Visar inlägg med etikett Cuba Gooding Jr. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Cuba Gooding Jr. Visa alla inlägg

fredag 6 mars 2015

Bio: Selma

Foton copyright (c) Walt Disney Studios Motion Pictures Sweden
Vissa filmer är precis som man tror att de ska vara. Ibland nästan exakt. I synnerhet biopics om amerikanska hjältar - så kallade angelägna filmer om viktiga händelser och viktiga ämnen. "Inspiring movies". Det är nästan så att man inte behöver se filmerna.
SELMA är en sådan film. Det kändes som om jag redan hade sett den här filmen. Flera gånger om. Ava DuVernays film Oscarnominerades till Bästa film, men den kammade bara en en statyett; den för bästa originalsång - det fullkomligt olidliga rap- & gospel-låten "Glory", av och med Common (som även har en roll i filmen) och John Legend (som inte ska blandas ihop med Johnny Legend).
Den brittiske skådespelaren David Oyelowo spelar Martin Luther King i detta drama om de svartas situation i USA 1965 och om den marsch King arrangerade; i protest mot att svarta inte fick rösta i många sydstater, vandrade hundratals människor från den lilla staden Selma i Alabama till Montgomery. De gjorde två försök, första gången attackerades- och misshandlades de av polis. Lokala politiker gjorde sitt bästa för att stoppa Kings påhitt och president Lyndon B Johnson (Tom Wilkinson) prioriterade andra frågor än att hjälpa "the damn niggers", som han kallade dem enligt den här filmen.
En lång rad mycket kända skådespelare passerar revy i filmen, vissa har väldigt små, marginella roller - Martin Sheen spelar domare, men nämns inte ens i rollistan. Oprah Winfreys bolag Harpo Films har producerat tillsammans med Brad Pitts Plan B, och Oprah har en roll - hon dyker upp flera gånger, men har nästan inga repliker. Hon åker mest på stryk. Giovanni Ribisi är presidentens trådgivare, Tim Roth är den rasistiske guvernören George Wallace, Cuba Gooding Jr:s rollfigur är lite för diffus, och Dylan Baker är J Edgar Hoover.
Martin Luther King framställs i det närmaste som ett helgon. Han är rättskaffens, rekorderlig, sansad och fast besluten vid sina åsikter (men han röker en cigarrett, så han har brister han också). Selmas svarta invånare är rakryggade och stolta. I stort sett alla vita är rasister, korkade bonnläppar och våldsamma svin. Undantagen är en journalist från New York och de präster som reser till Selma för att delta i marschen. Och ja, eftersom King ju var pastor, är det mycket prat om Gud och en hel del predikande.
SELMA innehåller några riktigt starka scener med brutala övergrepp på svarta. Filmfotot är fint, skådespelarinsatserna är förstås bra. Men - det här är bara ännu en "sådan där" film. Den är alldeles för strömlinjeformad, för anpassad för att vinna Oscars, och den är för lik en massa andra biopics, och lämnar mig därför oberörd. Behöver jag nämna att den är för lång? Jag konstaterar att jag inte har så mycket mer att säga om den här filmen.
Den som väntar på att Lilla Fridolf ska dyka upp i filmen, väntar förgäves.







(Biopremiär 6/3)

-->

onsdag 19 mars 2014

DVD: Machete Kills

MACHETE KILLS (SF)

Liksom den första filmen; MACHETE (2010), gick Robert Rodriguez' MACHETE KILLS aldrig upp på bio i Malmö. Jag vet inte om den biovisades utanför Stockholm. Och det är förstås ett jävla oskick att inte biovisa den här. En massa andra udda filmer sätts upp i Malmö, mängder av filmer som rullar för tomma salonger, så nog skulle väl MACHETE KILLS kunna visas en vecka eller två. Är det så konstigt att folk laddar ner filmer?

Nåja. Idag släpps den i alla fal på DVD och Blu-ray. Jag älskade verkligen originalfilmen; det är en extremt cool och underhållande film - och jag hade förstås hört att MACHETE KILLS är sämre, vilket ju tyvärr ofta är fallet med uppföljare. Jo, det stämmer. Filmen är sämre - men illa är det inte. Inte alls.

Danny Trejo (som fyller 70 i maj) är tillbaka i titelrollen och han och agent Sartana (Jessica Alba), som också var med förra gången, är ute för att sätta dit en mexikansk drogkartell. Sartana får dock en kula i pannan och dör redan efter några minuter, medan Machete tillfångatas och döms till döden. Dock ringer USA:s president (Charlie Sheen, som listas under sitt dopnamn Carlos Estevez) och benådar honom. USA behöver Machetes hjälp. Revolutionären Marcos Mendez (Demian Bichir) har snott en missil och hotar USA. Machete ger sig iväg för att leta upp Mendez, och det hela leder till något betydligt större: stollen Voz (Mel Gibson) tänker bege sig ut i rymden med en rymdfärja fylls med utvalda undersåtar, medan världen sprängs i bitar. Sedan ska de återvända till en ny, bättre värld.

Voz är förstås modellerad efter Hugo Drax i MOONRAKER, och rent allmänt är det mycket James Bond över MACHETE KILLS. Bond på uppåttjack. Robert Rodriguez kombinerar ultravåld och grovt språk med typiska Bondjakter och olika manicker; ibland är musiken Bondinspirerad.

Det blir lite för mycket. Lite för fjantigt. Vi får alldeles för mycket CGI-blod och en hel del riktigt kackiga datoranimerade effekter. Jag vet inte om de är medvetet halvtaskiga, jag tror inte det, men det ser lite billigt ut. Dialogen är också lite väl enahanda.

... Men nu har jag sett så många trista, konstnärliga dramer och snäll PG-13-action de senaste månaderna, att jag gillar det här ändå. Ibland behöver man ett frejdigt blodbad. Och MACHETE KILLS är definitivt inte tråkig. Den lejde, maskerade mördaren El Camaleón är kul; bakom maskerna hittar vi Walt Goggins, Cuba Gooding Jr, Antonio Banderas - och Lady Gaga! Gaga är bra som hitwoman. Vi ser även Amber Heard som dubbelagenten Miss San Antonio och Michelle Rodriguez med lapp för ögat som Luz. Tom Savini har en liten roll han med. Mel Gibson är kul som superskurk. Filmen innehåller extremt många actionscener och halshuggningar.

Danny Trejo har 280 (!) skådespelarcredits sedan 1983 enligt IMDb. Och det är synd. Han gör för mycket, han blir uttjatad, och han dyker upp i för mycket skit. Men han är som bäst när han spelar figurer som Machete. Och man kan ha betydligt sämre saker för sig än att se den här filmen.


måndag 14 oktober 2013

Bio: The Butler

Foton copyright (c) Scanbox

"Based on a true story" kan betyda lite vad som helst. Framför allt får man ofta ta ordet "true" med en eller flera nypor salt. Bygger filmen på någons memoarer, får man utgå från att det skarvats en del redan i boken, och sedan har filmskaparna "förbättrat" det hela ännu mer. THE BUTLER bygger på en artikel. Den har jag förstås inte läst, men med tanke på att filmens huvudpersoner råkar uppleva nästan alla betydande händelser under 1900-talets amerikanska historia, känns den här storyn rätt uppdiktad.

Det börjar på 1920-talet. Lille Cecil Gaines lever i fattigdom, de arbetar på en plantage, och en av de grymma plantageägarna skjuter ihjäl Cecils far. Damen i huset (Vanessa Redgrave i en minimal roll) låter Cecil börja arbeta inne i huset, hon ska göra en bra "house nigger" av honom. Han blir minsann en duktig servitör, växer upp, lämnar plantagen och lyckas få jobb som butler på ett etablissemang. Där får han så pass gott rykte att han headhuntas av Vita Huset för att arbeta där.
Medan Cecil, som nu spelas av Forest Whitaker, spenderar dagarna i Vita Huset, sitter hans hustru Gloria (Oprah Winfrey) hemma och kedjeröker och börjar supa. Cecil påstår sig vara helt ointresserad av politik, vilket är en fördel om man är Butler i Vita Huset. Han ser presidenter komma och gå, Eisenhower, Kennedy, Johnson, Nixon, Reagan, och han passar upp alla på samma sätt. Äldste sonen Louis (David Oyelowo) flyttar hemifrån för att studera och aktiverar sig i de svartas kamp för lika rättigheter. Rashatet är stort, Louis kastas i fängelse för jämnan, han hänger med Martin Luther King och Malcolm X, han går med i Svarta Pantrarna, han blir politiker. Hans lillebror är mer sansad och vill slåss för sitt land och inte för sin ras, och när Vietnamkriget bryter ut är det inte svårt att lista ut hur det kommer att gå.

Regissören Lee Daniels är själv svart och han vill här skildra de svartas historia och hur jävligt det var under större delen av 1900-talet och i viss mån än idag. Problemet med THE BUTLER är dock att det blir för tillrättalagt och strömlinjeformat - och lite för otroligt. Vad vet jag, allt är kanske sant, men det blir lite för mycket när familjen Gaines hela tiden befinner sig i världshändelsernas centrum, som vore de familjen Forrest Gump.
Det blir också lite för mycket maskerad över det hela. Whitaker och Winfrey åldras flera decennier under filmen och i synnerhet hon ser efter ett tag mer och mer ut som en vandrande reklamskylt för Buttericks. En farlig massa kända skådisar figurerar i birollerna, varav en del roller är så små att de närmast är statister. Mariah Carey har ingen replik alls som Cecils mor, Robin Williams är Eisenhower, James Marsden är en väldigt idealistisk JFK, Liev Schreiber är en hetlevrad Lyndon B Johnson, John Cusack är Nixon, men om det inte stått att det är han, hade jag aldrig gissat det. Bäst är Alan Rickman som Reagan; Jane Fonda gör Nancy, Vidare ser vi Terrence Howard, Cuba Gooding Jr och Lennie Kravitz, plus autentiska filmklipp med Jimmy Carter, Obama och några andra.

Emellanåt är filmen rätt rolig - men jag är inte säker på att det alltid är meningen att det ska vara roligt. Egentligen är det här förstås en intressant historia - men som helhet är det alldeles för polerat. Den insmickrande pianomusiken förstärker det sliskiga intrycket.







(Biopremiär 11/10)

måndag 20 juni 2011

DVD: The Hit List

THE HIT LIST (Sony Pictures)
På 1990-talet försågs Cuba Gooding Junior med en Oscar och var uppe i smöret. Sedan dess har hans karriär inte gått som planerat och han verkar vara fast i direkt-på-DVD-träsket. 
Thrillern THE HIT LIST är en ganska märklig film. Gooding spelar en mystisk hitman med dunkelt förflutet. Cole Hauser är en man som sitter i en bar och krökar eftersom han är förbannad på arbetskamrater och vänner. De två träffas och Gooding ber Hauser göra en lista på fem personer han vill se döda. Den berusade Hauser klottrar ner fem namn - och fögar anar han att den skumme främlingen faktiskt beger sig ut och börjar mörda dem. Nu måste han stoppas... 
THE HIT LIST öppnar med fräsiga förtexter och musik som hämtade från en Bondfilm. Därefter blir det otroligt ojämnt. Filmen svajar osäkert mellan händelsefattiga, avslagna, direkt tråkiga scener och explosiv action. En ganska intressant story slarvas bort.


lördag 2 oktober 2010

DVD: The Devil's Tomb

THE DEVIL'S TOMB (Scanbox)
Vad hände egentligen med Cuba Gooding Jr:s karriär? Han befann sig under en väldigt kort tid på Hollywoods A-lista och tilldelades en Oscar. Numera är han med i den ena direkt-på-DVD-filmen efter den andra, det kommer flera stycken varje år. Jag kommer osökt att tänka på en annan svart, Oscarsbelönad skådis med Junior i namnet; Louis Gossett Jr. Han trillade också snabbt från A-listan till 80-talets videoträsk.
Vad som gör Goodings DVD-karriär ännu märkligare är att det nästan alltid handlar om riktigt tråkiga och ointressanta filmer. Jämför med andra forna stjärnor som hänvisats till DVD-filmer - Van Damme, Seagal, Dolphan med flera. Att de hamnat där de är nu beror på att actiontrenden på bio dog ut - och deras B-filmer är trots allt oftast hyfsat underhållande om inget annat. Vad som hände med Gooding Jr vet jag inte. Han gjorde kanske en rad felbedömningar, tackade ja till för många kassa filmer. Han ser alltid ointresserad ut i de här DVD-filmerna, som om han tänker "Herregud, jag har en Oscar hemma - vad fan gör jag här?".
Det borde han verkligen ha frågat sig när han gjorde THE DEVIL'S TOMB, oavsett om han har Oscar eller ej. Det borde även resten av folket i den förvånansvärt namnkunniga rollistan ha frågat sig.
Jason Connerys skådiskarriär gick inte så lysande, tydligen har han nu sadlat om till regissör. Det är han som ligger bakom den här filmen om ett gäng klyschigt stenhårda amerikanska legosoldater av samtliga kön, som kontaktas av en mystisk kvinna från CIA. De ska ta sig till en arkeologisk utgrävning där en forskare (Ron Perlman) - kvinnans far - försvunnit och måste räddas.
Cuba Gooding Jr är förstås teamets ledare, Mack, och de tar sig till platsen och beger sig ner i det enorma underjordiska laboratoriet. Där hittar de snart en galen präst med variga utslag i ansiktet. Han är vresig och bär sig åt. Fler märkliga typer dyker upp; Bill Moseley går omkring som något slags levande död med tecken inkarvade i kroppen. Teamet skjuter honom full med bly, men han vägrar att dö. I ett rum hittar de en annan präst, spelad av Henry Rollins. Han babblar på om vad det är som försiggår, men ingen orkar lyssna på honom, så de tejpar igen hans mun.
Det är förstås onda, övernaturliga krafter - bibliska krafter, till och med - som härjar och soldaterna börjar se i syne. Zack Ward har satts som vakt uppe vid ingången, men han får snart syn på en toplessbrud med skitstora boppar - men hon har bh på sig på DVD-omslagets baksida. En kvinnlig soldat jagar en liten spökflicka och blir uppraggad av en annan kvinnlig soldat. De dreglar monsterslem när de hånglar och kysser varandra. Ray Winstone är också med någonstans, men jag missade vem det var, eftersom jag inte var alltför koncentrerad när jag såg den här soppan.
Vad går allt ut på? Jag vet inte riktigt. Mack inser att han hamnat i ett krig som pågått i 2000 år. Jaha. Han verkar inte mer intresserad för det. Inte jag heller. Filmen består mest av att irriterande rollfigurer springer omkring i mörka gångar. Då och då dyker det upp onda monstermänniskor som antingen har bölder i nyllet och spottar blod, eller förvandlas så att de får spökansikten. Man hittar även vad som ser ut som rymdvarelser, men de är visst änglar. Oj, berättade jag för mycket nu? Äh, det vet jag inte. Det spelar ingen roll. Den här filmen är bara trist och kass. Tio miljoner dollar kostade den visst att göra. Det är mer än tre gånger så mycket som en normalbudgeterad svensk biofilm. Undrar vad de lade pengarna på.
Sammanlagt är Ron Perlman med kanske två minuter.