Bio: Wallander - Den orolige mannen

Foton: Baldur Bragason © 2013 Yellow Bird
Jag har inte recenserat någon Wallanderfilm sedan HÄMNDEN, som släpptes för ganska exakt tre år sedan; i januari 2009. Jag har heller inte sett någon Wallanderfilm sedan HÄMNDEN. Den var usel. Varför skulle jag vilja se fler?
Nu kommer det en ny omgång TV-filmer med Krister Henriksson som den allt tröttare polisen Kurt Wallander i Ystad. Det påstås att det här är den sista omgången. Och precis som tidigare går säsongens första avsnitt upp på bio. Varför det här går upp på bio har jag inte den blekaste aning om. Vem vill se det här på bio? Och just det här avsnittet har ingenting som gör det extra lämpligt för biovisning. Ingenting! Det är ett osedvanligt uselt avsnitt. Det är inte roligt alls - precis som titeln hävdar är detta o-roligt.
Handlingsreferatet på filmens IMDb-sida är fantastiskt: "Kurt Wallander learns he has Alzheimer's disease". Det är allt. Fast det händer förstås mer i avsnittet.
Eftersom jag alltså inte sett de senaste tolv avsnitten, har jag ingen aning om vad som har hänt under dessa tre år. I HÄMNDEN började han att pola med Lena Endre. Hon är inte med här över huvud taget. Däremot dyker Wallanders dotter Linda upp igen, hon spelas nu av Charlotta Jonsson. Och Kurt har gått och blivit morfar.

Agneta Fagerström-Olssons film börjar med arkivbilder på ubåtsjakt i Stockholms skärgård 1982 - och Palme flimrar förbi. Det är mycket Palme på bio och TV nuförtiden. Hopp till nutid och en fiskare spelad av Ingvar Hirdvall plockar upp en död attackdykare ur vattnet. Ett lik som har legat där i trettio år.
Lindas svärfar, den pensionerade kommendörkaptenen Håkan von Enke (Sten Ljunggren), fyller år och familjen Wallander åker upp till Stockholm för att fira den gamle gubbjäveln, som bor med sin fru i ett överklasshem komplett med hushållerska, och vars kalas innebär frack högtidliga tal. Även Peter Andersson är där.
Det vresige och rälge von Enke beter sig dock underligt och försvinner hela tiden iväg på mystiska möten. En dag beger han sig iväg hemifrån och kommer inte tillbaka. Wallander är suspenderad hemma i Ystad och far upp till huvudstaden för att nysta i försvinnandet och kommer något stort på spåren. Det handlar om Kalla Kriget, högerextremister, mördare och grejor.

DEN OROLIGE MANNEN är en av de tråkigaste deckare jag sett. Här finns ingen som helst antydan till spänning. Stora delar av filmen liknar inte en deckare eller polisfilm över huvud taget; det är mer ett saggigt och ointressant drama om några typer som skulle göra sig utmärkt som mordoffer. Kurt Wallander själv har aldrig varit en kul typ, allra minst i Krister Henrikssons gestaltning.
Tekniskt sett är filmen blek på alla plan. Trist, platt foto, enkla scenlösningar. Emellanåt skakar man lite på kameran så att det ska se "tufft" ut, men det blir självklart aldrig tufft, bara jönsigt.
Som sagt, det finns ingen som helstanledning för denna synnerligen rudimentära och saggiga film att gå upp på bio.
WALLANDER - DEN OROLIGE MANNEN. En av årets sämsta svenska filmer - redan nu!

(Biopremiär 11/1)

Vad hände med den här?

 Förra helgen satt jag och pratade med en filmregissör och vi diskuterade distributionskanaler, och jag kom då plötsligt att tänka på den HÄR filmen, som jag recenserade den 26 november 2009, och som gick upp på Spegeln i Malmö dagen därpå.
Vad hände med denna minst sagt besynnerliga (och usla) film? Visades den någonstans utanför Malmö? Släpptes den på DVD? Sågs den av några alls på Spegeln? I så fall: varför?
Jag har inte hört eller läst någonting alls om den eller dess upphovsmän sedan premiären.

Bio: Oskuld

Årets mest udda biopremiär och den konstigaste film jag sett på bio i år.
För en knapp vecka sedan kom ett mail från Spegeln i Malmö med inbjudningar till veckans pressvisningar - bland dem OSKULD. Filmen skulle pressvisats i tisdags, men av okänd anledning blev visningen framflyttad till idag torsdag.
OSKULD är en film inspelad i Malmö - och en film jag aldrig hört talas om. Jag hade ingen aning om att den gjorts och att den skulle få biopremiär, och jag har aldrig hört talas om regissören Björn Kanger, som tidigare gjort kortfilmer.
Så här står det i pressutskicket:
"Badrumsrenovering blev långfilm. Istället för att renovera badrummet så gjorde Björn och Cecilia Kanger långfilmen OSKULD.

Björn och Cecilia Kanger valde en annan väg än att gå via Svenska Filminstitutets filmkonsulenter. Istället gick de till banken och lånade 35.000kr för att renovera badrummet. Med den blygsamma summan påbörjade de inspelningen av dramat OSKULD sommaren 2005 i Malmö. Björn Kanger har skrivit manuset, fotat och regisserat. Cecilia Kanger har producerat."

Fast i en kort intervju i dagens Sydsvenskan erkänner Björn Kanger att han bluffade hos banken; filmen drog över budget, så han låtsades bara att han behövde pengar till en badrumsrenovering, för att istället använda stålarna till filmen. OSKULD kostade alltså inte 35000 spänn att göra. Hur mycket vet jag dock inte, men det kan inte vara mycket mer...

Filmen kommer bara att biovisas i Malmö. SF bedömde den som mindre kommersiellt gångbar. Jo, det kan jag ju förstå.

Okej, vad är då det här? Ja, det vetefan.

Charlotta Jonsson spelar en tjej som heter Ninja Svensson (!) och som en kväll festar med några kompisar och får för sig att på skoj skicka ett porrigt sexbrev till en slumpmässigt utvald kille i telefonkatalogen. Brevet hamnar hos brevbäraren John (Anders Tolergård), som lyckas lokalisera den anonyma avsändaren. Det bär sig inte bättre än att John och Ninja får ihop det.

En kväll vill John stanna hemma och titta på TEAM AMERICA, men Ninja vill gå ut med en kompis, vilket hon gör. Hennes natt slutar med att hon blir våldtagen av två killar, varav en jobbar på Videomix på Nobelvägen. Johns kompis Erik har också osis samma natt, och blir rånad och misshandlad av två andra killar.

Ett element som sätter saker i rulning i filmen, är en man man aldrig riktigt får se vem det är, som sitter hemma och skriver fejkade kontaktannonser i Ninjas namn, och sätter in dem i en porrtidning. Jag vet fortfarande inte vem han var och varför han gjorde det.

Jag har ingen aning om vad Björn Kanger vill med sin film. Visst, det är en slice of life. Men att påstå att OSKULD spretar är en underdrift. Första halvan av filmen är väldigt lättsam och tenderar bitvis komedi. Efter våldtäkten halvvägs in, blir det något slags tungt drama med mycket skrik och känslor. De två halvorna passar inte riktigt ihop.

Vidare finns här ett flertal scener och sidospår som inte har någonting med något att göra. John blir inkallad till sin chef på posten. Chefen är något slags bögkarikatyr och skådisen riktigt usel. Johns granne har klagat på att John snor hans porrtidningar! Chefen viftar med Aktuell Rapport och Cats. Riktigt varför grannen gått till posten och lämnat tidningarna där framgår inte riktigt.

John ringer på hos grannen, som sitter och tittar på en hårdporrfilm (som vi får se en snutt ur). Grannen spelas av den sämste skådis jag sett i en film på bio det senaste decenniet. John får för sig att censurera tidningarna och klistrar svarta lappar över alla könsorgan.

Det finns en del positiva grejor med OSKULD. Jag gillar folk som gör långfilm utanför systemet; jag är ju själv inblandad i sådana projekt. Och jag gillar att filmen är inspelad på plats runt om i Malmö; de är på Brogatan och dricker öl, på Chokladfabriken och dansar och så vidare; det är inte som i MAÑANA, en film som kunde utspelas var som helst och där man klippt in Malmövyer mellan vissa scener för att ge lokalkänsla.

Anders Tolergård är väl hyfsad, men jag måste säga att jag verkligen gillar Charlotta Jonsson. Hon är riktigt bra och dessutom söt. Bland övriga skådisar känner jag bara igen Joakim Narin, som är med en minut. Narin gjorde en gång i tiden - runt 25 år sedan - seriefanzines tillsammans med Gunnar Krantz.

Men i övrigt är det här under all kritik. Här finns ingen ordentlig story, scenerna hänger inte ihop, många scener är totalt onödiga (John köper té på Konsum), här finns ingen dramaturgi - det hela är bara konstigt. "OSKULD är en samhällskritisk film om brott och straff, om kärlek och om hämnd" står det i pressmaterialet. Det kan ju vara bra att veta. Det samhällskritiska, tja, det är väl en scen där en typisk skånsk, uniformerad polis av idag förhör Ninja efter våldtäkten; han känns faktiskt realistisk. Kanske är han en riktig polis? Om vi säger som så: han är inte smickrande för poliskåren.

Tekniskt sett är OSKULD lika splittrad som på alla andra sätt. Ibland ser det okej ut, ibland ser det för jävligt ut. Ibland är folk aningen ur fokus och jag vet inte om det är medvetet eller ej. Ibland är det grynigt. Alldeles för ofta är ljudet så risigt att det inte går att uppfatta dialogen; det är sällan jag hör vad Johns kompis Erik säger. Och traditionsenligt pratar nästan ingen skånska i filmen.

Jag undrar också när fanken filmen spelades in. 2005 uppger pressutskicket. Jag minns inte hur längesedan det är Videomix bytte namn till Hemmakväll, men det är några år sedan. Men konstigast av allt, är när Ninja går in i videobutiken och det på väggen bland annat hänger en affisch för DRACULA 2001, en film som kom ... 2001. Så, när spelades den här filmen in? Varför släpps den inte förrän nu?

Halva Malmö tackas i eftertexterna. Man tackar även herrtidningsförlaget Tre-Mag, som hunnit byta namn till NAE Group. Enbart skådespelarnas namn listas, i inte vilka rollfigurer de spelar.

Jag vet inte, men paret Kanger borde nog renoverat sitt badrum istället. Men vore filmen från 1972, hade den getts ut av Klubb Super 8, och jag hade gett toppbetyg!

(Biopremiär 27/11)

I brist på bilder ur filmen, stoppar jag in porträtt på Charlotta Jonsson från hennes hemsida.