast regidebuterar med DEN OF THIEVES. Det är en tjuv och polis-historia som utspelar sig i tjuvhålan Los Angeles; enligt filmen den stad i världen där det sker flest bankrån.
Pablo Schreider spelar bankrånaren Ray Merrimen - hans namn fick mig tro att han och hans liga refererades till som Ray and his merry men. Merrimen leder en stenhård rånarliga bestående av före detta elitsoldater. I filmens inledning kapar de en värdetransportbil. Kuppen går fel, en våldsam eldstrid utbryter, och Merrimens liga går från att "bara" vara rånare till att bli polismördare.
En specialdivision inom Los Angeles polis (eller sheriffer, som de kallas) ska försöka stoppa ligan. Poliserna anförs av Big Nick O'Brien (Gerard Butler). Big Nick är en extremt stenhård snut. Han kedjeröker, super, gör sig impopulär bland kollegor, och i början av filmen lämnar hans fru honom. När Nick introduceras gör Butler intryck av att försöka imitera Mel Gibson som Martin Riggs i DÖDLIGT VAPEN. Skillnaden är väl att Big Nick är en rejält osympatisk typ och så långt ifrån ett charmtroll man kan vara.

Merrimen planerar en synnerligen avancerad stöd. För att komma åt rånarna lyckas Nick plocka en kille Merrimen använder som chaufför, bartendern Donnie. Donnie tvingas att bli polisinformatör. Jag satt under filmen och tänkte att det var värst vad Donnie är lik Ice Cube - men han är ju för ung för att vara Ice Cube. Först efter filmen insåg jag att det ju var O'Shea Jackson Jr - Ice Cubes son; han som spelade sin far i STRAIGHT OUTTA COMPTON. Curtis "50 Cent" Jackson är förresten också med i filmen.
DEN OF THIEVES har stora likheter med Michael Manns HEAT från 1995. Likartad handling, rejält tilltagen spellängd, och tunga eldstrider på Los Angeles' gator. Actionscenerna i DEN OF THIEVES är extremt bra, det ser verkligen ut som om de skjuter på varandra på riktigt; skotten riktigt känns i kroppen även på mig som åskådare.
Jag gillar den här typen av film; tuffa polisjakter på rånare i storstäder. Och i sin genre är DEN OF THIEVES hyfsad. Men den hade kunnat gå från hyfsad till bra om Gudegast låtit filmen handla om människor man känner något för. I stort sett samtliga rollfigurer är osympatiska, oavsett om de är poliser, skurkar, eller bara förbipasserande. Kortare speltid hade också hjälpt. Den stora, avslutande kuppen och dess våldsamma efterspel håller på en timme, eller kanske till och med längre, och drar ut filmen till två timmar och tjugo minuter.

Det vore även önskvärt med lite klarare logik. Big Nick lyckas med det mesta utan att anstränga sig. För att hitta Donnie går han bara in på den märkliga tyrolerbar (!) där Donnie jobbar. Det dröjer inte länge innan Nick förstår att det är Merrimen som ligger bakom, och då börjar Nick att öppet förfölja banditen - och Nick hittar Merrimen utan problem.
Ja, och så är alltså upplösningen mer än lovligt förvirrad.
De som är villiga att bortse från dessa problem kan säkert uppskatta filmen. Som sagt, actionscenerna är utmärkta och här finns ett flertal riktigt bra scener.

     






(Biopremiär 23/2)
-->

Bio: Escape Plan

Foton copyright (c) Nordisk Film

Ibland räcker det med Arnold Schwarzenegger hållande i ett stort jävla skjutvapen. Jo, faktiskt. Jag gillar actionfilm, men som bekant har jag lite svårt för alla dessa glassiga, högljudda och alldeles för slätstrukna filmer som väller över oss - de där actionfilmerna som i USA försetts med PG-13-gräns. Snälla, tonårsanpassade saker. Jag saknar de rejäla grabbfilmerna. Filmer om rediga karlar som får svära och skjuta skurkar så att blodet sprutar - medan de spottar ur sig oneliners.

ESCAPE PLAN är väl inte riktigt den film jag väntat på, men det är ändå ett litet steg i rätt riktning - det vill säga ett steg bakåt, mot 1980-talet; actionfilmens guldålder. För regin står Mikael Håfström, en skåning vars Hollywoodkarriär varit lite väl svajig. Den svajar nog fortfarande, eftersom ESCAPE PLAN inte blev någon större framgång i USA.

... Vilket är förståeligt. ESCAPE PLAN ståtar med både Sylvester Stallone och Arnold Schwarzenegger i huvudrollerna, vilket en medelålders herre som jag tycker är coolt, men de namnen lockar knappast 15-åringar idag. Dessutom är handlingen lite väl långsökt och tillkrånglad.

Stallone är Ray Breslin, en kille som anlitas för att, ähum, fly från fängelser. Breslin fängslas på låtsas, kastas i buren, och så bryter han sig ut - detta för att kontrollera fängelsernas säkerhet. Javisst, jag sa ju att det här är långsökt. Men när det dyker upp en mystisk kvinna från CIA och vill ha Breslin inlåst i ett lika supersäkert som superhemligt fängelse går saker och ting inte som planerat. Den man som uppgetts vara direktör existerar inte - istället styrs den högteknologiska anstalten av den iskalle sadisten Hobbes (Jim Caviezel). Och inte funkar Breslins säkerhetskod som ska hjälpa honom ut om något skiter sig. Breslin är fast - men lär snart känna en viss Emil Rottmayer. Jo, det är förstås Schwarzenegger. Och tillsammans ska de fly, samtidigt som de ska ta reda på varför Breslins lurats i en fälla.

Fängelseaction är en väldigt manlig genre. Nackdelen är att filmerna kan bli lite enahanda om de till större delen utspelar sig i en och samma miljö. Så är fallet med ESCAPE PLAN; betong, metall, instängt. Fast det är ju klart, det hade inte varit några problem för Breslin att fly om han skickats till en öppen anstalt. Det blir lite tjatigt och ibland segt.

Samtidigt är det här precis sådär 80-talshårt som jag vill ha det. Vinnie Jones spelar ett råskinn till fångvakt och han brister ut i ett COBRA-slagsmål med Stallone. Även Stallone och Arnold pucklar på varandra en stund och Arnold säger bra grejor som "You hit like a vegetarian!". Mot slutet plockas de stora skjutjärnen fram och ja, vi får se en sammanbiten Arnold skjuta ner drivor av framrusande motståndare.

Sam Neill har en mindre roll som fängelsedoktor, Vincent D'Onofrio spelar Breslins chef, och Curtis "50 Cent" Jackson är Breslins kollega.

Jag hade föredragit om man hade gjort en rakare och mer röjigare actionfilm med Stallone och Schwarzenegger; något roligare och mer underhållande. Men jag får ändå säga att ESCAPE PLAN är helt okej. Håfström själv hävdar att den innehåller kritik av den amerikanska fångvården, men det vet jag inte riktigt om det framgår.

För första gången någonsin pratar Arnold Schwarzenegger tyska i en film - och just denna scen är riktigt bra. Det känns som om han verkligen kan släppa loss. Ungefär som när Van Damme pratade franska i JCVD. För övrigt var det längesedan jag såg om DEATH WARRANT; Van Dammes fängelsefilm. Jag vill minnas att den är rätt bra.

 

 

 

 

(Biopremiär 6/12)

DVD: Setup

SETUP (Scanbox)

Det är inte utan att man undrar vad Bruce Willis sysslar med nuförtiden. Han verkar inte längre kunna sälja en film på sitt eget namn, och istället dyker han upp i småroller - ibland i udda och/eller obskyra filmer. Påfallande ofta ger han intryck av att vara en vresig gubbe och han brukar framstå som lätt ointresserad.
Det första man ser när man tittar på omslaget till SETUP, är förstås Bruce Willis. Men. Han är med knappt tio minuter i filmen. Förvisso utspridda över hela filmen, men ändå. Istället innehas huvudrollen av Curtis "50 Cent" Jackson, som även producerat. Varför han ville producera just den här dussinvaran förstår jag inte. Han borde dessutom ha hållit sig undan filmkamerorna - han har noll utstrålning och agerar taffligt.
Jackson och vad som verkar vara två vänner visar sig vara brottslingar som ska göra en juvelkupp. Efter att denna avklarats, plockar den ondaste av dem (Ryan Phillippe, som hade en karriär en gång i tiden) fram en picka och skjuter ner Jackson och den tredje snubben. Den tredje dör, medan Jackson mirakulöst överlever och tänker hämnas.
Det här är verkligen skittråkigt. Handlingen är fullkomligt ointressant. För att försöka fixa till det och göra det hela lite häftigare, slänger regissören Mike Gunther då och då in stillbilder och presentationstexter när figur dyker upp ("The Hitman"), och ibland krystas det fram små ovidkommande scener med "ironiskt våld" à la Tarantino, i försök att vara lite rolig. Inte fan blir det kul.
Bruce Willis spelar en gangsterboss som gillar att läsa tidningar tryckta på papper. Gamle favoriten James Remar har en liten roll som Phillippes råskinn till farsa, som sitter på kåken.
Saggigt, degigt och ointressant. Se något annat.