Bio: The Finest Hours

Foton copyright (c) Walt Disney Studios Motion Pictures Sweden
THE FINEST HOURS? Nej, det vill jag inte påstå att det här är. Efter en halvtimme tittade jag på klockan. Därefter tittade jag på den ungefär var femte minut, i hopp om att de två timmarna skulle vara över.
Det här är en Disneyproduktion i regi av Craig Gillespie (nyinspelningen av FRIGHT NIGHT), och som bygger på verkliga händelser. 1952 råkade en oljetanker illa ut i en storm utanför den amerikanska östkusten. Fartyget bröts av, olja forsade ut, men en i besättningen; den synnerligen duglige Sybert (Casey Affleck), lyckades styra den sjunkande farkosten så att det gick på grund. Där satt de och väntade på att bli räddade innan de skulle sjunka helt och hållet.
Chris Pine spelar Bernie Webber vid kustbevakningen. När han introduceras är det 1951 och vi får se att han är en blyg och osäker kille, som ska på blind date med en snäcka som heter Miriam (Holliday Grainger). Hans uppvaktning går vägen. Vi får även veta att han vid en tidigare katastrof misslyckades med att rädda några sjömän, en händelse som gjort att en del tittar snett på honom. 1952 har Bernie och Miriam beslutat sig för att gå åstad och gifta sig, men då sker olyckan med oljetankern. Bernies burduse chef (Eric Bana) beordrar Bernie att ta med sig en handfull män och bege sig ut i stormen för att undsätta fartygsbesättningen. Det blir en strapatsrik räddningsaktion.
Och en tråkig sådan.

Visst är det imponerande scenerier vi serveras. Enorma vågor, båtar som slungas runt, sammanbitna män som skriker. Men det tar ju aldrig slut. Den ena likartade scenen efter den andra avlöser varandra, det är vatten överallt, det är mörkt, snö vräker ner, och stackars Miriam vankar av och an och är orolig för sin Bernie. Det är makalöst tjatigt.
Maffiga specialeffekter, men lite vissen regi. Av någon anledning blir det aldrig det minsta spännande. Bernie Webber är en ganska tradig typ och romansen med Miriam känns påklistrad. Sybert är inte heller någon höjdargestalt. Det är bara Eric Bana som sticker ut och är lite kul i sin lilla roll. Och vad tror ni, kommer den jovialiske kocken som tycker om att sjunga att omkomma?

Under eftertexterna visas bilder på verklighetens Bernie, Sybert, Miriam och de andra. Chris Pine, som har ett mejslat filmstjärneansikte, ser inte alls ut som den riktige Bernie gjorde. Inga av skådisarna liknar dem de gestaltar. Fast det var väl knappast väntat.
Bernie och hans manskap fick medalj och det trumpetas ut att det var den främsta räddningsinsatsen i den amerikanska kustbevakningens historia. Däremot framgår det inte alls hur det gick med det massiva oljeutsläppet. Det, om något, måste väl ha lett till en katastrof?

(Biopremiär 22/4)

-->

Bio: Fright Night

Foton copyright (c) Walt Disney Studios Motion Pictures Sweden
1985 hade Tom Hollands på sin tid ohemult populära FRIGHT NIGHT premiär. Jag såg den då, men har inte sett den sedan dess, och det enda jag minns är att en ung grabb fick vampyren Chris Sarandon till granne och att han tog hjälp av en skräckfilmsvärd på TV, spelad av Roddy McDowall, för att bekämpa den slemme grannen. Jag vill minnas att jag inte var sådär jätteförtjust i filmen, jag minns inte varför. Kanske för att den var så tonårsanpassad? Ett par år senare kom en uppföljare jag inte sett.

Kanske är det för att för att jag inte har originalet i färskt minne som jag uppskat-
tade den här nyinspel-
ningen i 3D. Craig Gillespie, som gjorde LARS AND THE REAL GIRL (!) har regisserat, och Anton Yelchin spelar tonåringen Charleys, vars märklige och nördige kompis Ed (Christopher Mintz-Plasse) är övertygad om att Charleys nya granne i det idylliska förortsområdet är vampyr.
Grannen Jerry (Colin Farrell) är en riktig hunk, men han beter sig onekligen märkligt; håller sig inne dagtid och smyger runt på nätterna. Och folk i trakten har börjat försvinna - snart försvinner även Ed. Jovisst, Ed hade rätt, Jerry är en tvättäkta vampyr, och eftersom ingen förstås tror på Charley, måste han stoppa honom ensam - om han inte kan få hjälp.

Charley letar upp den bisarre Peter Vincent (David Tennant), som har en kitschig vampyrshow i Las Vegas, men den försupne och arrogante Vincent vägrar att hjälpa Charley med hans fjantiga och orealistiska problem. Tills Vincent inte längre har något val och vampyrerna blir allt fler.
Vad jag gillar med den här nya FRIGHT NIGHT, är att det är en rejäl, hederlig vampyrfilm med en riktig vampyr. En elak fan som bara vill ha ihjäl folk. Han är ond och ingen jävla fjolla som glittrar i solljus och blir kär och deppar över sitt öde och sådan skit. Jerry till och med skämtar om jönserierna i TWILIGHT.

Efter en lite trevande inledning går Gillespies film snart igång, och det å det grövsta. Det är gott om fläskig action, splatter och allmänt tjoflöjt. I 3D. 3D-effekterna är många och blodet sprutar ut över publiken, men åtminstone på visningen jag var på, var 3D:n inte den bästa; det var lite väl oskarpt och jobbigt att titta på.
Ibland blir det nästan Monty Python-klass på det hela - Ed kommer tillbaka som vampyr, och en scen med honom verkar inspirerad av Den Svarte Riddaren i THE HOLY GRAIL.
Toni Collette spelar Charleys ensamstående morsa och Chris Sarandon har en liten cameo, där han - självklart - råkar illa ut.
FRIGHT NIGHT kallas "skräckkomedi", men särdeles rolig är filmen inte, rättare sagt, man ska inte förvänta sig en skrattorgie. Däremot är det munter underhållning med en kraftig glimt i ögat. I USA floppade filmen, men fick överraskande bra kritik - dock var det en del som gnällde efter visningarna under Malmö Filmdagar. Men jag har saknat en vampyrfilm med en hederlig vampyrfan; de där tonårstösanpassade filmerna och -böckerna har ju nästan dödat genren.
Extra plus för de coola eftertexterna.

(Biopremiär 14/10)