Visar inlägg med etikett Christopher Lloyd. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Christopher Lloyd. Visa alla inlägg

onsdag 2 juni 2021

Bio: Nobody

Foton copyright (c) 2020 Universal Studios. All Rights Reserved.

Nu blir det våld här på TOPPRAFFEL!

Det var verkligen inte igår jag recenserade en biopremiär. Det har inte skett sedan november förra året. Men nu har ju som bekant Filmstaden öppnat sina biografer igen.

Den omtalade filmen NOBODY har väckt stort intresse i vissa kretsar. Antagligen mest beroende på att den har Bob Odenkirk i huvudrollen, och Odenkirk är populär bland folk som tittar mycket på TV-serier. Själv tittar jag helst på TV-serier som har Peter Falk i rollistan, så för mig är Odenkirk mest känd från långfilmer som den mer än utmärkta NEBRASKA. Jag vet inte om man kan hävda att det är oväntat att 58-årige Bob Odenkirk nu gör som Liam Neeson och blir actionhjälte, men han är inte den förste jag skulle tänka mig i den här rollen. Dock är han inget oävet val.

NOBODY känns nästan som en "Best of"-film, ett collage av en massa andra actionfilmer, böcker och serietidningar. Den stillsamme huvudpersonen har ett förflutet som hårdför agent - som i TAKEN och otaliga andra filmer. Huvudpersonen har ett vanligt, trist jobb - som i TRUE LIES. Hjälten går loss på skurkarna som en enmansarmé - som till exempel Marvels hjälte the Punisher. Hjälten går runt bland tatuerare för att hitta en viss person - som i COBRA. Här finns även en hel del likheter med JOHN WICK. Detta är inte så konstigt, eftersom manuset är skrivet av Derek Kolstad, som också skrev JOHN WICK. För regin står ryssen Ilya Naishuller, som tidigare bara gjort en långfilm; HARDCORE (den som heter HARDCORE HARRY i original), och som jag inte sett.

Bob Odenkirk spelar den stillsamme Hutch Mansell, en man med ett trist jobb - stort plus i kanten för att hans chef spelas av Michael Ironside! Hutch är gift med Becca (Connie Nielsen), men deras äktenskap har gått i stå. De bor med sina två barn i ett typiskt amerikanskt villaområde, och Hutch misslyckas gång på gång med att få soptunnan tömd. Han lever ett tryggt men tradigt liv, den här Hutch.

En natt tar sig två inbrottstjuvar in i familjen Mansells hem. Sonen kastar sig över en av dem och Hutch har chansen att oskadliggöra dem med en golvklubba han greppat, men han väljer att avstå. Familj, grannar, poliser och kollegor förstår inte varför Hutch avstod och lät inbrottstjuvarna komma undan. Eftersom filmen utspelar sig i Amerika tycker alla att det är en självklarhet att man ska ha skjutvapen hemma, så att man enkelt och smidigt kan skjuta ihjäl alla inkräktare.

Efter modigt övervägande beslutar Hutch sig för att leta upp inbrottstjuvarna. Han har trots allt ett hemligt förflutet, den fridfulle Hutch, och vet hur man hanterar skurkar. En nattlig bussfärd urartar dock när ett gäng galna ryska gangstrar kliver ombord och hotar passagerarna. Hutch tar hand om situationen, en lång, ytterst väkoreograferad fajt ombord på bussen är nog ett av filmhistoriens råaste slagsmål. 

Ryssarna hamnar på sjukhus. En av dem har livshotande skador, han är son till den psykopatiske gangsterbossen Yulian Kuznetsov (Alexey Serebryakov); en kille som gillar att snorta kokain, sjunga schlagers, och mörda folk. Yulian lyckas ta reda på vem det var som nitade killarna på bussen, och snart ger sig en mindre armé ut för att leta upp- och döda Hutch.

Hutch är väl förberedd. Dessutom har han hjälp av sin gamle far; en före detta agent spelad av Christopher Lloyd, och en tidigare kollega, som görs av RZA.

Blodet flyter friskt och liken staplas på hög, när Hutch Mansell spelar jazz på vinyl och pangar ryssar. Eller hugger, slår, eller spränger ihjäl dem. NOBODY är en exceptionellt våldsam film. Mot slutet går actionscenerna överstyr; till en början var de förhållandevis realistiska, men Hutch och de andra utvecklar nästan superkrafter, och de kan fånga pickadoller i luften som i tidiga John Woo-filmer, och skurkarna siktar värre än rymdimperiets stormtroopers.

Esetiskt skiljer sig NOBODY en hel del från JOHN WICK. Den senare utspelar sig i en neonblänkande fantasivärld och har ett utstuderat filmfoto. NOBODY är smutsigare och har ett drag av independentfilm. Det myckna och grova våldet till trots håller filmen en aningen lättsam ton, en ironisk distans, och flera scener och repliker är roliga. Slutscenerna närmar sig ren komedi. Det ligger även en del kul låtar på soundtracket.

NOBODY lider av en viss brist på originalitet, men det brukar ju sällan vara ett problem när det gäller actionfilmer. Huvudsaken är att de levererar vad de lovar. Och NOBODY är en film som levererar. Nedanstående betyg är kanske i snällaste laget, men filmen höjer sig rejält över mängden actionfilmer idag, när de flesta actionfilmer inte levererar vad de lovar. Jag hade inte tråkigt alls när jag såg filmen, och eftersom den bara varar 92 minuter - en utmärkt längd - höjer jag betyget ett snäpp. 

En av gangstrarna ombord på bussen spelas förresten av den schweiziske kampsportaren Daniel Bernhardt. Att Bob Odenkirk skulle kunna rå på honom är ungefär lika osannolikt som att Micke Nyqvist skulle ha en chans mot Keanu Reeves i JOHN WICK (i vilken Bernhardt också medverkade).



 

 

(Biopremiär 4/6) 

måndag 29 november 2010

Bio: Piranha 3D

Foton copyright (c) FutureFilm

Jag antar att förklaringen till den väldigt sena Sverigepremiären på PIRANHA 3D beror på att det är trångt på landets 3D-dukar. Själv såg jag filmen på en pressvisning i somras, och USA-premiären var ännu tidigare.

Joe Dantes PIRAYA från 1978 är en jättekul film, jag föredrar den framför HAJEN, vilken den förstås var en cash-in på (jag har ju flera gånger tidigare nämnt att HAJEN är en av mitt livs stora besvikelser, eftersom hajskrället inte var Godzillastort, vilket jag som barn 1975 inbillade mig att det skulle vara).

PIRAYA 2 (1981) är James Camerons officiella långfilmsdebut, även om han fick sparken och inte regisserade hela filmen. Detta italienska raffel om flygande pirayor är hur knasigt som helst; det påminner inte det minsta om originalfilmen, som var medvetet komisk. Men jag tycker inte att Cameron ska skämmas för den här filmen, den är långtifrån lika skittråkig som AVATAR. Och AVATAR innehöll inga flygande pirayor, vilket självklart hade lyft den filmen.
Här har vi så Alexandre Ajas pirayafilm. Det har diskuterats huruvida detta är en remake på Dantes film eller en tredje del i serien. Själv skulle jag nog påstå att detta är film nummer tre - men den skulle lika gärna kunna vara del ett i en helt ny serie.* Den har ingenting med de tidigare filmerna att göra.
Med unge fransmannen Aja bakom spakarna vet man aldrig vad man kan förvänta sig. Jag gillade inte hans genombrottsfilm SWITCHBLADE ROMANCE aka HAUTE TENSION; det dumma slutet sabbade mycket. Hans remake på THE HILLS HAVE EYES var väl heller inget vidare, medan hans MIRRORS - en remake även den - var otroligt tråkig. Aja hade potential att göra en tråkfest av PIRANHA 3D, ett tredimensionellt gäspningsmaraton.
Därför är det roligt att konstatera att PIRANHA 3D är ett toppraffel utan like! Ja, jävlar i min låda! Det här är tveklöst årets 3D-film! Rättare sagt, detta är den bästa 3D-filmen sedan MY BLOODY VALENTINE och THE FINAL DESTINATION; den sistnämnda har nog de bästa 3D-effekter jag sett hittills (och man slapp blåa rymdvarelser).
Det hela börjar med att Richard Dreyfuss spelar en herre som sitter ensam i en eka och fiskar i Lake Victoria, när båten plötsligt dras ner i en mystisk virvel. Dreyfuss dör alltså redan i prologen, så det här är ingen spoiler!
Det visar sig att det skett ett jordskalv på sjöns botten, och tack vare detta har tusentals mordiska och ovanligt stora pirayor sluppit ut ur de grottor där de varit instängda sedan urtiden.
Dags att introducera våra huvudpersoner. Elizabeth Shue är den tuffa sheriffen Julie Forester, som tillsammans med sin vicesheriff (Ving Rhames) undersöker mystiska försvinnanden. Julie har en tonårig son, Jake (Steven R McQueen), som inget hellre vill än vara ute och festa med de andra kidsen i stan. Ni förstår, den här populära badorten svämmar över av sexiga brudar och partysugna snubbar. Till på köpet anländer Derrick Jones (Jerry O'Connell); en kille som producerar något slags porrvideor som dock verkar hyfsat snälla. Han ska bege sig ut i en båt med sitt team och filma några osedvanligt kåta brudar - och Jake erbjuds följa med.

Tyvärr kräver Julie att Jake ska stanna hemma och passa sina småsyskon. Dessa småungar tycker dock att de kan klara sig själva, så medan Julie är ute och hittar halvt uppätna människolik, åker Jake ut på sjön med porrfolket. Till på köpet hålls det wet t-shirt-tävling i stan! Jajamen! Och tävlingarna leds av Eli Roth; regissören som gjorde HOSTEL-filmerna.

Snart får förstås Julie reda på att det är pirayor som är i farten, och Christopher Lloyd dyker upp som dr Goodman och ser ut att komma direkt från TILLBAKA TILL FRAMTIDEN, och han berättar att det min själ inte är vilka pirayor som helst.

Självklart är man försent ute med varningarna. Pirayorna slår till och tuggar i sig alla festande ungdomar så att det står härliga till.
Bitvis är PIRANHA 3D fullkomligt fantastisk. Jag ville resa mig upp och jubla och applådera. Filmen är förvisso skjuten i 2D och konverterad till 3D, men till skillnad från till exempel CLASH OF THE TITANS och THE LAST AIRBENDER, hade man hela tiden 3D i åtanke. Därför bjuds vi på en rad riktigt coola och uppfinningsrika scener, varav en sticker ut, den som inehåller en... Öh... Nä, det ska jag inte avslöja.

Fast mest beryktad är undervattensbaletten. Den är alldeles enastående. Två helnakna brudar simmar långsamt omkring under vattnet till klassisk musik. I 3D. Man blir alldeles tårögd.

Filmen innehåller även den bästa topplessdöd jag sett, hår- och ansiktsavslitning med utombordsmotor, uppätna rövar, och oräkneliga andra superblodiga dödsfall - alla skildrade med samma glada humör. En rollfigur säger "Wet T-shirt..." när han dör.

Ska jag anmärka på något, är det att en del rollfigurer är lite väl osympatiska eller jobbiga. De är sådär amerikanskt omogna och gapiga.

Men herregud, hur ofta får vi se en riktigt rejäl exploitationfilm på bio? Med en budget på 24 miljoner dollar? I 3D? Just det! Så här fläskiga monstermassakrer får vi sällan se. Eller så här mycket naket. Och splatter. Och naket i kombination med splatter. Och Ving Rhames gå omkring med en utombordsmotor och karva upp pirayor.

Det finns all anledning att fira. Under 2010 har det förvisso kommit flera filmer som är bättre än Ajas film, men ska du bara se ett enda fett toppraffel - i 3D! - i år, ska du självklart se PIRANHA 3D!

*Jodå. Även om PIRANHA 3D inte drog in de förväntade jättesummorna i USA, är en uppföljare på väg under 2011. John Gulager ska regissera filmen som fått namnet PIRANHA 3DD (jag skojar inte).








(Biopremiär 3/12)