Serier: Corto Maltese: Under midnatssolen

CORTO MALTESE: "UNDER MIDNATSSOLEN"
av Juan Díaz Canales och Rubén Pellejero efter Hugo Pratt
Faraos Cigarer

"Hallå där, mindre bäste herre!" utbrister du nu. "Korrläser du inte TOPPRAFFEL! innan du publicerar texterna? 'Under midnatssolen'? Vad menas?".
Visst korrläser jag mina texter, även om det förstås händer att jag missar slarvfel, men i det här fallet är det inte jag som stavat fel. Det är förlaget!
Långa diskussioner uppstod på Facebook när detta album kom ut. Det är danska Faraos Cigarer; seriebutik och förlag, som gett ut boken på svenska - och de har slagit något slags rekord i fel på omslaget. Att det bara är ett R i "Cigarer" beror på att det är danska, men resten ...
Tydligen fick albumets svenske översättare; Karl Ridderström, enbart själva serien, medan förlaget själv stod för omslaget. Titeln på framsidan och ryggen blev således felstavad - men än värre är det med baksidestexten. Denna korta text är översatt från danska till svenska med Google Translate! Detta är inte ett skämt från min sida - en kontroll visade att så faktiskt är fallet. Det är inte utan att man undrar varför Ridderström inte fick översätta även omslaget, eller varför Faraos Cigarer inte frågade någon annan svensk. Hur svårt kan det vara? Nyligen hjälpte jag en dansk serietecknare med ett par repliker på svenska, och jag själv tog hjälp av vänner utomlands för översättning av dialog till ett kommande 91:an-avsnitt jag skrivit. Idiotfel som det här drar ju ner helhetsintrycket, boken är dyr, så det är väldigt synd - och man sitter förstås bara och letar efter fler fel.
Under en pubkväll i Stockholm frågade jag en god vän i biblioteksvärlden vad jag ska skriva för albumtitel i min recension. Han svarade att det är den titel som står på titelsidan som gäller. Och titeln är felstavad även där! Dessutom står det "Design och färger" istället för "Teckningar och färgläggning".

Den beryktade baksidestexten.

Tack och lov visar sig Ridderströms översättning vara helt okej. Jag hittade ett fåtal språkfel och några anglicismer, men det är bara små, små anmärkningar i marginalen. Däremot har man haft problem med att få in texten i pratbubblorna - texten varierar i storlek och det är ont om luft kring den.
Nå.
Gamle, gode Corto Maltese.
I gratisboken "En bok om Carlsen Comics", som kom 1979, fanns ett kapitel om Hugo Pratts Corto Maltese. Carlsen hade då gett ut ett inbundet färgalbum om Corto; "De vackra drömmarnas lagun", i sin svit med "Serier för vuxna", som det stod i hörnet på omslagen. Jag fascinerades av texten om Corto, det verkade vara en ... mystisk serie. Jag var långt ifrån vuxen, men blev nyfiken på Corto Maltese.
Det kom att dröja några år innan jag fick läsa om Cortos äventyr, och ännu längre innan jag fick tag på "De vackra drömmarnas lagun". Det bör ha varit i mitten av 1980-talet jag skaffade två andra album, vilka Carlsen gav ut 1981. "Konsert för harpa och nitroglycerin" och "Krigsrosor och vinterdrömmar". Dessa album var i svartvitt och innehöll tre avsnitt vardera. Och jo, det var fascinerande och kanske till och med lite mystiska äventyr.
Hugo Pratts till synes enkla teckningar är vackra och poetiska, sjöfararen och äventyraren Corto Malteses äventyr är, eventuella action- och krigsscener till trots, poetiska och drömska, med anspelningar på litteratur, myter och legender. Serien gjorde djupt intryck på mig - och jag har ett inramat porträtt på Corto på väggen här på Toppraffelredaktionen.
Ytterligare några album kom på svenska; album med Cortos långa äventyr. Någraa av dessa var i färg, vilket är lite synd - Corto Maltese gör sig bäst i svartvitt. Även en handfull korta avsnitt publicerades i kortlivade tidningen Casablanca, för ett par år sedan gjorde Kolik förlag ett försök att ge ut serien på nytt, vilket inte gick så bra, och en DVD-box med de animerade filmerna släpptes överraskande nog i Sverige - vi torde vara förhållandevis få svenskar som kände till figuren. Annat är det i Sydeuropa, där både Corto och den nu avlidne Hugo Pratt är välkända.

Tydligen gav Hugo Pratt sitt förlag tillstånd att fortsätta serien med andra serieskapare efter Pratts död. Pratt dog 1995, så det tog sin lilla tid - men nu har vi ett första album här. Upphovsmännen är spanjorerna Juan Díaz Canales ("Blacksad") och Rubén Pellejero ("Dieter Lumpen", som gick i Casablanca och Magnum Comics).
Jag hörde att mottagandet inte varit det bästa utomlands. Själv är jag lite kluven till "Under midnatssolen" (jag måste anstränga mig för att stava fel!). Som äventyrsserie är det här rätt bra. Det är en ganska intressant historia - om än lite ofokuserad. Corto befinner sig i USA, när han får ett brev från sin gamle vän, författaren Jack London. London har bifogat ytterligare ett brev, vilket han ber Corto leverera till en gammal kärlek. Kvinnan har försvunnit och jakten på henne leder till Alaska, och vidare norrut. Under färden träffar Corto på diverse människor; nya vänner och fiender. Cortos egentliga uppdrag; att leverera brevet, glöms nästan bort under stora delar av äventyret. 78 sidor långt är det - och även på Pratts tid var de kortare episoderna bättre än de längre.
Canales och Pellejero vräker på med detaljer som var vanligt förekommande i Hugo Pratts serier. Corto sitter lutad mot en trädstam och läser. Fiskmåsar flaxar omkring på himlen. Det är väldigt många fiskmåsar i den här serien. Hej, vad det är mycket fiskmåsar! Överallt! Seriens actionscener tecknas oftast på ett annat sätt än Pratts.

Dock infinner sig aldrig den rätta Corto Maltese-stämningen. Det är något som saknas. Detta något är förstås Hugo Pratt. "Under midnatssolen" blir bara en pastisch och det känns oftast som om Pellejero tecknar i en stil som inte är hans egen - vilket han ju faktiskt gör.
Men om man bortser från detta är det alltså en fullt duglig äventyrsserie. Dessutom finns det ju inget som säger att en serie blir sämre när andra tar över. Spirou blev bättre när Franquin tog över, de svenskproducerade Fantomenäventyren är bättre än Lee Falks äventyr, och så vidare. Fast att överträffa Hugo Pratt är nog en hopplös uppgift.
Jag läste "Under midnatssolen" i dess färgutgåva. Den finns även i en dyrare lyxutgåva i svartvitt. Jag har inte sett den versionen, men jag utgår från att teckningarna är snyggare i svartvitt. Omslaget är fortfarande felstavat.

Corto Maltese

Nej, det här ska inte bli någon recension av det nya Corto Maltese-albumet från Kolik Förlag; "Corto Maltese i Etiopien" - helt enkelt beroende på att jag inte fått något recensionsex och därmed inte har läst det.
Men Hugo Pratts äventyrare Corto har alltså äntligen - äntligen! - gjort comeback på den svenska marknaden, efter att ha lyst med sin frånvaro sedan 1980-talet.
Jag satt och läste Sydsvenskan tidigare i eftermiddags, och de ägnade hela framsidan på kulturdelen till att återge en helsida ur albumet, och inuti tidningen recenserar Mattias Oscarsson serien, som är från tidigt 1970-tal.
1979 hittade jag boken "En bok om Carlsen Comics" på Thörnqvists Bokhandel i Landskrona. Det var en synnerligen trevlig bok som delades ut gratis och som presenterade de serier Carlsen gav ut. Äntligen fick jag lära mig mer om Peyo, Franquin och de andra.
I slutet av 70-talet hade Carlsen även börjat ge ut vad de kallade "Serier för vuxna". Den här gratisboken innehöll kapitel om dessa och jag blev djupt fascinerad av Adèle av Tardi, av Bilal och av Hugo Pratts Corto Maltese. Jag hade aldrig sett själva serierna, utan fantiserade om hur de var, vägledd av illustrationerna i boken.
Men några år senare fick jag tag i dem; en del på biblioteket, en del köpte jag - och herrarna Tardi, Bilal och Pratt ligger mig fortfarande varmt om hjärtat.
De kortare avsnitten med Corto Maltese är de jag tycker bäst om - och jag föredrar dem i svartvitt. Det här nya albumet från Kolik är i färg, men jag tycker att Pratts lätt Milton Caniff-influerade teckningar är ännu vackrare i svartvitt.
De två albumen "Konsert för harpa och nitroglycerin" och "Krigsrosor och vinterdrömmar" gjorde djupt intryck på mig, de var djupt fascinerande; trots att de någonstans var äventyrsserier, upplevde jag dem som något annat. Det poetiska dominerade. En dimension som gick förlorad i de animerade filmer om Corto som gjordes för några år sedan.
Bara en sådan sak som att Corto Maltese vad det lider stupar för en sista kulan som avlossas under spanska inbördeskriget är ju ganska oemotståndlig.
Jag är ju ledamot av Svenska Serieakademin, och även om Hugo Pratt gick bort 1995, långt innan jag tillträdde, tycker jag att det är en stor skandal att han faktiskt aldrig fick Adamsonstatyetten för bästa utländska serieskapare.

Corto!

Jag hittade den här lilla kortfilmen om Corto Maltese på YouTube. Tyvärr har jag inte mer fakta om den, men eftersom den är lite repig och hoppig, är den inte purfärsk. Notera den väldigt italienska musiken på ljudspåret! Tyvärr är filmen på italienska utan text, men just det här Corto-avsnittet tyckte jag var oerhört fascinerande när jag läste det i Carlsens svenska utgåva alldeles i början av 1980-talet.
För övrigt skulle jag gärna se fler serieadaptioner gjorda på det här sättet, det vill säga enbart inzoomningar och panoreringar över statiska serierutor, snarare än fullt animerade versioner. Corto Maltese-filmerna kändes ju inte riktigt fulländade, de saknade den där speciella atmosfären.