Netflix: Konferensen

Foton copyright (c) Netflix

Ännu en Netflixpremiär, denna gång på en svensk film, producerad av SF Studios.

Bra svenska skräckfilmer är vi inte bortskämda med. Oftast får vi mög som sumprunkarfilmen CANCELED, som hade premiär härommånaden, eller filmer som är alldeles för tama och tråkiga. Nästa vecka ska jag se Lisebergs-slashern KARUSELL, men eftersom det står "Från produktionsbolaget bakom FEED" på affischen, hyser jag inga större förhoppningar. FEED är en usel film.  

KONFERENSEN är en skräck-komedi bygger på en roman från 2021 av Mats Strandberg. Jag kan inte jämföra filmen med boken, eftersom jag inte läst den - min litteraturkonsumtion inskränker sig numera till ingresser och vitsar, jag spenderar för mycket tid på att skriva seriemanus. Nej, där ljög jag. Jag läser sällan vitsar. Och, jag köper en väldig massa böcker, men mest fackböcker och novellsamlingar. Min enda relation till Mats Strandberg är den kassa filmen CIRKELN, vilken bygger på en bokserie av honom och Sara Bergmark Elfgren.

Denna nya film är regisserad av Patrik Eklund, som inte gjort en långfilm sedan 2012, då den besynnerliga komedin FLIMMER hade premiär. 

Jag får väl erkänna att jag var skeptisk när jag började titta på KONFERENSEN. Det började heller inte speciellt bra. En grupp människor åker ut till en håla mitt ute i ingenstans för teambuilding. De ska ta första spadtaget till ett nytt köpcenter där. I stort sett samtliga rollfigurer, med undantag för filmens typiska final girl; Lina (Katia Winter från THE BOYS), är osympatiska och/eller jobbiga och påfrestande.

Saker och ting står inte rätt till med det kommande bygget, dokument och kontrakt har förfalskats, det har ljugits, och deltagarna på konferensen bråkar, när de inte tvingas ägna sig åt fåniga aktiviteter. Adam Lundgren och Christoffer Nordenrot spelar två strebers, Maria Sid är den krystat positiva och hurtiga ledaren, Bahar Pars är en nyanställd tjej som inser vad företaget håller på med. De äldsta medlemmarna i gruppen vill helst bara röka och dricka sprit.

Filmens första hälft är inget vidare. Som satir funkar det sådär, vissa saker är roliga, till exempel en reklamfilm de producerat för orten, men i och med att de flesta rollfigurerna är påfrestande, kunde jag knappt bärga mig tills de skulle mördas. För att vara en skräckfilm är det väldigt lite skräck under denna första hälft, det är mest tjafsande.

Men! Ganska exakt halvvägs in i filmen vänder det - och plötsligt blir det riktigt bra. Det visar sig att Patrik Eklund kan hantverket. En okänd galning, maskerad som köpcentrats maskot Sotis, dyker upp och slaktar konferensdeltagarna en i taket. En del mord sker utanför bild, andra är överraskande grafiska och blodiga. Filmens vändning sker när en kille mördas med utombordsmotor medan Niklas Strömstedt spelas på soundtracket.

Här utvecklas även Adam Lundgrens figur, han går från att bara vara en jobbig och vidrig snubbe till att bli något slags Patrick Bateman-typ. Jag ska väl inte påstå att KONFERENSEN är speciellt skrämmande och otäck, eller ens spännande, men plötsligt blir det här en väldigt underhållande splatterfilm som är bättre än mycket annat jag sett i den vägen den senaste tiden. Det används motorsåg, borrmaskin, yxa, skära, machete och mycket annat, som sig bör en fredagen den 13:e som denna, och det halkas på blodiga golv. Mördarens identitet kommer inte som någon större överraskning, det är lite "ambulansföraren i FREDAGEN DEN 13:E DEL 5" över det hela.

I slutändan visade det sig alltså att jag trots allt gillade den här filmen. Vad KONFERENSEN har, som flera andra svenska skräckfilmer saknar, är etablerade skådespelare i merparten av rollerna, vilket förstås hjälper. Pluspoäng för förtexterna. Pluspoäng även för att en av rollfigurerna sjunger "We shall overcome" medan hon dör.

Jag undrar lite varför KONFERENSEN dumpats på Netflix och inte går upp på bio. Tycker kanske SF att det är för mycket svensk skräck på bio nu och för stor konkurrens? Frågan är varför CANCELED inte släpptes direkt på Netflix. KONFERENSEN kunde nog ha funkat hyfsat på bio. Nå, om inget annat lär den få fler tittare på Netflix.

Slutligen måste jag säga att jag är glad att jag är frilansare och slipper dumheter som teambuilding och kompetensutveckling. Sådana utfärder känns som en mardröm även utan en psykopatisk mördare.

 

 

 

(Netflixpremiär 13/10)

Bio: Den blomstertid nu kommer

Foton copyright (c) SF Studios

23 år efter Bo Widerbergs LUST OCH FÄGRING STOR kommer här DEN BLOMSTERTID NU KOMMER. Jag undrar om den senare filmens upphovsmän gjort den kopplingen - att det redan finns en film vars titel består av andra halvan av versraden i den gamla psalmen.

Fast varför den här filmen heter det den gör kan man fråga sig. Titeln är missvisande. "Den blomstertid nu kommer" brukar man sjunga på skolavslutningar. Den här filmen utspelar sig på midsommarafton. Således torde en bättre titel vara SMÅ GRODORNA. Och SMÅ GRODORNA är väl ungefär en lika lockande titel som DEN BLOMSTERTID NU KOMMER - det vill säga, inte lockande alls. Här går de och gör ett ambitiöst krigs-action-thriller-drama - och så ger de filmen en titel som får det att låta som en Astrid Lindgren-film.

Jag har märkt att en del - både vanliga läsare och filmskapare - inte uppskattar att jag är så hård och kritisk mot svensk genrefilm. Jag borde stötta svensk genrefilm, tycker de! Men så här är det: jag ska ju inte sitta och ljuga. Jag stöttar gärna svensk genrefilm - men det gör jag inte genom att påstå att undermåliga filmer är bra bara för att de är svenska. Alldeles för många svenska filmer rent allmänt får överbetyg i svensk press, mest för att filmerna är svenska. En dålig film är en dålig film, oavsett om den är svensk eller utländsk.

Jag måste vara kritisk även mot DEN BLOMSTERTID NU KOMMER. Det här är ingen dålig film - men det är en film med stora problem, vilka borde åtgärdats innan premiären.

För manus och regi står filmkollektivet Crazy Pictures (enligt IMDb är det en som heter Victor Danell som regisserat). Detta gäng har tidigare gjort en stor mängd kortfilmer, varav jag inte sett en enda. Jag läser titlarna, och de ser ut att vara plockade ur Henrik Möllers filmografi: DU RITAR FULT, NEGERBOLL och KUKEN BRINNER heter tre av kortfilmerna.

När Crazy Pictures nu långfilmsdebuterar, gör de det med ett gravallvarligt drama på hela två timmar och nio minuter. DEN BLOMSTERTID NU KOMMER är till viss del finansierad med hjälp av en Kickstarterkampanj - och samtliga namn på de som bidragit listas i eftertexterna. Filmduken fylls med tusentals namn.

Som jag skrev ovan är denna film, som för övrigt är inspelad i Norrköping, väldigt ambitiös. Den är tekniskt imponerande. Skådespelarna är inte oävna. Men - filmskaparna hade verkligen behövt en manusdoktor och en skoningslös klippare!

DEN BLOMSTERTID NU KOMMER inleds med en prolog som utspelar sig 2005. Vi presenteras för huvudpersonen Alex (Christoffer Nordenrot) och hans dysfunktionella familj på landet. Hans far (Jesper Barkselius) är en vresig och våldsam typ, hans mor är vek, och Alex själv är introvert. Det är jul, Alex är musikintresserad och vill ha en gitarr i julklapp, hans mor köper en sådan utan att veta att farsan snidat till en gitarr själv ute i verkstaden. Farsan blir skitförbannad och slår sönder båda gitarrerna. Morsan pallar inte mer och lämnar sin man och son. Alex pallar inte heller mer och sticker hemifrån. Alex är förälskad i Anna (Lisa Henni), men Anna måste flytta till Stockholm, eftersom hennes mor, som är politiker, fått jobb där.

Denna inledning varar 25 minuter - och den är fullkomligt onödig. Presentationen av huvudpersonerna är grå och deprimerande, anslaget är "typiskt svenskt drama" om osympatiska människor som mår dåligt. Jag antar att filmens huvudsakliga målgrupp är ungdomar, och de flesta ungdomar lär bli gravt uttråkade under denna rövtrista inledning, och undra vad det är för film de köpt biljett till.

Okej. Sedan hoppar vi till nutid. Alex har blivit uppburen musiker i Stockholm - men han är fortfarande introvert och konstig. Plötsligt detonerar ett flertal bomber i Stockholm. Rejäla bomber - broar raseras, byggnader faller ihop. Ingen vet vem eller vilka som ligger bakom. Av någon anledning verkar de flesta anse att denna händelse är en bagatell, eftersom folk fortfarande främst tänker på det förestående midsommarfirandet. Det utbryter ingen masspanik.

Här tänkte jag att nu börjar väl äntligen filmen, men inte. Vi får vänta ytterligare 25 minuter innan handlingen drar igång på riktigt. Soldater av okänd nationalitet (fast de har en röd stjärna på sina helikoptrar) attackerar Sverige. Alex' far, som skaffat sig Mats-Helge Olsson-look, jobbar i en underjordisk elcentral, där han barrikaderar sig och får agera John McClane när soldater tar sig in. Ett kemiskt stridsmedel gör att folk tappar minnet och kraschar sina bilar hejvilt. Alex, som mest är intresserad av att köpa ett piano, återförenas med Anna, och tillsammans med en massa människor stänger de in sig i elcentralen de med.

Action- och katastrofscenerna som följer imponerar. Jag försöker undvika att skriva "bra för att vara svensk". Actionscenerna hade knappast utmärkt sig i en amerikansk film, men jag kan inte påminna mig att vi sett något liknande i en svensk film. Slagsmålen är välkoreograferade, liksom alla bilstunts, och modellbyggen och datoranimationer ser bra ut. Helikoptrar och flygplan störtar, landmärken i Stockholm exploderar.

Det är synd att Crazy Pictures inte nöjt sig med att göra en rak actionfilm utan krusiduller - en svensk INVASION U.S.A. Alldeles för stor del av DEN BLOMSTERTID NU KOMMER är ett tråkigt, deprimerande drama om deprimerade människor. Fast det är klart, det är lättare att få bidragspengar om man hävdar att man vill göra ett drama med "djup", än om man säger "Tjena, vi vill göra en cool actionfilm med mycket skottlossning och så ska riksdagshuset sprängas i luften".

Här finns logiska luckor man kan köra en lastbil genom, och upplösningen är inte speciellt tillfredsställande - fast det kom knappast som en överraskning. Men en manusdoktor hade kunnat få fason på storyn, och en klippare hade kunnat kapa allt onödigt - som till exempel de första 25 minuterna.

Nästa gång man ska göra ännu en tradig, slentrianmässig svensk snutfilm, tycker jag att producenterna ska hyra in Crazy Pictures. Då kan de krydda anrättningen med några ordentliga actionscener och feta helikopterkrascher.