Visar inlägg med etikett Cole Hauser. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Cole Hauser. Visa alla inlägg

onsdag 18 juni 2014

Bio: Transcendence

Foton copyright (c) Nordisk Film
Lite då och då anländer filmer som har totalfloppat och/eller totalsågats i utlandet, oftast i USA, förstås. Detta behöver alls inte betyda att filmerna är dåliga, tråkiga eller ointressanta. Tvärtom kan de i många fall vara helt okej, underhållande, och ibland riktigt bra. TRANSCENDENCE, regidebut av filmfotografen Wally Pfister, floppade i USA så att det plaskade om det.
... Men av uppenbara skäl kan man inte lita på en kille vars namn är snarlikt Fister. Jag hyste vissa förhoppningar om hans film, TRANSCENDENCE lät lite intressant, men herregud - filmen visade sig vara osannolikt dålig och ett rejält sömnpiller.
Johnny Depp är dr Will Caster, som tillsammans med sin fru Evelyn (Rebecca Hall), forskar om artificiell intelligens och håller på att bygga en maskin som ska samla in allt mänskligt vetande och dessutom utveckla riktiga mänskliga känslor. En militant antiteknikgrupp vill verkligen stoppa detta; de anklagar Will för att vilja leka Gud, så de tar helt enkelt och skjuter den populäre forskaren.
Will överlever skottet - men det visar sig att kulan utsatts för radioaktiv strålning, så han tynar långsamt bort. Innan han dör lyckas han med hjälp av frugan och sin assistent Max (Paul Bettany) gå online - han kopplar upp sig och överför sin själ till sin maskin och Internet. Eller hur jag nu ska förklara det. Will Caster blir ett överintelligent dataprogram. Max kidnappas av terroristerna men ansluter sig med tiden till dem. Wills gamle kollega Joseph (Morgan Freeman) och en FBI-agent (Cillian Murphy) jagar terroristerna, medan cyber-Will existerar i en håla i öknen, där ett stort forskningscenter byggts upp och där Will botar svårt sjuka och handikappade - till exempel får en blind kille synen tillbaka tak vare nanoteknik.
Visst kan man associera lite till 2001 - ETT RYMDÄVENTYR och det intelligenta, talande dator HAL, men på den tiden; på 1960-talet, var artificiell intelligens och i princip även datorer ren science fiction för de flesta. TRANSCENDENCE får mig snarare att tänka på filmer från 1980-talet, då datorer började tränga in i våra hem, och 1990-talet, då Internet var nytt, mystiskt och spännande. Jag köper i stort sett ingenting alls av det som sker i den här filmen. Det känns lite grann som TRON; filmen om en kille som sögs in i ett TV-spel, eller någon av alla de där fåniga virtual reality-filmerna från 90-talet. Efter att Will Caster dött och hamnat på Internet visar han sig på datorskärmar. Där lever han och ler mjukt och pratar ännu mjukare. Tydligen kan han styra lite allt möjligt fysiskt trots att han gått och blivit virtuell. Eller så missuppfattade jag något. I vilket fall är det bara ... jävligt dumt.
Detta berättas i ett tempo som håller kryphastighet. Filmmusiken är saggig. För att vara en thriller är filmen extremt ospännande - och det hela blir ännu mer ospännande, då filmen öppnar med slutet, för att sedan hoppa fem år tillbaka. Vi vet alltså redan från början hur det kommer att sluta. Specialeffekterna är knappast revolutionerande. Dessutom brukar Morgan Freemans namn i rollistan garantera en dålig film. Å andra sidan gillar jag ju Johnny Depp. Terroristerna leds av söta Kate Mara, och Cole Hauser har en liten roll.
Av någon anledning är filmen barnförbjuden. Varför i hela friden då?
TRANSCENDENCE? Snarare TRAMScendence!







(Biopremiär 21/6)

-->



måndag 29 april 2013

Bio: Olympus Has Fallen

Foton copyright (c) Nordisk Film

Förra veckan var jag på så kallad smygläsning av Nöjesguiden, en tidning som numera känns som ett fanzine gjort av barn, för barn. OLYMPUS HAS FALLEN recenseras av en kille som på sin byline ser ut att vara 21, och som tilldelar filmen en dödskalle med motiveringen att den är ologisk, orealistisk och korkad.

Ja?

Vaffan hade han väntat sig? OLYMPUS HAS FALLEN, i regi av Antoine Fuqua (REPLACEMENT KILLERS, TRAINING DAY, BROOKLYN'S FINEST), är den roligaste och mest underhållande actionfilm på bra länge; på flera månader, kanske flera år. Det här är toppraffel från början till slut, jag hade kul och skrattade och hejade på hjälten hela tiden. Snacka om tjoflöjtaction!

Filmer i vilka USA invaderas av ondsinta nationer är en fin genre. Den mest kända är väk RÖD GRYNING från 1984, där ryssen anfaller. 2012 kom en nyinspelning, släppt som RED DAWN direkt på DVD i Sverige, och i denna anfaller Nordkorea. 1986 kom det en TV-film, UNDER SIEGE, som släpptes på video i Sverige som TARGET U.S.A. - och som Kjell Alinge tjatade om och gav betyget Guld i sitt radioprpgram "Eldorado". Här är det islamistiska terrorister som slår till - och USA är förstås oförberett. Peter Strauss är FBI-chefen som försöker hitta och stoppa de illasinnade, och filmen är faktiskt inte så dum (varför har inte den släppts på DVD? Känns som en Studio S-film).
En som dock var beredd, var Chuck Norris. Förstås. Som bekant är det mycket möjligt att Joseph Zitos INVASION U.S.A. från 1985 är världens bästa film alla kategorier. Kubaner och ryssar anförda av Richard Lynch invaderar Florida - men där väntar Chucken, som tillsammans med sina alligatorer går omkring och säger "Time to die!" och skjuter allihop.
I år kommer det två stycken "Die Hard i Vita Huset". Senare i sommar har Roland Emmerichs WHITE HOUSE DOWN premiär. Jag har förstås bara sett trailern, men i filmen spelar Channing Tatum en polis som befinner sig i Vita Huset när tungt beväpnade fiender slår till. Jamie Foxx spelar USA:s president och Tatum verkar ha lånat Bruce Willis' blodiga linne. Emmerichs film verkar vara den sämre i denna explosiva duo.

I Antoine Fuquas film är Gerard Butler före detta elitsoldaten Mike Banning, numera en av presidentens (Aaron Echart) livvakter - och dessutom polare med the Top Guy och dennes lille son. OLYMPUS HAS FALLEN öppnar med en bilolycka där Banning lyckas rädda livet på presidenten men för att göra detta tvingas offra the First Lady (Ashley Judd, vars roll är minimal). Arton månader senare är Banning trött på det skrivbordsjobb han degraderats till. Han har även lite problem med sin flickvän (Radha Mitchell), som är läkare. För att liva upp situationen tänker de gå på bio.

Av detta biobesök blir det ingenting, efter en delegation från Sydkoreas regering anländer till Vita Huset - och de flesta i delegationen visar sig vara rejält onda nordkoreaner som, anförda av en le fan som heter Kang (Rick Yune), vill återförena Nord- och Sydkorea som en enda kommunistisk stat, samt se USA lida som Koreas folk gjort. Därför tänker de kapa samtliga amerikanska atomvapen och bomba landet tillbaka till Jura.
Jäkla osis för koreanerna att de missat en man i Vita Huset - Mike Banning (som bär skjorta och slips och inte linne). Koreanerna kidnappar presidenten och hans närmaste, och gömmer sig i en bunker från vilken de håller videokontakt med ställföreträdande presidenten; herr talman Trumbull (Morgan Freeman) och dennes stab, som bland andra innefattar CIA-chefen (Angela Bassett) och en vresig general (Robert Forster). Även Banning håller radiokontakt med sina landsmän - generalen tycker att Banning ska lämna, medan Trumbull beter sig tryggt och fadrligt och litar på Banning. Det gör han förstås rätt i - för trots att fienden lever jävel runt om i staden och demolerar Vita Huset, är Banning fullkomligt ostoppbar när han ensam massakrerar terroristerna. Han hinner till och med ringa sin flickvän och kolla läget.
OLYMPUS HAS FALLEN är en film från Millennium Films; dotterbolaget till Nu Image som producerar biofilm. Huvudbolaget Nu Image producerar billiga direkt på DVD-filmer (om de inte slutat med det), och den här filmen ser ut och känns som en av Nu Images actionfilmer från 1990-talet försedd med jättebudget och stora namn. Ja, det här är en typisk 80-talsfilm. Fast gjord idag. Den är bitvis osannolikt korkad och dum - vilket i det här fallet är en fördel. Det var längesedan vi fick ett rejält COMMANDO-slagsmål man mot man och kamp mot klockan - och en kontrollpanel som tar upp ett helt rum. Hemliga koder ska knappas in.

Filmen är hejdlöst patriotisk; den amerikanska flaggan figurerar ymnigt, både Trumbull och presidenten håller varsitt patriotiskt tal, de sista ord som yttras i filmen är "... The United State of America!", och jag fick lust att ställa mig i givakt och göra honnör och trumpeta "God bless America!". All denna patriotism och alla klyschiga tal är helfestliga - liksom stora delar av dialogen. Det är inte utan att jag undrar hur amerikaner ser på det här - om de också tycker att det är jönsigt, eller om de tar allt på allvar och håller med. (Å andra sidan är väl Sverige ett av världens minst patriotiska länder - och vår flagga ser mer ut att höra hemma på somriga kafferep än i tuffa actionfilmer)
Filmen är (tack och lov) "Rated R" - det är en rejält blodsölig film full av svärande hårdingar. Dessutom är actionscenerna inte helt sönderklippta. Man ser vad som sker. Och trots alla flygplan som kraschar i monument och helikoptrar som trillar ner i Vita Huset påverkas inte Mike Bannings hörsel. Det mesta omkring honom sprängs i luften. Men han var kanske hörselskadad sedan tidigare? Den där öronsnäckan är kanske en hörapparat.

Cole Hauser spelar en snäll livvakt som utbrister "Olympus has fallen!" när Vita Huset tas över, Dylan McDermott är en livvakt som visar sig vara förrädare, men vi får aldrig veta vilken film Banning och hans flickvän går och ser när biffen är klarad.

OLYMPUS HAS FALLEN är en film för medelålders grabbar som gillar när det smäller mycket medan manliga män gör manliga saker. Som att prata tufft i walkie-talkies.

A GOOD DAY TO DIE HARD var som bekant en rätt rutten film. Detta måste vara den riktiga DIE HARD 5! OLYMPUS HAS FALLEN är ungefär som TURINHÄSTEN - fast tvärtom.








(Biopremiär 3/5)

måndag 20 juni 2011

DVD: The Hit List

THE HIT LIST (Sony Pictures)
På 1990-talet försågs Cuba Gooding Junior med en Oscar och var uppe i smöret. Sedan dess har hans karriär inte gått som planerat och han verkar vara fast i direkt-på-DVD-träsket. 
Thrillern THE HIT LIST är en ganska märklig film. Gooding spelar en mystisk hitman med dunkelt förflutet. Cole Hauser är en man som sitter i en bar och krökar eftersom han är förbannad på arbetskamrater och vänner. De två träffas och Gooding ber Hauser göra en lista på fem personer han vill se döda. Den berusade Hauser klottrar ner fem namn - och fögar anar han att den skumme främlingen faktiskt beger sig ut och börjar mörda dem. Nu måste han stoppas... 
THE HIT LIST öppnar med fräsiga förtexter och musik som hämtade från en Bondfilm. Därefter blir det otroligt ojämnt. Filmen svajar osäkert mellan händelsefattiga, avslagna, direkt tråkiga scener och explosiv action. En ganska intressant story slarvas bort.