Bio: Hail, Caesar!

Foton copyright (c) UIP
Jag har slutat att se fram emot bröderna Coens filmer, eftersom jag ofta blir besviken. Jag ser att jag visst gav INSIDE LLEWYN DAVIS en trea i betyg, men jag minns ingenting alls av den.
... Men så kommer då nya komedin HAIL, CAESAR! - och den visar sig vara en av brödraparets allra bästa filmer. Det här är det bästa de gjort sedan O, BROTHER WHERE ART THOU? från år 2000. Dessutom är det den roligaste film jag sett på väldigt, väldigt länge - som komedi är filmen enastående.
Förra veckan hade TRUMBO premiär; en film om Hollywood på 1940- och 50-talen. HAIL, CAESAR! känns lite som en tandemfilm till TRUMBO, för även Coensbrödernas film avhandlar kommunister och mäktiga skvallerkrönikörer i Hollywood.

Det är tidigt 1950-tal. Josh Brolin spelar Eddie Mannix, som jobbar på filmbolaget Capitol. Han är något slags fixare som reder ut alla problem och håller produktionerna på rätt köl. Och stora problem uppstår under inspelningen av det episka romardramat HAIL, CAESAR - A TALE OF THE CHRIST. Filmstjärnan Baird Whitlock (George Clooney), som har huvudrollen, drogas under inspelningen och förs bort - Wayne Knight (Newman i SEINFELD) är skitrolig som den harpspelande, nervöse statisten som drogar Baird. Baird förs bort och hamnar hos en grupp kommunistiska manusförfattare, som vill ha hundra tusen dollar i lösen för stjärnan.
Mannix har fler problem att lösa. Vattenbalettstjärnan DeeAnna Moran (Scarlett Johansson) är gravid, vilket absolut inte får komma ut - hon är inte gift, och hennes image är att vara oskuldsfull. Regissören Laurence Laurentz (Ralph Fiennes) spelar in ett drama och tvingas placera den bonnige cowboyskådisen Hobie Doyle (Alden Ehrenreich) i huvudrollen som elegant societetskille. Hobie kan inte agera. Och så dyker Tilda Swinton upp som tvillingarna Thora och Thessaly Thacker, konkurrerande skvallerkrönikörer som hatar varandra. De motsvarar Hedda Hopper och de vill göra ett avslöjande som kan krossa Baird Whitlocks karriär.

Det enda sättet att göra klassisk Hollywoodmusikal på idag, är att göra en film om det gamla Hollywood - och bröderna Coen går verkligen loss i den här filmen. Estetiskt sett är HAIL, CAESAR! en film som får en att trilla baklänges med mungiporna uppe vid öronen. Filmen går i sköna TechniColorfärger, miljöskildringen är utmärkt, och vid ett par tillfällen serveras shownummer som skulle kunna vara hämtade ur MGM-filmer från 50-talet - som den Esther Williams-inspirerade vattenbaletten med Scarlett Johansson i centrum.
... Och så har vi Channing Tatum. Jösses. Han spelar Gene Kelly-varianten Burt Gurney. Även om han bara medverkar i ett par scener, så står dansnumret med sjömän på en bar ut. Gene Kelly torde applådera i sin grav. Det här måste ses - det är otroligt imponerande. Vem hade förväntat sig det här av Channing Tatum?

Det förekommer fler kända namn i rollistan, ibland i minimala roller: Jonah Hill, Frances McDormand och Clancy Brown, för att nämna tre. En av smårollerna får jag inte glömma:
Christopher Lambert! Han gör sitt livs roll som den svenske regissören Arne Seslum. Ge karln en Oscar! Jag skrattade så att jag grät när han pratade om sin fru och sina barn hemma i Malmö.
Alden Ehrenreich är strålande som den sjungande cowboyen. Jag kände igen Ehrenreich, men kunde inte placera honom. Nu kollade jag upp honom. Han medverkade i Francis Ford Coppolas usla TWIXT, men han gjorde även den manliga huvudrollen i floppen BEAUTIFUL CREATURES. I min recension av den sistnämnda skrev jag att Ehrenreich ser lite udda och gammaldags ut, och det är väl därför han funkar så otroligt bra i HAIL, CAESAR!

HAIL, CAESAR! är verkligen en film för cineaster - men jag hoppas att även "vanliga" biobesökare går och ser den. Sådana här filmer går det inte en på hundra, det går knappt en på tusen. Filmer som den här görs alldeles, alldeles för sällan nuförtiden. HAIL, CAESAR! är oförskämt rolig, underhållande, och en njutning från början till slut!

(Biopremiär 19/2)

-->

DVD: Ghost Rider: Spirit of Vengeance

GHOST RIDER: SPIRIT OF VENGEANCE (Nordisk Film)

Jag har för mig att jag såg ett par bilder på Marvelhjälten Ghost Rider när jag var barn och tyckte att han verkade hur tuff som helst. Senare; i början av 1980-talet, publicerades ett par avsnitt i den kortlivade tidningen Atlantic Special, där den brinnande motorcykelknutten kallades Spökryttaren. Jag tyckte nog mest att serien var förvirrad. Vad höll karln på med? Jag har gjort ett par försök att i vuxen ålder läsa moderna inkarnationer av Ghost Rider, men det har inte funkat. Det hela känns lite krystat. Figuren gör sig utmärkt som poster eller som dekoration på en skåpbil. Han är grafiskt sett intressant - men så mycket mer är det inte.
I slutet av 90-talet träffade jag några amerikanska killar i min ålder i Cannes. De kom från ett litet filmbolag och sa att ett av deras projekt var att filmatisera Ghost Rider. De sa att Johnny Depp klampat in på deras kontor i USA och sagt att han ville spela huvudrollen, eftersom han älskar serien. Jag visste inte om jag skulle tro på killarna. Folk hittar på en hel del för att imponera. På flyget hem läste jag i Variety att Depp var intresserad av rollen. Killarna hade inte ljugit.
När filmen väl kom 2006 var det Nicolas Cage som spelade Johnny Blaze; stuntföraren som säljer sin själ till Djävulen och då och då förvandlas till en hämnande demon med brinnande kranium. Filmen blev ingen större succé, själv såg jag den aldrig på bio och när jag väl klämde DVD:n kände jag ingen större entusiasm. Som sagt: det är lite krystat och lite för konstigt - och filmen var inget vidare; inte medryckande, inte tillräckligt cool.
Tydligen tyckte inte Nicolas Cage heller att GHOST RIDER blev speciellt bra, något han antytt i intervjuer. Därför ville han och producenterna få rätt på det hela i denna uppföljare, vilken Cage hävdar är ett slags reboot. I USA - och i Danmark, faktiskt - biovisades GHOST RIDER: SPIRIT OF VENGEANCE i 3D. Här i Sverige dumpas den icke förvånande direkt på DVD och i 2D.
Kritiken utomlands har inte varit den snällaste, men jag förväntade mig ändå en kul och underhållande film; en film som skulle vara bättre än originalet.
Jag blev rätt förvånad när jag konstaterade att filmen faktiskt är sämre än den första filmen.
Vi befinner oss i "Östeuropa". Inget specifikt land, bara östra Europa. Vilket ju kan innebära vad som helst. Det innebär även att filmen ser lite billig ut, som en påkostad Steven Seagal-film. Jag läser att filmen är inspelad i Rumänien.
Det är action på en gång. En massa människor som inte introducerats far omkring och har sig och jag undrar vad det är som händer.
Jag fortsätter att undra vad det är som händer.
Violante Placido från THE AMERICAN är Nadya, som ser ut exakt som Izabella Scorupco. Hon har hamnat i knipa på grund av sin son Danny (Fergus Riordan), eftersom Djävulen vill ha tag på Danny. Av någon anledning. Ciarán Hinds spelar Djävulen, som traskar omkring som en vanlig man. Idris Elba är en motorcykelåkande fransk präst som ska skydda Danny. Onda MC-knuttar dyker upp lite då och då.
Och Spökryttaren? Jo, Johnny Blaze är en lidande man. Han vill bli kvitt förbannelsen. Han förvandlas till Ghost Rider och hamnar i bråket mellan Djävulen och Nadya. Fast man vet aldrig riktigt vilken sida Ghost Rider står på. Om han är god eller ond. Men om inget annat kan kan kissa eld, vilket vi får se ett par gånger. Sedan åker de till något slags kloster eller vad det är, och minsann om inte Christophe Lambert sitter där och häckar med sina munkar. Lambert är skallig och har en massa tecken i ansiktet. Han visar sig snart vara ond. Och Blaze har blivit kvitt sin förbannelse, så han kan inte bli Spökryttaren och rädda Danny och världen när Djävulen kommer. Hur ska det gå?
Jag satt flera gånger och tänkte "Vad är det jag tittar på?". Mot slutet började jag faktiskt även att säga det. Högt. "Vad är det jag tittar på?". Det händer en massa saker. Alla jagar alla. Det är action. Hjälten brinner. Han slår folk i huvudet med kedjor. Och det är inte det minsta engagerande.
Nicolas Cage spelar över på ett komiskt sätt i vissa scener. Sin vana trogen. Och av någon anledning går Ghost Rider som om han har skitit på sig.
GHOST RIDER: SPIRIT OF VENGEANCE är regisserad av Mark Neveldine och Brian Taylor, som gjorde CRANK-filmerna och GAMER. De skrev även manuset till megafloppen JONAH HEX. Jag får nog erkänna att jag tycker att JONAH HEX, alla brister till trots, är bättre än den här förvirrade spökryttarhistorien. Anthony Head från BUFFY medverkar en minut i början, innan han blir skjuten.
Det här ser ut och känns som en direkt-på-DVD-film. Hmm. När jag tänker efter: vore det inte coolt om  Marvel startar en D2DVD-etikett och producerar filmer som kanske inte funkat på bio, men som ändå har en tillräckligt stor fanbase för att det ska löna sig. Punisher-uppföljare, Werewolf by Night, Mästaren på karate och liknande. Jag hade sett dem.

Det Grymma Svärdet 2

Som barn var jag väldigt fascinerad av sword & sorcery, detta beroende på att jag upptäckte Conan i Marvels tappning redan som sexåring. Övrig fantasy har jag aldrig riktigt gillat, mest beroende på fjöntighetsfaktorn med jönsiga namn, alver och älvor, och rollspelare. Men sword & sorcery, det är ju lite grann som vilda västern med svärd.

När jag såg John Milius CONAN - BARBAREN på bio vid premiären på Imperial i Landskrona, var jag salig i flera veckor efteråt. Jösses, det var kanske det bästa jag någonsin sett! Det tyckte jag förvisso efter varje ny film jag såg på bio, men CONAN ÄR ju den bästa fantasyfilm som gjorts.
En tid efter att CONAN visats, hade ännu en svärdfilm premiär på Imperial: Albert Pyuns DET GRYMMA SVÄRDET. Jösses. Jag stod utanför biografen och tittade suktande på den supertuffa affischen, målad av en Frazetta-wannabe. Vilken stenhård filmtitel! DET GRYMMA SVÄRDET! Få anade väl att det 25 år senare skulle komma en svensk kulturtidskrift med samma namn...
 
Jag minns inte varför, men jag såg aldrig DET GRYMMA SVÄRDET på bio. Var jag sjuk, kanske? Men jag minns när min klasskompis Thomas berättade om hur äckligt det såg ut när hjälten korsfästs och drog ut spikarna ur händerna. Uj.
Filmen kom på VHS från Hemvideo, men jag lyckades aldrig hyra den. Faktum är att jag inte såg den förrän i början av 2000-talet, då jag köpte Anchor Bays DVD som förstås har den mindre grymma originaltgiteln THE SWORD & THE SORCERER.

Albert Pyun har gjort en väldig massa filmer. En del bra och riktigt häftiga - som första NEMESIS och MEAN GUNS. En del mindre bra. Och intressant nog har min gamle kompis Gary Daniels medverkat i två Pyun-filmer; KNIGHTS och HEATSEEKER, och nej, just de är väl inte så lyckade. Nu är det längesedan jag såg en Pyun-film. Men det är intressant att debuten DET GRYMMA SVÄRDET är hans bästa film. Kanske för att det är sword & sorcery? Trots att det är lågbudget, håller filmen en viss klass. Pyun är nämligen visuellt begåvad. Därför är filmen överraskande snygg. Handlingsmässigt är det mer tjoflöjt än till exempel CONAN - BARBAREN, lustigt nog känns den mer som ett nummer av Marvels Conanserietidning än Milius' film.

Varför skriver jag nu allt det här? Jo, därför att nu, 27 år senare, håller en uppföljare på att spelas in: TALES OF AN ANCIENT EMPIRE, som jag tycker bör få den svenska titeln DET GRYMMA SVÄRDET 2: NU ÄNNU GRYMMARE. Filmen har en egen hemsida, som återfinns HÄR. På den finns det bilder och videosnuttar och en massa annat. Lee Horsley, hjälten från originalet, är faktiskt tillbaka! Dock inte i huvudrollen. Störst namn är rutinerade sword & sorcery-killen Kevin Sorbo, som ju var både Herkules på TV och Kull på bio, samt Pyun-veteranen Christophe Lambert. Tyvärr ingen Richard Lynch som skurk den här gången.

Vad gäller handlingen verkar det av synopsiset att döma inte riktigt vara en regelrätt uppföljare. Albert Pyun står dock fortfarande för regi.