Visar inlägg med etikett Chris McKay. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Chris McKay. Visa alla inlägg

lördag 3 juli 2021

Amazon: The Tomorrow War

Foton copyright (c) Amazon Studios

THE TOMORROW WAR, i regi av Chris McKay som gjorde THE LEGO® BATMAN MOVIE, producerades av Paramount och Skydance 2019 för biopremiär, men på grund av pandemin skippades de planerna, och istället såldes filmen till Amazon, som igår lät den få premiär direkt på streaming - ett faktum få kan ha missat, eftersom filmaffischen syns överallt.

Marknadsföringen är hård, och i det här fallet är det snarare fråga om en produkt än en film. THE TOMORROW WAR fick mig att tänka på det senaste decenniets Marvelfilmer - med ytterst få undantag går det inte att avgöra vem eller vilka som gjort Marvelfilmerna; de är produkter från en superhjältefabrik. Säga vad man vill om konkurrenten DC Comics' filmer och regissörer som Zack Snyder - men Snyder har om inget annat något slags konstnärlig vision, även om filmerna oftast är dåliga.

THE TOMORROW WAR är ett ganska anonymt science fiction-äventyr - men det hela inleds ganska hyfsat. Jag satt där i soffan och drack folköl och tänkte att det här var ju inte så illa som jag förväntat mig. Berättelsen börjar julen 2022 och familjen Forester tittar på fotbolls-VM på TV. Jag googlade nästa års VM, det brukar väl hållas sommartid, men 2022 går VM av stapeln mellan den 21:a november och den 18:e december. Chris Pratt spelar Dan Forester, som är lärare. Betty Gilpin gör hans fru Emmy, medan Ryan Kiera Armstrong spelar nioåriga dottern Muri.

Plötsligt stoppas fotbollsmatchen när ett ljusfenomen uppstår ovanför planen, och ur detta sken kliver en samling beväpnade soldater. De säger att de kommer från framtiden - om trettio år utkämpar jorden ett krig mot invaderande rymdvarelser. Det ser illa ut för mänskligheten - därför måste nya soldater rekryteras. Rekryterna hämtas från 2020-talet - de skickas trettio år in i framtiden för att strida mot monster i sju dagar, sedan skickas de tillbaka till sin egen tid. Om de överlever. De flesta överlever inte. De som blir inkallade har inget annat val än att slåss.

Samtliga länder på jorden strider tillsammans mot rymdvarelserna - men tyvärr får vi bara se amerikaner. Det hade varit kul om filmskaparna verkligen sett till att amerikaner, svenskar och nordkoreaner kämpade sida vid sida.

Självklart kallas Dan Forester in. Han tar farväl av sin familj och säger att de inte ska vara oroliga, han är tillbaka om en vecka. Och så skickas han till framtiden. Här introduceras vi för ytterligare några rollfigurer, en av dem spelas av Sam Richardson, som är tänkt att vara filmens comic relief. Deras överordnade är en överste Forester (Yvonne Strahovski) - vänta nu här. Överste Forester? Kan hon vara ...?

När de slungas iväg till framtiden, släpps de ner tre meter över marken, så att de dimper i backen. Första uppdraget går fel - de släpps ner ovanför Miamis raserade skyskrapor, vilket innebär att en hel hög slår ihjäl sig på en gång. Går det inte att skicka iväg soldaterna i något slags farkost, så att de slipper trilla tre meter och slå ihjäl sig eller bryta benen? Tänkte de inte på detta? 

När hjältarna väl börjar slåss mot de insektsliknande rymdvarelserna, blir det hela genast betydligt tristare. Nu känns THE TOMORROW WAR plötsligt som en sämre version av STARSHIP TROOPERS, med drag av TERMINATOR och EDGE OF TOMORROW. Det pangas monster hejvilt och det ser illa ut för mänskligheten. Men Dan Forester är en duglig karl som inte ger upp, och överste Forester är inte sämre, så de två försöker komma på ett sätt att förinta fienden. Kommer de att lyckas? Har påven en rolig hatt?

Logiken är inte den bästa i den här filmen. De personer som väljs ut 2022 är de som kommer att vara döda trettio år senare; de som man vet har avlidit eller omkommit under dessa år. Detta för att undvika att de träffar sig själva i framtiden, vilka skulle leda till elände. Det här kan jag acceptera - men här finns en massa andra konstigheter. Jag satt ofta och tänkte Vänta nu här! Dock vill jag inte nämna alla konstigheter här för att undvika spoilers. Fast jag har nog redan glömt bort dem ändå.

Numera har jag lite svårt för Chris Pratt, som även var en av filmens verkställande producenter. Jag brukade tycka att han var rätt kul och sympatisk, till exempel i GUARDIANS OF THE GALAXY, men tack vare sociala medier framgick det att han befinner sig långt ut på den amerikanska högerkanten och är ganska reaktionär, vilket genast gör honom osympatisk. Dock är han inte lika bindgalen som Kevin Sorbo.

JK Simmons; en av mina favoritskådespelare, står ganska högt upp i rollistan, men hans roll i filmen är förhållandevis liten. Han spelar Dans far, och medverkar främst på slutet.

THE TOMORROW WAR är kompetent gjort rent tekniskt, den ser dyr ut, men det är en plastig produktion. Här finns inget som utmärker vare sig regi eller filmfoto. Estetiskt är det trist som en Marvelfilm. Det är inga virtuoser som gjort filmen. Mer humor och satir hade inte skadat. Det här är bara en produkt i mängden. Lång som ett ösregn är filmen också - två timmar och arton minuter. Helt i onödan. De hade enkelt kunnat klippa bort 30-40 minuter.

Det här går säkert hem hos tolvåringar. Vi andra kan ju alltid se om ... Tja, vad som helst vi gillar. Varför inte DE DJÄVULSKA, som nu finns på SVT Play? Den har inget med THE TOMORROW WAR att göra, jag ville bara nämna en bra film.



 

 

 

 

(Amazon Prime-premiär: 2/7)

onsdag 8 februari 2017

The LEGO® Batman Movie

Bilder copyright (c) Warner Brothers

Jag såg LEGO® FILMEN två gånger på bio när den kom 2014. Först den svenskdubbade versionen på pressvisningen, och därefter med engelskt originaltal. Den engelskspråkiga versionen var betydligt bättre och betydligt roligare - även om jag väl inte tyckte att filmen var lika hejdlöst kul som många andra kritiker, främst amerikanska sådana.

Den här gången har filmen inte fått någon svensk titel. Bolaget satt kanske och undrade hur de skulle stava en svensk titel - LEGO®-BATMAN-FILMEN, eller särskrivet som LEGO® BATMAN FILMEN? Äh, kör på engelska - så länge registrerat varumärke-symbolen är med i loggan är det bra! Om jag fått bestämma hade filmen hetat LEGOLAPPEN.

I förra filmen var nog Läderlappen den roligaste figuren. En egocentrisk typ som älskar mörker. Nu har han alltså förärats en egen film.

Regissör den här gången är det Chris McKay som regisserat, och han har fått ur sig en film med många jätteroliga inslag - men själva handlingen är irriterande sliskig, och extremt amerikansk. 

Jokern har samlat ihop alla skurkar i Gotham City; Kattkvinnan, Gåtan, Pingvinen, Dubbelansiktet, Leransiktet med flera, samt några nya Jokern "hittat på" - en av dem är Såskungen, som sprutar senap och ketchup. De här typerna tänker detonera en bomb och störta staden i underjorden. 

Läderlappen knycker Stålmannens kristaller som skickar bovar till Fantomzonen, och han lyckas skicka Jokern upp dit, medan resten av skurkgänget spärras in på Arkhams mentalsjukhus. Där hamnar även Läderlappen, eftersom nya polischefen Barbara Gordon anser att Läderlappen utgör ett hot. 

I Fantomzonen träffar Jokern skurkar från en lång rad filmer - Gremlins, Voldemort, King Kong, häxan från Oz och Sauron är några av dem; de rymmer från Fantomzonen och attackerar Gotham City.

Så långt allt väl. Detta är jättekul. Men - filmen handlar egentligen om att Läderlappen alias Bruce Wayne är ensam och behöver en familj, för en familj, förstår ni, är det som är viktigast i hela världen. Det gamla vanliga, kladdiga budskapet amerikanska barn- och familjefilmer alltid drar till med. Kul för de i publiken som saknar familj, eller har trasiga hemförhållanden.  

Bruce Wayne råkar av misstag adoptera den föräldralöse pojken Dick Grayson, som helst av allt vill tillhöra en familj. Innerst inne vill den bittre, föräldralöse Bruce Wayne också ha en familj att komma hem till. Men tänk, de är ju en familj! De har ju också butlern Alfred, och snart även Barbara Gordon (som förstås blir Läderlappsflickan). Åh, så bra.

Det är synd att denna kleggigt sentimentala story; alla pekpinnar, lägger sordin på munterheten - för här finns många detaljer som fick mig att skratta högt. Som förtexterna och alla nörddetaljer, samt det faktum att när Dick Grayson blir superhjälten Robin, döper han sig efter den svenska popsångerskan Robyn. Allra roligast är sekundsnabba tillbakablickar på de tidigare Läderlappsfilmerna; Snyders, Dolans, Burtons och så vidare - återgivna i Lego. Vi får även se gamla serietidningsomslag i Legoversion - men den enligt Alfred "förvirrade fasen 1966" illustreras med ett autentiskt klipp med Adam West. Barn kommer inte att begripa det här, det är mycket i filmen barn inte kommer att begripa. Referenserna till serietidningar och popkultur är många. Charmen med den första filmen, var att historien kändes som något en liten unge hittat på; det bara östes på med en massa olika figurer som inte hade mycket med varandra att göra - som när ett barn leker med Lego. Den här gången är mixen av figurer för genomtänkt och riktad till vuxna nördar.

Ibland blir det lite för mycket; det är aningen jobbigt att titta på horder av Legogubbar som far omkring i 3D. Barbara Gordon ser ut som Kakan Hermansson. Filmen är 104 minuter och åt helsike för lång.

THE LEGO® BATMAN MOVIE är lite svår att betygsätta. Som sagt: slisket drar ner helhetsintrycket ganska rejält. Dessutom såg jag filmen dubbad till svenska - och det funkar inte riktigt. I originalversionen görs rösterna av diverse filmstjärnor och kändisar. Betyget nedan gäller således den svenska versionen - det är möjligt att engelska versionen skulle få ett snäpp högre betyg.





 

 

(Biopremiär 10/2)