Visar inlägg med etikett Claire Denis. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Claire Denis. Visa alla inlägg

måndag 3 juli 2017

DVD/Blu-ray/VOD: Trouble Every Day

TROUBLE EVERY DAY (Njutafilms)
Claire Denis' TROUBLE EVERY DAY visades i den officiella sektionen i Cannes 2001. Jag var i Cannes då, men jag såg den inte. Jag tror inte att jag ens noterade att den visades. Kanske var det den trista, intetsägande titeln som fick mig att välja bort den.
Dock minns jag att en eller ett par kollegor frågade om jag sett en blodig, fransk kannibalfilm med Béatrice Dalle. Det hade jag inte. När jag fick veta att det var TROUBLE EVERY DAY som åsyftades, ångrade jag att jag inte såg den.
Nu, sexton år senare, har jag sett filmen. Och jag kan väl inte säga att jag missade något den där gången i Cannes. Det här är en typisk filmfestivalfilm; den typ av arthousefilm med chockerande inslag de är så förtjusta i där nere i Cannes.
Vincent Gallo innehar huvudrollen - ett faktum som borde få varningsklockorna att ringa. Gallo spelar Shane Brown, en man med fett hår. Han och hans fru åker på bröllopsresa till Paris - ett grått och smutsigt Paris som ser ut som valfri öststat.
Shane beter sig konstigt. Att resan gick till Paris beror främst på att han vill hitta en läkare han en gång samarbetade med. Shane har nämligen fått en släng av kannibalism. Fast han verkar kunna behärska driften.
Värre är det med läkarens fru (Dalle). Hon hålls inlåst, eftersom hennes sex- och kannibaldrifter är okontrollerbara. Fast ibland kommer hon över någon stackare som hon sätter tänderna i.
TROUBLE EVERY DAY jämförs med David Cronenbergs filmer - fast den påminner mer om en Abel Ferrara-film. Anslaget är pretentiöst. Det funkar så länge de pratar franska, men så fort det pratas engelska blir det lite konstigt. Märkliga repliker som fälls på onaturliga sätt - som fallet ofta är i konstnärlig film. Allt ackompanjeras av riktigt vissen, sövande musik.
En halvtimme in i filmen har det fortfarande inte hänt någonting alls - inte mer än att folk går omkring, eller står och tittar på något. Under den sista halvtimmen bjussas det på en del sex, blod, och en scen där Vincent Gallo onanerar och sprutar i ett tvättfat, medan hans fru står utanför badrumsdörren och gråter.
"Drama/skräck" står det på DVD-omslagets baksida. "Tråkig" är en annan beskrivning.
Vill de se bra blodig, fransk skräck med Béatrice Dalle - se INSIDE, som faktiskt är hårresande otäck på riktigt.
Upptäckte nu att jag både sett och recenserat Claire Denis' film SVINEN. I min recension skrev jag att jag nog skulle glömma bort den ett par veckor senare. Och det stämde. Jag kom alltså inte ihåg att jag sett den.
 









-->

måndag 25 november 2013

Bio: Svinen

Foton copyright (c) TriArt Film

Nu blir det franskt här på TOPPRAFFEL! - för omväxlings skull. Nej, där var jag förstås ironisk. Som bekant går det upp en hel del fransk film på svenska biografer. Förvisso sällan de stora franska publikfilmerna; de som fransmännen går man ur huse för att se, det vi får är bara arthouseprylarna. Men ändå.

SVINEN är Claire Denis senaste film och som visades i Un Certain Regard i Cannes i våras - och jag konstaterar att jag nog aldrig sett någon av Denis' tidigare filmer. Såtillvida jag inte sett någon på en festival och genast glömt bort den. Jag har trots allt en tendens att glömma bort mycket av det jag sett på festivaler enbart för att jag lovat att skriva om dem. Jag har liksom inte hjärtat med.

SVINEN är en dunkel film. Det finns en bra och intressant historia någonstans i filmen, men jag fick inte grepp om denna medvetet fragmentariska och konstnärligt stökiga film, där kronologin tydligen är uppbruten och aldrig förklarad - jag ögnar igenom ett par andra recensioner och pustar ut när det står klart att jag inte är ensam om att inte uppfatta vad som är nutid och dåtid.
Vincent Lindon (från ALLT FÖR HENNE) är Marco, en sjökapten som kommer hem till Paris för att hjälpa sin syster Sandra (Julie Bataille), vars man begått självmord. Sandras dotter Justine (Lola Créton från MIN UNGDOMS KÄRLEK) har råkat ut för enorma problem och spenderar stora delar av filmen med att stappla omkring naken på stan med blod rinnande nerför låren. Allt elände skylls på den slemme affärsmannen Laporte (den obehaglige Michel Subor), som har barn med en viss Raphaëlle (Chiara Mastroianni, dotter till Marcello Mastroianni och Catherine Deneuve), som Marco genast inleder en romans med. Marco är dock ute efter hämnd och han hamnar på en rejält sunkig bordell ute på vischan, där unga kvinnor våldtas och misshandlas framför filmkameror. Hädanefter kommer jag att se på majskolvar med nya ögon.
Det här är ett drama med klara drag av thriller. Ja, det borde väl egentligen vara en ren thriller - om Claire Denis hade haft vett att berätta storyn lite rakare. Men det gör hon alltså inte. Det är bitvis suggestivt, men totalt oengagerande. I princip alla medverkande är osympatiska - de är svin allihop. Marco är inte precis en hjälte, människorna runt honom är obehagliga - med undantag för Justine, vars namn förstås får oss att associera till De Sades utsatta romanfigur.

Det är grått och lite tråkigt och om några veckor har jag säkert glömt bort filmen.







(Biopremiär 22/11)